Markus Sköld's Blog, page 5

Manusredigering

Jag har äntligen tagit tag i manuset till Gruvan igen.

Det är en bok som har tagit lång tid på sig från det att jag skrev de första orden för drygt ett år sedan till nu. Jag har skrivit två böcker tidigare, Där ute i mörkret och en bok som jag skrev under NaNoWriMo 2009. NaNoWriMo-boken växte till drygt 100 000 ord (50k i november, resten under december och januari) och väntar fortfarande på att jag ska redigera den. Vet inte om jag någonsin kommer att göra det. Där ute i mörkret skrev jag på knappt sex månader från start till första utkast.

Anledningen till att det tagit så lång tid är att jag först tänkte mig en annan typ av bok än det numera är, och jag har därför skrivit om den helt och hållet från scratch en gång. Fortfarande samma idé, men en annan angreppsvinkel.

Dessutom fick jag – mitt i arbetet – feedback från ett förlag på Där ute i mörkret. Släppte allt och gjorde en rejäl omarbetning av den medan Gruvan låg och pyrde. Efter det dök Semics deckarnovelltävling upp och återigen fick Gruvan stryka på foten. Det var först efter jul som jag på allvar kom igång igen med att skriva resten av boken.

Det märks.

Både på språket och hur min idé om vilken berättelse jag vill berätta har förändrats under tiden. Förmodligen är det här det sämsta sättet man kan skriva en bok på, vad vet jag? Men jag har lärt mig mycket på vägen, och nu finns det faktiskt en bok där.

Efter första genomläsningen har jag kapat ca 15 000 ord och helt eliminerat en karaktärs POV (point of view). Boken blev genast bättre, men nu måste jag skriva nya scener för att det kvarvarande ska hänga ihop. Information som fanns i det som kapats (och som måste finnas) ska tillbaka in i manuset.

Efter att ha skrivit en del noveller på senare tid känns omfånget av en hel bok enormt. Hur jag ska kunna hålla hela berättelsen i huvudet känns ibland helt omöjligt. Kanske extra mycket med den här boken eftersom den har tagit så lång tid att skriva. Idéer som jag haft under en period kanske inte längre är aktuella och det finns referenser till saker som aldrig hänt och aldrig kommer att hända.

Samtidigt är det roligt. Det börjar bli en färdig bok, och jag ser fram emot att få den i tillräckligt färdigt skick för att kunna skickas till testläsare.

Novelltävlingar

Noveller är kul. Svårt, men kul.

Försommaren har bjudit på en hel del novelltävlingar och jag hoppas att trenden håller i sig.

För mig började det med Semics deckarnovelltävling i höstas. Jag vann inte, men det gav mig en känsla för formen och nu under den senaste månaden har jag skickat bidrag till Pupills semestersamling Hetta. Inte strikt en tävling, men man var ändå tvungen att kvalificera för att få vara med i samlingen. Jag har också skickat en novell till Mörkersdottirs tävling och håller precis på att färdigställa en berättelse för ICA-kurirens tävling.

Utmaningen för mig är att hitta och berätta en sammanhängande historia inom ramarna för de restriktioner som de olika tävlingarna har. Tiotusen tecken är mindre än man tror.

Hello world!

Eftersom jag har en bakgrund som systemutvecklare så kan jag se tjusningen med den där första, intetsägande Hello world!

Jag kan med andra ord inte förmå mig att radera den. Däremot redigera den lite.

Så, Hello World! Välkommen till bloggen.