Jan-Eric Boo's Blog, page 2

Fotoalbum Vatten

Vatten

#bwg_container1_0 #bwg_container2_0 .bwg_standart_thumbnails_0 * { -moz-box-sizing: border-box; box-sizing: border-box; } #bwg_container1_0 #bwg_container2_0 .bwg_standart_thumb_spun1_0 { -moz-box-sizing: content-box; box-sizing: content-box; background-color: #FFFFFF; display: inline-block; height: 140px; width: 250px; margin: 4px; padding: 0px; opacity: 1.00; filter: Alpha(opacity=100); text-align: center; vertical-align: middle; transition: all 0.3s ease 0s;-webkit-transition: all 0.3s ease 0s; z-index: 100; } #bwg_container1_0 #bwg_container2_0 .bwg_standart_thumb_spun1_0:hover { backface-visibility: hidden; -webkit-backface-visibility: hidden; -moz-backface-visibility: hidden; -ms-backface-visibility: hidden; opacity: 1; filter: Alpha(opacity=100); z-index: 102; position: relative; } @media only screen and (min-width: 480px) { #bwg_container1_0 #bwg_container2_0 .bwg_standart_thumb_spun1_0:hover { -ms-transform: scale(1.1); -webkit-transform: scale(1.1); transform: scale(1.1); } } #bwg_container1_0 #bwg_container2_0 .bwg_standart_thumb_spun2_0 { border: 0px none #CCCCCC; border-radius: 0; box-shadow: 0px 0px 0px #888888; display: inline-block; height: 140px; overflow: hidden; width: 250px; } #bwg_container1_0 #bwg_container2_0 .bwg_standart_thumbnails_0 { background-color: rgba(255, 255, 255, 0.00); display: inline-block; font-size: 0; max-width: 1310px; text-align: center; } #bwg_container1_0 #bwg_container2_0 .bwg_standart_thumb_0 { display: inline-block; text-align: center; } #bwg_container1_0 #bwg_container2_0 .bwg_standart_thumb_spun1_0:hover .bwg_title_spun1_0 , #bwg_container1_0 #bwg_container2_0 .bwg_standart_thumb_spun1_0:hover .bwg_ecommerce_spun1_0{ left: 0px; top: 0px; opacity: 1; filter: Alpha(opacity=100); } #bwg_container1_0 #bwg_container2_0 .bwg_title_spun2_0, #bwg_container1_0 #bwg_container2_0 .bwg_ecommerce_spun2_0 { color: #CCCCCC; display: table-cell; font-family: segoe ui; font-size: 16px; font-weight: bold; height: inherit; padding: 2px; text-shadow: 0px 0px 0px #888888; vertical-align: middle; width: inherit; word-wrap: break-word; } /*pagination styles*/ #bwg_container1_0 #bwg_container2_0 .tablenav-pages_0 { text-align: center; font-size: 12px; font-family: segoe ui; font-weight: bold; color: #666666; margin: 6px 0 4px; display: block; height: 30px; line-height: 30px; } @media only screen and (max-width : 320px) { #bwg_container1_0 #bwg_container2_0 .displaying-num_0 { display: none; } } #bwg_container1_0 #bwg_container2_0 .displaying-num_0 { font-size: 12px; font-family: segoe ui; font-weight: bold; color: #666666; margin-right: 10px; vertical-align: middle; } #bwg_container1_0 #bwg_container2_0 .paging-input_0 { font-size: 12px; font-family: segoe ui; font-weight: bold; color: #666666; vertical-align: middle; } #bwg_container1_0 #bwg_container2_0 .tablenav-pages_0 a.disabled, #bwg_container1_0 #bwg_container2_0 .tablenav-pages_0 a.disabled:hover, #bwg_container1_0 #bwg_container2_0 .tablenav-pages_0 a.disabled:focus { cursor: default; color: rgba(102, 102, 102, 0.5); } #bwg_container1_0 #bwg_container2_0 .tablenav-pages_0 a { cursor: pointer; font-size: 12px; font-family: segoe ui; font-weight: bold; color: #666666; text-decoration: none; padding: 3px 6px; margin: 0; border-radius: 0; border-style: solid; border-width: 1px; border-color: #E3E3E3; background-color: #FFFFFF; opacity: 1.00; filter: Alpha(opacity=100); box-shadow: 0; transition: all 0.3s ease 0s;-webkit-transition: all 0.3s ease 0s; } #bwg_container1_0 #bwg_container2_0 .bwg_back_0 { background-color: rgba(0, 0, 0, 0); color: #000000 !important; cursor: pointer; display: block; font-family: segoe ui; font-size: 16px; font-weight: bold; text-decoration: none; padding: 0; } #bwg_container1_0 #bwg_container2_0 #spider_popup_overlay_0 { background-color: #000000; opacity: 0.70; filter: Alpha(opacity=70); } .bwg_play_icon_spun_0 { width: inherit; height: inherit; display: table; position: absolute; } .bwg_play_icon_0 { color: #CCCCCC; font-size: 32px; vertical-align: middle; display: table-cell !important; z-index: 1; text-align: center; margin: 0 auto; } #bwg_container1_0 #bwg_container2_0 .bwg_gal_title_0 { background-color: rgba(0, 0, 0, 0); color: #CCCCCC; display: block; font-family: segoe ui; font-size: 16px; font-weight: bold; padding: 2px; text-shadow: 0px 0px 0px #888888; text-align: center; } @media screen and (max-width: 350px) { div[class^="bwg_standart_thumbnails_"], span[class^="bwg_standart_thumb_"], img[class^="bwg_standart_thumb_img_"], span[class^="bwg_title_spun1_"] { width: 100% !important; height: auto !important; } img[class^="bwg_standart_thumb_img_"] { margin:0px auto !important; } }

Glad Påsk med release av Livet har sitt pris som ljudbok.

Den 4 april är det dags för första boken, Livet har sitt pris, att släppas som ljudbok. Jag är tacksam om så många av er som möjligt och som har tjänsterna Storytel, Bookbeat eller Nextory går in och kommenterar och bedömer ljudboken. Jag tycker själv uppläsaren, skådespelaren André Christensson, läser böckerna suveränt. Precis en röst jag anser passar till innehållet i mina romaner.

