Lupina Ojala's Blog, page 5

Fantasykanalen presenterar de nominerade till Årets bok

Om ni inte upptäckt Fantasykanalen på YouTube än så är det hög tid att göra det. Där finns massa bra avsnitt för alla som läser fantasy. De bjuder bland annat på boktips, intervjuer och minidokumentärer. Prenumerera på kanalen så missar ni inte när det kommer något nytt. I det senaste avsnittet presenteras de böcker som facebookgruppen Fantasykammaren nominerat till sin topplista.

Min bok PURPURVINTER är nominerad i kategorin Årets bok och det känns förstås väldigt roligt. Kolla på avsnittet för att få veta mer om de nominerade titlarna. Jag blev i alla fall väldigt lässugen. Några böcker har jag redan läst, flera författare känner jag till och har läst andra böcker av och några är helt nya för mig. Om ni inte vet vad ni ska läsa i sommar så tycker jag att de här tipsen är väldigt bra.

Här är länken till Fantasykanalen: Årets bästa svenska fantasybok 2022

Kom ihåg att rösta på dina favoritböcker!

Röstningen är öppen för alla som vill rösta på sina favoritböcker i årets topplista! Stort tack till Fantasykammaren som anordnar detta och till juryn som tagit fram nomineringarna. Man får rösta hur många gånger man vill. Flest röster vinner!

Länk till röstningsformuläret: Fantasykammarens topplista 2022

OBS! Röstningen stänger 1 september.

Här hittar du Fantasykammarens facebookgrupp. Där kan du diskutera böcker med andra som älskare fantasygenren, ge och få boktips med mera.

Inlägget Fantasykanalen presenterar de nominerade till Årets bok dök först upp på Lupina Ojala - Författare.

Därför startade jag ett eget bokförlag – del 2

Catoblepas förlag grundade jag 2013 för att jag ville publicera fantasy för vuxna och unga vuxna av svenska författare. Det finns väldigt mycket bra manus men de stora förlagen nappar tyvärr inte. Dessutom ville jag ge ut mina egna noveller och den fantasyroman som jag skrev på då. Det är min egen utgivning som det här inlägget fokuserar på.

Läs gärna: Därför startade jag ett eget bokförlag – del 1

Steampunknoveller och en fantasybok

Jag hade fått flera noveller publicerade i diverse antologier och de hade dessutom fått bra respons från läsarna. Det gjorde gott för mitt självförtroende och jag bestämde mig för att publicera mina texter själv. Det var den andra drivkraften för att bilda Catoblepas förlag. Jag började försiktigt med några av mina noveller som e-böcker och förlaget släppte sedan den första tryckta boken som var novellsamlingen Runristaren av Andrea Grave-Müller.

Jag hade funderat på att skicka mitt bokmanus till några av de stora etablerade förlagen men insåg att chansen att få det utgivet var minimal. De små indieförlagen vars utgivning jag läser och uppskattar hade varit ett alternativ, men jag tyckte att då kunde jag lika gärna starta ett eget förlag. Om manuset skulle bli antaget så visste jag att upplagan skulle bli liten och genomslagskraften begränsad. Det är ju tyvärr så att mikroförlagen har svårt att synas i den flod av böcker som publiceras varje år. Med egen utgivning skulle jag ha full kontroll över mina projekt.

Jag skriver som jag vill …

Jag brukar tänka på det gamla punkbandet KSMB när jag jobbar med mina bokprojekt. De har en låttext som går så här:
”En slemmig torsk i en brödrost! Jag stoppar upp fingret bakom en tapet. Vad är det jag känner? Jo, en klibbig smet. Jag sjunger som jag vill!”

Mina texter är mina personliga projekt och jag skriver som jag vill. Jag vill hela tiden utvecklas och förbättra mitt skrivande. Det viktigaste för mig är att jag får hitta min egen berättarröst, min egen ton i texterna och prova de idéer som jag tycker är intressanta. Naturligtvis vill jag att mina böcker ska bli omtyckta och nå en bredare läsekrets än vad de gör idag. Självklart önskar jag att jag kunde tjäna pengar på mitt skrivande så jag kunde jobba som författare på deltid istället för att som nu skriva på min fritid. Jag inser att det troligen inte kommer bli så. De första åren hade jag hopp om att det skulle kunna fungera, men nu är jag mera realistisk.

