Eva Holmquist's Blog, page 21

Titelförslag

Som jag berättat tidigare så skriver jag på en urban fantasy som utspelar sig i Jönköping. Arbetstiteln för närvarande är Katt i förklädnad, men det leder inte tankarna i rätt riktning.

Har du något bättre förslag?

Där finns två huvudpersoner, Nora och Robin, som jag beskrivit tidigare. Berättelsen är tänkt att rikta sig mot nitton år och uppåt.

En kort beskrivning av boken:
På väg till sin mammas dödsbädd blir Nora påkörd av en cyklist och cyklistens blod blandas med hennes. När sedan Jönköping förvandlas till en plats där magin har fritt spelrum hamnar Nora i den nya verkligheten där hon inte bara måste lära sig att acceptera sin mammas död utan också kämpa för sin överlevnad.

Har du något förslag på en arbetstitel som funkar bättre? Låter beskrivningen av boken intressant?

Patrik Centerwall om science fiction

Kan du berätta lite om dig själv?Science fiction, fantasy och skräck-fantast sedan barnsben. Entusiast som varit aktiv i föreningar som Club Cosmos (Sveriges äldsta science fiction-förening), Mithlond (Göteborgs Tolkiensällskap) och West Coast Trekkers (en av Skandinaviens största Star Trek-föreningar). Jag var 2008 års mottagare av Alvar Appeltoffts Minnespris som ges till sf-fans ”för betydande och berömdvärda insatser i någon form inom svensk fandom”, så något vettigt har jag uppenbarligen gjort. Nu håller jag på att uppfostra nästa generation science fiction-fans, men när tid ges - vilket inte är ofta - händer det naturligtvis att jag involverar mig själv i något kul arrangemang.
Förutom att läsa har jag alltid älskat att skriva, och efter att en handfull noveller och dikter har publicerats i tidskrifter och antologier debuterade jag i höstas med novellsamlingen ”Skymningssång och andra fantastiska historier” på Undrentide förlag.
Jag bor för övrigt i Göteborg och det var även här jag föddes 1972. Vilket alltså betyder att jag i år fyller livets mening.    
När började du läsa science fiction och hur hittade du till genren?Jag skyller allt på min far. Han läste äventyrsböcker för oss när vi var små – främst minns jag Skattkammarön och De Tre Musketörerna. Och sedan var ju inte steget så långt till äventyren som utspelar sig vid verklighetens gräns, ute bland stjärnorna eller på andra världar.
Minnet av att gå in i bokbussen, detta underbara trånga ambulerande bibliotek och få hjälp av de entusiastiska bibliotekarierna att hitta en bok som verkligen passade mig. Ah, det är underbara minnen. Tidiga namn som jag upptäckte var Jules Verne, Isaac Asimov och HP Lovecraft som ju trots allt ibland tangerar science fiction.
Vad är det som du uppskattar i just science fiction?Det som förenar mitt intresse för alla fantastisk litteratur tror jag är min fascination för ett väl utfört världsbygge – oavsett om det är en främmande planet, en sagovärld eller en skrämmande panteon av onda gudar bortom tid och rum. Det är något som är så oerhört fascinerande med att via de skrivna orden göra resan till en värld som inte finns, men som i bästa fall är så verklig att vi låter oss tro på den medan vi läser.
Med just science fiction så är det främst alla ”tänk om”-scenarion som gör det så intressant. Vi lär oss väldigt mycket om oss själva bara genom att i litteraturen utforska scenarion av typen ”tänk om vi får kontakt med varelser från en annan planet”. Just detta exempel är ett relativt välanvänt ämne, men ändå finns det många fler aspekter kvar att undersöka. Hand i hand med dessa scenarion finner vi ju också alla filosofiska frågeställningar som kan undersökas med de verktyg som finns till hands i science fiction. Språk och medvetande är till exempel två frågor som många författare har närmat sig på ett välskrivet och tankeväckande sätt.
