K278: Första halvåret 2016

Börjar skissa på hur affärspressens krisprognoser har utvecklat sig under första halvåret 2016. Nu när vi kommit till högsommaren, i kölvattnet av den brittiska folkomröstningen, målas det åter upp mörka moln. Främst handlar det då risken för bankkollapser i Europa (Deutsche Bank och italienska banker). Men mitt intryck är ändå att prognoserna ljusnade betydligt under senvåren. Det är lätt att glömma hur alarmistiskt det lät i början av året, när den stora frågan ännu var hur lågt oljepriserna kan sjunka.

Exempelvis bedömde Handelsbanken i februari 2016 att “det låga oljepriset är här för att stanna” och att “vi med största sannolikhet kommer se en våg av konkurser bland de amerikanska skifferoljeproducenterna”. Runt om i världen gjorde bankanalytiker och finansjournalister samma bedömning. En ny finanskris väntades bryta ut i USA:s oljeindustri.

Citerar ur K260 som postades här samma månad; passagen sammanfattar de orosmoment som i början av året cirkulerade i internationell affärspress:

Under 2016 väntas en våg av konkurser inom olje- och gasindustrin, både i USA och i övriga världen. Dessa företag har lånat enorma mängder pengar för att investera i nya, destruktiva tekniker för att utvinna olja ur skiffer. När dessa lån inte kan betalas tillbaka kommer oljepriskraschen att transformeras till en bank- och finanskris. Samtidigt tycks det allt mer ofrånkomligt att Kina kommer att devalvera sin valuta rejält under året, vilket kommer att frisätta en ännu starkare deflationsvåg över världen.

Nu när drygt halva året har gått kan vi konstatera att prognosen inte slagit in (ännu). Talet om en konkursvåg tycks ha kulminerat i februari och fortsatt till ungefär april, för att sedan tystna. Det är inte så förvånande om man tittar på hur priset på ett fat råolja har utvecklat sig. Någon gång kring februari nådde det en botten kring 30 dollar, men nu har priset åter letat sig upp till 50-trakten där det låg förra sommaren. Bland orsakerna till stigande oljepris kan man alltid nämna kaos i Mellanöstern, till vilket nu kan adderas bränder i Brasilien och Kanada, med mera. Men främst på listan hamnar ändå dollarn eftersom den utgör oljeprisets själva måttenhet. Att priset sjönk handlade till stor del om att dollarn stärktes i en lång rörelse som nu verkar ha avtagit. Vilket i sin tur kan förklaras av… Nej, här sätter jag punkt. Andra får gärna fylla i.

Och detta med att Kina skulle devalvera sin valuta? Ytterligare ett samtalsämne som var kokhett i början av året, men som svalnade under våren. I stället serverades vi artiklar som förklarade varför Kina inte kommer att genomföra någon massiv devalvering. Det är inte så svårt att begripa Kinas argument för eller mot en devalvering. För mig är det mer oklart varför detta skifte skedde så snabbt, varför det skedde just nu och vilket samband frågan har med oljepris och dollarkurs. Under våren visade sig i vilket fall Kinas regering oväntat benägna att upprätthålla valutan gentemot dollarn: “Hedge funds back off bets on China devaluation” (9 mars).

När som helst kan såklart vindflöjeln vända på nytt, om det kinesiska skuldberget åter hamnar på glid.