Jonas Eriksson's Blog: Jonaswrites.com - official site of author and writer Jonas Eriksson, page 3

Is content creation a waste of time?

There are only 24 hours in a day. The amount of time we can spend consuming content is obviously limited. Still, more and more people and companies produce more and more content because we believe this is the most efficient way to reach people.

It can look a bit like this:

This means shitloads of content if you excuse my plain French. Shitloads of content that never gets read. And that’s the game we’re in right now.

Social media application company Buffer wrote a refreshingly honest post about their “social media failure” on Medium where I borrowed the above pic.

I was immediately drawn to the headline “We’ve Lost Nearly Half Our Social Referral Traffic in the Last 12 Months”. Most content marketers say headlines should be something like: “8 ways to improve your blog traffic” but here we have a headline that is centered around the company and how they have failed.

It’s so honest that I’m sure this will be their best social media campaign so far.

But is it enough to engage?

Buffer sourced Mark W. Schaffers blog post Content Shock which says that the demands on the quality of our content is increasing every year and that forces us to pay more and put more effort into reaching the same number of people.

Sounds pretty negative doesn’t it? But in a way it just shows us how we evolve and how our requirements (and lives) constantly change. People need to prioritize their time and look for the easiest way to consume information. A lengthy blog post is usually not the answer.

So how does Buffer propose how to tackle their social media/content issue and create better and more engaging content to satisfy our increasingly demanding tastebuds?

There are a few ideas on their table:

1. Pay for reach. Paying for social media reach can be very effective if you do it right. Believing in the viral super hit isn’t feasible. Which I also write about here.

2. Connect better with their audience. You do this by creating engaging content and opening up for dialogue. Many companies are trying to create awesome content but a lot of them forget about inviting and inciting conversation. It’s social media.

3. Make it easy for people to share content. This is basic stuff, but every improvement in the “share journey” can make a difference.

4. Design beautiful, shareable visuals. They’re saying Instagram is the most “positive” social media and for sure the most growing the last few years. Pictures are easy to scroll through and consume. And everybody likes puppies.

These four suggestions are all good and will help, but you also need to make sure you bring something new to the table. Most internet content is just regurgitating old stuff, with the idea of hopefully improving it and putting your touch on it.

Sort of like this post.

How to think like Elon Musk

Aristotle nicely drawn by Francesco Hayez in 1800s.

I read an article today about entrepreneur/rockstar/innovator Elon Musk and his approach. This is what he had to say about the philosophy that sparked ventures such as SpaceX and Tesla Motors.

“The normal way we conduct our lives is we reason by analogy. We are doing this because it’s like something else that was done, or it is like what other people are doing. [With first principles] you boil things down to the most fundamental truths … and then reason up from there.”

It’s logical really to question everything, but it requires a lot more energy so you need to know when to resort to that kind of critical thinking. What I like about first principle thinking is that it’s about thinking BIG, outside the box and challenging what we already (think) we know today.

Read about Elon Musk’s approach to SpaceX here

First principle thinking is not new of course. This is what greek philosopher Aristotle had to say about it:

In every systematic inquiry (methodos) where there are first principles, or causes, or elements, knowledge and science result from acquiring knowledge of these; for we think we know something just in case we acquire knowledge of the primary causes, the primary first principles, all the way to the elements. It is clear, then, that in the science of nature as elsewhere, we should try first to determine questions about the first principles. The naturally proper direction of our road is from things better known and clearer to us, to things that are clearer and better known by nature; for the things known to us are not the same as the things known unconditionally (haplôs). Hence it is necessary for us to progress, following this procedure, from the things that are less clear by nature, but clearer to us, towards things that are clearer and better known by nature. (source: Wikipedia)

Reading the above might easily get your head a little tired, but principal thinking doesn’t really need a detailed explanation. What you should do is move backwards in your thought process and question the things you already take for granted and try to see the problem/situation from another viewpoint. This is the kind of thinking that can really drive innovation, create huge ideas and change the world.

And for the true entrepreneur, innovator, artist, etc…it’s definitely worth the effort. Just ask Mr Musk.

Biomechanical analysis

I’ve had some issues with my right knee lately which has prohibited me from running, playing tennis and putting any unnecessary strain on it. My physio recommended me to do a biomechanical analysis at YUE Malta and today I got the results.