Hjälpsamma personer har gett mig olika förslag på vad jag skulle kunna göra för att lyckas försörja mig som författare. Ett förslag som återkommer är att byta genre från fantastik till exempelvis kriminalromaner eller erotik. Men det vill jag ju inte skriva. Som konsult skriver jag beställningstexter och får betalt. Det är ett mycket enklare sätt att tjäna pengar på skrivande än att skriva en hel bok. Det gör ont i min konstnärssjäl varje gång någon föreslår att jag ska byta genre till något som fler gillar. Det är ju inte det mitt författarskap går ut på. Då är det bättre att jag slutar skriva böcker och enbart koncentrerar mig på mitt brödjobb.

”Ickekreativa människor tänker och fungerar annorlunda.”

Lupina Ojala

Ett annat förslag som jag ofta får är att jag ska börja med skrivarkurser. Men varför då? undrar jag varje gång. Jag vill inte vara lärare, då hade jag utbildat mig till det. Jag har aldrig bett om råd gällande min författarkarriär och folk menar säkert väl. Antagligen har ickekreativa personer svårt att förstå vad som driver en skapande människa. Tidigare har jag hållit på en hel del med konsthantverk, bland annat gjorde jag silversmycken och sålde. Även då fick jag oombedda råd som att jag skulle kunna beställa färdiga smycken billigt från Asien för att sälja istället för att göra dem själv. Ickekreativa människor tänker och fungerar annorlunda.

Läsarkontakt betyder väldigt mycket

När läsare tar sig tiden att skriva till mig för att berätta att de tycker om det jag skriver och vill läsa mer blir jag väldigt glad. Det betyder verkligen väldigt mycket. De världar jag bygger upp och de karaktärer vars livsöden jag berättar om har varit med mig under flera år innan den färdiga boken når ut i handeln. Det är fantastiskt när andra tar del av något som från början bara fanns i mitt huvud. Den känslan som jag själv får efter att ha läst klart en riktigt bra bok är det underbart att kunna ge till andra. Mina läsare kanske inte är så många, men för varje enskild person som berörs av mina böcker blir jag otroligt stolt och och lycklig.

Inlägget Därför startade jag ett eget bokförlag – del 2 dök först upp på Lupina Ojala - Författare.

Därför startade jag ett eget bokförlag – del 1

Det finns väldigt många bokförlag i Sverige. De stora jättarna syns och hörs mest medan småförlag och mikroförlag kämpar på med olika grader av framgång – eller ingen framgång alls om det vill sig illa. Nya startas och andra läggs ned i en ständig ström. Förlagsbranschen är tuff med hård konkurrens. Vad är det som gör att så många ändå väljer att bilda ett eget bokförlag? Jag kan naturligtvis bara svara för mig själv och det tänkte jag göra med det här inlägget. Den här första delen om mina äventyr med förlaget kommer fokusera på publiceringen av andra författares manus.

Jag grundade Catoblepas förlag hösten 2013. Eftersom jag redan hade en egen firma som frilansande formgivare/skribent var det inte särskilt krångligt eller omvälvande att registrera ett förlag som biverksamhet. Dessutom hade jag genom mitt yrke redan kunskaperna om sättning, grafisk design, textbearbetning med mera. Förlagets inriktning är fantasy då det är min favoritgenre som betyder mycket för mig. Jag ville helt enkelt publicera böcker som jag själv tycker om samt mina egna manus. Tidigare hade jag varit delaktig i flera olika fantasyprojekt. Det var både roligt och givande, men nu ville jag skapa något eget som jag hade full kontroll över.

Bokförlaget är ett eldsjälsprojekt

Det fanns otroligt mycket som jag inte visste ett dugg om upptäckte jag snart. Dessutom tog min nya hobby mycket mer tid i anspråk än jag räknat med. För att hinna med förlaget utan att bli utbränd är utgivningen minimal. Det ska vara roligt och det måste vara ett manus som jag verkligen älskar för att det ska vara värt alla sena kvällar och alla helger framför datorn.

Jag är väl medveten om att det jag har att komma med inte är ens i närheten av vad ett större, etablerat förlag kan erbjuda. Det är jag noga med att förklara vid kontraktsskrivning, men trots det blev det ändå några smärre missförstånd de första åren. Det blir inga jättestora releasefester fyllda med journalister, där alla gäster får gratis drinkar och ett exemplar av boken. Tyvärr. Det finns inte i budgeten.

