Lupina Ojala's Blog, page 14

Bokmässan 2015

Om du föds kan du dö

En arty gif-animering av Ann, Lupina och Assistenten.

Graffitikonstnär: Okänd

Bilder från Swecon 2015

 

Förra fredagen packade vi in oss i en bil, jag, Andrea Grave-Müller, världens bästa Fia och min roomie. Linköping och årets upplaga av Swecon var målet. För er som inte känner till Swecon så är det helt enkelt Sveriges nationella sf- och fantasykongress som årligen hålls på olika platser i landet. I år var det ConFuse som var arrangörer för kongressen. Stort tack till alla som arbetat för att anordna den här mycket lyckade helgen!

Min plan var att ta jättemycket bilder, som alltid när jag är på roliga event, men så blev det inte den här gången heller. Jag var alldeles för upptagen med annat hela tiden för att komma ihåg att fota. Några stycken blev det i alla fall.

Bokrummet där jag vistades mesta delen av tiden. Alvarfondens antikvariat var på plats och var som vanligt ett populärt tillhåll. Det gjordes säkert många fynd under helgen.

Andrea vid vårt bokbord – Catoblepas förlag.

Fia tog över försäljningen en stund och försökte även sälja egna titlar som vad jag vet inte existerar. Åtminstone inte i vår dimension.

Anna Vintersvärd från Andra Världar med ett som alltid fantastiskt fint bokbord.

Författaren Anna Jakobsson Lund – Annorlunda förlag.

Författaren Eva Holmquist – Ordspira Förlag.

Vi hade lite kroppsmålning vid vårt bord också – Ulgs märke från min bok Tårpilens år.

Panelen om Troll i svensk fantasy inleddes med allsång initierad av Oskar Källberg. Den fina och välkända Trollmors vaggvisa är svår att motstå.

På lördagskvällen deltog jag i mitt livs första diskussionspanel. Saken är den att jag har alltid lidit av en sjukt jobbig och fysiskt påtaglig skräck för att prata inför folk så jag är ganska stolt över att jag såg döden (nåja, kanske inte döden, men nära nog) i vitögat och bara gjorde det. Temat var retrofuturism och övriga deltagare Anna Davour (Åka) och Anna Blixt.

Dagen till ära hade jag finkläderna på, fast jag glömde kvar mina goggles på bokbordet när det väl var dags att äntra panelen.

 

På bokbloggen Bookiecookiez skriver jag lite mer om min helg på Confuse: bookiecookiez.wordpress.com

 

Dessa envisa romankaraktärer

Lue från Tårpilens år – en tidig version tolkad av illustratören Gabriella Ragusi. 

 

”Du måste berätta min historia först.”

Jag ligger kvar i sängen, har knappt vaknat när jag hör rösten. Den är mild men ändå uppfordrande. Jag kisar ut i rummet. Lång och gänglig står han där, skruvar lite osäkert på sig som om han känner sig obekväm med hela situationen. Och det borde han göra också. Han kunde väl väntat tills jag gått upp och klätt på mig.

”Förlåt, men det är lättast att prata med dig här – mellan sömn och vakenhet. Du hör så dåligt annars.”

Jag suckar, men kan inte bli arg. Inte på snälla, finaste Lue. Hans hud är nästan genomskinlig i det tidiga morgonljuset och som alltid förundras jag över hur vackert det är med lila skinn. Uppfordrande tittar han på mig.

”Jag har redan planerat att jag ska skriva Akademien i Vedinra under hösten”, säger jag med så mjuk röst jag kan. Jag vill inte skrämma bort honom.

Han ser besvärad ut, vill inte vara jobbig men det går inte att missta sig på att det han kommit för att säga är viktigt. Lue kommer inte ge sig.

”Den kan vänta. Skriv min historia först. Jag har pratat med de andra och de håller med.”