Jag vill också passa på att slå ett slag för novellantologin Novellhotellet som kommer i mitten på april. Jag medverkar där själv med en novell, Hotell Evigheten. Jag säljer den till reducerat pris på förhandsbeställning här på min hemsida. Gå in och beställ den. Lämlig som en liten gåva till värdparet vid sommarens grillbjudningar istället för blommor eller vin, eller varför inte en kombo.

 

Slutligen önskar jag er alla följare en riktigt GLAD PÅSK.

(klicka på omslagen nedan)

#bwg_container1_1 #bwg_container2_1 .bwg_standart_thumbnails_1 * { -moz-box-sizing: border-box; box-sizing: border-box; } #bwg_container1_1 #bwg_container2_1 .bwg_standart_thumb_spun1_1 { -moz-box-sizing: content-box; box-sizing: content-box; background-color: #FFFFFF; display: inline-block; height: 140px; width: 250px; margin: 4px; padding: 0px; opacity: 1.00; filter: Alpha(opacity=100); text-align: center; vertical-align: middle; transition: all 0.3s ease 0s;-webkit-transition: all 0.3s ease 0s; z-index: 100; } #bwg_container1_1 #bwg_container2_1 .bwg_standart_thumb_spun1_1:hover { backface-visibility: hidden; -webkit-backface-visibility: hidden; -moz-backface-visibility: hidden; -ms-backface-visibility: hidden; opacity: 1; filter: Alpha(opacity=100); z-index: 102; position: relative; } @media only screen and (min-width: 480px) { #bwg_container1_1 #bwg_container2_1 .bwg_standart_thumb_spun1_1:hover { -ms-transform: scale(1.1); -webkit-transform: scale(1.1); transform: scale(1.1); } } #bwg_container1_1 #bwg_container2_1 .bwg_standart_thumb_spun2_1 { border: 0px none #CCCCCC; border-radius: 0; box-shadow: 0px 0px 0px #888888; display: inline-block; height: 140px; overflow: hidden; width: 250px; } #bwg_container1_1 #bwg_container2_1 .bwg_standart_thumbnails_1 { background-color: rgba(255, 255, 255, 0.00); display: inline-block; font-size: 0; max-width: 1310px; text-align: center; } #bwg_container1_1 #bwg_container2_1 .bwg_standart_thumb_1 { display: inline-block; text-align: center; } #bwg_container1_1 #bwg_container2_1 .bwg_standart_thumb_spun1_1:hover .bwg_title_spun1_1 , #bwg_container1_1 #bwg_container2_1 .bwg_standart_thumb_spun1_1:hover .bwg_ecommerce_spun1_1{ left: 0px; top: 0px; opacity: 1; filter: Alpha(opacity=100); } #bwg_container1_1 #bwg_container2_1 .bwg_title_spun2_1, #bwg_container1_1 #bwg_container2_1 .bwg_ecommerce_spun2_1 { color: #CCCCCC; display: table-cell; font-family: segoe ui; font-size: 16px; font-weight: bold; height: inherit; padding: 2px; text-shadow: 0px 0px 0px #888888; vertical-align: middle; width: inherit; word-wrap: break-word; } /*pagination styles*/ #bwg_container1_1 #bwg_container2_1 .tablenav-pages_1 { text-align: center; font-size: 12px; font-family: segoe ui; font-weight: bold; color: #666666; margin: 6px 0 4px; display: block; height: 30px; line-height: 30px; } @media only screen and (max-width : 320px) { #bwg_container1_1 #bwg_container2_1 .displaying-num_1 { display: none; } } #bwg_container1_1 #bwg_container2_1 .displaying-num_1 { font-size: 12px; font-family: segoe ui; font-weight: bold; color: #666666; margin-right: 10px; vertical-align: middle; } #bwg_container1_1 #bwg_container2_1 .paging-input_1 { font-size: 12px; font-family: segoe ui; font-weight: bold; color: #666666; vertical-align: middle; } #bwg_container1_1 #bwg_container2_1 .tablenav-pages_1 a.disabled, #bwg_container1_1 #bwg_container2_1 .tablenav-pages_1 a.disabled:hover, #bwg_container1_1 #bwg_container2_1 .tablenav-pages_1 a.disabled:focus { cursor: default; color: rgba(102, 102, 102, 0.5); } #bwg_container1_1 #bwg_container2_1 .tablenav-pages_1 a { cursor: pointer; font-size: 12px; font-family: segoe ui; font-weight: bold; color: #666666; text-decoration: none; padding: 3px 6px; margin: 0; border-radius: 0; border-style: solid; border-width: 1px; border-color: #E3E3E3; background-color: #FFFFFF; opacity: 1.00; filter: Alpha(opacity=100); box-shadow: 0; transition: all 0.3s ease 0s;-webkit-transition: all 0.3s ease 0s; } #bwg_container1_1 #bwg_container2_1 .bwg_back_1 { background-color: rgba(0, 0, 0, 0); color: #000000 !important; cursor: pointer; display: block; font-family: segoe ui; font-size: 16px; font-weight: bold; text-decoration: none; padding: 0; } #bwg_container1_1 #bwg_container2_1 #spider_popup_overlay_1 { background-color: #000000; opacity: 0.70; filter: Alpha(opacity=70); } .bwg_play_icon_spun_1 { width: inherit; height: inherit; display: table; position: absolute; } .bwg_play_icon_1 { color: #CCCCCC; font-size: 32px; vertical-align: middle; display: table-cell !important; z-index: 1; text-align: center; margin: 0 auto; } #bwg_container1_1 #bwg_container2_1 .bwg_gal_title_1 { background-color: rgba(0, 0, 0, 0); color: #CCCCCC; display: block; font-family: segoe ui; font-size: 16px; font-weight: bold; padding: 2px; text-shadow: 0px 0px 0px #888888; text-align: center; } @media screen and (max-width: 350px) { div[class^="bwg_standart_thumbnails_"], span[class^="bwg_standart_thumb_"], img[class^="bwg_standart_thumb_img_"], span[class^="bwg_title_spun1_"] { width: 100% !important; height: auto !important; } img[class^="bwg_standart_thumb_img_"] { margin:0px auto !important; } }

