Kim M. Kimselius's Blog, page 264
November 12, 2013
Vikingamuseet i Reykjavik Island
Då var det dags för sista inlägget av min föreläsningsresa på Island. Längre ned kan du se tidigare Islandsinlägg. Nu har vi kommit fram till sista dagen på Island, fredagen den 18 oktober 2013. Den här gången tar jag dig med till Vikingamuseet i Reykjavik och lite annat kul!
Lämnade Akureyri på eftermiddagen och kom fram till Reykjavik. Det här fotot är taget från flygplanet. Ser du kyrkan vid horisonten?
Jag blev hämtad på flygplatsen av min isländska förläggare Elin. Hon och hennes man Jón körde mig till Föreningen Norden, som hade bokat min föreläsningsresa. Jag gick in till Kristin som hade skött allt från början och tackade henne för ett bra arrangemang. Föreningen Nordens lokaler ligger mittemot det hotell jag bodde på i Reykjavik. Nära och bra!
Efter att ha checkat in på hotellet tog Elin och Jón mig till en utsiksplats för att fika. Det här var vattencistern för Reykjavik, i en av de runda cylindrarna låg även Vikingamuseum.
Efter en jättegod fika gick vi ut på utsiktsbalkongerna. Det var kallt och blåsigt, men gav utblick över hela Reykjavik.
Elin passar på att fotografera mig, när jag fotograferar henne. Med på bild är även Jón.
Flygplatsen jag nyligen hade landat på när jag flög inrikes.
I varje hörn fanns en metallskylt som visade vad det var man såg. Inte för att jag blev så mycket klokare, men i alla fall...
Även härifrån såg vi den alltid närvarande kyrkan sticka upp sin spira över Reykjavik.
Jón fotograferade Elin och mig med kyrkan emellan oss.
Lite sönderblåsta gav vi oss nedåt för att besöka Vikingamuseet. Jag berättade för kassörskan att jag var författare och hade skrivit om vikingar. Hon blev mycket intresserad. Det visade sig nämligen att det var hon och hennes man som hade byggt upp hela detta museum. Hon var nyfiken på att få höra vad jag tyckte om utställningen.
Vid varje ny monter fanns det skyltar som berättade vad det var för något jag tittade på. Dessutom hade jag fått hörlurar och mp3-spelare och lyssnade hela tiden medan jag gick runt och såg de olika figurerna.
Den här vikingen såg så riktig ut att det var skrämmande att se honom "kliva runt hörnet". Han rörde sig inte, men det såg faktiskt ut som om han gjorde det.
Den här kvinnan kom på efterkälke när övriga människor flydde. Hon tog då ett svärd, slet upp sin klänning och satte svärdet till bröstet för att ta livet av sig. Folket lät henne överleva, för de trodde att bara en galning kunde göra på detta sätt.
Inbjudande och bekvämt, eller hur?
En vis man som får råd av nornorna .
Kristendomen kom till vikingarna...
Så gjorde även Pesten/Digerdöden/Svarta Döden...
De här personerna såg också otroligt verkliga ut, vänta ska du få se...
...Nå, håller du inte med mig?
Även bödeln fanns på plats...
Och förföljelsen av häxor.
Efter att ha kommit ut från Saga Museum insåg jag att museet faktiskt kunde ha tre av mina böcker där, eftersom de hade berättat både om Vikingatiden, Häxförföljelsen och Digerdöden. Vilket jag har skrivit om i Vikingaträl , Jag är ingen häxa och Svarta Döden . Hmmm...
Mitt isländska förlag vill absolut att jag ska skriva om Island och vi gick iväg till bokhandeln för att köpa isländsk litteratur till mig. Där hittade jag mina egna böcker. I gott sällskap låg min nyutkomna bok Töfrasverdid/ Riddarsvärdet , som genast hade klättrat långt upp på topplistan på bara några dagar.
I en annan bokhandel hade den lika gott sällskap av Astrid Lindgrens bok om Emil i Katthult.
Eftersom jag skulle med allra första morgonplanet 7.15 och var tvungen att åka redan 04.00 från hotellet, bestämde vi att vi skulle äta middagen på hotellets restaurang. Det visade sig vara ett mycket populärt ställe och det var nära att vi inte hade fått något bord. Något som var kul var att gästerna vid bordet bakom oss, satt framför mig på planet från Akureyri. Dessutom hade många i Akureyri tipsat mig om en fantastisk restaurang som låg bredvid hotellet... Vad ingen sa var att det var själva hotellrestaurangen, men det löste sig ändå.
Nästa dag kändes det nästan omänskligt att gå upp 03.00. Mycket på grund av att jag hade vaknat hela natten, rädd för att jag inte skulle vakna i tid. Då hade jag ändå både ställt in min mobilväckning och begärt väckning av hotellet. Jag blev hämtad med en liten transferbuss och hälsade på övriga passagerare när jag steg på. Bussen körde till stora en större central där vi fick byta buss. Jag började prata med en kvinna och vi hann säga mycket innan vi klev på den större bussen och sedan körde runt halva Reykjavik för att hämta upp passagerare. Det kändes som om vi hade känt varandra hela livet.
På flygplatsen gällde det att hämta ut pengarna för Taxfreeinköpen, hinna äta frukost och köpa lite saker från Blå Lagunens butik. Normalt är jag alltid först på planet, beror på att jag fortfarande bär flygrädsla inom mig, men den här gången höll jag nästan på att missa avgången. Final Call stod det på skylten när jag kom till gaten. OPS, vart hade den tiden tagit vägen. Jag hade fått fönsterplats och försökte få byta till plats i gången, men det gick inte så bra. Kanske lika bra det, annars hade jag inte kunnat fånga soluppgången när vi lyfte från Keflavik utanför Reykjavik.
Jag hade hamnat mitt i en grupp thailändska pensionärer som reste jorden runt tillsammans. De var fjorton stycken och mycket, mycket trevliga. Det visade sig att den ena av dem hade varit lärare i engelska och franska och vi kunde tala obehindrat med varandra. De berättade om alla sina resor och jag berättade lite om mina. Det var ofrånkomligt att de skulle fråga vad jag hade gjort på Island och på så sätt fick de reda på att jag var författare. När vi landade räckte de mig en lapp med namn, adress och telefonnummer "så att jag kunde komma och bo hos dem när jag skrev min bok om Thailand". WOW!
Till slut var jag hemma i Sverige igen, efter en lång, intensiv resa. När jag gick ut för att rasta hundarna på kvällen var det fullmåne som klövs i mitten av kondensen från ett passerande flygplan. Det fick mig att tänka på min resa till Island, alla nya vänner jag hade fått och allt fantastiskt jag hade upplevt.
Jag hoppas att mina föreläsningar på Island har inspirerat de elever jag mötte till att vilja lära sig mer danska och till att läsa! För jag kände glädjen och ivern strömma emot mig från eleverna i varje klassrum och jag har fått ännu mer ungdomar i mitt hjärta. Kanske vi möts igen en dag. Det är inte helt omöjligt, för jag mötte faktiskt en flicka den här gången, som jag hade mött för fyra år sedan när min bok
Tillbaka till Pompeji
släpptes på Island och blev utsedd som en av årets bästa utländska ungdomsböcker. Hon var fortfarande ett stort fan av mina böcker.
Kanske är det så som min förläggare Elin, med make Jón, sa vid min ankomst "Du har en stor inofficiell fanklubb på Island, bara så att du vet!"
Det kändes faktiskt så, och för dem, min förläggare och för alla er andra kan jag berätta att jag är på gång med min första isländska bok...
Här kan du se mina tidigare inlägg om Island:
Island 2013
(Min bok Riddarsvärdet/Töfrasverdid släpptes den 14 oktober och låg på 6 plats på topplistan den 18 oktober)
Island är en magisk plats som väcker fantasin !
Akureyri på Island är en fantastisk plats !
Heta källor, Myvatn, Godafoss, Dimmuborgir och mystik på Island .
Föreläsningar i undersköna Akureyri på Island.
Island 2009
(Då blev min bok Tillbaka till Pompeji/Aftur til Pompei utsedd som en av årets bästa utländska ungdomsböcker på Island)
Kimselius är på väg till Island
Första dagen på Island
Andra dagen på Island besöker jag bland annat Pingvellir
Tredje dagen på Island har jag en nära-döden-upplevelse
Fjärde dagen på Island Selfoss och mycket mer
Femte dagen på Island Reykjavik
Sjätte dagen på Island Golden Circle
Sjunde dagen på Island Blå Lagunen
Kramisar Kim
Vad roligt att du läser min blogg. Kommentera gärna vad du tycker om det här blogginlägget.
Välkommen tillbaka!
