Simona Ahrnstedt's Blog, page 26

Lugn lördag hoppas jag

God morgon.

En intensiv vecka, då skrivandet gått dåligt, är över.

Har varit så jäkla splittrad, i kombination med ett kapitel som krånglade.

Nu är det helg och lugnet har sänkt sig.

Jag ska bara vara hemma och laga mat åt barnen, ta en promenad och skriva ikapp.

Det händer väldigt mycket nu, i min egen lilla värld, känner hur jag dras med i den här karusellen som är utlands-äventyret.

Det är roligt, förstås, men det gäller att hålla kursen, att inte tillåta sig själv att splittras i tusen fragment.

Kom just precis nu på att jag har en amerikansk intervju att svara på också, gah.

Annars ger jag mig på kapitel 55 idag, så slutet närmar sig väl ändå.

Jag lovade mig själv igår att inte hålla på och skryta för mycket, så först hade jag inte tänkt lägga upp den här länken, men sen satt jag och läste och det var så många bra boktips, så jag tänkte, what the hell.

Publishers Weekly la upp en lista över sommarens bästa böcker igår.

Det fanns olika rubriker; spänning, personalens val, etc.

Och så fanns det romance, och av fem listade så var ALL IN en. Det känns helt surrealistiskt (jag vet att jag använder det ordet ofta, men herregud, det här USA-äventyret ÄR surrealistiskt).

Själv blev jag super-sugen på dels Joanna Shupe-boken, The Magnate, dels (sedan tidigare) Lenora Bell-boken, How the Duke was won, som i USA har ett annat omslag än det jag visat här förut.

Vilken bok blev ni sugna på att läsa?

Engelskt omslag

Amerikanskt omslag

Den är del 2 i en serie som heter The Knickerbocker club. Del 1 heter The Tycoon

Alles oder nichts

Det är ju alldeles makalöst det här äventyret som jag får vara med om. Min super-agent, Anna Frankl har ju sålt min böcker till en massa länder, det har jag ju berättat om flera gånger. Nu börjar de komma ut på allvar, det släpps en Simona Ahrnstedt mest hela tiden, i Tyskland släpptes nyss En enda hemlighet, I USA och England släpps ju En enda natt snart, innan dess ska den ut i Spanien och Danmark. Den släpptes nyligen i Ungern.

Jag ska visa alla omslagen, har inte fått klartecken på det danska än, men så här ser En enda risk ut när den släpps nästa år i Tyskland.

Fin va?

Släpps 2017

Mer om Kensington och ALL IN

I förra inlägget beskrev jag ju hur det gick till när den där intervjun filmades på Kensington i somras.

Jag var tvungen att kolla genom mina foton för att se om jag hade nån bild. Jag hittade två.

Igår började Romantic Times Booklovers Convention i Las Vegas. RT Booklover är en årlig romancemässa som är lite ”vildare” än den större RWA. Hoppas jag får råd att åka dit nån gång. Nästa år går RT2017 i Atlanta och RWA2017 i Orlando Florida (kolla det här hotellet!!) 2019 går den stora RWA mässan av stapeln i New York igen.

Anyway.

Just nu, i Las Vegas, så befinner sig mitt amerikanska förlag och gör reklam för min bok. Jag följer dem på instagram – jätteroligt, hashtaggen är #swedishkisses

Och i London är de också, precis som min agent, så jag får se massa bilder.

Man måste älska internet ändå.

Mitt ”entourage” i New York. 1 journalist, 1 fotograf och 1 agent.

Så här såg det ut från min sida om kameran! Och till höger, utanför bilden, var det en stor glasvägg där ALLA stod och tittade :)

Direkt från London Book Fair

En kortlek på väg till Las Vegas. Ser ni mitt omslag bland de andra?

Fina tatueringar!

En bisarr skiva av verkligheten

När jag var i USA och New York i somras så var jag ju med om den helt surrealistiska upplevelsen att besöka mitt förlag, Kensington, på Manhattan.

Själva USA-resan bokades och bestämdes ju långt innan jag hade fått min treboks-deal och när min amerikanska förläggare Alicia fick höra att jag skulle till romance-mässan så blev hon överlycklig och ville ses.

Och det besöket är kanske det mest bisarra jag varit med om.

Jag hade med mig min agent, en svensk journalist från Filter, som ju skulle skriva om resan, och så en New Yorks fotograf som följde mig i två dagar, vilket alltså innebar att jag svepte in på denna otroliga arbetsplats, ett två våningar stort förlag med konst på väggarna, hörnkontor över Manhattan och personal som såg ut som ur en Sandra Bullock-film, med ett eget ENTOURAGE.

Till och med den über-coola fotografen såg imponerad ut.

Och jag minns att jag stod där i foajén och tänkte att det är så här alla tror att författarlivet ser ut, fastän det aldrig gör det, bortsett från att det just då gjorde det.

Det var magisk, galet och helt underbart.

En sak som var helt förfärlig, var dock en intervju som skulle spelas in där och då.

Jag hade fått frågorna i förväg, men hela situationen var skitjobbig för mig.

Jag placerades i ett pyttelitet rum med glasväggar där ALLA (alltså hela förlaget, journalisten och min agent plus fotografen som plåtade så fort jag öppnade munnen) stod och lyssnade, en stor kamera framför mig och två personer från förlaget som sa att jag inte fick titta in i kameran och att jag bara skulle verka naturlig.