Vilka författare läser du helst av?Bra författare är naturligtvis mitt spontana svar. Jag vill ha böcker som berör mig och får mig att tänka. De får gärna vara fyllda med äventyr, men jag tror att vi ibland misstar äventyr för det som på engelska brukar kallas för ”quest”. Det kan vara ett lika stort äventyr att ta sig igenom en vanlig dag på kontoret som att resa till en främmande planet. Allt handlar om skildringen, om innehållet och om språkbruket. Jag är mer intresserad av människor än av teknik, så därför får man väl också säga att när det handlar om science fiction är jag mer intresserad av författare som skriver om det som kallas för mjuk science fiction. Jag har heller inte något emot författare som skrider över genrerna. Det behöver inte vara renodlad SF för att jag ska fastna för det.
Men nu antar jag att säkert någon läsare undrar när jag ska komma till saken, sluta tjata om vad jag gillar för sorts böcker och nämna någon endaste författare som jag läser med stor uppskattning.
OK då. En av mina stora favoriter är Harlan Ellison. Han har en så otrolig kraft i sina historier, de kommer rakt från hjärtat på något sätt och träffar därför också rakt i hjärtat. Oftast som en knogjärnsförsedd rak höger.
En annan författare jag är väldigt förtjust i är Alfred Bester, en utmärk och idérik berättare. Eftersom hans bok The Stars My Destination anses vara en sf-version av Dumas Greven av Monte Cristo så ser ni ju genast en direkt koppling till äventyrsböckerna jag nämnde tidigare (även om jag alltid har föredragit De Tre Musketörerna framför Monte Cristo).
Och så får vi inte glömma Ursula K. Le Guin. Hennes språk. Hennes berättelser. Hennes idéer. Ja, jag behöver inte säga mer tror jag.
Det finns naturligtvis massa fler bra författare att nämna, men jag nöjer mig just nu med denna klassiska trio.
Vem är den bästa författaren just nu enligt din mening?Om vi tittar på nu aktiva sf-författare så finns det ju många som är riktigt bra och intressanta. Några som jag kommer på just nu och som jag vill läsa mer av är:
Karen Lord – hedersgäst på årets Åcon. Hennes The Best of All Possible Worlds är en väldigt bra bok med ett intressant världsbygge.
Paolo Bacigalupi – jag har faktiskt bara läst hans novellsamling Pump Six and Other Stories och inte den Hugobelönade romanen The Windup Girl, men novellsamlingen gav mersmak. Jag ska naturligtvis läsa The Windup Girl – det *är* trevligt att ha bra böcker i bokhyllan som väntar på att bli lästa när man kan njuta vid rätt tillfälle.
Dessutom har vi ju en mycket begåvad svensk författare vid namn KG Johansson som det är värt att följa. Jag tror förövrigt att termen ”fantastiknovelltävling” kan definieras som ”novelltävling där deltagarna ska skriva en science fiction-novell och som vinns av KG Johansson”.
Bäst i alla kategorier är dock China Mièville, och efter hans makalöst bra Embassytown kan jag bara hoppas att han väljer att skriva mer science fiction. Lingvistisk SF, det är grejer det.
Slutligen vill jag nämna Johan Frick, som ännu inte gett ut mer än en novell (en till är på gång), men som håller på att bygga upp en mycket intressant värld och skriver spännande och läsvärda historier.
Jag vet att du själv skriver science fiction. Kan du berätta lite om dina berättelser inom genren?Min novellsamling är ju en blandning av både science fiction, skräck och magisk realism (eller föredrar vi ordet ”urban fantasy”?). Vissa historier är tämligen gränsöverskridande och några är ren och skär science fiction. Samtliga noveller springer ur någon idé som jag kände att jag ville utforska med pennan i handen.

Författardrömmar handlar om en framtid där författare bevakas medan de skriver och det följaktligen är förbjudet att använda papper och penna. I skuggan av ett gammalt brofäste utspelar sig på ett post-apokalyptiskt Hisingen som varit isolerad från resten av Göteborg i över tjugo år. Krestloppets vedermödor är ett gränsfall mellan magisk realism och science fiction då den utspelar sig i en framtid där det är bevisat att människor reinkarneras och där det finns statliga verk som styr vem du återföds som. Nöjesfältet slutligen är en obehaglig liten historia om en framtid där moralen har raserat och där allt kan göras för pengar. 