Om tillräckligt många böcker blir sålda genereras en vinst. Blir de inte sålda har jag förlorat de pengar jag satsat. Och all tid som jag lagt ned på att lektörsläsa, korrläsa, göra sättningen och designa omslag. För att inte glömma alla bilder och texter som ska fixas till sociala medier med mera. Detsamma gäller författaren som förstås blir besviken när det stora genombrottet inte kom. Det poängterar jag numera ordentligt. Catoblepas är ett personligt förlag där författaren får mycket frihet och eget ansvar.

Jag passar här på att nämna att förlaget inte tar emot manus. Eventuella samarbeten växer fram på annat sätt. Catoblepas är mitt eldsjälsprojekt för att jag älskar fantasy och allt måste kännas 100% rätt. Självklart önskar jag både ekonomiska framgångar och höga försäljningssiffror, men aldrig genom att försöka gissa vad marknaden vill ha. Jag ger ut böcker som jag själv vill läsa för de läsare som vill ha lite annorlunda fantasy från svenska författare.

Misstag och lärdomar

Det tog flera år innan jag hittade den form som jag vill att förlaget ska ha. Jag gjorde många misstag men lärde mig något för varje gång. Eftersom vinsten är minimal och arbetsbördan ibland varit för stor så har jag flera gånger funderat på att lägga ned. År 2019 blev jag långtidssjuk och allt bokrelaterat låg på is en lång period, men både förlaget och jag överlevde.

Jag har fått frågan varför jag inte väljer en hybridlösning, men det har jag valt bort. Ett försök gjordes men jag trivdes inte med det sättet att arbeta. I dag hade jag istället hänvisat författaren till att anlita mina konsulttjänster i den delen av företaget som utgör mitt brödjobb. Förlagsarbetet ska vara roligt och kreativt, inte beställningsjobb som jag inte får betalt för.

Förlagets storsäljare!

Catoblepas största projekt var den fantastiska fantasytrilogin Serahema Saporium av Marcus Olausson. Det fungerade perfekt. Dels för att jag vid det laget hade lärt mig mer om förläggande och dels för att Marcus varit med i bokbranschen länge och är väl medveten om hur det fungerar att vara utgiven på ett mikroförlag. Han vet också att författaren måste vara delaktig i marknadsföring och försäljning och har gjort en ordentligt insats som gett resultat.

Serahemaböckerna är väldigt populära och det med all rätt. Trots att jag i egenskap av förläggare läst dem väldigt många gånger under slutredigeringen fängslas jag fortfarande av denna genomarbetade värld och dess färgstarka karaktärer. Med den sista delen Till hjärtats sista slag blev Serahema utsedd till Årets serie 2021 av Fantasykammaren!

Oscarianska Compagniet för magiska expeditioner

Förutom att bearbeta manus och jobba med den grafiska formen ingår olika typer av marknadsföring och det roligaste är delta i mässor och få möta både gamla och nya läsare. Nästan varje år delar Catoblepas förlag monter med Annorlunda förlag på Bokmässan i Göteborg under namnet Oscarianska Compagniet för magiska expeditioner. Naturligtvis har aktuella författare alltid inbjudits att finnas på plats för signeringar och för att möta sina läsare.

Just nu jobbar jag inte med någon annan författare utan lägger istället mer tid på mina egna manus. Det är mycket möjligt att jag framöver kommer möta någon författare med ett manus som jag inte kan motstå. Det får framtiden utvisa.

Inlägget Därför startade jag ett eget bokförlag – del 1 dök först upp på Lupina Ojala - Författare.

Purpurvinter nominerad till ÅRETS BOK

FANTASYKAMMARENS TOPPLISTA 202

Det är verkligen väldigt roligt att min bok Purpurvinter är nominerad i kategorin ÅRETS BOK i FANTASYKAMMARENS TOPPLISTA 2022! Det var min vän och författarkollega Marcus Olausson som såg det före mig och skickade gratulationer på morgonen. Marcus är utgiven på mitt förlag, Catoblepas förlag, och fick förra året utmärkelsen ÅRETS SERIE för SERAHEMA SAPORIUM.

Det är väldigt fina böcker som utgör de andra tre nomineringarna, men även om jag inte vinner så är det verkligen kul att ha blivit nominerad. Snart öppnar röstningen och då kan alla läsare rösta på sin favorit.