Om du vill veta mer om mig och mina böcker kan du kika in på min hemsida www.kimselius.se .
Om du vill köpa Kim M. Kimselius böcker hittar du dem här
Lämnade Akureyri på eftermiddagen och kom fram till Reykjavik. Det här fotot är taget från flygplanet. Ser du kyrkan vid horisonten?
Jag blev hämtad på flygplatsen av min isländska förläggare Elin. Hon och hennes man Jón körde mig till Föreningen Norden, som hade bokat min föreläsningsresa. Jag gick in till Kristin som hade skött allt från början och tackade henne för ett bra arrangemang. Föreningen Nordens lokaler ligger mittemot det hotell jag bodde på i Reykjavik. Nära och bra!
Efter att ha checkat in på hotellet tog Elin och Jón mig till en utsiksplats för att fika. Det här var vattencistern för Reykjavik, i en av de runda cylindrarna låg även Vikingamuseum.
Efter en jättegod fika gick vi ut på utsiktsbalkongerna. Det var kallt och blåsigt, men gav utblick över hela Reykjavik.
Elin passar på att fotografera mig, när jag fotograferar henne. Med på bild är även Jón.
Flygplatsen jag nyligen hade landat på när jag flög inrikes.
I varje hörn fanns en metallskylt som visade vad det var man såg. Inte för att jag blev så mycket klokare, men i alla fall...
Även härifrån såg vi den alltid närvarande kyrkan sticka upp sin spira över Reykjavik.
Jón fotograferade Elin och mig med kyrkan emellan oss.
Lite sönderblåsta gav vi oss nedåt för att besöka Vikingamuseet. Jag berättade för kassörskan att jag var författare och hade skrivit om vikingar. Hon blev mycket intresserad. Det visade sig nämligen att det var hon och hennes man som hade byggt upp hela detta museum. Hon var nyfiken på att få höra vad jag tyckte om utställningen.
Vid varje ny monter fanns det skyltar som berättade vad det var för något jag tittade på. Dessutom hade jag fått hörlurar och mp3-spelare och lyssnade hela tiden medan jag gick runt och såg de olika figurerna.
Den här vikingen såg så riktig ut att det var skrämmande att se honom "kliva runt hörnet". Han rörde sig inte, men det såg faktiskt ut som om han gjorde det.
Den här kvinnan kom på efterkälke när övriga människor flydde. Hon tog då ett svärd, slet upp sin klänning och satte svärdet till bröstet för att ta livet av sig. Folket lät henne överleva, för de trodde att bara en galning kunde göra på detta sätt.
Inbjudande och bekvämt, eller hur?
En vis man som får råd av nornorna .
Kristendomen kom till vikingarna...
Så gjorde även Pesten/Digerdöden/Svarta Döden...
De här personerna såg också otroligt verkliga ut, vänta ska du få se...
...Nå, håller du inte med mig?
Även bödeln fanns på plats...
Och förföljelsen av häxor.
Efter att ha kommit ut från Saga Museum insåg jag att museet faktiskt kunde ha tre av mina böcker där, eftersom de hade berättat både om Vikingatiden, Häxförföljelsen och Digerdöden. Vilket jag har skrivit om i Vikingaträl , Jag är ingen häxa och Svarta Döden . Hmmm...
Mitt isländska förlag vill absolut att jag ska skriva om Island och vi gick iväg till bokhandeln för att köpa isländsk litteratur till mig. Där hittade jag mina egna böcker. I gott sällskap låg min nyutkomna bok Töfrasverdid/ Riddarsvärdet , som genast hade klättrat långt upp på topplistan på bara några dagar.
I en annan bokhandel hade den lika gott sällskap av Astrid Lindgrens bok om Emil i Katthult.
Eftersom jag skulle med allra första morgonplanet 7.15 och var tvungen att åka redan 04.00 från hotellet, bestämde vi att vi skulle äta middagen på hotellets restaurang. Det visade sig vara ett mycket populärt ställe och det var nära att vi inte hade fått något bord. Något som var kul var att gästerna vid bordet bakom oss, satt framför mig på planet från Akureyri. Dessutom hade många i Akureyri tipsat mig om en fantastisk restaurang som låg bredvid hotellet... Vad ingen sa var att det var själva hotellrestaurangen, men det löste sig ändå.
Nästa dag kändes det nästan omänskligt att gå upp 03.00. Mycket på grund av att jag hade vaknat hela natten, rädd för att jag inte skulle vakna i tid. Då hade jag ändå både ställt in min mobilväckning och begärt väckning av hotellet. Jag blev hämtad med en liten transferbuss och hälsade på övriga passagerare när jag steg på. Bussen körde till stora en större central där vi fick byta buss. Jag började prata med en kvinna och vi hann säga mycket innan vi klev på den större bussen och sedan körde runt halva Reykjavik för att hämta upp passagerare. Det kändes som om vi hade känt varandra hela livet.
På flygplatsen gällde det att hämta ut pengarna för Taxfreeinköpen, hinna äta frukost och köpa lite saker från Blå Lagunens butik. Normalt är jag alltid först på planet, beror på att jag fortfarande bär flygrädsla inom mig, men den här gången höll jag nästan på att missa avgången. Final Call stod det på skylten när jag kom till gaten. OPS, vart hade den tiden tagit vägen. Jag hade fått fönsterplats och försökte få byta till plats i gången, men det gick inte så bra. Kanske lika bra det, annars hade jag inte kunnat fånga soluppgången när vi lyfte från Keflavik utanför Reykjavik.
Jag hade hamnat mitt i en grupp thailändska pensionärer som reste jorden runt tillsammans. De var fjorton stycken och mycket, mycket trevliga. Det visade sig att den ena av dem hade varit lärare i engelska och franska och vi kunde tala obehindrat med varandra. De berättade om alla sina resor och jag berättade lite om mina. Det var ofrånkomligt att de skulle fråga vad jag hade gjort på Island och på så sätt fick de reda på att jag var författare. När vi landade räckte de mig en lapp med namn, adress och telefonnummer "så att jag kunde komma och bo hos dem när jag skrev min bok om Thailand". WOW!
Till slut var jag hemma i Sverige igen, efter en lång, intensiv resa. När jag gick ut för att rasta hundarna på kvällen var det fullmåne som klövs i mitten av kondensen från ett passerande flygplan. Det fick mig att tänka på min resa till Island, alla nya vänner jag hade fått och allt fantastiskt jag hade upplevt.
Jag hoppas att mina föreläsningar på Island har inspirerat de elever jag mötte till att vilja lära sig mer danska och till att läsa! För jag kände glädjen och ivern strömma emot mig från eleverna i varje klassrum och jag har fått ännu mer ungdomar i mitt hjärta. Kanske vi möts igen en dag. Det är inte helt omöjligt, för jag mötte faktiskt en flicka den här gången, som jag hade mött för fyra år sedan när min bok
Tillbaka till Pompeji
släpptes på Island och blev utsedd som en av årets bästa utländska ungdomsböcker. Hon var fortfarande ett stort fan av mina böcker.Kanske är det så som min förläggare Elin, med make Jón, sa vid min ankomst "Du har en stor inofficiell fanklubb på Island, bara så att du vet!"
Det kändes faktiskt så, och för dem, min förläggare och för alla er andra kan jag berätta att jag är på gång med min första isländska bok...
Här kan du se mina tidigare inlägg om Island:
Island 2013
(Min bok Riddarsvärdet/Töfrasverdid släpptes den 14 oktober och låg på 6 plats på topplistan den 18 oktober)
Island är en magisk plats som väcker fantasin !
Akureyri på Island är en fantastisk plats !
Heta källor, Myvatn, Godafoss, Dimmuborgir och mystik på Island .
Föreläsningar i undersköna Akureyri på Island.
Island 2009
(Då blev min bok Tillbaka till Pompeji/Aftur til Pompei utsedd som en av årets bästa utländska ungdomsböcker på Island)
Kimselius är på väg till Island
Första dagen på Island
Andra dagen på Island besöker jag bland annat Pingvellir
Tredje dagen på Island har jag en nära-döden-upplevelse
Fjärde dagen på Island Selfoss och mycket mer
Femte dagen på Island Reykjavik
Sjätte dagen på Island Golden Circle
Sjunde dagen på Island Blå Lagunen
Kramisar Kim
Vad roligt att du läser min blogg. Kommentera gärna vad du tycker om det här blogginlägget. Välkommen tillbaka!
Om du vill veta mer om mig och mina böcker kan du kika in på min hemsida www.kimselius.se .