 

Manus till Allt har sitt pris är klart …

… för testläsning och redigering. Jag är stolt att ha fått ihop en rykande aktuell historia som kan liknas vid en politisk kriminalroman. Ett mord på en polischef och där mördarna själva kort därefter mördas inleder historien. Michael Lundell, som har gått i pension kontaktas av Billgren då polisens resurser är ansträngda och ber honom komma tillbaks för att hjälpa till med det delikata ärendet. Av en slump visar det sig att Must har information som kan kopplas till morden. Must, där Mirka numera har en tjänst efter att hon i förra boken lämnade polisen. Även Säpo kopplas in i ärendet då rikets inre säkerhet är i fara och en ny karaktär, Alexandra kallad Alex gör sin entré i berättelsen liksom en muslimsk kvinnlig polis, Bahar Aslan. Slutet på berättelsen blir våldsam och actionfylld med upplösning under midsommarhelgen och Almedalsveckan 2018.

Manuset är ute på testläsning och några kommentarer och omdömen har redan lämnats. Boken kommer som ljudbok och e-bok, på bl.a. Storytell den 14 juni genom Word Audio Publishing Förlag i Malmö och förhandling pågår för närvarande om utgivning av tryckt bok.

Här följer baksidestexten:

När chefen för gränspolisen i polisregion Syd skjuts ihjäl i Malmö och mördarna själva mördas strax därefter, kallas den pensionerade kriminalinspektören Michael Lundell åter in i tjänst. När motivet så småningom anas inser Lundell och Mirka Salo att de har att göra med något betydligt allvarligare än bara mord. Vem försöker dölja sanningen? Finns motivet i polishuset? När Almedalsveckan och det svenska riksdagsvalet närmar sig blir det en kamp mot klockan där rikets säkerhet i slutändan står på spel och krafterna bakom morden sakta framträder.

 

”Din bok ligger kusligt nära verkligheten hela tiden. Jag ryser verkligen och läser den som en dagstidning.” Joanna Björqvist, journalist, lektör och författarcoach och f.d. nyhetsreporter på SVT.

”Jag måste säga att det är den bästa inledningen av dina böcker hittills. Bra tempo med mycket dialoger. Man kommer in i berättelsen och vill veta mer. Mycket bra!” Göran Landvall, kommissarie och förundersökningsledare polisen Region Syd.

”Nu har jag läst och tycker boken är spännande och trovärdig i den meningen att det skulle kunna hända.” Börje Sjöholm, f.d. kommissarie vid Länskrim Skåne och handläggare Säpo

”Nu har jag läst boken 2 gånger och är riktigt nöjd. Intrigen håller ihop, storyn förs framåt på ett bra sätt och jag gillar upplägget.” Olle Fjordgren, säkerhetsrådgivare

Karneval 2018 i Santa Cruz

Karneval 2018 i Santa Cruz #bwg_container1_0 #bwg_container2_0 .bwg_standart_thumbnails_0 * { -moz-box-sizing: border-box; box-sizing: border-box; } #bwg_container1_0 #bwg_container2_0 .bwg_standart_thumb_spun1_0 { -moz-box-sizing: content-box; box-sizing: content-box; background-color: #FFFFFF; display: inline-block; height: 90px; margin: 4px; padding: 0px; opacity: 1.00; filter: Alpha(opacity=100); text-align: center; vertical-align: middle; transition: all 0.3s ease 0s;-webkit-transition: all 0.3s ease 0s; width: 180px; z-index: 100; } #bwg_container1_0 #bwg_container2_0 .bwg_standart_thumb_spun1_0:hover { -ms-transform: scale(1.1); -webkit-transform: scale(1.1); backface-visibility: hidden; -webkit-backface-visibility: hidden; -moz-backface-visibility: hidden; -ms-backface-visibility: hidden; opacity: 1; filter: Alpha(opacity=100); transform: scale(1.1); z-index: 102; position: relative; } #bwg_container1_0 #bwg_container2_0 .bwg_standart_thumb_spun2_0 { border: 0px none #CCCCCC; border-radius: 0; box-shadow: 0px 0px 0px #888888; display: inline-block; height: 90px; overflow: hidden; width: 180px; } #bwg_container1_0 #bwg_container2_0 .bwg_standart_thumbnails_0 { background-color: rgba(255, 255, 255, 0.00); display: inline-block; font-size: 0; max-width: 960px; text-align: center; } #bwg_container1_0 #bwg_container2_0 .bwg_standart_thumb_0 { display: inline-block; text-align: center; } #bwg_container1_0 #bwg_container2_0 .bwg_standart_thumb_spun1_0:hover .bwg_title_spun1_0 { left: 0px; top: 0px; opacity: 1; filter: Alpha(opacity=100); } #bwg_container1_0 #bwg_container2_0 .bwg_title_spun2_0 { color: #CCCCCC; display: table-cell; font-family: segoe ui; font-size: 16px; font-weight: bold; height: inherit; padding: 2px; text-shadow: 0px 0px 0px #888888; vertical-align: middle; width: inherit; word-wrap: break-word; } /*pagination styles*/ #bwg_container1_0 #bwg_container2_0 .tablenav-pages_0 { text-align: center; font-size: 12px; font-family: segoe ui; font-weight: bold; color: #666666; margin: 6px 0 4px; display: block; height: 30px; line-height: 30px; } @media only screen and (max-width : 320px) { #bwg_container1_0 #bwg_container2_0 .displaying-num_0 { display: none; } } #bwg_container1_0 #bwg_container2_0 .displaying-num_0 { font-size: 12px; font-family: segoe ui; font-weight: bold; color: #666666; margin-right: 10px; vertical-align: middle; } #bwg_container1_0 #bwg_container2_0 .paging-input_0 { font-size: 12px; font-family: segoe ui; font-weight: bold; color: #666666; vertical-align: middle; } #bwg_container1_0 #bwg_container2_0 .tablenav-pages_0 a.disabled, #bwg_container1_0 #bwg_container2_0 .tablenav-pages_0 a.disabled:hover, #bwg_container1_0 #bwg_container2_0 .tablenav-pages_0 a.disabled:focus { cursor: default; color: rgba(102, 102, 102, 0.5); } #bwg_container1_0 #bwg_container2_0 .tablenav-pages_0 a { cursor: pointer; font-size: 12px; font-family: segoe ui; font-weight: bold; color: #666666; text-decoration: none; padding: 3px 6px; margin: 0; border-radius: 0; border-style: solid; border-width: 1px; border-color: #E3E3E3; background-color: #FFFFFF; opacity: 1.00; filter: Alpha(opacity=100); box-shadow: 0; transition: all 0.3s ease 0s;-webkit-transition: all 0.3s ease 0s; } #bwg_container1_0 #bwg_container2_0 .bwg_back_0 { background-color: rgba(0, 0, 0, 0); color: #000000 !important; cursor: pointer; display: block; font-family: segoe ui; font-size: 16px; font-weight: bold; text-decoration: none; padding: 0; } #bwg_container1_0 #bwg_container2_0 #spider_popup_overlay_0 { background-color: #000000; opacity: 0.70; filter: Alpha(opacity=70); } .bwg_play_icon_spun_0 { width: inherit; height: inherit; display: table; position: absolute; } .bwg_play_icon_0 { color: #CCCCCC; font-size: 32px; vertical-align: middle; display: table-cell !important; z-index: 1; text-align: center; margin: 0 auto; } #bwg_container1_0 #bwg_container2_0 .bwg_gal_title_0 { background-color: rgba(0, 0, 0, 0); color: #CCCCCC; display: block; font-family: segoe ui; font-size: 16px; font-weight: bold; padding: 2px; text-shadow: 0px 0px 0px #888888; text-align: center; } « ‹ 1 av 2 › »

