Simona Ahrnstedt's Blog, page 73
July 18, 2015
I övermorgon så slipper ni i alla fall lyssna på just det HÄR gnället.
Jag tillbringade större delen av gårdagen i soffan.
Tre gånger somnade jag.
Till slut släpade jag mig upp, satte på mig spring-kläder men då började det åska så då la jag mig ner igen.
Jag tvingade barnen känna på min panna (du är jättesval, mamma), jag grät en självömkande skvätt FÖR JAG HATAR ATT RESA OCH JAG VILL BARA VARA HEMMA OCH LIGGA PÅ SOFFAN OCH JAG KOMMER SÄKERT ATT DÖÖÖÖÖ.
Sen skärpte jag mig, lagade middag, såg på Downton Abbey, skrev lite, och sen hittade jag ett mejl från RWA där det bland annat stod: ”Lunch and Drink Specials at the Marriott Marquis: The Marriott is offering a buffet lunch at a special rate for RWA2015 attendees at their Crossroads American Kitchen & Bar on the 8th floor (starting at 11 a.m., 7/21 – 7/25), as well as hand-crafted exclusive romance writers cocktails at the Broadway Lounge (starting at 5 p.m.). Just show your RWA2015 name badge to take advantage of these offers.”
Och då mådde jag mycket bättre.
Tänk så det kan svänga över en dag.
Men med det sagt.
Jag har sån fruktansvärd resfeber.
Jag har alltid dödsångest när jag ska resa, och USA är så långt bort, helt ärligt så blev det en väldigt dyr resa och, borde jag inte gjort nåt med barnen, och, ja, tankarna vevar nu på väldigt hög hastighet.
För tänk om ….
Men så drar jag djupt efter andan och tänker mitt ständiga mantra: Det är en once in a life time-resa.
Det kommer bli fab.
Det KOMMER att bli fab.
Och sen bölar jag lite.
Och sen tänker jag att jag nog håller på att bli sjuk.
Och sen tänker jag:
VAD HAR JAG GJORT? HAR JAG VERKLIGEN TÄNKT IGENOM DET HÄR?
Och lite så håller det på nu de sista dagarna innan min stora resa.
Va?
Drama queen?
Moi?
Verkligen inte.
(Två dagar kvar nu)
Idag är jag trött innan dagen ens kommit igång.
Ligger i ...
Idag är jag trött innan dagen ens kommit igång.
Ligger i soffan och tänker att jag borde jogga, skriva, läsa, handla eller GÖRA någonting men jag ORKAR inte.
Jag har ingen inspiration till någonting.
Vi hörs sen, tror jag.
Gäääääsp.
July 17, 2015
Titta titta!
Vilken finfin bokvideo till Katarina Bivalds superpinfärska nya roman!
Hurra!
God morgon!
God morgon!
Vilken ljuvlig dag!
Jag sitter med den engelska översättningen av En enda natt och går igenom min amerikanska förläggares kommentarer.
Hon heter Alicia.
Då och då skriver hon något i marginalen i stil med: ”I really love this scene” och jag blir så upphetsad att jag börjar fnissa.
Vi lät översätta En enda natt redan förra året, så jag har läst och redigerat/haft åsikter om den förut. Men det är ett OÄNDLIGT pillande med ord och nyanser. Och rena språkskillnader.
Hur förklarar man till exempel skillnaden på lägenhet och våning? Att överklassen kallar sitt boende för våning?
Hur översätter man Djurgårdsbrunnskanalen och Nybroviken på bästa vis?
Och varför låter ”en tjock tröja” inte alls likadant på engelska?
Jag blev sittande till halv ett i natt men jag fick gå tillbaka en del nu i morse, för jag var så trött på slutet. Håller på med den första sexscenen. Ni vet, i Natalias VÅNING.
Det är SJUKT roligt det här.
Nästa vecka ska jag träffa förlaget, vi ska äta lunch, prata PR och planera utgivningen, som är satt till juli 2016.
Iiiiih.
July 16, 2015
Se den!
Nu har jag sett Spy på bio.
Ultrasuperbegåvade skådisar.
Fräscht, modernt och icke-sexistiskt.
Roligt.
Sjukt roligt.
Jag kissade nästan på mig.
Det var länge, länge sedan jag skrattade så på film.
Rekommenderas (men gå på toa innan, bara ett tips.)
Jättejätteintressant blogginlägg
om romance här.
Delade det på min Facebooksida (gilla GÄRNA) men lägger upp det här också.
Nu åskar det i min förort och jag ska försöka tvinga mina barn att göra något.
Hörs sen!
Hur man jobbar med ett amerikanskt förlag
För närvarande har jag en tämligen tät kontakt med mitt amerikanska förlag (det lär dröja ett tag innan jag vänjer mig vid att säga de orden, I tell ya).
Det är PR-saker som ska passas på nu när jag ändå kommer till New York, det är besök och cocktailparty (iiiih) och så är det rent skrivtekniska saker.
Vi redigerar En enda natt nämligen.
Jag har fått de första hundra sidorna av och ska komma med feedback på förläggarens synpunkter under sommaren.
Sjukt spännande, eller hur?
En ny titel är satt och man jobbar med ett omslag, as we speak.
I september ska översättningen till En enda hemlighet korsa Atlanten. Jag är verkligen nervös för vad hon ska tycka. Hon har läst ett översatt synopsis – ännu en anledning till att skriva synopsis, ett synopsis som jag uppdaterat kontinuerligt, allt eftersom boken växte fram och som jag la sista handen vid när manuset gått i tryck.