Alla var skitschysta men jag fick panik och det var så hemskt och jag gick därifrån med en verkligen förfärlig känsla och lovade mig själv att aldrig kolla på filmen.

Faktiskt var jag övertygad om att det blev så dåligt att förlaget skulle begrava filmen för all framtid.

Nu har de släppt den på Youtube.

Och vet ni?

Den är inte så farlig. Ja, jag bryter väldigt mycket. Och nej, jag ler nästan inte alls (annars ler jag ju nästan jämt), men det är en helt okej intervju.

Särskilt som jag minns hur verkligen skräckslagen jag var när vi filmade den. Tänk er själva. Inkastad i den här miljön, jetlaggad, överväldigad, nervös, svettig, omgiven av as-coola New York-bor.

Jösses.

Svenskans vackraste ord

måste ju ändå vara BYGGSTREJK.

Det är så ljuvligt tyst i mitt hus.

Inga grannar som är hemma och renoverar (det gör de bara på kvällar och helger, utom hon som ska flytta in och har haft hantverkare som härjat på andra sidan min vägg sedan i november. Men de är inte här idag. Ännu).

Och byggjobbandet står still utanför mitt fönster.

Det är som en magisk tyst zon runt mig.

Ursäkta om jag brister ut i ett själviskt HALLELUJA.

A stylish tale

I sommar släpps ju En enda natt i USA; under namnet ALL IN (om nu någon bloggläsare missat detta).

Det är fascinerande att uppleva den amerikanska förlagsbranschen, den skiljer sig en hel del från den svenska. Det här är ju mina erfarenheter jag talar om, jag vet inte hur det är i HELA Sverige, eller i HELA USA, vill jag bara brasklappa. Men det är annorlunda. Till exempel så har man en helt annan framförhållning.

I Sverige har man recensionsdatum några veckor efter att boken finns i handeln.

Idag fick jag min andra stora recension i USA, där boken släpps först om två månader.

Tidigare fick jag en ”starred review” i Publisher´s Weekly (den recensionen var så fin så jag fattade inte först att det var en recension utan trodde att det var en köpt annons).

Och idag fick jag den här i Kirkus Review, som är ett enormt online-magasin som i första hand vänder sig till bokbranschen, om jag fattat saken rätt.

En annan sak som är annorlunda är att jag får se recensionerna innan de publiceras, min förläggare skickar dem till mig.

Jag vet därför att jag redan imorgon kommer få en till stor och fin recension.

Och jag vet att mitt amerikanska förlag är mycket, mycket nöjda.

Det är inte vanligt att en utländsk debutant (som dessutom skriver om KÄRLEK) får så mycket uppmärksamhet, det fattar till och med jag.

Så vi tar väl ett HURRA på det.

När man går till frissan och ser sig själv i en skvallertidning

Nästa vecka åker jag på romancemässa så idag har jag varit hos frissan.

Jag satt och bläddrade i skvallertidningarna och plötsligt såg jag mig själv.

Very bisarrt.

Nu har jag ätit lax (med sweetchilisås, in i ugnen), spenat, bulgur och sallad framför tv:n.

Sen MÅSTE jag ta tag i manuset.

Har fastnat igen. Det är mitt andra kärlekspar som krånglar som f-n.

Jag har lite för mycket just nu, så förlåt om jag inte svarar på alla kommentarer.

Nu: kaffe.

Hurra!

Hos min frissa i centrum. Jag gjorde slingor och klippte mig. Precis som vanligt. Jag gillar inte förändring,

Och tittar där! Ett styck glad författare. Eller tre faktiskt, det är Suss på ena sidan och Åsa på andra. Från releasen av Mrs Wells skiva.

Titta så glada somliga (jag) är.

Färdigfrissas och hemma. 16-åringen kallar det här för min ”First lady look” haha.

Tittar på Ellen – älskar Ellen, hon är en av de finaste människor jag vet.

Lax till lunch.

Katterna stirrar på min mat.

Strejk, babbel och trailer

Det är tydligen byggstrejk i landet.

Jag har inga synpunkter på det överhuvudtaget.

Kan bara konstatera att utanför mitt fönster strejkas det inte ett dugg.

Den här veckan gästar jag ju Månpocket på Facebook, så jag kommer vara lite mindre aktiv här på bloggen.

Men jag bjuder på den här trailern, hubba hubba

Hej och hejdå

Lilla, lilla bloggen, idag har jag ignorerat dig, bara hängt hos Månpocket på Facebook och på instagram.

Inte har jag fått mycket vettigt gjort heller.

Jag googlar bilder och slösurfar.

Dessutom känns det som om ALLA är i London på Bokmässan (och då menar jag förlagsfolk och agenter, det är inte en mässa för författare eller vanligt folk, utan mest en branschmässa, men när ALLA är där blir det så tyst här hemma).

Jajaja.

Nu blir det torsk med pepparrot och sen ett skrivpass.

Vi hörs imorgon!

Gästbloggar hos Älska pocket

God måndag morgon!

Hela den här veckan kommer jag att gästblogg hos Månpocket / Älska pocket på deras Facebooksida.

Häng gärna med!

I slutet av veckan blir det tävling.