”Ok, ok, jag skriver din historia först. Du får komma tillbaka och berätta den för mig när jag har något att skriva på.”

Han ler skyggt och börjar lösas upp.

”Men vänta! Vad ska boken heta då?”

Utan att lämna något svar höjer han handen till ett farväl och är sedan borta.

 

För världen är magisk

Hemma igen efter en underbar helg behöver jag skriva av mig lite. Jag är så fylld av positiv energi, intryck och nya lärdomar att det kommer ta lång tid att smälta allt det här. Det känns som om jag varit borta i två veckor fast det bara passerat tre dagar. Jag och vännerna var på Nordiska Gudinnefestivalen och det var magiskt.

I fredags morse blev jag upphämtad av vännerna. Bilden är tagen vid niotiden på morgonen och det var strålande solsken redan då. Solvädret höll i sig hela helgen och de flesta hann bli rejält solröda i skinnet under helgen. Jag är verkligen inget undantag.

Den här tältkåtan har vi delat flera gånger tidigare. Nu var vi sex stycken som bodde ihop i skogen och det fungerade alldeles utmärkt, som det alltid gör. Vi hade dock ett litet missöde när vi kom dit. Ivriga som vi var att komma i ordning började vi resa tältet och röja runt i skogen. Plötsligt var påsen med alla tältpinnar borta. Vi letade överallt utan att hitta dem och plötsligt slog det mig att vi inte frågat platsens rådare om lov. Vi satte oss ned och bad om förlåtelse. Sofie fick ingivelsen att vi borde blota lite öl för de ville de ha. Sagt och gjort. I samma sekund som hon öppnar en ölflaska pekar en annan av vännerna på marken och ropar: ”Där är de!”

Och mycket riktigt låg påsen med tältpinnarna där, på en plats där vi redan letat. Efter det var allt lugnt och det var en fantastiskt fin plats att bo på.

Sofie är fixaren i gänget och hon ordnade den här hängaren för våra trummor. Det blev väldigt mysigt på kvällen när det var mörkt ute och vi tände lyktan i tältet. Ljuset från den lyste upp trumskinnen så vackert. Jag önskar att jag hade tagit med min systemkamera, men eftersom jag inte gjort det fick jag nöja mig med mobilen. Det blev trots det flera fina bilder.

Min trumma i bakljus. Det går att ana skrift uppe till höger och det är trummakarens signatur. Söndagens trumworkshop med Jana Runnals var något som jag såg mycket fram emot och jag blev verkligen inte besviken. Det var givande och väldigt roligt. Jag deltog i flera andra workshops under fredagen och lördagen som även de gav mig mycket.

Skogen var så vacker och det rann en alldeles underbar bäck i närheten av vårt läger. Dess brus vaggade oss till sömns om kvällarna. Jag spenderade en del tid där tillsammans med vattnets väsen. Det är Andrea Grave-Müller som tagit den stämningsfulla bilden.

Sjunga för träd eller kalla på väsen är bra sak att göra för den som vill uppleva naturens kraftfulla magi. Eller trumma så klart. Jag älskar att trumma i skogen, allra helst vid en lägereld.

Fia är en annan av vännerna. Vi hittade en husvagn som matchade hennes väska och byxor.

Audio Fauna spelade på lördagen och det var deras premiärspelning. Om du har möjlighet att se dem live så gör det! De är grymt bra och kommer turnera nu under sommaren. Du kan höra dem på soundcloud.com/audiofauna

Kvällen innan spelade basisten Magnus Rosén något som han kallade baspoesi. Han är verkligen skicklig på sitt instrument. Jag har aldrig hört musik med enbart bas förut så det var en intressant upplevelse och jag tyckte mycket om det. Magnus sa en sak i mellansnacket som jag tog till mig och det var att han enbart komponerade och gav ut den här musiken för att det gav honom en sådan glädje att göra det. Det är inte någon kommersiell musik utan det hörs att den kommer direkt från hjärtat. Sådana människor älskar jag – skaparsjälar som bara måste skapa. Att just en person som Magnus Rosén sa det gav lite extra intryck för han har stått på de stora scenerna med Hammerfall och fortfarande är det skapandet som är det viktiga, inte berömmelse eller pengar.