What the biomechanical analysis meant was me running and walking, barefoot and with shoes, on a treadmill with cameras tracking my movement. The technology is called OptoGait and there’s probably much more to it than I just described. Just click the link and you’ll find out.

What I found out is that I tend to position my feet differently depending on if I run or walk and the way I do it can create unnecessary impact on the knee and also put strain on my lower back – another problem area of mine.

The next step for me to counter these re-emerging knee problems is a set of exercises that my physical therapist gave me and also buy training shoes with a firmer heal. I currently use Nike Free, which are lovely to walk in, but not really ideal for me.

So I’m happy with the insights, now it’s just about adhering to the training routine. Which is not that easy, but hey, if you want results…no pain, no gain…and all that stuff.

Zombies som kursledare?

Vem som helst kan bli kursledare om vad som helst. Ta bara det här som exempel: En kurs om att överleva zombiekatastrofen

Det här är inget nytt påfund. Kursen har körts sen 2011. Tydligen måste den vara populär. Jag fattar ingenting. Är folk på riktigt rädda för att skiten ska träffa fläkten på värsta möjliga sätt? Eller har de helt enkelt alldeles för mycket tid?

I sex träffar om 2,5 timme ska man gå igenom följande:

Med zombiekatastrofen som inramning vill vi på ett lättsamt sätt närma oss olika hot mot dagens samhälle som naturkatastrofer, pandemier, ekonomisk kollaps och klimatförändringar.

Tillsammans kan vi alltså både lära oss ett och annat om både zombies och hur man hanterar lite mer jordnära problem som uppstår när samhällets funktioner är satta ur spel för kortare eller längre tidsperioder. Vad är egentligen viktigt?

Vi kommer vid cirkelträffarna gå igenom grundläggande zombiekunskap, vad för förnödenheter med mera du behöver hemma och på resande fot, gruppdynamik, generell katastrofberedskap och överlevnad. Tänk efter före!

Jag kan hålla med om att man ska tänka efter före. Kanske det här är bästa möjliga möjlighet att förbereda sig för en katastrof av Hollywood-episka proportioner?

Akta er för zombies!

 

Doctors’ handwriting

It’s a cliché, but most doctors handwriting is notoriously illegible. When you’re handed a note that contains such vital information as a medicine prescription for your aches and pains, you’d kind of hope it wasn’t open to interpretation.

Here’s an article from the Daily Mail saying it is not only a joke, but actually so bad it’s putting patients at risk .

But is it really so bad? Or is the time we’re at the doctor the only time we’re really faced with reading handwriting these digital days?

Either or, the most important handwritten document besides perhaps a letter from an ancestor declaring you the owner of a gazillion dollars, is a message containing a key to your health. So the question is why they don’t put more effort into more legible writing.

Why not set up a course for doctors suffering from the “loose wrist, not looking, but jotting anyway-syndrome”? Just to make sure your pharmacist doesn’t give you a jar of hormone pills instead of the antibiotics you were prescribed by your doc.

Or they could have a digital system where the prescription is sent digitally so it’s just to show or forward to your pharmacist. Possibly in the form of an sms or mms. There should be quite a few possible improvements here.

But for now, doctors, please just try to put 15 more seconds or so into making the note a little easier to interpret. We’re not supposed to be needing an enigma machine to get the right meds.

Are you content with your content?

If you’re working in some form of marketing or management role you’ve probably heard the word “content” so many times your ears bleed and you go to bed crying with visions of click baiting videos of cute puppies or a person doing something strange to get the goldfish attention of the ever more demanding internet audience.

It’s the one buzzword to rule them all – content.

But what is content? Nothing? King? Everything?

It’s simple. Content is content. There’s good content and bad content, good being great and bad being everything not great. If you want to make content that a lot of people see, it better be excellent on many levels or you just need a huge load of luck.

Everybody wants to “do” content. Being a content manager is not the same job it was five years ago. Then it was basically managing images and text on a website. Today, if you’re working with content, you better know what you’re doing. You better have a solid understanding of social, viral, buyral, copywriting, blogs, and new trends in web development. Some years back people used to talk bad about “jacks of all trades”, today you need to have a swiss army knife of skills to make it.

So the take-out is that content needs to be good. It needs to have a clear idea and a clear target. On brand and strategy.