Vad klär sig Nora och Robin i?

Det är många detaljer som måste kännas rätt när det gäller en specifik karaktär. För tillfället håller jag på och funderar på klädstilen för mina två huvudkaraktärer i min nya berättelse (urban fantasy som utspelar sig i Jönköping).

Den ena huvudpersonen är kvinna och heter Nora. Hon är c:a 25 år och bor i Jönköping. Hon har inga syskon och pappan försvann tidigt ur hennes liv. Hennes mamma går bort precis i början av berättelsen. Hon arbetar som programmerare och har i stort sett inget socialt liv. Hon är klädintresserad så hon noterar vad andra har på sig, men är för osäker för att klä sig som hon egentligen skulle vilja. Hon försöker därför välja kläder som hon tror är så vanliga som möjligt och som inte sticker ut.
Vad för typ av kläder har Nora på sig? Jag vill väldigt gärna höra din bild av hennes klädstil.

Den andra huvudpersonen är man och heter Robin. Han är också c:a 25 år och bor i Jönköping. Hans föräldrar dog väldigt tidigt och han har inga syskon. Han har vuxit upp som fosterfamilj hos en lång radda olika familjer som tillhör samma "grupp" som hans familj. Numera agerar han något slags allt-i-allo för "gruppen". Han bryr sig inte ett dugg om kläder och slänger på sig det han får tag på. Eftersom han får sin mesta "lön" i form av mat och bostad så har han inte mycket pengar att röra sig med. De flesta av hans kläder har han fått från andra i "gruppen" som inte längre vill ha dem.
Vad för typ av kläder har Robin på sig? Jag vill väldigt gärna höra din bild av hans klädstil.