Finbesökare från UK var Heloise Pilkington, Oisha Drury och Jana Runnals. Här är de på scen samtidigt, men de gav även separata spelningar. Lördagsnatten avslutades med trumma, dans och chants. De klev ned från scenen för att vara i den fina energi som byggdes upp. Gränsen mellan artister och publik suddades ut och vi alla som var där skapade något vackert tillsammans. En kväll att minnas, fylld av magi.

Och här är finaste knasgänget: Karin, Andrea, Fia och Dimman. Sofie var ute på andra äventyr en stund när bilden togs, men en dag ska jag lyckas fånga alla på samma bild!

Samlar inspiration och ny energi

Sommartid är medeltid. Årets första begivenhet för mig var Wadköpings medeltidsmarknad. För ovanlighetens skull var jag mugglarklädd men sonen gick all-in. Vid Merlins skägg vad jag har uppfostrat honom bra.

Faunus var på marknaden och spelade, självklart köpte jag med en cd för framtida skrivarinspiration. Det är något visst med medeltidsinstrument. Eftersom jag inte är musiker kan jag inte förklara det med mer än att jag tycker väldigt mycket om ljuden från dem. I mina öron låter det mer äkta än de flesta moderna instrument.

Kristin Fornfela hade jag inte hört förut. Hon har en väldigt fin röst och fornfela säger väl allt. Önskar ofta att jag kunde spela något instrument. Jag har visserligen ett musikprojekt på gång men om det blir något av det får framtiden utvisa.



Ingen marknad utan gycklare och roligast av dem alla är Bastardus Sans. De försökte berätta sagan om Rödluvan och det gick ganska bra tycker jag.



Den här stora skallen med lång lugg kan inte komma från något annat än en catoblepas. Det kan jag tydligt se även om jag inte är någon osteolog.

En ny klänning från Urda passade jag på att köpa eftersom mina gamla börjar bli slitna. Jag valde en vikingatida modell som mina spännbucklor kommer passa fint till. Jag fick ett fint marknadsföringstips för medeltidsinspirerade författare på köpet från den trevliga försäljaren.

Tempelriddarna var snälla nog att låna ut den här hjälmen trots att jag är hedning. Den var bekvämare än jag trott. Som författare måste en prova allt.

Kompishäng på gräset med enbärsmust och brända mandlar medan det hela tiden händer saker runtomkring hör till. Roligt och mysigt och en total kontrast mot mina skrivarperioder när jag knappt umgås med någon. Det är samlartid av idéfrön nu, sådd till hösten och förhoppningsvis skörd till våren. Min kommande bok heter Akademien i Vedinra och utspelas i samma värld som Tårpilens år. I stora drag år i historien färdig i mitt huvud, jag funderar på detaljer och samlar fakta om vapen och annat. När sommaren är över är det dags att helt enkelt skriva ned allt.

Hoppas ni alla har en minst lika inspirerande och rolig sommar som jag har!

Om att vara en skaparsjäl

Så här långa inlägg blir det när jag bloggar på tåget.

Jag måste skriva, annars förtvinar min själ. Under hela mitt liv har jag skrivit och sedan förpassat mina alster till någon låda där de sedan samlat damm. Vid varje flytt till ett nytt hem har jag kastat mängder med papper fyllda av bokstäver. Tills för inte särskilt länge sedan vill säga.

För två år sedan tog jag mod till mig och skickade in en novell till bokförlaget Andra Världar som sökte bidrag till en steampunkantologi. Min text blev antagen och väldigt snabbt därpå blev fler av mina noveller utgivna och jag vann dessutom första pris i en poesitävling. Min debutroman släpptes för bara några månader sedan. Den skickade jag aldrig in till något förlag utan valde att ge ut på mitt eget nystartade Catoblepas förlag.