Don’t believe in the viral super hit. Most viral stuff already has a platform for other reasons (like celebrity accounts) or are really buyral, meaning someone is paying for it to be shared. Focus on producing high quality content for the right audience and chances are you’ll be fine. You can always hope for a one click wonder, but in the long run it isn’t a good strategy. Better opt for a steady delivery of greatness to be able to meet the high expectations of today’s internet audience. Over-promise and over-deliver.

Content is definitely not everything, but it can be king and it can be nothing. You decide.

The new marketeer

There’s a lot of talk of what’s required of marketeers these days. Since we’re increasingly diving into a more technical world where coders are king and a successful startups are the new rockstars – marketeers need to add a slightly different set of tools than before.

If you really want to be successful as a “new marketeer” or “e-marketeer” you need to be more of a growth hacker. Now what the hell is a growth hacker?

The Wikipedia definition sounds nice but could be clearer:

“Growth hacking is a marketing technique developed by technology startups which uses creativity, analytical thinking, and social metrics to sell products and gain exposure.”

Why is it called growth hacking? Because it’s all about growth, nothing else. Growth hacking is about finding new ways to improve reach and get more customers. It’s quantity, not quality or brand building which would be something a traditional marketeer would also be thinking about.

Here’s a great post about growth hacking and here’s one on growth hacking tools.

Growth hacking is about creatively driving people to your product and that’s definitely something that should be in the tool box of any aspiring e-markeeter. These are some of the skills you need to have as a growth hacker and e-marketeer (depending on the setup in your organization you might only need an understanding of them, but that’s the minimum – being completely clueless in some of them is simply not good enough).

SEO – web and copywriting

Databases, MySQL – you need to work with your data properly.

Web development – even if you’ll never be a developer you need to be able to gauge what is possible and not possible.

User experience – UX is a major buzzword (buzz abbreviation). You don’t need to be a master, but you need to understand the psychology behind it and how important it is for your business.

Analytics – you need to know what’s happening to your business and to understand why it’s happening.

Copywriting – being a good writer is being a good communicator. This is key not only for startups or tech companies but almost all leadership roles.

Here’s a good presentation from Technical Marketing on what skills you need as a e-marketeer.

Injuries, resolve and Del Potro

I rarely blog these days. Maybe I don’t have the time, maybe it’s just low on my priority list, maybe I don’t have enough ideas for posting with frequency. But I tweet occasionally and today I got another update in my Hootsuite feed from tennis player Juan Del Potro.

For you who aren’t tennis nerds, Del Potro is a spectacular player who won the U.S Open in 2009, beating Roger Federer and preventing the Swiss maestro from taking his sixth straight US Open title.

But then the injuries came for the Argentinian grand slam champ. First one wrist, then the other, then the other wrist again. Injury, surgery, injury. He came back a few times, but not for a long enough stretch to make an impact on the tour.

He posted this today:

“If you think I’m down and out, I want you to know I’m still fighting for it.” pic.twitter.com/nDYKOVDhvZ

— Juan M. del Potro (@delpotrojuan) October 6, 2015

Inspiring stuff. But what a struggle it must be! I’ve had a knee inflammation myself for a few weeks and played tennis for the first time in a while today. Sadly, it had to be in a tournament game, the local national championships – The Malta Open. I came in with the naive hope that I would be able to run fully and compete, but during the warm-up I felt my knee tense up and then the paint came and went for the duration of the match, preventing me from even giving something like 70 percent.

I’m 33 and pretty fit, yet my body feels older. All the running, tennis and gym over the years has taken its toll on it perhaps, I don’t know. What I do know is that I need to change something. Do yoga, do different kind of stretches or exercises to loosen up and improve mobility. Otherwise I don’t think there’s much point to be on a tennis court. It’s simply not fun when you can’t give your hundred percent. That’s why I started thinking of professional athletes and the kind of work it entails to remain injury free and in physical and mental top shape, match after match, tournament after tournament. And it must be so hard not to be able to play. To work. To do what your best at. What you’re meant to do. That’s why I feel for Del Potro. Besides all the hassles, pain and costs of surgery, he has to feel trapped. He wants to play, wants to be where he’s his most natural self, yet, if he’s not fully fit, there’s no point. So he has to work hard, very hard, to even have a chance of stepping on the court as a professional tennis player again. His posts indicates he’s giving it all he can.