Juryns motivering:
”Vintern 1907 manas fram med lika mycket historisk autenticitet som krypande, spöklik känsla när märkliga saker börjar hända på Mössebergs vintersanatorium. Läsaren erbjuds en rad mysterier att försöka lösa medan författaren skickligt avslöjar allt fler detaljer kring en gammal tragedi.”

Alla nomineringar hittar du här: Fantasykammaren på Facebook

Inlägget Purpurvinter nominerad till ÅRETS BOK dök först upp på Lupina Ojala - Författare.

Annah Nozlin: Ett samhälle är sina berättelser

Författaren Annah Nozlin gästar min blogg med ett mycket tänkvärt inlägg.Författaren Annah Nozlin. Foto: David Asplund

Även om verklighetsflykt kan vara nog så viktigt så har jag mer och mer kommit att fundera över vad jag vill förmedla genom mina böcker, mer än ren underhållning. Att berätta andra berättelser än de som utspelar sig i verkligheten är ett måste för förändring. Och en förändring behövs. Därför blir jag trött när kvinnor våldtas och förnedrad i fiktiva berättelser – måste vi upprepa det i evinnerlig tid, som det värsta brottet? Det ristas in i samhället bokstav för bokstav och ord för ord (eller bilder på film och tv). Även i Fantasy, där företrädesvis den manliga hjälten, besöker bordeller lika lättvindigt som att ta in på värdshus. Utnyttjandet av kvinnor blir till en kuliss, deras utsatthet inte mer än en stunds förströelse.

Får man då inte skriva om brott som begås mot kvinnor? Som exempel tycker jag att Henrik Wolgast gör ett starkt jobb i sin vampyrroman Bita den hand som slår. En del av intäkterna från försäljningen av boken går till den ideella organisationen Talita och deras arbete med att hjälpa kvinnor ut ur prostitution och trafficking. Genom hela berättelsen känner läsaren kvinnornas smärta, rädsla och vanmakt. Jag som läsare önskar att alla utsatta kvinnor skulle bära på en vampyrgen och kunna hämnas sina förövare. Även Millenniumtrilogin visar Lisbeth Salanders smärta och utsatthet, vilket bär berättelsen.

Också ömsesidiga och kärleksfulla sexscener tycker jag måste finnas i ljuset av vilket samhälle karaktärerna lever i. Konsekvenserna kan bli väldigt olika beroende på de sociala och medicinska förhållandena runtomkring.

Jag läste för ett litet tag sedan Gail Carrigers bok The Heroine’s Journey (Hjältinnans resa). Hon beskriver en tydlig men enkel skillnad mellan hjältens och hjältinnans resa (hjälten eller hjältinna har inte med biologiskt kön att göra):

Hjälten: I can’t trust othersHjältinnan: I must (dare to) trust others

Kvinnan i hjältens resa blir ofta ett objekt som antingen ska undvikas för att hon försvagar eller håller kvar hjälten, är ett pris som ska vinnas eller uppnås och som tredje alternativ någon att hämnas för. I hjältinnans resa finns plats för många fler aktiva karaktärer med olika egenskaper. Jag har på senare år gått från att se hjältens resa som en mall till något som i sin renaste form inte är önskvärd. Efter att uppdraget är slutfört eller äventyret rotts i hamn vill jag ha en bättre värld. Inte en där hjälten är förstörd. Kan inte dikten få bära hopp om en bättre värld? Om den inte går att formulera i ord, hur ska den då kunna genomföras i verkligheten?

Just inom fantastiken har vi möjligheten att spränga verklighetens ramar och konstruera något annorlunda, förhoppningsvis bättre. Hitta nya vägar utanför upptrampade hjulspår.

Jag blir glad när Anna Jakobsson Lund skriver om mina böcker: ”Annah skriver fantasy som får en att vilja rädda världen, och naturen.” Jakobsson Lund är en författare med bred representation i sina böcker och ett patos för den lilla människan mot makten.
En läsare hörde av sig efter att hon läst min fantasyroman ”Ekens dotter” och berättat hur hon gått ut i skogen och kramat träd efteråt.

Det finns de som tycker att man inte ska blanda in moralkakor i berättelser och det finns många fall när det inte görs bra, men att inte ta ställning är enligt min mening fegt. Att fortsätta upprepa gamla sanningar är som att gå runt i ett par väl ingångna skor och att inte fundera över vad berättelsen uttrycker är lathet. Alla berättelser förmedlar och befäster sanningar vare sig man vill det eller ej, så frågan är vad vill du att just din berättelse ska säga?