Ibland föreslår människor i all välmening att jag borde skriva något mer kommersiellt gångbart, som Crime Fiction till exempel. Då skulle jag kanske faktiskt kunna tjäna pengar på mitt skrivande menar de. Men de kan aldrig förstå varför jag skriver och även om jag nu försöker förklara så är jag ändå inte säker på att det är särskilt många som förstår. Det jag får ut av att skriva kan inte mätas i inkomster. Det kan inte mätas över huvud taget.

Alltför ofta tackar jag nej till fester och häng med mina vänner. Det beror inte på att jag inte tycker om dem ( jag älskar er, det vet ni), utan på att jag bara måste måla eller skriva just den kvällen. Det är för mycket som måste ut och jag är övertygad om att jag ändå inte skulle vara det bästa sällskapet vid de tillfällena.

Så finns stunderna när det är outhärdligt tomt. När ett projekt är avslutat och inget mer finns att säga. Det enda som hjälper då är att ta del av någon annan skaparsjäls kreativitet och läsa en bok, gå på en spelning eller en konstutställning. Fylla på med nytt.

Jag tänker att alla skapande processer är ganska lika varandra, särskilt de varianter där man är ensam. Sedan jag började dela med mig av mitt författarskap har ytterligare en dimension tillkommit. Jag lägger ned så mycket av mina tankar och känslor i mina texter, bänder ut och in på mig själv i månader och sedan plötsligt en dag är det dags att att dela med sig av det till världen. Det känns som att hänga ut själen till allmän beskådan och det är fruktansvärt jobbigt.

Men … när en bra recension dyker upp, eller en läsare hör av sig och berättar att min historia har berört då är det värt all den oro och ibland nästan ångest som alltid drabbar mig när det är dags för publicering.

Det är för väl att alla människor är olika och att inte alla har behovet att emellanåt försvinna från den gemensamma verkligheten för att skapa en egen. Det skulle antagligen var väldigt besvärligt om alla var konstnärssjälar. Eller så skulle det vara alldeles fantastiskt och underbart.

ConFuse 2015

7-9 augusti 2015, Frimurarehotellet, Linköping

ConFuse är årets Swecon, den svenska nationella sf- och fantasykongressen. Jag kommer dit och har med mig Tårpilens år, några exemplar av Waiting for the Machines to Fall Asleep samt mina två sista försäljningsex av steampunkantologin I varje ångetag. Dessutom kommer mina e-noveller kunna inhandlas och allt till förmånliga mässpriser förstås. Jag delar bokbord med Andrea Grave-Müller som har med sin novellsamling Runristaren.

För första gången i mitt liv kommer jag sitta med i en panel, ämnet är Retrofuturism. Var framtiden bättre förr? 

Hoppas vi ses på ConFuse!

www.confuse.nu

 

Midsommar i Aurinma

Bilden ovan är från Ranuajärvi, en sjö i närheten av mormor och morfars hus i finska Lappland. Det är otroligt vackert där på sommaren och vid tiden kring midsommar försvinner inte solen bakom trädtopparna. Fotot är tagit vid midnatt i augusti 2012 så även om hela natten är ljus syns inte själva solskivan så sent.

Lue och Weloifolket i Tårpilens år firar Stjärnfesten på midsommarnatten. Enligt urgammal tradition utför de en ceremoni för att att stjärnorna åter ska visa sig på himlen och visa dem vägen. Tack vare dem kan de aldrig gå vilse. Det land som Tårpilens år utspelas i heter Aurinma på ursprungsbefolkningens, imifolkets, språk. Aurinma är till viss del inspirerat av barndomens somrar i Lappi och namnet är ett hopplock av de två finska orden Aurinko = Sol och Maa = Land. Att skapa en ny värld var en både märklig och fantastisk upplevelse och hela den värld som jag kommer fortsätta skriva om kallas Yddrios.