Peter Ekberg om science fiction

Kan du berätta lite om dig själv?Jag heter Peter Ekberg och debuterade 2009 med filosofiboken "Tänk Själv!" som gavs ut på Bonnier Carlsen med Sven Nordqvists teckningar. När jag sett min första bok bli verklighet så ville jag inget hellre än att få göra en till. Det blev en bok om liv i universum. "Aliens!" kom 2011 på Berghs förlag med bilder av Mattias Olsson. Därefter har böckerna kommit i snabbare takt. Hösten 2012 kom två titlar: "Uppdrag Silverstjärnan" som är första delen i min Science fiction serie och "Tänk Robot!" som handlar om läget för den artificiella intelligensen idag, med bilder av Anders Nyberg. Våren 2013 kom "En biljett till stjärnorna", en bok om rymdresor med bilder av Mattias Olsson. En nyutgåva av Tänk Själv hanns också med och 2014 började bra med släppet av "Uppdrag Stjärnväktarna", andra delen i min science-fiction serie. Under 2014 kommer minst en bok till, kanske två! Förutom att skriva spelar jag piano, gitarr och sjunger och besöker naturreservat (tycker om att bli slukad av djupa skogar). Jag älskar brädspel som Settlers of Catan och de flesta spel av Reiner Knizia. Jag har också börjat med bågskytte.
När började du läsa science fiction och hur hittade du till genren? Den första sf jag läste var "Möte med Rama" av Arthur C Clarke. Den fanns i mammas bokhylla när jag var barn. Jag minns att den kändes abstrakt, men fängslande. Jag har läst om den som vuxen och tycker att premissen är mycket bra fortfarande. Det är spännande när de tar sig in i farkosten. Just den delen inspirerade mig långt senare till några scener i "Uppdrag Silverstjärnan". Mötet med det okända! Jag hittade nog annars till genren främst via mitt astronomiintresse. Som vuxen har jag läst Enders spel, Blommor för Algernon, Asimovs robotnoveller och några till. Men det var först efter att jag skrev Silverstjärnan 2011/2012 som min fru tyckte att jag borde läsa lite SF också. Då gjorde jag det. Hittade Heinlein snabbt och fastnade för hans ungdomsromaner. Våra stilar är kanske på sätt och vis lite lika, även om han inte influerat mig (förrän det senaste året).
Vad är det som du uppskattar i just science fiction? De stora perspektiven. Att kunna föreställa sig framtiden på olika sätt. Jag gillar också framtidstron (allt är ju inte dystopier), att människan är utvecklingsbar och kan välja vad vi gör med vår kunskap. Det ryms mycket inom SF. Filosofiska resonemang om AI och moral och kunskapens gränser intresserar mig. Och så förstås sköna rymdäventyr. Mitt hjärta finns bland stjärnorna.
Vilka författare läser du helst av? Som ung läste jag allt jag kom över. Tolkien, Dostojevskij, Hemingway och Shakespeare blandades med Dean Koontz, Anne Rice och Stephen King. Och Michael Ende förstås! Drömmer fortfarande om att göra något som liknar Den Oändliga Historien i ton och känsla. Sedan hade jag en Peter Nilson period som varade några år. Men den som verkligen bet mig runt 2002 var Robin Hobb. Hon är fantastisk tycker jag.
Vem är den bästa författaren just nu enligt din mening? Vet inte. Har precis börjat läsa igen efter att bara ha skrivit i många år. Jag fattade nog inte att läsandet är skrivandets kärna tidigare. Just nu läser jag Hungerspelen till exempel, den är bra. Har flera böcker jag ser fram emot att läsa. Det finns ju flera svenska science fiction författare just nu som man kan hålla ögonen på också. Jag känner inte till alla, men Boel Bermann, Oskar Källner, PJ Olofsson, Maths Claeson och bloggägaren självEva Holmquist är några.
Jag vet att du själv skriver science fiction. Kan du berätta lite om dina berättelser inom genren?
Det stämmer att jag håller på med en science fiction serie som kretsar runt generationsskeppet Voya som byggdes på månen för en färd till den främmande planeten Roxera. Den andra delen har precis kommit ut och heter Uppdrag Stjärnväktarna. Del tre är under arbete just nu med arbetsnamn Uppdrag Roxera. Grunden till böckerna var väl tanken: Hur skulle det vara om man föddes på ett sådant skepp och Jorden hade blivit en mytisk plats? Berättelserna handlar delvis om ett återupptäckande av vad jorden var för ett ställe och ett återupptäckande av delar av Voyas historia som fallit i glömska. En spännande utmaning var ju att fundera över skeppets historia. Det har varit på väg i åtta tusen år och kulturer har kommit och gått. Sedan gillar jag det lilla i det stora också. Därför handlar böckerna om ungdomars liv, problem i skolan och drömmar om framtiden, att bryta hjulet av att bara finnas för att skaffa barn osv. Teman som lojalitet, vänskap, död och mod tycker jag är intressanta. I den senaste boken (Uppdrag Stjärnväktarna) finns döden på flera plan. Hot om fysisk och psykologisk död för huvudpersonerna, men också skeppets död och därmed "döden" för resan till Roxera. Jag känner att jag lär mig mycket om skrivande nu och ser fram emot att fortsätta arbeta. Skrivande är en sak som man verkligen kan utveckla.

Packa böcker

De senaste dagarna har jag inte hunnit skriva något alls utan all tid har gått åt till praktiska arbeten som exempelvis att packa böcker. Det är kul att sälja, men det är ibland en smula frustrerande när det går ut över skrivtiden. Förutom packning handlar det om diverse säljaktiviteter, marknadsaktiviteter, etc som tar tid från det roligaste, d.v.s. att skriva.

Det är inte alltid helt enkelt att få tiden att räcka till.

Hur gör du för att balansera mellan det som är måste och det som är viktigt?

Konsten att improvisera

Igår var jag på musikalen Priscilla (mycket bra... :-) ). Under föreställningen fick de problem med bussen som inte gjorde det de tänkt sig. Så plötsligt var där c:a tio minuter som föreställningen inte kunde fortsätta. Min tanke var att vi skulle få sitta snällt på våra platser och vänta. Istället klev Mikael Tornving ut  framför ridån och underhöll... :-)

Fantastiskt att han lyckades improvisera så att det var hejdlöst kul. Ibland tänker jag att det är när något oväntat händer som magin sker. 