Lever jag då som jag lär? Säkert inte alltid, men jag försöker att skaka av mig den grå kappan av invanda kulturella förväntning och göra något som känns bättre att ha på sig och gå runt i. Det är upp till betraktaren om jag lyckas.

Annah Nozlin

På Annahs hemsida kan du läsa mer om hennes böcker och författarskap: nozlin.se

Inlägget Annah Nozlin: Ett samhälle är sina berättelser dök först upp på Lupina Ojala - Författare.

Ett samhälle är sina berättelser

Författaren Annah Nozlin gästar min blogg med ett mycket tänkvärt inlägg.Författaren Annah Nozlin. Foto: David Asplund

Även om verklighetsflykt kan vara nog så viktigt så har jag mer och mer kommit att fundera över vad jag vill förmedla genom mina böcker, mer än ren underhållning. Att berätta andra berättelser än de som utspelar sig i verkligheten är ett måste för förändring. Och en förändring behövs. Därför blir jag trött när kvinnor våldtas och förnedrad i fiktiva berättelser – måste vi upprepa det i evinnerlig tid, som det värsta brottet? Det ristas in i samhället bokstav för bokstav och ord för ord (eller bilder på film och tv). Även i Fantasy, där företrädesvis den manliga hjälten, besöker bordeller lika lättvindigt som att ta in på värdshus. Utnyttjandet av kvinnor blir till en kuliss, deras utsatthet inte mer än en stunds förströelse.

Får man då inte skriva om brott som begås mot kvinnor? Som exempel tycker jag att Henrik Wolgast gör ett starkt jobb i sin vampyrroman Bita den hand som slår. En del av intäkterna från försäljningen av boken går till den ideella organisationen Talita och deras arbete med att hjälpa kvinnor ut ur prostitution och trafficking. Genom hela berättelsen känner läsaren kvinnornas smärta, rädsla och vanmakt. Jag som läsare önskar att alla utsatta kvinnor skulle bära på en vampyrgen och kunna hämnas sina förövare. Även Millenniumtrilogin visar Lisbeth Salanders smärta och utsatthet, vilket bär berättelsen.

Också ömsesidiga och kärleksfulla sexscener tycker jag måste finnas i ljuset av vilket samhälle karaktärerna lever i. Konsekvenserna kan bli väldigt olika beroende på de sociala och medicinska förhållandena runtomkring.

Jag läste för ett litet tag sedan Gail Carrigers bok The Heroine’s Journey (Hjältinnans resa). Hon beskriver en tydlig men enkel skillnad mellan hjältens och hjältinnans resa (hjälten eller hjältinna har inte med biologiskt kön att göra):

Hjälten: I can’t trust othersHjältinnan: I must (dare to) trust others

Kvinnan i hjältens resa blir ofta ett objekt som antingen ska undvikas för att hon försvagar eller håller kvar hjälten, är ett pris som ska vinnas eller uppnås och som tredje alternativ någon att hämnas för. I hjältinnans resa finns plats för många fler aktiva karaktärer med olika egenskaper. Jag har på senare år gått från att se hjältens resa som en mall till något som i sin renaste form inte är önskvärd. Efter att uppdraget är slutfört eller äventyret rotts i hamn vill jag ha en bättre värld. Inte en där hjälten är förstörd. Kan inte dikten få bära hopp om en bättre värld? Om den inte går att formulera i ord, hur ska den då kunna genomföras i verkligheten?

Just inom fantastiken har vi möjligheten att spränga verklighetens ramar och konstruera något annorlunda, förhoppningsvis bättre. Hitta nya vägar utanför upptrampade hjulspår.

Jag blir glad när Anna Jakobsson Lund skriver om mina böcker: ”Annah skriver fantasy som får en att vilja rädda världen, och naturen.” Jakobsson Lund är en författare med bred representation i sina böcker och ett patos för den lilla människan mot makten.
En läsare hörde av sig efter att hon läst min fantasyroman ”Ekens dotter” och berättat hur hon gått ut i skogen och kramat träd efteråt.

Det finns de som tycker att man inte ska blanda in moralkakor i berättelser och det finns många fall när det inte görs bra, men att inte ta ställning är enligt min mening fegt. Att fortsätta upprepa gamla sanningar är som att gå runt i ett par väl ingångna skor och att inte fundera över vad berättelsen uttrycker är lathet. Alla berättelser förmedlar och befäster sanningar vare sig man vill det eller ej, så frågan är vad vill du att just din berättelse ska säga?

