Status Updates From Denizyolu

Hmm, återigen intressant - nog den historia som fick mig att fortsätta läsa mest av de som fanns i den här boken. Trots detta inte riktigt min storts historier.

"Texter" var intressant. Nu väntar bara sista berättelsen, "Hernes".

"Stendösar" och "Korsord" var mer i min smak!

Okej, så "Inne och Ute" var mest nedstämmande utan klar poäng, "Bill Weisler" föreföll ha någon form av obehandlad språkstörning vilket var intressant att uppleva och huvudpersonen i "Sann Kärlek" shippar också Kirk/Spock, vilket ju är trevligt. Hittills bara "Sömngångarna" som känts som den har en faktisk "handling" dock.

Insåg just att det är korta historier jag läser och inte kapitel. Håhåjaja nu är jag allt för trött. Och nu får historierna ännu mindre innehåll. Vet inte riktigt vad jag tycker om de här - jag brukar tycka om "långsamma" berättelser, men de här är så intetsägande för mig att jag nästan glömt bort dem så fort jag läst dem :/

Jaha, en till karaktär i det här kapitlet. Ska de alla mötas nån gång eller är det här mest en "slice of life"-berättelse?

Första kapitlet hängde jag med i. Andra...är jag inte så säker på. Många POV-hopp mitt i meningar!

Första kapitlet hängde jag med i. Andra...är jag inte så säker på. Många POV-hopp mitt i meningar!

She talks in cliches. She is a cliche. Forty or so, middle-sized, heavy around the hips, pale, not very good complexion, blondish -- half the white women in America look like that. Pressed out of a mold, made with a cookie cutter.

She had been thinking, and the thought came back like the turntable coming round, that it was hard, or anyway she found it hard, to realize that what you did was usually just done once. Once and for all. hat doing something wasn't just a kind of practice for something that would keep happening, but was what would happen, was what happened. You didn't get to practice.