I’m impressed by the resolve it takes to be a professional athlete. You must really have a strong passion for what you do to put in all the hard work. And especially at the time of rough setbacks; like difficult losses and injuries. So I want to send my regards to Juan Martin. May you recover and bless the tennis court once more with your fierce game. Will end with another Del Potro post. This time published on the excellent content site Medium.

Hi everyone! I wrote a summary of my first weeks of rehab. Thanks for your support! https://t.co/aCzQAgC2pc pic.twitter.com/SEtSDCUrPu — Juan M. del Potro (@delpotrojuan) September 10, 2015

I schackets värld för en dag

Bild från Rilton Cup 2004. Känner knappt igen mig själv.

Fram till jag var ca 25 år var schack en stor del av mitt liv. Jag spelade internationella tävlingar, skrev artiklar och var informationsansvarig i Svenska Schackförbundet. Sen flyttade jag till Malta och en annan epok började. För ett par dagar sedan blev jag dock påmind om hur magisk schackets värld var för mig som barn och junior och hur många roliga minnen jag har från det.

Följande artikel kom till som en del av nedräkningen till Skol-SM i min hemstad Västerås nästa vecka.

Jag saxar den också nedan. Tack till Urban Lundbäck som fick mig att damma lite i minneskällaren och ställde bra frågor.

Vilka är dina starkaste schackminnen?

Oj! Jag har inte spelat tävlingsschack på snart nio år så det börjar nästan kännas som ett annat liv. Men jag har så klart en massa bra och tunga schackminnen. Att första gången komma in på VÖSK (Västerås Östra Schackklubb) som det hette förr, på den tiden i en hyrd skolmatsal, var en näst intill magisk upplevelse. Här var någonting att djupdyka i, en näst intill outtömlig värld. Efter en kväll hade jag fallit pladask.

Första Skol-SM kändes såklart som en viktig milstolpe. Jag, Pontus Carlsson och Philip Landgren fajtades om de flesta titlarna under barnåren och det slutade med att jag och Pontus blev goda vänner och åkte runt på tävlingar tillsammans även som seniorer. Att ha en duktig och likasinnad sparringpartner är väldigt viktigt för att behålla spelglädjen. Vi spelade ju dessutom för Sollentuna ett par år där vi lyckades ta hem ett par SM-guld.

För en som älskar att resa så finns det så klart en godispåse av roliga minnen bara kring själva reseupplevelserna. Varje gång Mats Eriksson som ansvarig för ungdomsuttagningarna ringde och frågade om man hade lust att åka på Ungdoms-EM/VM/Fyrnationers så var det som lilla julafton. Förutom att lära sig en massa schack på resorna så lärde man sig också ta hand som sig själv och mognade som människa. Resor är helt klart ett av de bästa sätten att växa som person. Det tror jag benhårt på.

Det man också fick genom schacktävlingarna var en känsla av samhörighet, man lärde känna likasinnade och hade mycket roligt tillsammans. Alla ungdomar borde hålla på med någon form av sport/hobby så länge det bara går. Tyvärr verkar det vara alldeles för mycket Facebook/Playstation nuförtiden, men jag förstår att samhället förändras och vill inte vara en gammal stofil i onödan (även om jag ofta känner mig så).

Vilken förlust grämer dig mest?

Jag skulle egentligen vilja nämna två.

Under mitt första framträdande i Skol-NM var jag nära titeln men gjorde en enkel tabbe i ett avgörande parti mot dansken Henrik El-Kher. Jag förlorade partiet efter fem timmar och var så deprimerad att jag tog en promenad i snön och kylan för att straffa mig själv. Jag var väl 12 år och det kändes som man missat en straff i VM-finalen. Schack och sport kan vara oerhört tungt ibland, även som barn. Som tröst fick jag en bronsmedalj.

En annan förlust som är minnesvärd, även om jag inte tog den lika hårt, var när jag spelade Junior-VM i Indien och hade en totalt vinnande ställning mot favoriten Pendyala Harikrishna (rankade tvåa i Indien efter Vishy Anand nuförtiden) i första ronden. Det var egentligen öppet mål, men jag gjorde en jätteblunder som skulle passa på Wikipedia under ordet “schackblindhet” om man vill vara lite elak. Schack är i ju stort i Indien så sen fick jag sitta och svara på frågor i presskonferensen från upphetsade indier som undrade “Who is this Eriksson guy?” och hur han kunde spela ut Harikrishna för att sen tappa huvudet totalt. Till mitt försvar var jag extremt jetlaggad efter att kommit dit en dag sent på grund av flygbolagsstrul under mellanlandningen i Paris, men i schack såväl som i livet i stort så är det bra att lära sig följande: det finns inga ursäkter.