Lever jag då som jag lär? Säkert inte alltid, men jag försöker att skaka av mig den grå kappan av invanda kulturella förväntning och göra något som känns bättre att ha på sig och gå runt i. Det är upp till betraktaren om jag lyckas.

Annah Nozlin

På Annahs hemsida kan du läsa mer om hennes böcker och författarskap: nozlin.se

Inlägget Ett samhälle är sina berättelser dök först upp på Lupina Ojala - Författare.

Föredrag hos Studiefrämjandet

Purpurvinter och Mösseberg

Det var verkligen roligt att få berätta om min bok Purpurvinter och de efterforskningar som jag gjorde i samband med boken. Dessutom var det hos Studiefrämjandet i Falköping så besökarna kände väl till Mössebergs kurort och delade med sig av sina egna minnen. Både de och jag fick lära oss nya saker och det uppskattar jag verkligen.

Det bjöds på snittar och cider vilket gjorde att det kändes riktigt festligt. Personalen hos Studiefrämjandet hade ordnat så fint och jag kände mig mycket välkommen. Efter föredraget fick jag en mycket vacker blombukett.

Stort tack till Studiefrämjandet och till er som kom och lyssnade!

Inlägget Föredrag hos Studiefrämjandet dök först upp på Lupina Ojala - Författare.

En eftermiddag med science fiction och fantasy

Lupina Ojala, Susanna Björnberg och Patrik Centerwall i samtal om fantasy och science fiction. Foto: Yvette KlangFantastik som utspelas i Göteborg

Det blev en mycket rolig och intressant eftermiddag på Stadsbiblioteket i Göteborg. Jag deltog i en panel tillsammans med Patrik Centerwall och Susanna Björnberg om böcker som utspelas i Göteborg – fantasy och science fictionböcker förstås.

Min medverkan var i den första programpunkten så resten av eftermiddagen kunde jag slappna av och lyssna till de övriga deltagarna. Det blev många skratt och intressanta diskussioner.

Stort tack till arrangörerna: Patrik Centerwall, Club Cosmos och Göteborgs Stadsbibliotek.

Inlägget En eftermiddag med science fiction och fantasy dök först upp på Lupina Ojala - Författare.

Föredrag om Mösseberg och Purpurvinter

Världsbokdagen 2023

I samband med Världsbokdagen har jag bjudits in av Studiefrämjandet Skaraborg och Biblioteket i Falköping för att berätta om min bok Purpurvinter. När jag skrev boken tog jag reda på så mycket jag kunde om det vackra vintersanatoriet på Mössebergs sluttning eftersom det är där boken utspelas. Föredraget kommer främst handla om kurortens tidiga historia men även om min bok och processen med att skriva den.

Tisdag 18 april kl. 18.00
Studiefrämjandet
Järnvägsgatan 1, Falköping

Varmt välkomna!

Inlägget Föredrag om Mösseberg och Purpurvinter dök först upp på Lupina Ojala - Författare.

Göteborg om 400 år!

Göteborg om 400 år – en eftermiddag med science fiction och fantasy

Jag ser väldigt mycket fram emot att delta i den inledande panelen kl. 13:00 med titeln Fantastik i Göteborg. Det kommer bli en fantastisk eftermiddag arrangerad av Club Cosmos och Stadsbiblioteket Göteborg. Lördag 15 april är datumet att lägga på minnet!

Rymdskeppsbas på Lindholmen, gigantiska bläckfiskar i älven eller zombies i Änggårdsbergen? Allt fler böcker handlar om Göteborg i framtiden eller beskriver vår stad med en magisk touch. Under en hel eftermiddag dyker vi ner i dessa böcker och samtalar bland annat med författarna Lars Wilderäng, Christin Ljungqvist och Pål Eggert.

Medverkande:
Lars Wilderäng
Christin Ljungqvist
Pål Eggert
Lupina Ojala
Susanna Björnberg
Patrik Centerwall
Ulf Börgesson
Peter Bengtsson
Jim Melin
Glenn Petersen

(Med reservation för eventuella ändringar.)

Tid: Lördag 15 april, 13.00-17.00
Plats: Göteborgs Stadsbibliotek, Hörsalen

Inlägget Göteborg om 400 år! dök först upp på Lupina Ojala - Författare.