Teneriffa

Teneriffa

#bwg_container1_0 #bwg_container2_0 .bwg_standart_thumbnails_0 * { -moz-box-sizing: border-box; box-sizing: border-box; } #bwg_container1_0 #bwg_container2_0 .bwg_standart_thumb_spun1_0 { -moz-box-sizing: content-box; box-sizing: content-box; background-color: #FFFFFF; display: inline-block; height: 90px; margin: 4px; padding: 0px; opacity: 1.00; filter: Alpha(opacity=100); text-align: center; vertical-align: middle; transition: all 0.3s ease 0s;-webkit-transition: all 0.3s ease 0s; width: 180px; z-index: 100; } #bwg_container1_0 #bwg_container2_0 .bwg_standart_thumb_spun1_0:hover { -ms-transform: scale(1.1); -webkit-transform: scale(1.1); backface-visibility: hidden; -webkit-backface-visibility: hidden; -moz-backface-visibility: hidden; -ms-backface-visibility: hidden; opacity: 1; filter: Alpha(opacity=100); transform: scale(1.1); z-index: 102; position: relative; } #bwg_container1_0 #bwg_container2_0 .bwg_standart_thumb_spun2_0 { border: 0px none #CCCCCC; border-radius: 0; box-shadow: 0px 0px 0px #888888; display: inline-block; height: 90px; overflow: hidden; width: 180px; } #bwg_container1_0 #bwg_container2_0 .bwg_standart_thumbnails_0 { background-color: rgba(255, 255, 255, 0.00); display: inline-block; font-size: 0; max-width: 960px; text-align: center; } #bwg_container1_0 #bwg_container2_0 .bwg_standart_thumb_0 { display: inline-block; text-align: center; } #bwg_container1_0 #bwg_container2_0 .bwg_standart_thumb_spun1_0:hover .bwg_title_spun1_0 { left: 0px; top: 0px; opacity: 1; filter: Alpha(opacity=100); } #bwg_container1_0 #bwg_container2_0 .bwg_title_spun2_0 { color: #CCCCCC; display: table-cell; font-family: segoe ui; font-size: 16px; font-weight: bold; height: inherit; padding: 2px; text-shadow: 0px 0px 0px #888888; vertical-align: middle; width: inherit; word-wrap: break-word; } /*pagination styles*/ #bwg_container1_0 #bwg_container2_0 .tablenav-pages_0 { text-align: center; font-size: 12px; font-family: segoe ui; font-weight: bold; color: #666666; margin: 6px 0 4px; display: block; height: 30px; line-height: 30px; } @media only screen and (max-width : 320px) { #bwg_container1_0 #bwg_container2_0 .displaying-num_0 { display: none; } } #bwg_container1_0 #bwg_container2_0 .displaying-num_0 { font-size: 12px; font-family: segoe ui; font-weight: bold; color: #666666; margin-right: 10px; vertical-align: middle; } #bwg_container1_0 #bwg_container2_0 .paging-input_0 { font-size: 12px; font-family: segoe ui; font-weight: bold; color: #666666; vertical-align: middle; } #bwg_container1_0 #bwg_container2_0 .tablenav-pages_0 a.disabled, #bwg_container1_0 #bwg_container2_0 .tablenav-pages_0 a.disabled:hover, #bwg_container1_0 #bwg_container2_0 .tablenav-pages_0 a.disabled:focus { cursor: default; color: rgba(102, 102, 102, 0.5); } #bwg_container1_0 #bwg_container2_0 .tablenav-pages_0 a { cursor: pointer; font-size: 12px; font-family: segoe ui; font-weight: bold; color: #666666; text-decoration: none; padding: 3px 6px; margin: 0; border-radius: 0; border-style: solid; border-width: 1px; border-color: #E3E3E3; background-color: #FFFFFF; opacity: 1.00; filter: Alpha(opacity=100); box-shadow: 0; transition: all 0.3s ease 0s;-webkit-transition: all 0.3s ease 0s; } #bwg_container1_0 #bwg_container2_0 .bwg_back_0 { background-color: rgba(0, 0, 0, 0); color: #000000 !important; cursor: pointer; display: block; font-family: segoe ui; font-size: 16px; font-weight: bold; text-decoration: none; padding: 0; } #bwg_container1_0 #bwg_container2_0 #spider_popup_overlay_0 { background-color: #000000; opacity: 0.70; filter: Alpha(opacity=70); } .bwg_play_icon_spun_0 { width: inherit; height: inherit; display: table; position: absolute; } .bwg_play_icon_0 { color: #CCCCCC; font-size: 32px; vertical-align: middle; display: table-cell !important; z-index: 1; text-align: center; margin: 0 auto; } #bwg_container1_0 #bwg_container2_0 .bwg_gal_title_0 { background-color: rgba(0, 0, 0, 0); color: #CCCCCC; display: block; font-family: segoe ui; font-size: 16px; font-weight: bold; padding: 2px; text-shadow: 0px 0px 0px #888888; text-align: center; }