Hur kan vi lyckas skapa det oväntade när vi skriver? Hur kan vi improvisera?

Vad tror du?

Fylla på källan

Jag är väldigt förtjust i Julia Camerons böcker om skrivande, eftersom jag gillar hennes syn på skrivande. Hon pratar bland annat mycket om att fylla på källan.  När vi skriver (eller skapar något annat) drar vi från vår inre källa. Vi behöver fylla på den med intryck, bilder, inspiration...
För att göra det kan man gå på konstnärsdejter. Det handlar om att uppleva något nytt. Egentligen ska du gå själv, men jag tog idag med både make och svärföräldrar. Vi besökte fem fotoutställningar. De var fantastiskt inspirerande, men på olika sätt.
Har du varit på konstnärsdejt nyligen? Vad gjorde du då?

Oskar Källner om science fiction

Kan du berätta lite om dig själv?
Jag är 35 år, bor utanför Uppsala med fru och snart tre barn och jag älskar science fiction och fantasy. Jag är även en passionerad gamer och tittar ohälsosamt mycket på japansk anime. Egentligen kan man säga att jag finner det fascinerande med narrativa strukturer, oavsett om det är i spel, film eller böcker. Det finns något i berättandet av en god historia som aldrig upphör att fängsla.
När började du läsa science fiction och hur hittade du till genren?
Min första riktiga bok, som jag läste från pärm till pärm, var Walter Farleys Svarta hingsten. Jag gick i tredje klass och hittade den i skolbiblioteket. Den boken skapade en enorm läshunger hos mig. Sedan slukade jag alla Enid Blytons femböcker med underjordiska gångar och brittiska mysterier. Men det var därefter som jag började läsa Jules Verne. Detta var historier som trollband på ett helt nytt sätt. Verne har ju kallats för den hårda science fictionens fader. Han hade förmågan att använda spjutspetskunskap från den tidens vetenskap och teknologiska framsteg och utifrån dem postulera de mest märkliga, men ändå fullt trovärdiga, idéer. Han tog med mig på vilda äventyr jorden runt via tåg, ballong och ubåt. Han sköt människor till månen med kanon och konstruerade flytande utopiska samhällen ute på världshaven. Visserligen läste jag dem över 100 år efter att de skrivits, och mycket av vetenskapen var hopplöst föråldrad. Men det sätt på vilket han kunde blanda det mest fantastiska med hård realism förhäxade min tioåriga själ. Jag läste allt som fanns av honom på svenska. Stadsbiblioteket hade en ansenlig samling, men min passion var så pass stark att jag lät beställa de få titlar som saknades.
När jag hade läst alla Jules Vernes böcker så jag närmast kunde dem utantill så sökte jag efter nya läsupplevelser. Det var då min mamma satte Stålgrottorna av Isaac Asimov i mina händer. Hon var själv gammalt science fiction fan, även om hon kanske inte längre läste fullt lika mycket. Asimov är ju den stora SF-giganten. Hans inflytande på genren går nog inte att underskatta. Visst finns det andra stora författare men för mig personligen var det han som definierade vad SF är och hur genren fungerar. Åter slukade jag allt jag kunde komma över. Jag lät mig tjusas av hans positroniska robotar, de logiska och etiska dilemman som de representerade. Jag blev helt fascinerad över Stiftelsen. Hans psykohistoria har för alltid förändrat mitt sätt att se på historiens flöde. Han hade en förmåga att alltid ha en tvist i sina berättelser som lyckades överraska men som ändå var fullständigt logisk och konsekvent med det som kommit före.
Efter Asimov började jag läsa allt som skrivits av Robert A Heinlein och Arthur C Clarke. De var alla fascinerande böcker, men så här i efterhand var det nog Clarkes Möte med Rama och Heinleins Rymdsoldat som gjorde störst intryck. Efter att dessutom har nosat på Alfred Bester, Joe Haldeman, Ray Bradbury, Paul Anderson, som alla tillhör den gyllene eran av science fiction (50-talet) så gick jag vidare till den nya SF-vågens författare (70-talet), sådana som Larry Niven, Jerry Pournelle, Gene Wolfe och C J Cherryh.
Förutom några år på 90-talet då jag främst läste fantasy kan man alltså egentligen säga att jag är uppväxt på science fiction. Det var den genre som fångade mig redan som ung, och jag älskar den fortfarande.
