Simona Ahrnstedt's Blog, page 25

Tiden

Jag gillar verkligen inte den här funktionen som Facebook har, där det plötsligt dyker upp gamla poster som Facebook tror man skulle bli glad att se.

Jag blir SÄLLAN glad av dem, trycker bara fort bort dem.

De senaste åren har varit så turbulenta för mig.

Å ena sidan det fantastiska som det har varit att få bli författare och att kunna försörja sig på det.

Men å andra sidan de betydligt mörkare, privata stunderna.

Så, när Facebook lägger upp den här bilden, så slungas jag tillbaka till hur jag mådde då, 2010, när så mycket jobbiga saker skedde.

Å tredje sidan är det väl en utmärkt illustration över hur falsk den är; bilden om oss själva som vi lägger ut på sociala medier.

Här hade jag i alla fall dels fått hem min första tryckta bok.

Förlaget skickade rosa bubbel.

Dels var det här exakt den tiden då mitt äktenskap på allvar hade börjat falla sönder.

Well.

Jag mår bättre idag.

Och jag älskar fortfarande rosa bubbel.

Och jag har mina barn.

Hurra!

Min första bok

Min femte bok (hehe)

SvB-bloggen – om romance

För er som inte följer mig på Facebook – min agent Anna Frankl gästbloggar hos Svensk Bokhandel. Och det handlar rätt mycket om romance.

Här.

Det här inlägget innehåller spoilers

Jag måste skriva av mig lite.

Det här inlägget innehåller SPOILERS för En enda hemlighet.

Har du inte läst den och inte vill veta hur den slutar, så sluta läsa nu, ok?

Sista varningen.

Okej.

Men jag måste skriva av mig lite, för jag är så fruktansvärd berörd av en bok jag läser just nu.

Den heter Ser du månen, Daniel.

Jag gör ju, minst sagt, väldigt mycket research för mina böcker.

En enda risk handlar om Tom Lexington, som i slutet av En enda hemlighet blev kvar nere i Tchad.

Alla trodde han var död, men han överlevde kraschen med helikoptern och han togs till fånga och i epilogen har han varit fånge i några veckor och torterats svårt.

Så naturligtvis läser jag på om fångenskap och tortyr.

Genom mitt arbete som psykolog har jag kommit i kontakt med mycket.

Men jag ville läsa på, och så såg jag en intervju med en dansk journalist som varit fången i Syrien och så köpte jag boken.

Då har jag redan läst både Martin Schibbye och Johan Perssons bok 438 dagar, samt Magnus Falkhed och Niclas Hammarströms Idag ska vi inte dö. Dessutom en handfull engelska böcker. Samt intervjuat flera svenska experter på fångenskap.

Så jag tyckte ändå att jag hade fått ett bra grepp om de rätt svåra passager jag har att skriva. Men så beställde jag den här boken skriven av journalisten Puk Damsgård, som handlar om den danska journalisten Daniel Rye, som hölls som gisslan av IS i 13 månader, och delvis satt fängslad tillsammans med bland annat James Foley, och den boken drabbade mig verkligen.

Så j*vla hemska vi människor ändå är mot varandra.

Tänkvärt skriven.

Men jag är väldigt berörd av den, nedstämd och ledsen och jag behövde berätta det för någon.

Hur ser ni på research?

Vilken sorts gör ni?

Så skriver du bra SLUT

Helena nämnde att hon surfade runt efter tips på bra slut.

Det här är en av mina favorit-artiklar i ämnet.

Det handlar om film, men är användbart ändå!

Intet nytt här inte

Som ni kanske vet, eller möjligen är dödströtta på att höra om, så har jag redigerat min nya bok de senaste åttiofyra miljarder åren.

Egentligen är inte redigeringen ett problem, jag gillar att skriva och redigera. Men jag saknar helt enkelt tid och jag blir grinig och kommer efter och tappar fokus.

Surfade runt och läste på Rebecka Edgren Aldéns blogg om redigering.

Bra och inspirerande.

Fastnade så för den här bilden och kände mig lite stärkt. Alltid skönt när nån sätter ord på det man håller på med och får en att känna sig normal.

Idag är planen att bara fokusera.

Men kan ni tänka er – de ska stänga av vattnet idag men INGEN VET NÄR, för någon tog ner lappen.

Tror det börjar klockan 10.00. Ska försöka gå på toa och duscha och dricka te innan dess.

SPÄNNINGEN.

En bok – åtta omslag

Det var inte direkt min bästa dag idag, om en säger så.

Fick ett sammanbrott och däckade i soffan framför Arrow.

Orken tog slut.

Men jag orkar inte heller beklaga mig mer.

Istället får ni en liten omslagskavalkad.

Omslag – det är verkligen roligt.

Idag blev det danska till En enda natt officiellt – den kommer heta Arvingen där.

Nedan är alltså ett gäng olika omslag för SAMMA bok; En enda natt.

Danmark

Norge

USA

England (UK)

Tyskland

Tjeckien

Spanien

Ungern

3 timmar senare

är mitt problem bara temporärt löst.

Jag är av med alla mina appar (bank-id, seb, allt, ALLT och jag har migrän och nästan gråter av frustration. Fy fan vad jag hatar sånt här.)

Jamen då börjar jag väl jobba.

Inget pepp i kommentarerna, tack.

Säg nåt kul istället, ok?

Om vädret, om mat ni ska äta eller nåt kul ni gjort i helgen.

Jag är helt jävla knäckt.

Jo. Byggandet har kommit igång igen.

Ibland undrar jag om det är någon som utsätter mig för ett stress-test av episka proportioner. Vill bara ge upp.

INGET PEPP!

Paniken

Jag har data-stress.

Ni vet vad jag menar.

När man måste göra en massa skitviktiga grej och tekniken krånglar och all tid bara försvinner i ett slukhål.

Jag får inte mitt apple-ID att funka. Det betyder att jag inte kan använda appar, bland annat och det betyder att jag inte kan fixa med mina flygbiljetter och min musik och allt annat som jag har blivit beroende av.

Har suttit med supporten i över en timme.

Gaaaahh.

Mad house

Jag vet faktiskt inte om jag ska skratta eller gråta.

Men igår började en granne BILA.

Det finns inga förbud mot att bila, och jag har inget emot den här grannen, tvärtom.

Jag kan bara konstatera att det låter.

Som f*n.

Idag hamras det i hela huset.

Och en hund har flyttat in (hos grannen som renoverat sen i november och som idag även bidrar till hamrandet).

Hunden YLAR.

Det tycker katterna är läskigt.

Jag vet inte vad jag ska säga faktiskt.

Det är inte så här jag vill ha det, i alla fall.

Jajaja, jag fortsätter med redigeringen.

Det börjar kännas tungt nu.

Den här boken blir LÅNG.

Förhoppningsvis en värdig avslutning på trilogin.

Jag har även svarat på en tre sidor lång amerikansk intervju under morgonen – den ska publiceras här: rt book review

På fredag åker jag till Berlin för att delta i Love Letter Convention 2016.

Jag har fått ett digert program och är inbjuden till två fina middagar.

Om jag inte hade sån deadline-panik skulle jag vara alldeles upphetsad.

Just nu vill jag bara ligga i ett tyst mörkt rum och få massage och sympati.

(Nu började grannen BORRA. Alltså på riktigt. Det är ju helt jävla stört det här.)

Rosa extra allt

En gång skulle jag vilja bära en sån här sko.