Oskar Källner's Blog, page 11

Munins skärvor recenserad i Tidningen Kulturen

Igår blev Munins skärvor recenserad i Tidningen Kulturen. Bland annat kan man läsa:

“Vi får följa med på en hisnande resa i tid och rum … ”Hon som dömer”, en näst intill perfekt komponerad SF-berättelse … Källner har gjort ett grundligt arbete med denna bok. Vi får se när de större förlagen nappar även på detta … För det är i den spekulativa berättelsens essens att just berättandet är både intressant och, med brist för ett bättre ord, tankeväckande. I det sistnämnda lyckas författaren mer än väl.”

- Alexander Sanchez

Känns självklart fantastiskt roligt.

Läs hela recensionen här.

Nu finns 4 nya SF-noveller att låna gratis på biblioteket.

Jag älskar bibliotek. Jag minns fortfarande hur vi på lågstadiet varje torsdag brukade gå till skolbiblioteket för att låna böcker. Det var där jag fann Svarta hingsten av Walter Farley, min första stora läsupplevelse. Några år senare var jag stamgäst på Jönköpings stadsbibliotek och plöjde igenom allt jag kunde hitta av Jules Verne och Isaac Asimov.

Nu för tiden har biblioteken inte bara pappersböcker utan även ett stort utbud av e-böcker. Igår släppte jag fyra science fiction noveller som e-böcker: Där staden dragit fram, Hon som dömer, Pancasila och Lucifers säd. Men jag vill att novellerna ska finnas tillgängliga, inte bara till försäljning, utan även på biblioteket så att vem som helst kan läsa dem. Roligt nog var biblioteken snabba med att plocka in dem och de tillgängliga att låna redan idag. Helt gratis!

Novellerna finns tillgängliga i bl.a. Stockholms stadsbibliotek, Uppsala stadsbibliotek, Jönköpings stadsbibliotek och Sörmlands länssbibliotek. Det är de bibliotek jag kollat. Novellerna finns säkert tillgängliga på ytterligare flera hundra bibliotek. Det enda du behöver för att låna är en dator/telefon/läsplatta och ett lånekort.

Idag släpps 4 science fiction e-noveller

Idag släpps 4 av mina science fiction noveller som e-böcker. Novellerna i fråga är: Där staden dragit fram, Hon som dömer, Pancasila och Lucifers säd. De kan köpas på bl.a: Adlibris, Dito och CDON. Inom kort kommer de också finnas gratis att läsa från biblioteket.

 

 

Intervjuad och recenserad på Barrikaden

 Igår blev jag intervjuad av Barrikaden. De passade också på att recensera min nya novellsamling Munins skärvor. De skriver bland annat:

“Munins skärvor är så spännande och bra skriven att man måste simultanläsa den gåendes genom snödrivorna på väg till jobbet … som vanligt när Källner skriver är det fler svängar än i ett podrace-lopp … En sak jag gillar är att det väldigt ofta är kvinnor i huvudrollerna. Både gamla, unga och däremellan. Dessutom känns karaktärerna äkta och likaså deras teknikprylar som hjälper till utan att ta fokus från handling eller de mer eller mindre moraliska frågor som svävar i bakgrunden.”

Läs hela recensionen här eller gå till intervjun här.

Jeff Waynes War of the Worlds – musiken i mitt inre.

Allt började med ett inlägg i facebookforumet “Svenska sf- och fantasyfans.” Där fanns en länk till följande artikel, om märkliga moln av dam som verkar strömma upp från ytan på planeten Mars. Den som postade länken hade skämtsamt skrivit “The chances of anything of coming from Mars are a million to one…” och i första kommentaren hade någon omedelbart svarat “But still they come!”

Klicka på bilden för att läsa artikeln om de märkliga dammolnen.

Så fort jag läste texten så hörde jag musik i mitt inre. Bilder av de marsianska tripodarna från H. G. Wells Världarnas krig, dansade framför mina ögon. Fler textrader kom för mig. Plötsligt mindes jag. Som tonåring hade jag en mix-kassett med låtar från diverse SF-filmsoundtracks. Där fanns också de textrader som hade väckt till liv musiken i mitt huvud. En snabb sökning på nätet och jag kunde identifiera låten som Eve of War från Jeff Waynes War of the Worlds.