Vad är det som du uppskattar i just science fiction?
Det är den häpnadsväckande förmågan att ständigt finna nya idéer och perspektiv på verkligheten. Jag har genom livet självklart läst en hel del "vanlig" litteratur också. Men det är inte många som lyckas fånga mig i längden. Jag saknar det där lilla extra som fantastiken erbjuder, en förmåga att se längre än den ankdamm som vi i vanliga fall befinner oss i. En möjlighet att tänka de riktigt stora tankarna och våga dra dem till sin yttersta spets. Visst älskar jag äventyren, och nog finns det fascinerande karaktärer och otroligt detaljerade världsbyggen, men det är idéerna som gör att jag ständigt kommer tillbaka.
Vilka författare läser du helst av?
Det är väldigt svårt att säga. Jag har tyvärr inte längre lika mycket tid över för läsning som jag brukade ha. Men om jag ska ge några moderna tips på science fiction författare som jag läst mycket av (och med moderna menar jag senare än 70-talet. ;-) ) så kan jag starkt rekommendera David Brin och Lois McMaster Bujold.
Vem är den bästa författaren just nu enligt din mening?
Det är helt omöjligt att slå fast. Jag vill åter nämna Lois McMaster Bujold. Hon har vunnit både Hugos och Nebulas och hennes serie om klanen Vorkosigan är sannerligen fantastisk. De innehåller både militär SF, romantik, sociala diskussioner och vilda äventyr, ledda av en mycket fascinerande huvudkaraktär, den manodepressive och hyperintelligente Miles Vorkosigan.
Men det finns så oändligt många talanger som skriver science fiction idag. Det är helt omöjligt att hänga med. Just nu läser jag Leviathan Wakes av James S. A. Corey, en mycket intressant framtid där mänskligheten har koloniserat solsystemet men ännu inte tagit klivet till andra stjärnor.
En annan riktigt bra bok är The Risen Empire av Scott Westerfeld. Ja, som sagt. Det finns så mycket...
Jag vet att du själv skriver science fiction och fantasy. Kan du berätta lite om dina böcker och noveller?
De två böcker som hittills utkommit heter Drakhornet och Skogens hjärta. Det är historisk fantasy som utspelar sig i det tidiga 1800-talets Sverige. Sverige har precis förlorat kriget mot Ryssland. Finland är förlorat, kungen är avsatt och i landet råder kaos. Vi får följa Erik som jagad av soldater tvingas fly från Stockholm. Han hamnar i en by i Bergslagen där han snart upptäcker att det finns varelser i skogen och att de inte vill honom väl. Allt som finns i gammal nordisk mytologi och svensk folktro är på riktigt. Det är alltså en tid när trollen fortfarande bor i underjorden, där älvorna dansar i skogens gläntor och näckens stråkar hörs över vattnen.
Jag har även skrivit ett antal science fiction noveller, bland annat Yi och där Staden dragit fram. Med Yi fick jag roligt nog hederspris i SF-bokhandelns och Mix Förlags stora SF-novelltävling våren 2013. Det innebar att Mix Förlag gav ut den som ebok, samt att den kom med i deras antologiapp till iPhone: Dötid science fiction. Yi handlar om några elitsoldater som måste utföra ett mycket riskfyllt uppdrag i månens skogar. De vandrar under böljande grenar och långa metalliska rötter som bara väntar på att få slita dem i stycken. Därför går de mycket försiktigt, för att inte uppväcka trädens vrede. En av dem bär en atombomb på ryggen, en liten present till fienden, kackerlackorna.
Där staden dragit fram publicerades 2013 i SF-antologin Maskinblod. Novellen handlar om en flicka som ramlar ner från en av planetens vandrande städer. Hon hittas av sopjägare från den lokala byn. De är fattiga, men de ger henne det de kan, ett namn och ett hem. Men livet nere på ytan är ofattbart hårt och frågorna hopar sig. Vem är hon? Varför kan hon inte minnas något av sitt liv uppe i den glänsande staden? Det är en novell med inslag av avancerad nanoteknologi och artificiella intelligenser. Men främst handlar det om flickan som föll, och hennes nya vänner, i en främmande, ogästvänlig värld.