Om du vill köpa Kim M. Kimselius böcker hittar du dem här
November 11, 2013
Ge ut din bok själv är enklare än du tror
Den här artikeln publicerades i Blekinge Läns Tidning och är skriven av Thomas Arnroth. Eftersom jag tyckte det var en bra, upplysande artikel vill jag gärna dela med mig av den till dig. Varsågod:
Ge ut boken själv - enklare än du tror
Varför vänta på att bli godkänd av ett förlag, när du kan ge ut boken själv? Att publicera böcker har aldrig varit lättare än nu. Det kan dessutom bli en god affär.
Vem som helst med lite datorvana kan ge ut sin egen bok med raketfart.
På Amazon, som snabbt håller på att bli ett av världens största förlag, tar det bara ett dygn från att du skickar in din bok tills den är publicerad.
Avståndet mellan manus och läsare är nästan gastkramande kort.
Nyckeln ligger i digitaliseringen av hela processen. Boken skrivs, sätts och formges på en dator. Både fysiska böcker och e-böcker publiceras från samma digitala original, men just när det gäller e-böcker blir enkelheten och hastigheten extrem.
Bra historia
Allt fler tar också chansen att ge ut böcker på eget förlag.
- Ja, den kundgruppen ökar hela tiden. Det spelar egentligen ingen roll om det är ett stort eller litet förlag som är utgivare, tjänsterna man behöver är i grunden ändå desamma, säger Jonas Lennermo på Publit.
Via Publit kan vem som helst ge ut sin bok. Allt som behövs är i princip manus och omslag, eller som Jonas säger: "En bra historia!"
Texten kan sedan göras tillgängligt både i tryckt form och som e-bok via den vanliga bokhandeln, nätbokhandeln eller e-butiker som Appstore.
Man betalar inget för tjänsten, men Publit tar en del av försäljningen. Det finns andra som har liknande tjänster, exempelvis Vulkan.
Man kan också göra som juristen Helena Biehl i Stockholm. Hon har skrivit en serie barnböcker och spänningsromaner som har väckt flera förlags intresse, men aldrig kommit längre än till ett samtal.
I våras bestämde hon sig slutligen för att hoppa över allt vad redaktörer och förlag heter. Hon blev istället sitt eget förlag och började ge ut böcker via Amazon.
- Eftersom allt är digitalt är det ju så lätt att göra. Den är en enkelhet som är väldigt lockande, säger Biehl.
Köper korrektur
Helena skriver sina manus på engelska. Hon köper billig hjälp med korrektur från skickliga amatörer på sajten Fiverr.com . Där hittar hon också personer som kan hjälpa henne med omslag. Hittills har hon publicerat fem böcker, två astrologiböcker och en kriminalnovell under eget namn, samt två så kallade how-to-böcker under pseudonym.
- Jag säljer mellan fem och tio böcker i veckan. De tär mer än många gör som glviit utgivna på stora förlag.
Antagligen tjänar hon mer per bok också. Helena tar mellan fem och sju dollar per titel. Amazon tar 35 procent av förtjänsten, resten behåller hon. En vanlig författare får ungefär tio procent.
- Jag är jättenöjd. Det här ger ringar på vattnet. Jag har fått en hel del uppmärksamhet och dessutom har jag blivit tillfrågad om att blogga om astrologi på Amelia. Fler borde test säger hon.
E-bok och tryckt bok
Du behöver inte välja om du ska ge ut en e-bok eller en tryckt bok. Båda produceras rån samma digitala förlaga. Idag behöver du inte heller trycka upp boken direkt. Den kan istället finnas för så kallat on-demand-tryck.
I praktiken innebär det att boken finns till försäljning hos exempelvis Adlibris och Bokus. Det finns ingen tryckt bok i lager, men när någon beställer den går en order till ett tryckeri som trycker just det exemplaret och skickar.
Den svenska marknaden för e-böcker är ännu ganska liten, och om du ändå har skrivit en bok kan du lika gärna erbjuda den i tryckt form. Det är ofta också en bättre affär. (TT)
Här kan du få hjälp för fem dollar
En sajt där man får billig hjälp är Fiverr.com . Där köper man tjänster för fem dollar.
Man kan till exempel köpa design av bokomslag eller engelsk korrekturläsning. En hel bok kostar mer än fem dollar att få läst, men betydligt mindre än att gå till ett proffs.
Omslag och formgivning fungerar också för böcker på svenska, även om de görs av exempelvis en amerikan. (TT)
Nå, känns det lättare att skriva nu, känner du att du kommer att nå ut med din bok och inte bara låter den ligga i byrålådan?
I min skrivbok Att skriva med glädje hittar du mängder av skrivtips, men också hur du gör din bok, från idé till färdig bok. Med andra ord, hur du ger ut på eget förlag. Många tips och råd hittar du i boken. Den finns att låna på biblioteken som både vanlig bok och som e-bok.
Kramisar Kim
Vad roligt att du läser min blogg. Kommentera gärna vad du tycker om det här blogginlägget.
Välkommen tillbaka!
Om du vill veta mer om mig och mina böcker kan du kika in på min hemsida www.kimselius.se .
Om du vill köpa Kim M. Kimselius böcker hittar du dem här
Ge ut boken själv - enklare än du tror
Varför vänta på att bli godkänd av ett förlag, när du kan ge ut boken själv? Att publicera böcker har aldrig varit lättare än nu. Det kan dessutom bli en god affär.
Vem som helst med lite datorvana kan ge ut sin egen bok med raketfart.
På Amazon, som snabbt håller på att bli ett av världens största förlag, tar det bara ett dygn från att du skickar in din bok tills den är publicerad.
Avståndet mellan manus och läsare är nästan gastkramande kort.
Nyckeln ligger i digitaliseringen av hela processen. Boken skrivs, sätts och formges på en dator. Både fysiska böcker och e-böcker publiceras från samma digitala original, men just när det gäller e-böcker blir enkelheten och hastigheten extrem.
Bra historia
Allt fler tar också chansen att ge ut böcker på eget förlag.
- Ja, den kundgruppen ökar hela tiden. Det spelar egentligen ingen roll om det är ett stort eller litet förlag som är utgivare, tjänsterna man behöver är i grunden ändå desamma, säger Jonas Lennermo på Publit.
Via Publit kan vem som helst ge ut sin bok. Allt som behövs är i princip manus och omslag, eller som Jonas säger: "En bra historia!"
Texten kan sedan göras tillgängligt både i tryckt form och som e-bok via den vanliga bokhandeln, nätbokhandeln eller e-butiker som Appstore.
Man betalar inget för tjänsten, men Publit tar en del av försäljningen. Det finns andra som har liknande tjänster, exempelvis Vulkan.
Man kan också göra som juristen Helena Biehl i Stockholm. Hon har skrivit en serie barnböcker och spänningsromaner som har väckt flera förlags intresse, men aldrig kommit längre än till ett samtal.
I våras bestämde hon sig slutligen för att hoppa över allt vad redaktörer och förlag heter. Hon blev istället sitt eget förlag och började ge ut böcker via Amazon.
- Eftersom allt är digitalt är det ju så lätt att göra. Den är en enkelhet som är väldigt lockande, säger Biehl.
Köper korrektur
Helena skriver sina manus på engelska. Hon köper billig hjälp med korrektur från skickliga amatörer på sajten Fiverr.com . Där hittar hon också personer som kan hjälpa henne med omslag. Hittills har hon publicerat fem böcker, två astrologiböcker och en kriminalnovell under eget namn, samt två så kallade how-to-böcker under pseudonym.
- Jag säljer mellan fem och tio böcker i veckan. De tär mer än många gör som glviit utgivna på stora förlag.
Antagligen tjänar hon mer per bok också. Helena tar mellan fem och sju dollar per titel. Amazon tar 35 procent av förtjänsten, resten behåller hon. En vanlig författare får ungefär tio procent.
- Jag är jättenöjd. Det här ger ringar på vattnet. Jag har fått en hel del uppmärksamhet och dessutom har jag blivit tillfrågad om att blogga om astrologi på Amelia. Fler borde test säger hon.
E-bok och tryckt bok
Du behöver inte välja om du ska ge ut en e-bok eller en tryckt bok. Båda produceras rån samma digitala förlaga. Idag behöver du inte heller trycka upp boken direkt. Den kan istället finnas för så kallat on-demand-tryck.
I praktiken innebär det att boken finns till försäljning hos exempelvis Adlibris och Bokus. Det finns ingen tryckt bok i lager, men när någon beställer den går en order till ett tryckeri som trycker just det exemplaret och skickar.
Den svenska marknaden för e-böcker är ännu ganska liten, och om du ändå har skrivit en bok kan du lika gärna erbjuda den i tryckt form. Det är ofta också en bättre affär. (TT)
Här kan du få hjälp för fem dollar
En sajt där man får billig hjälp är Fiverr.com . Där köper man tjänster för fem dollar.