Jag lovar, detta med USA kan vara det coolaste jag varit med om i hela min författarkarriär.
(ps. Följer ni min författarsida på FB? Jag har lagt upp flera intressanta länkar där, vill inte hålla på och spamma bloggen med dem, men en del var riktigt bra.)
July 15, 2015
En sommar-onsdag i bilder
Har bara läst början, men DAMN vad bra hon är. Hoppas, hoppas jag får träffa henne i New York, hon verkar så cool.
Ni måste se Sense8. Jag går och tänker på den fortfarande, på karaktärerna, på vissa scener. Den kändes så nyskapande, så äkta, så o-ironisk. (Är det nån som orkar se True Detective förresten? När jag kom på mig att skratta åt den ena karaktärens tragiska barndom – alltså den var superhemsk, då gav jag upp)
Satt ute och skrev idag. Och drack kaffe. Och åt mackor och choklad. Lyllos mig.
Så skriver du ett kapitel
Jag funderar ju ofta på det rent skrivtekniska.
Jag vill, som alla andra, utvecklas, utmana mig själv, bli bättre, skriva bättre.
Och så är ”att fundera” ett väl beprövat sätt att prokrastinera, ha ha.
(Att lägga ner mer tid på att läsa om HUR man skriver än att faktiskt SKRIVA gör ingen bok, just saying…)
Anyway.
I det här inlägget tänker jag diskutera kapitelskrivande och jag tänker använda En enda hemlighet som underlag, eftersom det är den enda bok jag har i huvudet just nu (bortsett från den nya, som egentligen var den som inspirerade det här inlägget men som jag inte vill säga ett pip om).
Hur långt ett kapitel ska vara bestämmer du själv.
Men. Det är bra om kapitlen är UNGEFÄR lika långa.
Alldeles för korta kapitel (typ en sida) brukar min redaktör lägga ihop, så det rekommenderar jag inte. Om man inte vill ha ett kort, för effektens skull.
Fast det blir sällan så effektfullt som man själv tror, ha ha.
Förändring: varje kapitel ska handla om förändring, i sinnesstämning, känslor, humör. Hur karaktärerna är/mår/känner i början av kapitlet ska ha förändrats i slutet. Att de går från glada till ledsna, från besviken till upprymd, osv. Testa detta. Att inte börja och sluta i samma stämningsläge. OBS OBS: detta är ingen REGEL, bara ett bra sätt att få framåtrörelse.
Funktion: varje kapitel ska fylla helst flera funktioner. (I mitt huvud tänker jag alltid minst tre. Ge ny info. Antingen om själva historien. Eller (fast helst också) om någon bakgrundshistoria. Fördjupa karaktärer. Öka attraktionen. Driva dem närmare (eller längre ifrån) varandra.
Scener: kapitel består ofta av kortare scener. I mina kapitel har jag ofta 2-4 scener.
Kapitel ska vara VARIERADE. Inte börja på samma sätt. Inte sluta på samma sätt. Inte ha samma ton och/eller tempo. Inte utspelas i samma miljö, osv.
Ta till exempel kapitlet i EEH när Isobel och Leila åker till en persisk restaurang och pratar.
Jag funderade länge på MILJÖN.
Jag var dödstrött på alla miljöer jag redan använt för Isobel och Leila. Så jag satt och brainstormade mig fram till en miljö som var relevant för åtminstone en av karaktärerna. Jag funderade på: bar, kyrka, skoaffär, museum osv tills jag fastnade för en restaurang med anknytning till Leilas ursprung (Leila var för övrigt italienska först och hette Monica). Så lät jag dem åka bil dit, lät Leila vara en galen bilförare och ur detta växte ett oändligt mycket bättre kapitel än om de bara suttit på ett kontor och pratat.
Kapitlet börjar med att Isobel tycker synd om sig själv, och slutar med att hon ”rycker upp sig.” Det blev ett av mina favoritkapitel. (Äh, alla mina kapitel är favoriter. Jag älskar den här boken så jävla mycket)
För att mina kapitel ska funka, och för att min story ska röra sig åt det håll JAG vill så skriver jag ner på ett A4 allt detta.
Vilka som ska vara med:
Tidpunkt.
Vems perspektiv vi är i.
Miljö.
”Ingången” i kapitlet; typ Isobel deppar, och hur vi lämnar kapitlet; ”Isobel har bestämt sig” – dvs vilken FÖRÄNDRING som sker.
Vilken info som MÅSTE vara med.
Vad SYFTET är (mer info om Isobel, visa mer relationen mellan Isobel och Leila, få berättelsen att röra sig framåt)
Tonen jag vill ha – allvarlig, hjärtskärande, rolig etc.
På det här viset så kan jag sedan släppa loss när jag väl skriver.
Jag kan inte förklara det, men ramarna och strukturen frigör nånting i mig, och det är oftast då de bästa kapitlen flödar fram, kanske för att jag inte måste ha allt i huvudet utan kan ”släppa loss”.
Just nu jobbar jag mycket med att göra bra avslut på mina kapitel.
Att varken sluta för tidigt (utan att krama ur allt drama jag bara kan) eller att sluta för sent (ett evigt malande och upprepande). Det är en hårfin skillnad, och det går så jäkla mycket på känn.
För närvarande, eftersom det är ett råmanus (eller bajs, lite beroende på hur jag mår), så siktar jag bara på good enough (eller som det låter i mitt huvud: bara jag inte skäms ihjäl när jag visar det för Karin).
Men det är ändå något som påminner om en läslig bok.
Har jag glömt nåt?