I år planerar jag dessutom att släppa en hästbok. Det är så klart inte en vanlig hästbok, utan ryms inom fantastikens stora paraply. Men det är på sätt och vis min tribut till Walter Farleys Svarta hingsten. Den bok som en gång för länge sedan väckte min läshunger.

Ni stora män och kvinnor - vad lämnar ni efter er?

Har du undrar över placeringen av en station? Eller har du undrat varför människorna på en viss plats gör på ett visst sätt?Det har jag... :-)Ibland har jag också försökt ta reda på skälet och det visar sig ofta bero på en "stor" man eller kvinna. Den där stationen ligger där därför att en av dem som bestämde läget ägde mark där som blev mer värdefull om stationen byggdes där istället för där närliggande ort låg...
Att saker och ting är som de är beror oftast på människor och deras val.
I Förlora för att vinna finns staden Eco som är den första staden som Sophie kommer till. Det är mycket där som hon tycker är konstigt och mycket som skulle kunna fungera annorlunda...
Eco grundades av en Vailao som behövde resa väldigt långt för att hitta sin partner. Han ville bygga en stad så han inte behövde resa. Staden byggdes så som han såg skulle vara den perfekta staden. Det som är perfekt behöver inte ändras. Eller hur? ;-)
Eftersom han byggde och styrde den under hela sitt långa liv påverkas livet i staden av hans synsätt långt efter hans död. Staden Droll som har ett helt annat ursprung fungerar helt annorlunda.
Jag tycker att det är fascinerande hur en enskild individ kan påverka... :-)
Har du fler exempel på hur starka individer påverkar långt efter att de själva försvunnit?

Ulf Bennetter om science fiction

Det finns många vägar till science fiction har jag insett när jag pratat med olika människor och du kommer att få läsa ett antal här på bloggen framöver. Idag blir det Ulf Bennetter som du får lära känna och höra om hur han fastnade för science fiction… J

