Simona Ahrnstedt's Blog, page 99
March 15, 2015
Men ärligt talat.
Jag har aldrig träffat någon som kan skriva så här.
Den här texten av Carina är ju helt makalös.
Och bilderna, jösses.
Faktiskt bland det bästa jag sett och läst.
Det går rätt in.
Idag blir det live-tv från Aftonbladet, kl. 13.30, med anledning av en fyraårsdag som inte borde firas.
Det är alltså Carina som sänder live.
Hon är på plats i flyktinglägret Zaatari i Jordanien, ett av världens största flyktingläger, och jag kommer förstås sitta som klistrad.
Vargsången, igen.
Foto: Magnus Wennman
March 14, 2015
Syrien – #jagbryrmig
Imorgon har det gått fyra år sedan kriget i Syrien startade.
Om jag tänker allt jag gjort och allt som hänt mig och mina barn de senaste fyra åren så inser man ju vilken lång tid det är.
Och för alla som sitter där i lägren är livet satt på evig paus.
Det går inte ens att föreställa sig.
Carina for till ett flyktingläger och kom hem med bland annat den här texten.
Jag RÖS när jag läste den.
Se även inspelningen av filmen med Caroline af Ugglas som sjunger Vargsången, längst ner, efter kolumnen.
Tack mina fina bloggläsare, av vilka många av er är med och skänker till UNHCR.
Det är viktigt att inte vara passiv.
Att ge när man kan.
Bilderna nedan kommer mest från Syrienreportaget i Aftonbladet. De är tagna av bildjournalisten och fotografen Magnus Wessman och av journalisten och reportern Carina Bergfeldt.
(Carina som för övrigt just nominerats till ännu ett prestigefyllt pris, Röda Korsets Journalistpris. Min kompis, MIN.)
[image error]
[image error]
March 13, 2015
Ah, men det är OUTHÄRDLIGT
Serien om Syrien och kriget fortsätter.
Läser ni?
Jag tycker det är nästintill outhärdligt och jag skäms.
För att jag kan välja att låta bli, men barnen i kriget har inget val.
Löjligt god fisksoppa
Den här soppan blev så LÖJLIGT god.
Jag hade en gammal fänkål och några skabbiga morötter i kylen, så jag hackade upp dem och mjuknade i smör.
Sen på med varmt vatten och en fiskfondskvätt. Ingen lök pga jag har så ont i magen. Saknades inte överhuvudtaget, kan jag meddela. Kokade mjukt, i med grädde (jag fryser alltid alla skvättar grädde som bli över, både vispad och ovispad och pytsar ner i mina soppor). Sen mixade jag lite slarvigt med stavmixer. Hällde i överbliven kokt potatis från i förrgår och en sån där laxbit man alltid har i frysen. Klippte fänkålsdillen över, massa med vitpeppar. Inte ens salt behövdes.
Jösses så gott.
Sen åkte jag och storhandlade men glömde lappen hemma OCH pratade med Åsa samtidigt så jag glömde massor.
Men jag kom ihåg GODIS och TULPANER så jag är nöjd.
Nu ska jag ge mig på det traditionsenliga ultimata-kladdkake-fredags-baket.
Och sen ska jag läsa genom mitt manus för kanske femte gången innan det går iväg till redaktören på måndag.
Woop woop.
Så god!
Mitt köksbord.
March 12, 2015
Följetong av Jenny Bäfving!
I det numret av Allers som finns ute nu (nr 12) så finns en följetong skriven av min kompis Jenny Bäfving.
Jag mötte Jenny på en kurs som hon höll, konsten att skriva kärlek för veckotidningar.
Jag var frustrerad över att inget hände med mitt skrivande (detta var innan jag blev antagen) och jag tyckte att en kurs var en bra idé. Och det var det – jag lärde känna Jenny, jag skrev flera noveller och fick för första gången betalt för mitt skrivande.
Och jag anlitade Jenny för att läsa mina första 10 kapitel i manuset som så småningom blev antaget – inte minst tack vare Jennys input.
Jösses vad mycket tid som gått sedan dess.
Storpocket!
När jag var uppe på förlaget igår så fick jag även min alldeles färska storpocket i handen (släpps IDAG!).
Jag har ärligt talat aldrig haft en relation till storpocket som format förut, ingen av mina tidigare titlar har släppts som det.
Men nu – nu känner jag plötsligt att jag ÄLSKAR storpocket!
:)
Vad har ni för tankar om olika format?
Har ni läst/brukar ni läsa storpocket?
Alla mina böcker so far. Vanliga pocketar och en stor.
Manuset till En enda hemlighet. En så oansenlig bunt som döljer så mycket arbete.