När verkligheten överträffar dikten

Så lyder titeln på det föredrag jag nu allt oftare får förfrågan om att hålla. Det känns väldigt inspirerande att mina böcker och mitt skrivande uppmärksammas mer och mer och att man vill lite mer om bakgrunden till historierna, min tjänst på Balkan och rent generellt om jobbet som polis och skrivandet. Föredraget bygger mycket på första bokens händelser där en hel del är taget ur min verklighet. Jag pratar en del om kriget på Balkan, hur det påverkade människor jag mötte och vilka följder det fick för dem. Även mitt eget äventyr berättar jag en del om, vad som hände den 1 maj 1995 när jag och mina kolleger tillfångatogs. Jag går sedan också in en del på några traumatiska ärenden jag kom i kontakt med under min tid som polis i Hässleholm och Malmö. Händelser som jag ännu bär med mig i minnet och ibland till och med återupplever under mardrömsnätter, vilka som tur är, inte är så vanligt förekommande. Lite kort kommer jag också in på skrivprocessen och varför jag började skriva.

Jag är öppen för förfrågningar och förslag om någon skulle vara intresserad av att boka in mig. Kika gärna här på hemsidan under Kalender och se var jag hittills är bokad. Kanske någon av de öppna träffarna skulle passa att lyssna på mig.

 

För övrigt är nästan tredje boken färdigskriven så till vida att ett utkast till manus börjar bli färdigt. Nu återstår några testläsare, faktagranskare och slutligen lektör och korrekturläsning. När allt detta också är gjort går den iväg till förlaget, WAPI,  och André Christenson som har läst in mina två första böcker och som nu ska ge sig i kast med denna sista berättelse om mina huvudkaraktärer som jag nu ledsamt ska ta farväl av. Den 14 juni är tänkt som releasedatum av ljud- och e-boken. Huruvida det blir en tryckt variant också är i nuläget inte klart. Förhandlingar pågår kan jag väl avslöja.

Till slut ännu en uppdatering. Det har nu varit molnigt med regnskurar och inte mer än 15-16 grader i luften under de senaste dagarna här på Teneriffa. Var kan man protestera mot detta? Å andra sidan äter och dricker vi gott och mycket skrivande blir det tid till. Igår kunde vi inte låta bli att frossa i skaldjur när vi tog bussen in till huvudstaden Santa Cruz som har loppmarknad på söndagar och vi av en slump hittade fisk och skaldjursmarknaden i saluhallen. Då var vi bara tvungna att slå oss ner, peka och beställa.

Allt gott till er som troget följer mig och mitt skrivande.

Jag sover med öppet fönster

Jo jag gör faktiskt det och det är mycket länge sedan jag hade så god sömn. Jag hör vågorna klucka utanför fönstret där jag för tillfället bor i en lägenhet på 14 våningen. Atlantens salta vind sveper utanför huset och för in sval luft i mitt sovrum. Där i sömnen hämtar jag kraft och idéer när jag nu är i slutfasen till romanen Allt har sitt pris. Nu ska intrigen sys ihop. Skrivandet sker mestadels under morgontimmarna under tiden jag ser solen stiga upp ur det blåa havet utanför det inglasade uterummet där jag sitter. Jag är så tacksam att jag nu i princip kan skriva på heltid, åtminstone när och hur länge jag själv vill. Hittills har det blivit några timmar varje dag för att sedan oftast ta solstolen och hissen ner till piren för att sola och lyssna på ljudböcker mellan doppen i det 20 gradiga salta Atlantvattnet.

Det har blivit cirka 10000 ord sedan jag kom hit till Teneriffa för en dryg vecka sedan. Manuset är nu uppe i nästan 40000 ord och jag försöker hålla den till ungefär samma längd som de båda tidigare romanerna, det vill säga  50000-60000 ord. Det har gått ganska fort men jag hade nästan 30000 ord skrivna redan när jag kom hit och hade också klart för mig hur fortsättningen skulle se ut. Jag har alltså en bra synops att jobba utifrån.

Ytterligare inspiration fick jag igår när förlaget skickade mig den inlästa prologen till första boken. När jag hörde den tänkte jag direkt att jag valt en fantastisk röst i skådespelaren André Christenson till att läsa in mina böcker. Det går fort nu, om drygt 2 månader kommer den första och sedan de andra båda med cirka en månads mellanrum. Hoppas ni vill lyssna. Det kommer att vara tillgängliga att köpa och ladda ner samt att lyssna på i de vanliga streamingtjänsterna.

Jag har testläsare som läser lite efterhand som jag skriver och jag ska be att få citera dennes ord efter att ha lkäst några kapitel:  Tycker ditt skrivande har nått en ny nivå. Den här boken/berättelsen tycks bli en ”tyngre” bok än de två första. Tyngre i en positiv mening. En ny dimension. Det är riktigt bra Jan-Eric!!

Dessutom blev det klart igår att Marwa Förlag kommer att ge ut novellantologin Novellhotellet inom några veckor. Där finns jag med med ett bidrag. Boken kommer att kunna köpas i min webshop.

Tack för dessa ord som får avsluta denna dags skrivande och skickar med en bild hur mina morgnar numera ser ut.

Inledningen av ljudboken Livet har sitt pris inläst av Andre Christenson

Uppdatering angående kommande boken

Jag är nu ungefär halvvägs när det gäller manuset till nya boken Allt har sitt pris. Som en liten teaser har jag därför till er som är spända på den lagt ut de två första kapitlen på hemsidan. Klicka på ”NYA BOKEN Allt har sitt pris” antingen här eller överst på hemsidan.