Man kan till exempel köpa design av bokomslag eller engelsk korrekturläsning. En hel bok kostar mer än fem dollar att få läst, men betydligt mindre än att gå till ett proffs.
Omslag och formgivning fungerar också för böcker på svenska, även om de görs av exempelvis en amerikan. (TT)
Nå, känns det lättare att skriva nu, känner du att du kommer att nå ut med din bok och inte bara låter den ligga i byrålådan?
I min skrivbok Att skriva med glädje hittar du mängder av skrivtips, men också hur du gör din bok, från idé till färdig bok. Med andra ord, hur du ger ut på eget förlag. Många tips och råd hittar du i boken. Den finns att låna på biblioteken som både vanlig bok och som e-bok. Kramisar Kim
Vad roligt att du läser min blogg. Kommentera gärna vad du tycker om det här blogginlägget. Välkommen tillbaka!
Om du vill veta mer om mig och mina böcker kan du kika in på min hemsida www.kimselius.se .
Om du vill köpa Kim M. Kimselius böcker hittar du dem här
November 10, 2013
Gåsmiddag med Skånes Författarsällskap
Ett alltid lika kärt, årligt evenemang är gåsmiddag med Skånes Författarsällskap. Torsdagen den 7 november samlades vi för att äta gemensam middag.
SKÅNES FÖRFATTARSÄLLSKAP bildades 1963 (och firar i år, 2013, 50 år). Med Dagmar Edqvist som drivande kraft ägde ett förberedande möte rum i Lund, och sällskapet bildades formellt vid ett påföljande möte i en gammal skeppsredarvilla i Mölle söndagen den 21 april. Här deltog bland andra Fritz Bengtsson, Janne Bergquist, Dagmar Edqvist, Annika och Gabriel Jönsson, Ingrid och Max Lundgren, Olle Länsberg, Hans Peterson (som valdes till ordförande) och Per Wistrand.
Sällskapet har som främsta uppgift att – med ett minimum av formalia – verka för medlemmarnas gemensamma trevnad och intresse samt att i övrigt verka för främjande av skånsk litteratur i vidaste bemärkelse.
Under årens lopp har sällskapet manifesterat sin existens genom framträdanden och i tryck. Hösten 1978 utgavs antologin Goddag Skåne och mellan 1987 och 1994 sju antologier under namnet Södra magasinet. Tidskriften Sydförfattaren, som var gemensam för Skånes författarsällskap och Författarcentrum Syd, utkom 1987–2000.
Till jubelåret 2013 förbereds ytterligare en antologi med bidrag av medlemmarna.
Författarkollegorna Ingrid Ingemark och Ann-Christine Relander
Vi var närmare 30 författare som träffades på Hurva Gästgivargård för att fira Mårten Gås och äta gåsmiddag.
Mårtensafton är en högtid som firas den 10 november, ofta med gåsmiddag. Själva högtidsdagen var ursprungligen Mårtensmässan, 11 november. Högtiden firades förr i hela Sverige, men är i dag främst förknippad med Skåne. Högtiden firas på liknande sätt i Danmark (Mortens aften) och på kontinenten, främst i Tyskland. Mårten har fått sitt namn efter helgonet Martin av Tours.
På en klassisk gåsamiddag serveras svartsoppa som förrätt, därefter gåsen, och till sist skånsk äppelkaka som efterrätt. Denna meny skapades av krögaren på Piperska muren i Stockholm under 1850-talet. Kombinationen blev populär och övriga krögare var inte sena med att ta efter. Innan den klassiska mårtensmenyn kom till Skåne åt man lutfisk till förrätt följt av själva gåsen och avslutningsvis risgrynsgröt till efterrätt. (Hämtat från Wikipedia)
Min mycket uppskattade författarkollega Christer Claesson, som är en riktig idéspruta och ger mig många uppslag till böcker. En guldgruva när det gäller historia.
Som förrätt fick vi svartsoppa, skaldjurssallad eller sparrissoppa, jag hade valt det sistnämnda. Till gåsen fick vi ett otal olika tillbehör: äpplemos, äpplegele, brysselkål, rödkål, potatis, sås och lite annat gott. Gåsen serverades både uppskuren och som lårklubbor. Mumsigt värre! Till efterrätt fick vi skånsk äpplekaka med den ljuvligaste vaniljsås och hemmagjord glass.
Det är andra gången vi äter gåsmiddag här och vi är alltid lika nöjda med både maten och bemötandet från personalen. Jag känner mig varmt välkommen när jag stiger in i huset och möts av välkomstdrink och leenden.
Mitt i Skånes böljande landskap, utmed E 22:an strax norr om Lund,
ligger anrika Hurva Gästgivaregård .
Allt sedan 1972 har krögarfamiljen Peter och Kristina Herrmann
vårdat och fört den skånska gästgivaretraditionen vidare.
Enligt en lag från 1636 skulle det inrättas gästgiverier på varannan mil
utefter allmän stråkväg. Denna bestämmelse upphävdes först 1933.
Hurva Gästgivaregård uppfördes 1865, efter att det tidigare gästgiveriet brunnit ner 1837.
Under mellanåren var man inhyst i granngården.
De skånska gästgiverierna är lite som franska lantkrogar, väl värda en omväg.
För många skåningar fungerar gästgivargårdarna också som en slags trygghet.
Det är här man träffas och firar stora och små högtider i goda vänners lag.
På Hurva Gästgivaregård frodas den äkta skånska gemyten, här råder en varm och
välkomnande atmosfär. Vi serverar genuint skånskt sillbord,
rustik husmanskost och traditionella söndagsmiddagar
samt arrangerar gåsagillen, julbord, dop- och bröllopsfester.
Varmt välkomna till Hurva Gästgivaregård!
Här är det författarkollegorna Bengt Bökman och Gun R Bengtsson.
Gästgivarvärden själv serverade oss, tillsammans med sin personal. Han berättade engagerat om när han var ung pojk och serverade Fritiof Nilsson Piraten , utan att veta hur känd han var. Det var först när det kom en journalist till värdshuset och bad honom gå och fråga författaren om han gick med på en intervju, som pojken förstod vem han var. "Tänk där hade jag gått och serverat honom utan att veta hur känd han var och vem han var", sa värdshusvärden.
"Ja, du har inte en aning om vilka vi är heller, har jag märkt!" sa en av mina författarkollegor och skrattade. Värdshusvärden sa "Det stämmer!" log och gick därifrån. Mina kollegor och jag såg på varandra och log gott.
Fritiof Nilsson Piraten, egentligen Nils Fritiof Adam Nilsson, född 4 december 1895 i Vollsjö i Färs härad i Skåne, död 31 januari 1972 i Malmö, var en svensk advokat och författare. Läs mer på Wikipedia .
Som vanligt blev jag oerhört inspirerad av att möta mina författarkollegor. Blev glad att flera av dem hade läst mina böcker.
På vägen hem satt jag och bollade bland alla de bokidéer som hade dykt upp under kvällen.
Nu är det ett år till nästa gåsmiddag med författarkollegorna... Förhoppningsvis ses vi på andra evenemang under tiden fram till nästa år!
Kramisar Kim
Vad roligt att du läser min blogg. Kommentera gärna vad du tycker om det här blogginlägget.
Välkommen tillbaka!
Om du vill veta mer om mig och mina böcker kan du kika in på min hemsida www.kimselius.se .
Om du vill köpa Kim M. Kimselius böcker hittar du dem här
SKÅNES FÖRFATTARSÄLLSKAP bildades 1963 (och firar i år, 2013, 50 år). Med Dagmar Edqvist som drivande kraft ägde ett förberedande möte rum i Lund, och sällskapet bildades formellt vid ett påföljande möte i en gammal skeppsredarvilla i Mölle söndagen den 21 april. Här deltog bland andra Fritz Bengtsson, Janne Bergquist, Dagmar Edqvist, Annika och Gabriel Jönsson, Ingrid och Max Lundgren, Olle Länsberg, Hans Peterson (som valdes till ordförande) och Per Wistrand.
Sällskapet har som främsta uppgift att – med ett minimum av formalia – verka för medlemmarnas gemensamma trevnad och intresse samt att i övrigt verka för främjande av skånsk litteratur i vidaste bemärkelse.
Under årens lopp har sällskapet manifesterat sin existens genom framträdanden och i tryck. Hösten 1978 utgavs antologin Goddag Skåne och mellan 1987 och 1994 sju antologier under namnet Södra magasinet. Tidskriften Sydförfattaren, som var gemensam för Skånes författarsällskap och Författarcentrum Syd, utkom 1987–2000.
Till jubelåret 2013 förbereds ytterligare en antologi med bidrag av medlemmarna.