Jag läste Världarnas krig som ung tonåring. Redan flera år tidigare hade jag slukat allt som fanns att läsa av Jules Verne som var samtida med Wells. Jag minns att jag verkligen uppskattade dramat som Wells hade skapat, hur marsianerna anlände, snabbt slog ner det Brittiska imperiet och till slut ändå fick se sig besegrade, inte på grund av  människornas motstånd, utan då de inte tålde jordens bakterier. (Sorry för spoilern, men boken är över 100 år gammal. Så man får väl säga att preskiberingstiden har gått ut vid det här laget.) Jag gillade egentligen Jules Vernes böcker bättre, då jag upplevde att de hade en starkare vetenskaplig grund. Redan då gillade jag den hårdare delen av science fiction. Men det var ändå något i Wells vision som var grymt fascinerande, och jag älskade twisten på slutet med bakterierna.

Martian tripod illustration från år 1906 i den franska utgåvan av H.G. Wells’ The War of the Worlds, av Henrrique Alves Corrêa.

Mer än tjugo år senare är kassettband ett minne blott. Idag har vi tjänster för musikstreaming. Det tar bara någon minut och jag har Jeff Waynes War of the Worlds i mina öron. Musiken är precis som jag minns den. Och det finns mer. Mycket mer. Historien bara fortsätter. I två timmar. Jag lyssnar, njuter och minns. Dramat, historierna, känslorna.

Det är som en musikal, fast i 1800-tals stil och med en nästan Lovecraftians skräckkänsla. Sångarna och textläsarna får ta ett steg tillbaka för det instrumentala som dominerar albumet. Rösterna blir ett komplement istället för fokus. Det är inte någon munter historia. Här finns död och förintelse, en ostoppbar fiende och slutet för civilisationen. Människorna dödas eller fördrivs och själva naturen tas över av den marsianska röda floran. Under resans gång finns plats för både filosofiska tankar, ensamhet och galenskap.

Bild från filmen War of the Worlds (2005) med Tom Cruise.

Jeff Wayne skapade plattan som ett konceptalbum 1978. Han hade flera av den tidens största skådespelare och musiker med i produktionen. Det blandas friskt med rock, orkester och disko. Personligen tycker jag att resultatet är helt fenomenalt. Kanske är det för att jag redan som barn lyssnade på Eve of War. Kanske är det helt enkelt för att albumet är så svinigt bra. Jag vet ärligt talat inte hur någon som aldrig hört musiken förut, och som kanske inte har samma relation till boken Världarnas krig,  skulle uppfatta den. Men för mig passar det som handen i handsken. Dessutom har albumet tydligt sålt i miljonexemplar och är till denna dag det 39:e mest sålda albumet i Storbrittanien. Så det måste finnas fler där ute med samma smak.

Det finns några andra versioner av albumet. Det finns en en nedkortad version av originalet, en remixversion från 2000 och en från moderniserad version “Next Generation” som släpptes 2012 med bl.a. Liam Neeson som textläsare. Personligen föredrar jag originalet. Det är något med 70-tals sounded och originalrösterna som berör mig mycket starkare än de senare versionerna. Men det där är självklart en personlig preferens.

Sammanfattningsvis är jag väldigt glad att ha återupptäckt denna musikskatt. Det gör mig sugen på att försöka hitta det där mixbandet. Det ligger säkert i någon låda på vinden. Jag undrar vilken mer musik som fanns på det.

 

Intervjuades i Farfarsparadoxen

Farfarsparadoxen är en podcast jag lyssnat på i nästan två år. De tar upp härligt nördiga ämnen som tidsresor, apokalypsen, tv-serier, superhjältar och zombier. Roligt nog har de vid två tidigare tillfällen diskuterat noveller jag skrivit. Först ut var Vägen till stjärnorna i deras avsnitt om postapokalypsen. Sedan hade de en novellcirkel runt min SF-novell Yi.

Nu har Farfarsparadoxen gått in i ett nytt skede. Det läggs större fokus på författarintervjuer och litteratur. När Munins skärvor kom ut så blev jag tillfrågad om jag ville vara med, och självklart ville jag det. Och jag hade oerhört trevligt. Det resulterade i ett långt samtal om allt från Star Wars till Jules Verne. Vi diskuterar även genusfrågor, svensk fantastik, hur minnet egentligen fungerar och vad vi hoppas av framtiden. Du kan lyssna på intervjun här.

Intervjuad i UNT och Knivstabygden

I veckan blev jag intervjuad av en journalist från UNT. Vi pratade en stund om mitt författarskap och min nya novellsamling Munins skärvor. Det resulterade roligt nog i en liten artikel i UNT tisdagen den 3:e feb. Då UNT och Knivstabygden delvis delar redaktion, så publicerades samma artikel sedan åter i Knivstabygden den 11:e feb. I Knivstabygden fick jag även en liten blänkare på framsidan vilket självklart var extra kul.