Denna boken kommer att skilja sig en del från de båda föregående så tillvida att det blir en blandning mellan traditionell polisroman och en politisk thriller. Jag vill prova denna mix för att hitta nya vägar till att spegla vårt samhälle och vilka följder olika beslut kan få. Det blir därför lite mindre av relationsdrama än det var i de två första. Visst Michaels och Mirkas vägar kommer även här att korsas men från några professionella kritiker efter de två första böckerna fick jag rådet, håll igen lite på relationsproblematiken och fokusera på polisarbetet. Nu får viu se vad de säger när det får läsa Allt har sitt pris som kommer på ljudbok i juni. Jag hoppas kunna hitta någon intressent att ge ut den även som tryck bok, gör jag inte det trycker jag upp ett antal ändå som egenutgivare. Var därför lugna ni som föredrar tryckta böcker, den kommer i det formatet också.

Allt har sitt pris

Kapitel 1

Lördag 14 oktober 2017

”Nordenvänner. Ni är inte många här idag men ni utgör kanske den viktigaste delen av befolkningen i vår del av världen just nu. Vårt land, våra gemensamma traditioner och våra förfäders arv är under attack. Inte bara av främmande fiender utan också, vilket är betydligt allvarligare, av våra egna förrädare. De finns överallt omkring oss, politiker, journalister och andra makthavare som säljer ut oss. Hur länge ska vi acceptera detta, vänner?”

Mannen på podiet gjorde en konstpaus och tittade ut över den lilla skaran av åhörare som lyssnade andäktigt. Någon höjde rösten.

”Inte längre. Det räcker nu.”

Mannen på podiet nickade, fortsatte sitt tal och eldade på åhörarna med exempel som han menade visade på samhällets dekadens och förfall.

”Inte minst Transportstyrelsens agerande där det högsta hönset medvetet och med uppsåt lät våra fiender ta del av hemlig information som rör vår säkerhet visar tydligt på vilka avsikter dessa makthavare har för vårt land. Detta, mina vänner, var inget misstag, det var en fientlig handling mot vårt land och mot oss patrioter. Hur gick det sedan när det avslöjades?”

Åter tystnade mannen och inväntade reaktioner. Han njöt när stämningen blev alltmer hätsk innan han fortsatte.

”Jo, då tog man till krafttag. Man hotade med misstroendevotum i riksdagen mot tre förrädare. Mot tre förrädare,” upprepade han med sarkastisk röst. ”Hela jävla riskdagen borde sparkas ut!” skrek han, röd i ansiktet och med svettpärlor i pannan.

”Sieg heil!” skrek en ung man och reste sig samtidigt som han höjde högerarmen.

”Sieg heil!” ropade alla i kör innan de tystades ner av talaren framför dem.

”Även dem vi trodde på i riksdagen sviker oss. De utesluter oss ur vårt eget parti när vi står fast vid de idéer som skapade vår gemenskap. De baktalar oss och förnekar vårt gemensamma ursprung. Men mina vänner, det räcker nu”, sa han med lite lägre röst. Sorlet avtog när alla väntade på vad som komma skulle.

Roland Thulin, även kallad Rolle Razze, drog efter andan. Gick talaren för långt? För första gången i sitt liv tvekade han inför vad han hörde. Han som ändå varit medlem i partiet sedan dess start i februari 1988.

Som nybakad polis kom han att tillhöra ordningsgruppen vid polisen på Norrmalm i Stockholm. Han formades snabbt av miljön han jobbade i och kom genom kolleger i kontakt med en grupp poliser som hade en sak gemensamt, nämligen att anse att Sverige var på väg utför. Speciellt en i gruppen gjorde starkt intryck på Roland. Det berättades att denne tillsammans med ytterligare några kolleger hade utbringat en skål samma natt som Sveriges statsminister Olof Palme mördades.

”Så dog den fähunden”, hade kollegan sagt och höjt champagneglaset.

Nu, flera år senare, satt Roland här i en föreningslokal i Västra Hamnen i Malmö och tvekade. Gängkrigen i den gamla arbetarstaden var rutin för honom och hans kolleger. Etniska grupperingar som stred om makt och geografisk kontroll utgjorde grogrund för alla de skjutningar och mord som skrämde medborgarna och otryggheten växte. Inte ens sjukhusens avdelningar var fredade zoner och politikerna började prata om att inhägna akutmottagningarna. Polisnärvaron på sjukhusen hade blivit vardagsmat och de anställda kände sig hotade.

”Nästa år är det valår. Vi kan inte överlåta ansvaret för vår framtid på dessa falska och inkompetenta så kallade ledare. Vårt kära fosterland har blivit till en soptipp dit avfall från andra länder söker sig. Vi måste ta saken i egna händer och visa vilken framtid vi vill ha och detta måste vi göra innan valet. Vi har alltså ungefär ett år på oss. Ett år som vi måste ta vara på, förbereda oss, planera och agera för att denna förändring ska komma till stånd. Är ni med mig?”

Alla reste sig upp och skrek i kör. Alla utom Roland som lät blicken svepa över salen lite diskret . Han kände igen några av de närvarande som poliser. Talaren på podiet hade han aldrig sett eller hört förut men fick reda på att han titulerades Ledaren. Han fick syn på en äldre gråhårig man, oklanderligt klädd i mörkblå kostym med en matchande ljusblå slips. Denne satt längst bak i salen och Roland tyckte sig känna igen honom. Han hade aldrig träffat eller ens sett honom tidigare annat än på teve. Roland höll kvar blicken för att försäkra sig om att han sett rätt. Mannen måste ha kommit in efter att mötet börjat och diskret satt sig längst bak.

Då sammankomsten var slut dröjde sig Roland kvar. Han lutade sig bakåt i den obekväma stolen och funderade. Skulle han ge uttryck för sitt missnöje eller skulle han helt enkelt bara tyst gå därifrån och låta saken bero? Samtidigt kände han ett behov av att få ventilera sin uppfattning och argumentera för en mer sansad hållning. När endast några av de tongivande figurerna i gruppen stod kvar vid podiet reste han sig och gick sakta framåt. Samtliga fyra tystnade när Roland närmade sig och de vände sig mot honom. Han kände väl igen dem och han förutsatte att de kände igen honom. Både Roland själv och dessa hade länge varit med och målen var de alla överens om. Det var vägen dit och metoderna som oftast ledde till diskussioner och meningsskiljaktigheter.

”Är det verkligen rätt väg till en varaktig förändring av Sverige?” var det första Roland kom på att säga.