Författarkollegorna Ingrid Ingemark och Ann-Christine Relander
Vi var närmare 30 författare som träffades på Hurva Gästgivargård för att fira Mårten Gås och äta gåsmiddag.Mårtensafton är en högtid som firas den 10 november, ofta med gåsmiddag. Själva högtidsdagen var ursprungligen Mårtensmässan, 11 november. Högtiden firades förr i hela Sverige, men är i dag främst förknippad med Skåne. Högtiden firas på liknande sätt i Danmark (Mortens aften) och på kontinenten, främst i Tyskland. Mårten har fått sitt namn efter helgonet Martin av Tours.
På en klassisk gåsamiddag serveras svartsoppa som förrätt, därefter gåsen, och till sist skånsk äppelkaka som efterrätt. Denna meny skapades av krögaren på Piperska muren i Stockholm under 1850-talet. Kombinationen blev populär och övriga krögare var inte sena med att ta efter. Innan den klassiska mårtensmenyn kom till Skåne åt man lutfisk till förrätt följt av själva gåsen och avslutningsvis risgrynsgröt till efterrätt. (Hämtat från Wikipedia)
Min mycket uppskattade författarkollega Christer Claesson, som är en riktig idéspruta och ger mig många uppslag till böcker. En guldgruva när det gäller historia.
Som förrätt fick vi svartsoppa, skaldjurssallad eller sparrissoppa, jag hade valt det sistnämnda. Till gåsen fick vi ett otal olika tillbehör: äpplemos, äpplegele, brysselkål, rödkål, potatis, sås och lite annat gott. Gåsen serverades både uppskuren och som lårklubbor. Mumsigt värre! Till efterrätt fick vi skånsk äpplekaka med den ljuvligaste vaniljsås och hemmagjord glass.Det är andra gången vi äter gåsmiddag här och vi är alltid lika nöjda med både maten och bemötandet från personalen. Jag känner mig varmt välkommen när jag stiger in i huset och möts av välkomstdrink och leenden.
Mitt i Skånes böljande landskap, utmed E 22:an strax norr om Lund,
ligger anrika Hurva Gästgivaregård .
Allt sedan 1972 har krögarfamiljen Peter och Kristina Herrmann
vårdat och fört den skånska gästgivaretraditionen vidare.
Enligt en lag från 1636 skulle det inrättas gästgiverier på varannan mil
utefter allmän stråkväg. Denna bestämmelse upphävdes först 1933.
Hurva Gästgivaregård uppfördes 1865, efter att det tidigare gästgiveriet brunnit ner 1837.
Under mellanåren var man inhyst i granngården.
De skånska gästgiverierna är lite som franska lantkrogar, väl värda en omväg.
För många skåningar fungerar gästgivargårdarna också som en slags trygghet.
Det är här man träffas och firar stora och små högtider i goda vänners lag.
På Hurva Gästgivaregård frodas den äkta skånska gemyten, här råder en varm och
välkomnande atmosfär. Vi serverar genuint skånskt sillbord,
rustik husmanskost och traditionella söndagsmiddagar
samt arrangerar gåsagillen, julbord, dop- och bröllopsfester.
Varmt välkomna till Hurva Gästgivaregård!
Här är det författarkollegorna Bengt Bökman och Gun R Bengtsson.
Gästgivarvärden själv serverade oss, tillsammans med sin personal. Han berättade engagerat om när han var ung pojk och serverade Fritiof Nilsson Piraten , utan att veta hur känd han var. Det var först när det kom en journalist till värdshuset och bad honom gå och fråga författaren om han gick med på en intervju, som pojken förstod vem han var. "Tänk där hade jag gått och serverat honom utan att veta hur känd han var och vem han var", sa värdshusvärden.
"Ja, du har inte en aning om vilka vi är heller, har jag märkt!" sa en av mina författarkollegor och skrattade. Värdshusvärden sa "Det stämmer!" log och gick därifrån. Mina kollegor och jag såg på varandra och log gott.
Fritiof Nilsson Piraten, egentligen Nils Fritiof Adam Nilsson, född 4 december 1895 i Vollsjö i Färs härad i Skåne, död 31 januari 1972 i Malmö, var en svensk advokat och författare. Läs mer på Wikipedia .
Som vanligt blev jag oerhört inspirerad av att möta mina författarkollegor. Blev glad att flera av dem hade läst mina böcker.
På vägen hem satt jag och bollade bland alla de bokidéer som hade dykt upp under kvällen.
Nu är det ett år till nästa gåsmiddag med författarkollegorna... Förhoppningsvis ses vi på andra evenemang under tiden fram till nästa år!
Kramisar Kim
Vad roligt att du läser min blogg. Kommentera gärna vad du tycker om det här blogginlägget. Välkommen tillbaka!
Om du vill veta mer om mig och mina böcker kan du kika in på min hemsida www.kimselius.se .
Om du vill köpa Kim M. Kimselius böcker hittar du dem här
November 9, 2013
Inspirerande och lite läskig promenad i bokskogen
På väg in i äventyret!Precis så kändes det när jag körde in på den här vägen i Skånes bokskogar, för att ta en lunchpromenad och samla på mig mer ord på berättelsen jag just nu håller på att skriva i min skrivarstuga i Skåne.Jag var tvungen att stanna bilen och insupa atmosfären. Det ser lite trolskt ut och längre fram, där det ljusnar, där väntar äventyret, eller hur?
Här finns många vandringsleder att ge sig ut på, lite dåligt utmärkta och ingen aning om hur långa vissa leder var. Jag fick en karta över lederna, men vad hjälpte det mig när jag inte hade mina läsglasögon med mig. Det tänkte de inte på!
Iallafall så gav vi oss av på en av lederna, Tickie och jag.
Vandringsleden ledde iväg på grusvägen, sedan in i bokskogen, där en matta av rödbruna löv täckte marken. Det var lite halt och slipprigt på de nedfallna grenarna och jag var nära att stå på öronen ett par gånger, trots mina bra vandringsskor. Tickie såg förvånat på mig varje gång jag hojtade till när jag halkade. Hon hade bra fäste med sina klor.
Ett riktigt trollträd stod bland löven, med rötterna nedkörda i jorden, likt giriga fingrar i en godisskål. Jag ville klappa trädet, som var gammalt och har upplevt betydligt många fler år än jag.Vi följde den utmärkta stigen som ledde oss fram till trappor över stängsel. Tur att Tickie är tränad agilityhund. På kommando sprang hon uppför stegen, väntade på toppen tills jag kommit upp, tills hon fick kommando att ta sig ned på andra sidan. Ett par sådan stättor tog vi oss över.
Sedan tappade vi bort markeringarna... Lite läskigt blev det. Inte först, eftersom jag har bra lokalsinne. Men efter ett tag, när vägen jag valt bar in i allt mörkare, tyngre granskog, då började hjärtat klappa fortare av rädsla, eller kanske det berodde på den branta uppförsbacken...
Jag följde min fågelinstinkt och tog av på vägarna åt det håll jag trodde jag skulle hitta informationscentret och min bil och se, till slut öppnade sig skogen och där låg platsen!
Som en liten oas mitt ute i skogen låg välansade gräsmattor, en sjö och fina gångvägar. Jag undrade var någonstans jag hade gått fel. Det fick jag inte reda på förrän jag kom hem och fick tillgång till mina läsglasögon. Tack och lov för min fågelinstinkt/lokalsinne.
Jag körde hemåt mot skrivarstugan igen. Ser du huset till höger i bild? Där ville jag bo när jag köpte hus i Skåne för många, många år sedan. Tyvärr var det huset inte till salu då, utan blev det först långt senare, när vi väl hade hittat ett hus, och då fick det vara. Tänk dig att bo där, men den utsikten, det där blå du skymtar längre fram är vatten!Det är i de här omgivningarna jag hämtar inspiration när jag bor i min Skrivarstuga i Skåne. Dagens promenad som fick hjärtat att klappa lite extra, gav mig även många ord till min berättelse. Nu ska jag skriva vidare på den! Vad jag skriver på? Det får än så länge bli en hemlighet...
Kramisar Kim
Vad roligt att du läser min blogg. Kommentera gärna vad du tycker om det här blogginlägget. Välkommen tillbaka!
Om du vill veta mer om mig och mina böcker kan du kika in på min hemsida www.kimselius.se .