När det gäller gladare minnen så är jag väldigt stolt över vinsten i Junior-SM 2001 där jag lyckades få in ett riktigt paradparti mot den glada Skarabon Erik Jacobsson och byggde staket fram till titeln trots en riktig dålig start. Mina segrar i Manhem Open och Hallstahammar Open är också starka minnen då det likt Skol-SM kändes som milstolpar i ens utveckling som schackspelare.

Tränar/spelar du regelbundet schack nuförtiden och har du några ambitioner på området?

Schack är en fantastisk sport som gett mig så mycket under åren, men nuförtiden har jag tyvärr inte den tid som jag måste ge det om jag ska ta mig längre än min ganska dammiga FM-titel. Jag har inte spelat en tävling på snart nio år och tränar inte mer än någon enstaka internetblixt. Ledsamt kan tyckas, men man förändras och så gör även målen i ens liv. Då får man istället vara glad för den tid man varit med om i schackets värld. Jag har familj och mitt jobb tar mycket tid så det finns inte en chans att åka iväg en vecka för att bara spela en tävling, däremot kanske man borde spela någon snabbschackturnering eller något som tar mindre tid. Ska fundera lite på det.

Vad sysslar du med vid sidan om schacket (utbildning/jobb/hobbies)?

Jag jobbar för närvarande som global marknadschef för spelbolaget Betsson. När jag började var vi 80 personer och nu är vi Sveriges största internetbolag (nästan 2000 anställda). Det har varit en galen men rolig resa. Vi har den operativa verksamheten på Malta och jag har bott där sen 2007. Det är en spännande bransch som hela tiden växer och förändras vilket gör att man kan utvecklas med den. Jag kan dock be om ursäkt åt branschen och Betssons vägnar för den reklamlavin i TV och medier som det innebär om man ska vara lönsam som varumärke i en extremt konkurrenskraftig miljö.

Vid sidan av jobbet spelar jag tennis på hyfsat ambitiös nivå. Jag tränar i någon form (gym och på tennisbanan) minst fem gånger i veckan. Den lilla fjäder i hatten jag har på tennisbanan förutom att ha vunnit det lokala klubbmästerskapet och nått semifinal i dubbel i Malta Open, är att jag då och då tränar med det lokala Davis Cup-laget. Jag har helt klart en större uppförsbacke i tennis än jag hade i schack, men det är så roligt att jag klarar av att inte vara “en talang” på samma sätt som i schack. Det är ju passionen som driver en framåt och då tycker jag inte det spelar roll om man börjar sent eller måste kämpa hårdare än andra för att bli bättre. Det kanske är en gammal klyscha, men det är faktiskt resan som är det roliga och om resan inte är rolig så ska man skita i det helt enkelt. Livet är för kort för att ha tråkigt.

Jag är just nu lite sugen att spela lite tävlingar på seniortouren (Herrar 35+) om ett par år (jag måste bli 35 först) och ska spela Malta Open om en vecka (i skrivande stund), men på grund av en pågående knäinflammation så kanske jag får dra mig ur. Konklusion: man börjar kanske bli gammal. Hoppas inte någon fick en intressepil i ögat nu av allt tennissnack!

Favoriter bland mat, musik, film och böcker?

Mat: Jag älskar god mat och vin och lägger snarare pengar på det än att köpa en finare bil/hus etc. Jag äter allt, men rent specifikt så kan jag nämna en sushi-restaurang på Malta som heter Zen som jag kan rekommendera. Världsklass på den.

Musik är helt beroende på mitt humör. Jag var och spelade biljard och tog en öl med ett par kompisar på en av de lokala pubarna nyligen då Rainbows 70-talsdänga “Kill the King” något oväntat kom på stereon. Genast flög tankarna iväg till chockkvällarna hemma hos den underhållande och trevlige eldsjälen André Nilsson. De har jag verkligen trevliga minnen från. Var kanske inte de mest seriösa träningssessionerna, men man lär ju ha roligt också som sagt.