”Hur menar du?” sa den kortaste lite kraftiga killen med renrakat huvud.

”Jag menar att skrika heil och koppla vår kamp till Hitler och det tjafset. Det får motsatt effekt och likadant våldet. Jag vänder mig mot det.”

”Vi tar till det som behövs. Gängvåldtäkter och zoner där vi inte har tillträde, inte ens polisen. Så kan vi inte ha det längre och våld verkar vara det enda de förstår.”

Roland kände att det var meningslöst att försöka övertyga de fyra hårdföra om en annan linje varför han tystnade och stod kvar ett ögonblick innan han sa hej då och lämnade salen.

”Är han inte polis?” sa den lite kraftige när Roland gått därifrån och det bara var han och en av de andra kvar..

”Det stämmer han är chef för gränspolisen så han borde verkligen inse att vi måste göra något”, sa den andre.

”Jag blir orolig när jag hör att även de våra tvivlar.”

”Ska vi nämna det för Ledaren?”

”Det är nog bäst så han vet var han har sina mannar. Det kan ju vara farligt att ha en polis som kanske snackar lite för mycket även om jag tror att han är medveten om att hålla käften är bäst för både honom själv och för andra.”

Roland vandrade sakta genom staden. Brittsommarvärmen dröjde sig kvar och en ljum vind drog in från sundet samtidigt som solen sänkte sig bakom Turning Torso. Rolands hjärna gick på högvarv och tvivel ställdes mot övertygelse i den analys han gjorde av vad han hört denna kväll. Var han beredd att medverka i den militanta inställning med alla dess följder som han nu förstod var gruppens nästa steg? Kunde han sympatisera med så extrema metoder? Vad menade Ledaren med att vi har ett år på oss att agera? Var det inte längre med politiska medel man skulle förändra samhället? Han insåg att det var våld som nu gällde och att hans och de som delade hans inställning, skulle komma att bli överkörda.

Innan han var hemma hade han bestämt sig. Han förstod att han inte kunde gå till polisen eftersom han anade att gruppen hade många tentakler in i polisorganisationen och han visste därför inte vem han vågade lita på. Hur utbredda var de högerextrema sympatierna inom polisen? Var underlåtenheten att ibland ingripa vid demonstrationer på gator och torg ett uttryck för detta? I det läget kom han att tänka på en kvinnlig polis, Mirka Salo, som slutat och fått en tjänst inom den militära underrättelsetjänsten. Han hade varit med på den samling då hon spytt galla över polisen och berättat att hon fått nog och sagt upp sig. Roland hade beundrat hennes mod och integritet. Men hur fick man kontakt med henne nu? Man kunde väl inte bara ringa till militären och fråga efter henne? Han letade på nätet efter hennes adress och telefon utan att hitta henne. Han bestämde sig istället för att skicka ett brev till försvarsmakten adresserat till henne och avvakta.

 

Kapitel 2

 

Måndag 23 oktober 2017

SAS-planet från Malmö Airport lyfte planenligt mot Arlanda måndagen den tjugotredje oktober. Då anade ingen att det kommande halvåret skulle bli en kapplöpning mot klockan för att rädda nationen. Hon lutade sig tillbaks i flygplansstolen och när hon kopplade av och försökte vila kom tankarna.

Tiden gick fort, alltför fort, konstaterade hon. Det var nu några år sedan hon lämnade sin tjänst inom polisen. Ett beslut som hon inte ångrade. Speciellt inte när hon tänkte på det kaos som den nya polisorganisationen fört med sig, inte bara för personalen, utan för hela rättssamhället. Det visade sig att hon hade haft fullständigt rätt i sin analys och i sina antaganden när hon noga övervägt om hon skulle säga upp sig eller ej. Många kolleger hade också följt hennes exempel och sökt sig från polisen och satsat på andra karriärer. Det hon kunde sakna var vissa kolleger och den sammanhållning hon känt i kåren. Speciellt sörjde hon över den förlorade relationen med Michael Lundell.

Mirka Salo var en av de första passagerarna som lämnade planet tack vare att hon satt längst fram. Hon reste oftast med endast handbagage varför hon inte behövde vänta vid bagagebandet utan skyndsamt kunde bege sig till utgången där en bil från försvarsstaben väntade på henne. Hon satte sig tillrätta i baksätet och exakt 34 minuter senare steg hon in i huvudbyggnaden på Försvarshögkvarteret på Lidingövägen i Stockholm. Första måndagen i varje månad var det genomgång och planering av verksamheten. Att hon hämtades i bil just denna måndag var ett undantag eftersom chefen, överstelöjtnant Anders Holst, aviserat att han ville träffa henne i enrum innan den gemensamma samlingen. Mirka kände en viss oro inför mötet då hon inte visste anledningen till denna begäran. Under bilfärden hann hon grubbla en hel del men kom inte fram till någon rimlig slutsats. Det var således med viss spänning hon steg in på högkvarteret och genast blev ledsagad till ett mindre konferensrum. Hon noterade att det stod framdukat kaffe och frallor på bordet och hon hade precis hunnit sätta sig när överstelöjtnanten kom in genom dörren. Mirka log när hon såg hans nästan antika läderportfölj, precis en sådan som hennes far hade haft en gång i tiden. Han sträckte fram handen mot Mirka som reste sig och hälsade på honom. Vilka stora händer han har, tänkte hon, när han med ett fast handgrepp skakade hand med henne.

”Tänkte vi kunde passa på att fika medan vi pratar innan vi går in på den stora samlingen”, sa överstelöjtnanten och satte en kopp framför Mirka och hällde upp både till sig själv och henne.

”Tack,” sa Mirka.

”Jag ville träffa dig innan stormötet därför vi har fått ett brev personligen adresserat till dig. Det hör ju inte precis till vanligheterna.”

Mirka blev ytterst förvånad. Vem kan tänkas skicka brev till mig hit? Visserligen har jag numera skyddad identitet så det bör vara väldigt svårt att hitta mig den officiella vägen, tänkte hon vidare.

”Vi försöker skydda våra anställda och lämnar inte ut namn och andra uppgifter till utomstående”, fortsatte Holst.

”Är det ett problem att någon tydligen vet att jag jobbar här?” undrade Mirka oroligt.