Om du vill köpa Kim M. Kimselius böcker hittar du dem här
November 8, 2013
"Otäckt spännande" Bränd av Lee Child
Bränd av Lee Child var en otäckt spännande bok. Detta är tredje boken i serien om Jack Reacher, superhjälten som klarar allt... Ja egentligen är han inte någon superhjälte, bara en helt vanlig person som är uppväxt på armébaser runt om i världen och har armén i blodet. Det har präglat Jack Reacher.När han nu träffar på Hook Hobie rör Jack Reacher verkligen om i ett riktigt getingbo, utan att vara medveten om det. Hook Hobie bär på en hemlighet som han har dolt i över trettio år, och inte tänker låta någon avslöja. Inte ens Jack Reacher.
Det här var en mycket annorlunda bok av Lee Child. Jag tyckte väldigt mycket om den. Som du vet tycker jag om alla Lee Childs böcker, men den här var speciell. Det är en bok jag varmt rekommenderar dig om du gillar spänning från första sidan, samt vill lösa mysterium och hemligheter.
Självklart hittar du boken i din bokhandeln. Den finns också på Adlibris och Bokus och i övriga nätbutiker.
Kramisar Kim
Vad roligt att du läser min blogg. Kommentera gärna vad du tycker om det här blogginlägget. Välkommen tillbaka!
Om du vill veta mer om mig och mina böcker kan du kika in på min hemsida www.kimselius.se .
Om du vill köpa Kim M. Kimselius böcker hittar du dem här
November 7, 2013
Lördagen 9 november kan du träffa mig
Då var det dags för signering igen. Det ska bli så roligt! Den här gången kommer jag till Akademibokhandeln Gleerups i Lund. Kom gärna och hälsa på mig. Har du böcker du ännu inte har fått signerade är du välkommen att ta med dem!Lördagen 9 november 11.00-14.00signerar jag mina böcker hosAkademibokhandeln Gleerups i Lund.Välkommen!
Här kan du läsa om min förra signering hos Zimmerdahls i Sölvesborg och hos Akademibokhandeln Nova Lund .
Enda nackdelen med att resa iväg på signeringarna är att jag måste lämna min lilla valp Tudor hemma hos husse.
Visst ser han ledsen ut bara vid tanken på att jag ska åka iväg? Som tur är har han en snäll husse och sina hundkompisar att leka med när jag är borta!
Min skrivbok
Att skriva med glädje
har fått
jättefina recensioner
."Av de skatter jag tog med mig hem från årets Bokmässa är nog Kim M. Kimselius Att skriva med glädje den jag känner varmast för. Inte bara för att jag fick boken signerad, och dessutom en trevlig pratstund med författaren, utan också för att den verkligen väcker glädjen att skriva." Susanne Pelger på bloggen Naturvetarspråk.
Årets nyheter är:
Persiens Pärla
”Sträckläste hela boken, knappt utan pauser den var så himla bra!! Med alla beskrivningar i boken så var jag nästan "där". Jag kunde se platserna de befann sig på. --- Spänningen tog aldrig slut, som vanligt, och jag satt som fastnaglad i boken för att kunna läsa vidare om vad som hände Theo och Ramona.” Christoffer van Woensel
Månstenen
"Spänningen växer för varje kapitel - Beskrivnigar, dialoger och skildringar av miljöer och omgivningar är lika levande som vanligt!" Ingela Svensson
Spöket på Stora Mossen
"Gud vad bra den var! Det var så jag blev spökrädd och det har jag inte varit på väldigt många år." Christoffer van Woensel
Back to Pompeii
(Debutboken
Tillbaka till Pompeji
som nu utkommit på engelska)"I just finished Back to Pompeii. Wow! What an exciting (and fairly terrifying) story! I would really love to know more about the adventures of Theo, Pluto and Ramona." Dr. Sarah Russell
Alla böckerna finns hos Akademibokhandeln Gleerups på lördag. Hoppas vi ses!
Kramisar Kim
Vad roligt att du läser min blogg. Kommentera gärna vad du tycker om det här blogginlägget. Välkommen tillbaka!
Om du vill veta mer om mig och mina böcker kan du kika in på min hemsida www.kimselius.se .
Om du vill köpa Kim M. Kimselius böcker hittar du dem här
November 6, 2013
Föreläsningar i undersköna Akureyri på Island
Jag längtar tillbaka till Island, till Akureyris vackra natur och alla de vänner jag hann skaffa mig när jag var där och föreläste under en vecka. Här delar jag med mig av många underbara foton från staden på norra Island.
Tidig morgon i Akureyri, på väg mot dagens första föreläsning. Naturen är helt fantastisk runtomkring.
Utsikt från ett fönster i klassrummet. Om jag hade suttit här hade jag inte kunnat jobba, bara stirrat ut genom fönstret!
Den här killen var helt fantastisk, han började översätta min svenska till isländska och fortsatte översätta hela lektionen. Ja, jag höll föreläsningen på svenska, för att eleverna skulle få träna sin danska. Ofta behövde de hjälp med att översätta och det gjorde den här killen alldeles utmärkt. Tack!
Ännu ett klassrum med vidunderlig utsikt!
Föreläsningarna är slut för dagen och jag ska bege mig mot hotellet. Maria som har kört mig fram och tillbaka har fått problem med bilen och jag blir visad vägen till hotellet, som visar sig ligga rätt nära.
Jag var glad att jag fick möjlighet att promenera tillbaka till hotellet, annars hade jag missat den här fantastiska vyn.
Säga vad man vill om hösten, men färgerna är otroligt vackra!
Kyrkan i Akureyri ligger helt fantastiskt, omgiven av fjälltopparna.
Här står jag på kyrkplanen och blickar ut över fjorden och fjället.
Till höger ser du mitt hotell, rakt ned ser du trappan jag nästa dag kämpade mig uppför. Inte bästa kondis just nu efter lunginflammation...
Här ser du kyrkan på toppen och den 112 steg långa trappan. Pust!
Kyrkan i Akureyri lär ha fantastiska altarfönster , något jag inte såg eftersom tiden inte räckte till.
Eftersom bokhandeln låg mittemot mitt hotell kilade jag in där för att se om jag kunde upptäcka mina böcker och där var de. Töfrasverdid, Riddarsvärdet , som hade kommit ut på måndagen den vecka jag var på Island. Redan på fredagen låt den högt på topplistan. Töfrasverdid var skyltad väl synlig på bordet direkt innanför ingången. Den gick inte att missa!
Jag letade upp några av mina andra böcker i hyllan, Fallöxin/ Giljotinen , Aftur til Pompei/ Tillbaka till Pompeji och Eg er ekke norn/ Jag är ingen häxa . Det var bara Faraos förbannelse som saknades i bokhandeln.
Bokbutikerna på Island ser inte ut som vi är vana vid hemifrån. Här finns det både kafé med bord utspridda över lokalen där man kan sitta och fika, prata, plugga och läsa. Här finns läsexemplar av samtliga böcker för att kunderna ska kunna sitta i lugn och ro och läsa. Det finns även läsexemplar av alla tidningar. En avdelning är till för souvenirer här i Akureyri. Där hittade jag jättefina lavaörhängen, efter att jag hade tappat ett av mina örhängen efter min kvällsföreläsning på biblioteket.
Här ser du bokhandeln mittemot mitt hotell.
Det här huset låt snett emot hotellet. Här var vi och åt världens godaste fiskrätt till lunch en dag.
Sedan var det ny dag och nya skolor. Maria körde mig och jag fick se ännu mer av Islands natur.
Tidningen kom på besök när jag föreläste i den här klassen och det brukar alltid bli lite spänt och nervöst för eleverna, men de här var så pass vuxna att de klarade det galant.
Ännu en fantastisk vy utanför klassrummet.
Margarete dök upp vid flera lektioner, hjälpte till att översätta och var en flitig fotograf.
Det var också hennes klass som blev den sista jag föreläste för på Island.
Efter den sista föreläsningen bar det direkt av till hotellet för att hämta bagaget och sedan vidare till flygplatsen. Det hade kommit mer snö under natten och de omgivande bergen lyste vita i solskenet.
I dalen höll sig snön borta och där var lika höstligt som tidigare. Ser du mig i bilens bakspegel?
Här var så vackert att jag ibland blev andlös...
Det kändes vemodigt nu när jag var på väg att lämna Akureyri.
Jag fotade så mycket jag kunde, för att ha många minnen med mig hem.
Här är Maria och jag på flygplatsen i Akureyri.
På flygplatsen åt jag en fantastisk fiskmåltid, med den här storslagna utsikten. Jag åt faktiskt fisk i stort sett varje dag, någon av måltiderna. Fisken på Island är helt otroligt god!
Nej, det var inte det här lilla planet jag skulle åka med, men ett tag undrade jag...
Himlen var full av änglar och jag blev inspirerad och satte mig ned och skrev en stund.
Planet taxar ut från Akureyri.
Nu har vi precis lyft från Akureyri och det gör lite ont i hjärtat, eftersom jag vet att jag kanske aldrig mer kommer att möta alla de underbara människor jag fick tillfälle att träffa i staden.
