Max > Recent Status Updates

Simply put: energy abundance might be the single most important technological bottleneck of our time.

Men en bild, tänkte Rakel, skapas alltid på bekostnad av en annan bild. Målningarnas Cecilia placerade en annan Cecilia utanför ramen. Det fanns en osedd gestalt i mörkret, som uteslöts ur historien och förpassades till de osynligas skuggvärld. Och vem var hon egentligen?

For a government to do more, or even for it to do what it is already doing, sometimes it first needs permission to do much less.

Prioritising is the first thing to go.

Much that we need for the world we want, we already know how to build. But much that we need for the world we want, still needs to be invented or improved.

Om man så bara har skrivit fem rader har man i alla fall något att utgå ifrån. Man får inte bli rädd för pappret. Det är det viktigaste. Inte skrämmas av ovissheten. Man måste utlämna sig och se vart det leder.

”Det hade varit till stor hjälp om du ville befatta dig med livets realiteter någon gång emellanåt”, sa Martin.
Så lämnade han henne i sängen, kringgärdad av sina papper.

Men barnet bara plirade mot honom med ögon som var mycket mörka, nästan svarta, och efteråt skulle han aldrig riktigt tro på det där med att nyfödda var närsynta, för hon blickade öppet och nyfiket rakt in i hans.

Så när kärleken, för att alltså nämna ett av människans många predikament, drabbar oss – då är vi i alla fall förberedda på vad som komma skall.

Vissa dårar har fått för sig att kärlek ska vara enkelt. Att kärlek är som att flyta fram på en luftmadrass i en kroppstemperad pool… Vilket naturligtvis är helt stolligt. Sanningen är att kärlek är en mycket komplicerad sak. Man behöver all hjälp man kan få.

Oavsett hur snart det än vänder står det klart för mig att den här studentsimulatorn kunde varit 100+ sidor kortare.

Det pågick så mycket man inte visste något om, hela Ibsenpjäser, och sedan kom man på middag och betraktade toppen av isberget en stund.

Egentligen, sa hon till flickvännen, handlade det inte så mycket om svaren som om frågorna. Folk fokuserade för mycket på svaren. Som om de skulle kunna lösa någonting. Det enda sättet att ta sig framåt var genom en ny fråga […]

Jag förstår, sa de. Men vad var det de förstod? Rakel var inte helt säker. Inte heller kunde hon fråga utan att framstå som helt imbecill. Tänkte man sig att hon var traumatiserad? Att detta Svek hade Skadat Henne, kanske för gott? Att hon borde börja sin egenterapi omgående? Vad var det egentligen, tänkte Rakel, som genererade all denna varma medkännande förståelse?

Hon ställde ifrån sig vinglaset och la händerna runt hans nacke. Och precis som ackorden i en låt följer en inre logik, en obeveklig ordning som hela ens väsen svarar på och som upprepas med små förändringar gång efter annan i olika stycken, följde allt det andra.

Genom läsningen får du tillträde till andra världar än din egen. Du får testa på att vara en otrogen rysk adelsdam eller en alkoholiserad brevbärare som går till prostituerade. Du får följa med på en utflippad roadtrip tvärsöver Nordamerika. Du får vara vem som helst.

Martin Berg låg på vardagsrumsgolvet med händerna knäppta över magen. Runtomkring honom var högar av papper utspridda. Vid hans huvud fanns en halvfärdig roman, vid hans fötter drivor av tjugofem års samlade servettanteckningar.

Picture them all there together. To imagine also is life: the life that is only imagined. Clatter of saucepans, steam from the kettle. Even to think about it is to live. Hard cold wind blowing in from the sea, blowing his coat back, raising white hackles on the river. Nothing is fixed.

What can life be made to accommodate, what can one life hold inside itself without breaking.

How to live up to all this: which seems at times the only question. Feels he has at once too much power and too little, enough to make a mess of everything, not enough to sort it out.

She knew of course what he had been thinking. Always knows. Maybe we both thought we could get away with it. To be loved, yes, for no reason, with no imaginable reward. Sudden proliferation of grace. It probably just makes everything worse. Which in a way it does, worse, more complicated. Tethering him down into the world, barring the emergency exits. Stay and suffer. I promise. Of course.

To hear his name in her voice, he closes his eyes. The name has become so precious to him, from the way it sounds in her mouth.

Let me suffer, please. To love just these few people, to know myself capable of that, I would suffer every day of my life.

The demands of other people do not dissolve; they only multiply. More and more complex, more difficult. Which is another way, she thinks, of saying: more life, more and more of life.

Yes, the world makes room for goodness and decency, he thinks: and the task of life is to show goodness to others, not to complain about their failings. Bending down, he takes Alexei’s body into his arms, cradling him like the little puppy he once was, and when he stands up again Alexei begins to lick his ear and jaw.

Sylvia too was becoming emotional, he could see that, and she put her arms around him, saying he deserved to be happy, he deserved all the happiness in the world. And the feeling between in that moment, wasn’t that true? Doesn’t the feeling between people have a truth of its own?

For a moment the screen darkens, connecting, and then the signal drops. Call unsuccessful. What does he have to tell him anyway. I just want to say, I’m on your side. I know I’ve never done anything to help you, Ivan, but in principle, in spirit. I’ve been on your side all along.

Wanting to say and hear the words again, that can never again be said or heard. To return to the house once more, and not find it dark and empty, but airy and bright again with open windows. To spend an afternoon together, playing with the dog, eating dinner, doing nothing, only being together, just once more.

Now he thinks he probably has been too hard on himself, which isn’t at all what his dad would have wanted. No: his dad loved him, and wanted him to be happy, he knows that. And if he can be happy now, it’s not betraying his dad’s memory, as he has sometimes felt, but in fact abiding by his strongest wishes, his wishes for his children’s happiness.

Maybe he doesn’t need to know about her life, she thinks. And if he wants to tell her about his life, she’s happy to listen. Is that so wrong? To spend a little time together, liking one another, even very much, and nothing more.