Ulf berättar:Jag är född i Stockholm, gick i Broms Skola de första 4 åren 1943-1947, började när jag var 6 år, flyttade sedan till Östra Real ett år innan familjen flyttade till Djursholm där jag småningom tog studenten 1955.Jag gjorde lumpen i 18 månader, blev reservare. Jag var i Oxford nästan två för att lära mig engelska och eftersom jag var (och är) mycket intresserad av juridik blev jag nästan fast i England, men det var ett litet för stort steg att ta för en 20-åring då.Gick på handelsinstitut i Sverige. Var sedan i Tyskland för att lära mig tyska, jobbade på kontoret till ett företag som tillverkade dörrkarmar och fönsterkarmar av stål. Var sedan i Frankrike 2 år för studier i franska samt praktikant jobb på ett företag som tillverkade bromsband och friktionsmaterial, samma sorts produkter som min far sålde i Sverige i familjeföretaget som en gång startats av min farfar. Sedermera också i Italien av samma skäl. Talar relativt flytande engelska, tyska och franska och hjälpligt (ibland) italienska.
Staden i Tyskland var en liten håla, några mil söder om Dortmund. Åren var 1957/1958. Där fanns egentligen ingenting annat än ett flertal lampfabriker, Det var då Tyskland största koncentration av lampfabriker. Och så fanns den firman jag arbetade på. Ett tråkigt arbete som bestod i att fylla i blanketter, arbetsorder och liknande under en äldre arbetsledare vars tankar om en svensk praktikant jag inte riktigt fick klart för mig. Han led också av den vanliga sjukan att om jag inte förstod ordet han använde så upprepade han det med högre och högre röst i hopp om att jag småningom skulle begripa. Jag bodde inneboende hos Frau Köster, tror jag hon hette, och fick dela rum med en tysk kille i samma ålder. Ett magert pinnmöblerat inackorderingsrum med toalett i källaren. På den tiden var man inte du med varandra utan det var ett allmänt ni-ande även om man som vi delade rum. Det var ingen rolig tid i Tyskland. Och ingenting fanns att göra på fritiden annat än att läsa. Ja det fanns två små biografer som oftast spelade vilda västern-filmer, dubbade till tyska. Det räckte att en gång se John Wayne stega in på saloonen och utbrista: ”Geben Si emir bitte zwei Finger Wiskey”.Så man fick som sagt läsa. Och när böckerna tog slut en dag knallade jag ned till den lilla ganska ynkliga och enda bokhandel som fanns i staden. Jag skulle hitta något som gick att läsa på tyska.
Längst in i butiken fanns en hylla för utländska böcker, kanske en halv meter lång. Den rymde kanske 25 böcker. Pocketböcker. Mest kärleksromaner, men också 4 stycken som kallades Science Fiction, vad det nu kunde vara. Jag köpte alla 4.Lite tur hade jag. Dessa 4 böcker var Isaac Asimovs I ROBOT, THE MARTIAN WAY och THE END OF ETERNITY samt Alfred Besters THE STARS MY DESTINATION. En bättre introduktion kunde jag knappast ha fått.Jag kommer än idag ihåg vilket intryck böckerna gjorde på mig. Positroniska robotar, att ”jaunta”. Varför hade jag inte upptäckt denna värld tidigare. De här 4 böckerna läste jag om och om och om igen.
Jag bestämde mig då och där att det skulle bli SF för hela slanten och det har det också blivit. Jag var (och är) fascinerad av alla visioner, alla vidsynta tankar, alla möjliga och omöjliga idéer, allt som gör framtiden värt att leva.Och det som jag såg som framtiden 1958 är vi i stora drag framme vid nu.
I min entusiasm lyckades jag till och med övertala min vän, bokförläggaren i England att några år senare starta utgivning av en SF-serie och jag föreslog vad som skulle ges ut. Det tre första som gavs ut på Four Square books var STARSHIP TROOPERS av Robert Heinlein, OSSIAN’s Ride av Fred Hoyle och FALLEN STAR (THE FROZEN YEAR i USA) av James Blish. Den sistnämnda var jag med och producerade i England och skrev alla ”Blurbs” till.
Något år senare när jag funderade på att sadla om till lärare gick jag på Stockholms Universitet för att skaffa mig nödvändig kompetens i bland annat engelska skrev jag också en uppsats, relativt ytlig, om SFs utveckling, exemplifierad av några romaner.
Och så har jag varit en stillsam, men mycket intresserad deltagare i SFSF med flera klubbar.
Så har åren gått. Jag har jobbat i familjeföretaget sedan 1962 och håller fortfarande på, medan SF-biblioteket stadigt har ökat i omfång och nu hotar att svämma över alla tillgängliga ytor. Egentligen är jag allätare vad gäller SF, men jag kan tycka att en författare med visioner läser jag hellre än en med socialt patos att omvandla den värld vi nu lever. Och det skall framförallt vara god litteratur.
Då, de första åren var jag mest fängslad av just Heinlein, Asimov, Bester och Daniel Galouye. Senare har tillkommit sådana som Gordon Dickson, Frank Herbert, Philip Jose Farmer. Och Samuel Delaney. Jag är en stor beundrare av Fredric Brown och Robert Sheckleys noveller och en av dem som kanske mest fångat det exotiska och det visionära är Jack Vance. Om jag läser om någon bok idag är det företrädesvis Vance.
Av de nyare författarna har jag läst väldigt lite. Charles Stross begriper jag inte alls, medan Ted Chiang lyckat med några riktigt bra noveller medan andra förefaller mig ha skrivits tidigare av andra författare.