Med fönsterplats har jag världens bästa utsikt och jag fotograferar flitigt.
Landskapet under mig förändras hela tiden.
Det är en utmaning att lyckas ta ett kort utan att propellern kommer med på bilden...
Nu börjar bergen bli mer snötäckta och vi närmar oss glaciärerna. Jag väntar ivrigt med kameran.
Tyvärr bildades ett tjockt molntäcke och istället för glaciärer lyckades jag fånga de här vackra molnen som ser ut som vispgrädde utsmetad över en tårta.
Ja, där tog min resa till Akureyri slut. Nästa inlägg kommer jag att visa dig något jättekul som jag upptäckte i Reykjavik: Vikingamuseet.
Här kan du se mina tidigare inlägg om Island:
Island 2013
(Min bok Riddarsvärdet/Töfrasverdid släpptes den 14 oktober och låg på 6 plats på topplistan den 18 oktober)
Island är en magisk plats som väcker fantasin !
Akureyri på Island är en fantastisk plats !
Heta källor, Myvatn, Godafoss, Dimmuborgir och mystik på Island .
Föreläsningar i undersköna Akureyri på Island.
Island 2009
(Då blev min bok Tillbaka till Pompeji/Aftur til Pompei utsedd som en av årets bästa utländska ungdomsböcker på Island)
Kimselius är på väg till Island
Första dagen på Island
Andra dagen på Island besöker jag bland annat Pingvellir
Tredje dagen på Island har jag en nära-döden-upplevelse
Fjärde dagen på Island Selfoss och mycket mer
Femte dagen på Island Reykjavik
Sjätte dagen på Island Golden Circle
Sjunde dagen på Island Blå Lagunen
Kramisar Kim
Vad roligt att du läser min blogg. Kommentera gärna vad du tycker om det här blogginlägget.
Välkommen tillbaka!
Om du vill veta mer om mig och mina böcker kan du kika in på min hemsida www.kimselius.se .
Om du vill köpa Kim M. Kimselius böcker hittar du dem här
Tidig morgon i Akureyri, på väg mot dagens första föreläsning. Naturen är helt fantastisk runtomkring.
Utsikt från ett fönster i klassrummet. Om jag hade suttit här hade jag inte kunnat jobba, bara stirrat ut genom fönstret!
Den här killen var helt fantastisk, han började översätta min svenska till isländska och fortsatte översätta hela lektionen. Ja, jag höll föreläsningen på svenska, för att eleverna skulle få träna sin danska. Ofta behövde de hjälp med att översätta och det gjorde den här killen alldeles utmärkt. Tack!
Ännu ett klassrum med vidunderlig utsikt!
Föreläsningarna är slut för dagen och jag ska bege mig mot hotellet. Maria som har kört mig fram och tillbaka har fått problem med bilen och jag blir visad vägen till hotellet, som visar sig ligga rätt nära.
Jag var glad att jag fick möjlighet att promenera tillbaka till hotellet, annars hade jag missat den här fantastiska vyn.
Säga vad man vill om hösten, men färgerna är otroligt vackra!
Kyrkan i Akureyri ligger helt fantastiskt, omgiven av fjälltopparna.
Här står jag på kyrkplanen och blickar ut över fjorden och fjället.
Till höger ser du mitt hotell, rakt ned ser du trappan jag nästa dag kämpade mig uppför. Inte bästa kondis just nu efter lunginflammation...
Här ser du kyrkan på toppen och den 112 steg långa trappan. Pust!
Kyrkan i Akureyri lär ha fantastiska altarfönster , något jag inte såg eftersom tiden inte räckte till.
Eftersom bokhandeln låg mittemot mitt hotell kilade jag in där för att se om jag kunde upptäcka mina böcker och där var de. Töfrasverdid, Riddarsvärdet , som hade kommit ut på måndagen den vecka jag var på Island. Redan på fredagen låt den högt på topplistan. Töfrasverdid var skyltad väl synlig på bordet direkt innanför ingången. Den gick inte att missa!
Jag letade upp några av mina andra böcker i hyllan, Fallöxin/ Giljotinen , Aftur til Pompei/ Tillbaka till Pompeji och Eg er ekke norn/ Jag är ingen häxa . Det var bara Faraos förbannelse som saknades i bokhandeln.
Bokbutikerna på Island ser inte ut som vi är vana vid hemifrån. Här finns det både kafé med bord utspridda över lokalen där man kan sitta och fika, prata, plugga och läsa. Här finns läsexemplar av samtliga böcker för att kunderna ska kunna sitta i lugn och ro och läsa. Det finns även läsexemplar av alla tidningar. En avdelning är till för souvenirer här i Akureyri. Där hittade jag jättefina lavaörhängen, efter att jag hade tappat ett av mina örhängen efter min kvällsföreläsning på biblioteket.
Här ser du bokhandeln mittemot mitt hotell.
Det här huset låt snett emot hotellet. Här var vi och åt världens godaste fiskrätt till lunch en dag.
Sedan var det ny dag och nya skolor. Maria körde mig och jag fick se ännu mer av Islands natur.
Tidningen kom på besök när jag föreläste i den här klassen och det brukar alltid bli lite spänt och nervöst för eleverna, men de här var så pass vuxna att de klarade det galant.
Ännu en fantastisk vy utanför klassrummet.
Margarete dök upp vid flera lektioner, hjälpte till att översätta och var en flitig fotograf.
Det var också hennes klass som blev den sista jag föreläste för på Island.
Efter den sista föreläsningen bar det direkt av till hotellet för att hämta bagaget och sedan vidare till flygplatsen. Det hade kommit mer snö under natten och de omgivande bergen lyste vita i solskenet.
I dalen höll sig snön borta och där var lika höstligt som tidigare. Ser du mig i bilens bakspegel?
Här var så vackert att jag ibland blev andlös...
Det kändes vemodigt nu när jag var på väg att lämna Akureyri.
Jag fotade så mycket jag kunde, för att ha många minnen med mig hem.
Här är Maria och jag på flygplatsen i Akureyri.
På flygplatsen åt jag en fantastisk fiskmåltid, med den här storslagna utsikten. Jag åt faktiskt fisk i stort sett varje dag, någon av måltiderna. Fisken på Island är helt otroligt god!
Nej, det var inte det här lilla planet jag skulle åka med, men ett tag undrade jag...
Himlen var full av änglar och jag blev inspirerad och satte mig ned och skrev en stund.
Planet taxar ut från Akureyri.
Nu har vi precis lyft från Akureyri och det gör lite ont i hjärtat, eftersom jag vet att jag kanske aldrig mer kommer att möta alla de underbara människor jag fick tillfälle att träffa i staden.
Med fönsterplats har jag världens bästa utsikt och jag fotograferar flitigt.
Landskapet under mig förändras hela tiden.
Det är en utmaning att lyckas ta ett kort utan att propellern kommer med på bilden...
Nu börjar bergen bli mer snötäckta och vi närmar oss glaciärerna. Jag väntar ivrigt med kameran.
Tyvärr bildades ett tjockt molntäcke och istället för glaciärer lyckades jag fånga de här vackra molnen som ser ut som vispgrädde utsmetad över en tårta.
Ja, där tog min resa till Akureyri slut. Nästa inlägg kommer jag att visa dig något jättekul som jag upptäckte i Reykjavik: Vikingamuseet.Här kan du se mina tidigare inlägg om Island:
Island 2013
(Min bok Riddarsvärdet/Töfrasverdid släpptes den 14 oktober och låg på 6 plats på topplistan den 18 oktober)
Island är en magisk plats som väcker fantasin !
Akureyri på Island är en fantastisk plats !
Heta källor, Myvatn, Godafoss, Dimmuborgir och mystik på Island .
Föreläsningar i undersköna Akureyri på Island.
Island 2009
(Då blev min bok Tillbaka till Pompeji/Aftur til Pompei utsedd som en av årets bästa utländska ungdomsböcker på Island)
Kimselius är på väg till Island
Första dagen på Island
Andra dagen på Island besöker jag bland annat Pingvellir
Tredje dagen på Island har jag en nära-döden-upplevelse
Fjärde dagen på Island Selfoss och mycket mer
Femte dagen på Island Reykjavik
Sjätte dagen på Island Golden Circle
Sjunde dagen på Island Blå Lagunen
Kramisar Kim
Vad roligt att du läser min blogg. Kommentera gärna vad du tycker om det här blogginlägget. Välkommen tillbaka!
Om du vill veta mer om mig och mina böcker kan du kika in på min hemsida www.kimselius.se .