Dessvärre smög det sig in ett litet fel i artikeln i UNT. Det stod att Munins skärvor skulle vara min första tryckta bok, vilket självklart inte är fallet. Både Drakhornet och Skogens hjärta har funnits i tryck sedan 2011. Men det korrigerades sedan till artikeln i Knivstabygden

 

 

Idag släpps Munins skärvor

Idag släpps min nya novellsamling Munins skärvor. Roligt nog fick den två fina recensioner på sin releasedag:

“Munins skärvor är en underbar novellsamling och Oskar lyckas verkligen locka fram mitt sanna nördjag med sina historier. Han är nämligen inte rädd för att slänga in rymdkryssare, underliga monster och hi-tech-grunkor i sina berättelser. Det är svårt att inte låta sig hänföras av fantasin som genomsyrar många av novellerna. Samtidigt lyfts tyngre ämnen fram, inspirerar och skapar eftertanke. Det är inte bara glansig yta, utan också mer där bakom.”

- Andreas Ljungström.

Läs hela recensionen på Farbror Atlas.

“En otroligt välskriven novellsamling jag verkligen rekommenderar! … Jag uppskattar att samtliga noveller har något ödesmättat över sig och en tendens att allt barkar åt helvete. Där finns dessutom alltid en genomtänkt twist och det märks att Oskar är en perfektionist som lägger ner mycket möda på sitt skrivande.”

- Marcus Olausson

Läs hela recensionen på Bumleby.

Känns självklart oerhört roligt med ett sådant mottagande.

Boken finns att köpa från Bokus, Bokliv och direkt från mig. Den har inte dykt upp hos Adlibris ännu, men jag har förstått att de har förseningar med att lägga upp nya produkter.

En kul detalj är att smakprovet på smakprov.se nu är klart, så om du är nyfiken, gå in på bokus och klicka på “Provläs” på omslaget så kommer du direkt till smakprovet.

Det går fortfarande att köpa direkt från mig till förköpspris veckan ut. Men från och med nästa vecka kommer priset gå upp från 100kr till 150kr. Så om ni är sugna på ett signerat ex, passa på! Följ dessa instruktioner.

Omslaget till Munins skärvor

Omslaget till Munins skärvor var det första projektet jag gjorde tillsammans med Andreas Raninger. Som ni kunde läsa i gårdagens inlägg så sökte jag runt en del innan jag hittade Andreas galleri. Men när jag väl såg hans bilder visste jag omedelbart att detta var mannen jag ville ha till min novellsamling.

Jag tog kontakt och Andreas ville roligt nog göra illustrationen. Han läste igenom manuset med de olika novellerna och började pröva sig fram med de bilder som dök upp i huvudet. Till slut var det några av dessa bilder som stod ut starkare än de andra och vi började det mödosamma men samtidigt oerhört roliga arbetet att pussla ihop dem. Andreas målade och skapade, jag kom med feedback. Andreas kom med nya idéer, och så gick vi fram och tillbaka så varv efter varv.

Det var enormt roligt och direkt fascinerande att se världen växa fram. Ibland kan jag tycka det är synd att man inte får plats med mer på ett omslag, för Andreas gjorde så många intressanta varianter. Men vi utnyttjade i alla fall baksidan av boken också. Det är långt från alla böcker som har illustrerade baksidor men jag har alltid gillat det.

Vi tänkte först ha en enda panoramabild som sträckte sig över baksidan, runt ryggen och över hela framsidan. Men efter några experiment blev det ändå två olika scener ur olika noveller, men där ryggens mörker fungerade som en fin övergång och ändå skapade en helhet av bilderna.

Det var väldigt roligt att samarbeta med Andreas och jag vet att vi båda är mycket nöjda med resultatet. Det är egentligen få författare förunnat att få arbeta så nära illustratören till ens böcker. Det är ett privilegium och något jag verkligen uppskattar. Jag upplevde samarbetet som väldigt prestigelöst. Det gjorde att det fungerade väldigt bra. Det var inga problem för någon av oss att släppa taget om saker som inte fungerade, även om de var fina i sig. Ibland måste man helt enkelt döda sina älsklingar.