”Det vet vi inte. Det beror ju delvis på vad avsändaren vill och vem det är.”

”Jag tror att en del före detta kolleger till mig vet att jag jobbar för försvarsmakten numera och kanske till och med att det är inom Must”

”Jag förstår men du bör för din och andras säkerhet hålla det för dig själv och framförallt att det är inom militär underrättelsetjänst du arbetar. Officiellt är du anställd av Försvarsmakten på högkvarteret. Det räcker så.”

Mirka nickade instämmande.

”Du ska veta att vi har ögonen på oss. Det finns många som försöker kartlägga oss och ta reda på så mycket som möjligt om vilka vi är. Bland annat för att försöka hitta blottor och om det finns några lik i garderoberna. Men säkerhetstänkande gissar jag att du blev informerad om vid anställningen, eller hur?”

”Det blev jag. Men brevet då? Hur gör vi med det?”

”Jag har det här.”

Han pekade på portföljen.

”Vi har undersökt det för att försäkra oss att det inte innehåller radioaktivt pulver eller något annat farligt ämne. Lyckligtvis gjorde det inte det. Jag vill att vi tillsammans öppnar det nu. Såvida du inte har något emot det förstås?”

”Självklart inte. Jag är tacksam att ni vidtagit alla dessa försiktighetsåtgärder.”

Anders Holst sträckte sig efter portföljen, la den i sitt knä och öppnade båda spännena. Han stack ner handen och fiskade upp ett vitt kuvert i C5-storlek som han överräckte till Mirka. Hon tittade på adressaten och konstaterade att det mycket riktigt var adresserat till henne med adress Mirka Salo, Försvarsmakten, Must, Lidingövägen 24, 107 85 Stockholm. Hon vände kuvertet för att se om det fanns någon avsändare men baksidan var helt blank.

”Ska jag öppnade det?” frågade hon och såg på överstelöjtnanten.

”Nej, vänta”, svarade han. “Vi har som sagt redan haft tekniker som undersökt kuvertet. Fick besked om att vi kan öppna det men att det är viktigt att vi med hjälp av en kniv öppnar det i nederkanten. Detta för en eventuell forensisk undersökning av dna om detta skulle visa sig nödvändigt.

Mirka fick en brevkniv av chefen, förde in spetsen i nederkanten och försiktigt skar hon upp brevet. Hon tog fram och vek upp ett handskrivet A4-papper och började läsa.

”Jag önskar att du snarast tar kontakt med mig. Jag har information som rör rikets säkerhet. Jag vågar inte delge den till polisen då jag inte vet vem jag kan lita på.”

Under dessa rader stod namnet Roland Thulin, chef gränspolisen.

Mirka läste meddelandet ännu en gång, tittade upp och funderade. Sakta räckte hon över pappret till sin chef. Han läste det och frågade Mirka om hon visste vem Roland Thulin var. Mirka satt tyst en stund och stirrade ut i luften samtidigt som hon tänkte. Minnet klarnade inte. Hon kunde inte erinra sig någon Roland Thulin.

”Vet du vad detta handlar om?”

Mirka riste lätt på huvudet.

”Nej, inte en aning. Vad gör vi?”

”Vi får ta kontakt och ordna ett möte. Eftersom han vänder sig till dig och uppenbarligen har svårt med tilliten vore det önskvärt om du är beredd att medverka enligt hans önskemål”, bad överstelöjtnanten.

”Absolut. Men vi bör väl vara två?”

”Jag ser till så att vi hittar någon som biträder dig vid mötet. Dessutom gör vi en backgroundcheck och ser om vi har någon fil på honom. Under tiden försöker du få fram var vi kan hitta honom och hur vi tar kontakt.”

Mirka nickade, vek ihop pappret och stoppade det i sin väska.

Under den gemensamma samlingen som därefter följde, nämnde ingen något om brevet som Mirka fått. Samma eftermiddag återvände hon till Malmö. Efter ett par telefonsamtal hade hon lokaliserat Roland Thulin och hans arbetsplats. Nästkommande dag öppnade hon sin krypterade mail och där fanns fullständiga instruktioner om hur mötet skulle gå till. Hon fick också namn och nummer till den kollega som skulle biträda vid mötet. Ingenting hade funnits i databaserna kring Roland Thulin, upplystes hon om. Mirka funderade ett tag på om hon skulle ta kontakt med sin före detta chef, Tomas Billgren, på polisen för att om möjligt få lite mer information om denne Thulin. Hon valde efter mycket funderande att avvakta tills hon fått höra vad Thulin själv hade att berätta. Han skrev att han inte litade på polisen vilket både var förvånande och förståeligt för Mirka som själv råkat ut för känslan att man inte fullt ut hade litat på henne. Osökt kom hon åter att tänka på Michael Lundell. När han hade undanhållit sin kunskap om vad hennes dåvarande sambo höll på med, hade hon känt sig gravt sviken av honom. De hade haft några traumatiska och känslomässigt jobbiga ärenden tillsammans och därför kommit varandra väldigt nära. Mirka hade emellanåt känt att hon hade haft svårt att hålla isär sina känslor för honom. Hon hade inte ansett att åldersskillnaden mellan dem varit något hinder och under en lång tid hade hon hoppats att de skulle bli de två, trots att han var gift. Hon hade förstått att även han var vilse i sina känslor. Det hade vid ett tillfälle slutat med att han stannat över natten hos henne. De båda öppnade då tillsammans en förbjuden dörr. Det var en natt hon mindes med glädje och värme samtidigt som den fick oerhörda konsekvenser för Mirka och hon hade hamnat i svår beslutsångest och i samvetsförebråelser. Efteråt hade hon insett att det förmodligen var ett resultat av två irrande själar som sökte något de saknade. Allt detta hade varit en bidragande orsak till att hon lämnade polisen.

Hon beslöt efter en stunds vidare funderande att ta kontakt med Thulin genom att skicka en diskret kallelse i ett neutralt kuvert till hans kontor med uppgifter om var och när han skulle infinna sig för ett möte. Skrev hon hans namn överst och polismyndigheten under förutsatte hon att han fick brevet oöppnat. Om man följde gängse rutiner vill säga.