Kul fakta i sammanhanget är att jag har en kusin som också är författare. Vi är födda samma år och lekte några gånger hemma hos mormor och morfar när vi var små. Jag minns inte så mycket av det, men ett tydligt minne är att vi smög upp på höskullen i ladan och hoppade i höet fast vi inte fick. Tyvärr är hon inte översatt till svenska, men för er som är finsktalande finns flera av hennes böcker att få tag på i den svenska nätbokhandeln. Hon skriver främst för barn och ungdom. Här kan du läsa mer om hennes författarskap Anu Ojala.

Ibland får jag frågan hur det går till att skapa en fantasyvärld och nedan finns mitt bästa tips. Hoppas att det kan vara till hjälp.

 

Mitt recept för att skapa en fantasyvärld är som följer:

1 del minnen av platser du besökt

1 del drömmar

1 del fakta från diverse böcker och tidningar

1 del fantasier om platser du önskar fanns alternativt är tacksam över att de inte finns

Skaka om i hjärnan, sov på saken och skriv sedan ned det som kommer ut.

 

Trevlig midsommarhelg!/Hyvää juhannusta!

 

Andra Världar 2015

13 juni 2015

Upp klockan fem och iväg till bussen. Jag ser den komma och börjar springa, blir genast andfådd och inser att jag glömt ta min astmamedicin. Ingen tid att gå hem igen för då skulle jag missa tåget. Några timmar senare när jag druckit kaffe och vaknat till upptäcker jag att alla knapparna på klänningen inte är knäppta. Försöker knäppa dem men de sitter så konstigt. Inser att klänningen är ut och in så jag smiter in på tågtoaletten för att vända på den. Något bättre. Tänker att jag kanske borde borsta håret fast jag har ingen hårborste med.

Ett tågbyte senare kliver jag av i Värnamo där Andrea Grave-Müller hämtar upp mig med bil och vi fortsätter mot Ljungby. Vi är framme i god tid som tur är eftersom vi inte hittar bokmässan. Som tur är kommer mässarrangören Anna Vintersvärd och räddar oss. Ingången är på ANDRA sidan huset. Så klart. Vi kånkar in boklådor och annat. Snart är vårt bokbord dukat och klart.

Det var verkligen jätteroligt att träffa både gamla och nya bekanta. Flera av de andra utställarna har jag träffat tidigare, inte minst på förra årets Andra Världar när jag faktiskt novelldebuterade med Hon vandrar om natten i antologin I varje ångetag. Temat  i samlingen är steampunk och utgivare är förlaget Andra Världar.

Andra och jag turades om att sälja våra böcker och att gå runt till de andra och köpa böcker. Väldigt många av titlarna hade jag redan, men ett par nya guldkorn fick jag med hem. Svensk fantastik håller hög klass.

 

Nedan finns länkar till flera av utställarna för er som inte kunde komma på årets fantastikbokmässa.

Sök gärna på taggen #andravärldar 15 på sociala medier för fler bilder.

 

 

Utställare 2015

Andra Världar AB

Sagomuseet Ljungby

Hastur Förlag

Ordspira förlag

Catoblepas förlag

Poopuu Förlag

Nathalie Sjögren

Lisa Rodebrand

In Mind Studios

Jonas Lejon

Marcus Olausson

Antares Bokförlag

Tora Greve

Bertil Falk

Ylva Lee Lindell

Undrentide förlag

Epok förlag

Upper Room Förlag

Iwald Illustration

Löv & Craig

Fafner Förlag

Förlag Universum Noll

Bankeryd Bok och Kultur

Stimpla Publishing

Thomas Årnfelt

Anna-Karin Andersson

Legend

Eva Ullerud

Catharina Ullerud