Som en liten bonus i det här inlägget slänger jag också in den illustration som Andreas gjorde för e-novellen Att dö väl. Novellen var resultatet av ett annat samarbete. Denna gång mellan mig och författaren Eva Holmquist. Det är första gången jag skrivit något tillsammans med en annan författare och mer om den processen kan ni läsa här. Andreas ville gärna göra omslaget även till den, och jag måste säga att jag älskar hans rastaflätade rymdmonster och tentakler. För vem gillar inte tentakler?.

Intervju med illustratör Andreas Raninger

 Det går inte att överdriva betydelsen av ett snyggt omslag. Det sägs att man aldrig ska döma en bok efter omslaget. Och det är sant. Ändå är det så vi gör hela tiden. Man kan ha världens bästa bok, men om omslaget inte är lockande kommer den ändå inte att få så många läsare.

När jag bestämde mig för att ge ut Munins skärvor så började jag därför omedelbart söka efter en duktig illustratör. Jag surfade runt på ett stort antal sidor och såg många talangfulla konstnärer. Men det var när jag hamnade i Andreas Raningers galleri som jag bara visste att jag hittat rätt. Men vem är han? Roligt nog ställde han gärna upp på en liten intervju.

Hur länge har du målat, och hur kom det sig att du började?

Jag har ritat sedan jag var 8 år. Vid 14 år började det bli en hobby. Rollspel & skivomslag var de stora inspirationskällorna med illustratörer som Rodney Matthews, Boris Valejo, Keith Parkinson & Michael Whelan. Jag började köpa olika böcker ur Walter Foster serien och hårdpluggade färgteori. Att jag började måla var att jag i tredje klass blev kritiserad för att rita dåligt av några klasskamrater. Så det ville jag ju ändra på.

När gick du över till digital målning, och varför?

Sent på hösten 2011 började jag med program som Photoshop Essentials & Krita. Jag gjorde ett impulsköp och köpte ett ritbord, Wacom Intuos 4 L. Jag hade ett Thrust ritbord sedan tidigare men tyckt att det var besvärligt att måla med det. Med det nya ritbordet så hade man en helt annan kontroll och det blev nådastöten för oljemåleriet. Att måla med olja är omständigt och speciellt om man inte har tålamod att vänta på att lagren ska torka. Ett måleri kunde ta fyra veckor och att hålla inspirationen uppe så pass lång tid var mycket besvärligt. Lösningsmedlen var också en bidragande orsak till att jag slutade med traditionellt måleri. Digitalt måleri har en massa fördelar framför traditionellt. En del fördelar är t.ex. alla typer av penslar som man kan skapa, man kan använda sig av de flesta tekniker. Traditionella penslar, airbrush och fotomanipulering. Behöver du en harmoniserad palett så plockar du färgerna från en bild var färger du tycker om. Inget manuellt blandande. Den främsta fördelen är att det går snabbt. En tavla som förut tog 4 veckor tar i dag 4 timmar. Helt suveränt om man inte har mycket tid efter jobbet. Det är bara att starta datorn och köra igång.

När man tittar på ditt galleri så är det slående hur många motiv som är SF eller fantasy. Varför målar du helst den sortens bilder?

Jag gillar mystik, drömvärldar och rymden. Jag har en inre längtan efter det storslagna äventyret och ett bra sätt att få uppleva det är att skapa det själv. Egentligen är jag väldigt bunden till där jag bor och inte speciellt intresserad av att resa omkring men i fantasin är allt möjligt och dessutom behöver man ju inte själv riskera att råka ut för några tråkigheter.

Du har gjort ett antal bokomslag vid det här laget, och fler är på gång. Vad är det bästa med att illustrera böcker?

Det är roligt att överraska författaren med ett riktigt bra omslag som från början till slut inspirerar till att skriva fler böcker. Riktigt roligt blir det när man tillför något spontant i bilden som får författaren att ändra något i boken efter bilden. Det bästa med att illustrera böcker är att få lyfta fram författarens bok så att den kan fånga sin publik redan på hyllstadiet.

Hur skulle du vilja utveckla ditt målande i framtiden?

Jag skulle vilja måla på heltid men jag trivs otroligt bra med mitt jobb på WR-IT som IT-tekniker. Ett bättre gäng finns inte och de har ställt upp för mig 200%. Sedan finns det ju alltid saker man vill bli bättre på. Helst av allt vill jag gärna se att fler tar kontakt och vill att jag ska göra omslag till just deras bok men smaken är ju som baken, delad.

Om man vill se mer av din konst, vart ska man gå då?

http://andreasraninger.deviantart.com

https://www.artstation.com/artist/andreasraninger