Är jag på låtskrivarhumör så lyssnar jag på Ryan Adams och Jason Isbell, kör jag bil till jobbet kan jag dock skruva upp Atmosphere eller Kendrick Lamar på Spotify.

Man kan kalla mig allätare även om det är ett ganska luddigt och uttjatat begrepp.

Böcker: Jag försöker ju skriva romaner själv (har skrivit två hitintills och jobbar på en tredje) så här finns det mycket jag letar inspiration i. På svenska läser jag gärna Gentlemen av Klas Östergren, på engelska tycker jag Frank Bascombe-trilogin av Pulitzer-vinnaren Richard Ford är så välskrivna att varje mening tåls att tuggas på. Språket är viktigare än handlingen för mig och därför undviker jag oftast deckare.

Film: Svårt. Jag gillar komplicerade tankevrängare med lite tempo som till exempel Christopher Nolans Inception, Interstellar och Memento. Ser mycket barnfilm med styvsonen också och då är ju Minions rätt roliga. Star Wars nya ser man ju också fram emot, även om Disney kan ha förstört det som var bra med de första filmerna.

Serier: Jag är inte riktigt så serietorsk som halva Sverige verkar vara, men jag diggade både Mad Men och True Detective. Fantastiskt välgjorda på alla sätt och jag gillar det kontinuerliga arbetet de gör med karaktärerna. Det är sällan man ser den typen av skådespelarprestationer nuförtiden.

Vad är/var din styrka/svaghet vid schackbrädet och vid sidan om?

Styrkor: Hmm. Kreativiteten och snabbtänktheten tror jag funkar båda utanför och “innanför” schackbrädet. Jag gillar innovation och att försöka tänka utanför ramarna. Därför var nog en av mina största “biffar” med dagens schack allt teorimemoriserande, där tycker jag lite av poängen för mig, dvs skapandeprocessen, försvann. Men det kan också vara att jag var för lat för att hantera det. Det finns ju många som jag vet gillar att klicka genom varianter med Chessbase.

Svagheter: Här finns det ju en del att välja på. Jag hamnar ofta i tidsnöd både på och utanför brädet. Jag är en tidsoptimist som tycker om att försöka filosofera fram saker på min egen tid. Det kan leda till en typ av beslutsångest som jag nu försöker bekämpa. I börsnoterade företag med högt arbetstempo handlar det specifikt om tydlighet i sina beslutsprocesser som jag nog haft nytta av om jag någonsin återupptagit det mer seriösa schackspelandet. När det gäller schacket så önskar jag också att jag ofta litat mer på min intuition och inte försökt räkna ut allt som en halvkass datormjukvara. Vi måste nog låta människans hjärna göra det den är bra på och att imitera en dator är, i min mening, inte en av de sakerna, även om det ibland kan vara framgångsrikt på brädet.

Om jag någonsin kommer bli bra på att passa tider – det är en annan femma. Men jag försöker. Varje dag.

Sen tycker jag själv att jag var alldeles för lat med förberedelser och lathet är verkligen inte bra som schackspelare. Jag hade aldrig orken att djupdyka i teoriböckerna eller studera Chessbase i timtal (jag gick hellre ut och joggade eller strosade på stan). Jag tyckte inte det var tillräckligt roligt med schackstudier tyvärr. Man kan inte nå långt någonstans i livet utan hårt arbete. Så ska man lägga ned sitt allt i något så lär man ju älska det.

Önskar också att jag hade lite mer tålamod på brädet ibland och spelade mer positionellt. Ibland var jag för het på gröten att hitta taktik när ställningen inte lämpade sig för det.

Har du någon dold talang?

Nja. Jag har rätt bra lokalsinne vilket hjälper när man reser. Jag önskar att jag kunde säga att jag var duktig i köket, men jag är snarare en brandfara.

Vad gör du om tio år?

Jag hoppas jag jobbar med något innovativt på ledningsnivå. Skriver jag böcker på heltid är det inte fel heller. Var jag och familjen bor kan jag inte svara på idag. Kanske Malta. Gärna New York. Stockholm kan också funka. Världen är stor och jag gillar att tänka stort också. Livet blir mer spännande då.”

 

International Literacy Day Infographic

I’m a sucker for a good cause and as a writer I really feel that improving literacy is an important deal in improving the quality of life around the world. Thanks to Grammarly for this Infographic.