Om du vill köpa Kim M. Kimselius böcker hittar du dem här
November 5, 2013
Isländsk tv-intervju med Kim M Kimselius
När jag var på Island blev jag intervjuad av Isländsk tv. Har kan du se sändningen:
Du ska veta att jag kom direkt från fyra lektioners föreläsningar, inte hann se mig i spegeln ens, för tv-teamet väntade vid hotellet när jag anlände. Verkade lite löjligt att be om tid att fixa till makeup och hår. Så jag körde på.
Fotona är tagna under mina föreläsningar på Island.
Nå, vad tyckte du?
Kramisar Kim
Vad roligt att du läser min blogg. Kommentera gärna vad du tycker om det här blogginlägget.
Välkommen tillbaka!
Om du vill veta mer om mig och mina böcker kan du kika in på min hemsida www.kimselius.se .
Om du vill köpa Kim M. Kimselius böcker hittar du dem här
Du ska veta att jag kom direkt från fyra lektioners föreläsningar, inte hann se mig i spegeln ens, för tv-teamet väntade vid hotellet när jag anlände. Verkade lite löjligt att be om tid att fixa till makeup och hår. Så jag körde på.
Fotona är tagna under mina föreläsningar på Island.
Nå, vad tyckte du?
Kramisar Kim
Vad roligt att du läser min blogg. Kommentera gärna vad du tycker om det här blogginlägget. Välkommen tillbaka!
Om du vill veta mer om mig och mina böcker kan du kika in på min hemsida www.kimselius.se .
Om du vill köpa Kim M. Kimselius böcker hittar du dem här
November 4, 2013
"Boken Att skriva med glädje väcker verkligen glädjen att skriva" skriver Naturvetarspråk
Det här var ett överraskande, mycket positivt och intressant blogginlägg av
Susanne Pelger på bloggen Naturvetarspråk
. Tänk att det talas om min bok
Att skriva med glädje
där!
Skönlitterära tankar i vetenskapens värld
Av de skatter jag tog med mig hem från årets Bokmässa är nog Kim M. Kimselius
Att skriva med glädje
den jag känner varmast för. Inte bara för att jag fick boken signerad, och dessutom en trevlig pratstund med författaren, utan också för att den verkligen väcker glädjen att skriva. Kim M. Kimselius, som har ett imponerande antal ungdomsböcker på sin publikationslista, delar generöst med sig av sina erfarenheter och tips, och det är inte utan att man blir inspirerad! Just det kreativa skrivandet har nog en lockelse för många och hon visar hur författaren på ett systematiskt sätt kan kanalisera sina idéer och sätta dem på pränt. Men det som hon kanske inte själv tänkte på när hon skrev boken är att den inte bara handlar om skönlitterärt skrivande. Många av råden kan lika gärna tillämpas på andra genrer, till exempel den populärvetenskapliga, eller varför inte den vetenskapliga? Med det sagt känner jag att här behövs exempel. Jag kommer därför att varva några av Kimselius råd med studentcitat från ett material som jag just håller på att analysera. Studenterna, som alla har gjort ett examensarbete i biologi, har fått skriva en populärvetenskaplig artikel om sitt projekt – innan de skrev sin vetenskapliga rapport. De har också fått reflektera över hur erfarenheten från det populärvetenskapliga skrivandet kom till användning när de skrev rapporten. Här är ett axplock av hur de tänker.Student 1: Man skall försöka göra läsandet intressant, även om det är en vetenskaplig rapport. Till exempel tycker jag att det är viktigt med en titel som väcker lite nyfikenhet, även om det är en vetenskaplig rapport.Kimselius: Skrivglädje för mig är när jag berättar något jag tycker är roligt att läsa, antingen det är en dikt, en novell eller en hel bok. Skrivglädje är när du skriver direkt från ditt hjärta, om något du brinner för, ord du har inom dig som bara måste komma ut.Student 2: Kanske ska introduktion och diskussion skrivas i lite tätare anslutning till varandra? Eller åtminstone få lite mer uppmärksamhet och tid lagt på sig.Kimselius: För att vara säker på att mina böcker slutar bra brukar jag skriva slutet först! Eller i alla fall i början av mitt skrivande av den nya boken. Om jag har slutet klart för mig då vet jag vart berättelsen är på väg, då blir även hela berättelsen lättare att skriva.Student 3: Det populärvetenskapliga skrivandet påminde mig konstant om personen som skall läsa mitt arbete. Mitt skrivande blev mer öppet och jag blev mer mån om att göra arbetet lättförståeligt.Kimselius: Skriv nu en saga som glimmar, glittrar och fängslar. Skriv den så att alla vill läsa just din saga.Skillnaden mellan det skönlitterära och det vetenskapliga skrivandet kanske i själva verket är mindre än vi tror. Även om genrernas texter skiljer sig åt, finns det ändå mycket i själva skrivprocessen som är lika. Och även om insikten om skillnaderna hjälper oss att bli bättre skribenter, kanske vi är än mer hjälpta av att kunna se likheterna.
Tack för ett mycket intressant inlägg Susanne!
Nå, vad tyckte du om det här, tyckte du också det var intressant läsning?
Kramisar Kim
Vad roligt att du läser min blogg. Kommentera gärna vad du tycker om det här blogginlägget.
Välkommen tillbaka!
Om du vill veta mer om mig och mina böcker kan du kika in på min hemsida www.kimselius.se .
Om du vill köpa Kim M. Kimselius böcker hittar du dem här
Skönlitterära tankar i vetenskapens värld
Av de skatter jag tog med mig hem från årets Bokmässa är nog Kim M. Kimselius
Att skriva med glädje
den jag känner varmast för. Inte bara för att jag fick boken signerad, och dessutom en trevlig pratstund med författaren, utan också för att den verkligen väcker glädjen att skriva. Kim M. Kimselius, som har ett imponerande antal ungdomsböcker på sin publikationslista, delar generöst med sig av sina erfarenheter och tips, och det är inte utan att man blir inspirerad! Just det kreativa skrivandet har nog en lockelse för många och hon visar hur författaren på ett systematiskt sätt kan kanalisera sina idéer och sätta dem på pränt. Men det som hon kanske inte själv tänkte på när hon skrev boken är att den inte bara handlar om skönlitterärt skrivande. Många av råden kan lika gärna tillämpas på andra genrer, till exempel den populärvetenskapliga, eller varför inte den vetenskapliga? Med det sagt känner jag att här behövs exempel. Jag kommer därför att varva några av Kimselius råd med studentcitat från ett material som jag just håller på att analysera. Studenterna, som alla har gjort ett examensarbete i biologi, har fått skriva en populärvetenskaplig artikel om sitt projekt – innan de skrev sin vetenskapliga rapport. De har också fått reflektera över hur erfarenheten från det populärvetenskapliga skrivandet kom till användning när de skrev rapporten. Här är ett axplock av hur de tänker.Student 1: Man skall försöka göra läsandet intressant, även om det är en vetenskaplig rapport. Till exempel tycker jag att det är viktigt med en titel som väcker lite nyfikenhet, även om det är en vetenskaplig rapport.Kimselius: Skrivglädje för mig är när jag berättar något jag tycker är roligt att läsa, antingen det är en dikt, en novell eller en hel bok. Skrivglädje är när du skriver direkt från ditt hjärta, om något du brinner för, ord du har inom dig som bara måste komma ut.Student 2: Kanske ska introduktion och diskussion skrivas i lite tätare anslutning till varandra? Eller åtminstone få lite mer uppmärksamhet och tid lagt på sig.Kimselius: För att vara säker på att mina böcker slutar bra brukar jag skriva slutet först! Eller i alla fall i början av mitt skrivande av den nya boken. Om jag har slutet klart för mig då vet jag vart berättelsen är på väg, då blir även hela berättelsen lättare att skriva.Student 3: Det populärvetenskapliga skrivandet påminde mig konstant om personen som skall läsa mitt arbete. Mitt skrivande blev mer öppet och jag blev mer mån om att göra arbetet lättförståeligt.Kimselius: Skriv nu en saga som glimmar, glittrar och fängslar. Skriv den så att alla vill läsa just din saga.Skillnaden mellan det skönlitterära och det vetenskapliga skrivandet kanske i själva verket är mindre än vi tror. Även om genrernas texter skiljer sig åt, finns det ändå mycket i själva skrivprocessen som är lika. Och även om insikten om skillnaderna hjälper oss att bli bättre skribenter, kanske vi är än mer hjälpta av att kunna se likheterna. Tack för ett mycket intressant inlägg Susanne!
Nå, vad tyckte du om det här, tyckte du också det var intressant läsning?
Kramisar Kim
Vad roligt att du läser min blogg. Kommentera gärna vad du tycker om det här blogginlägget. Välkommen tillbaka!
Om du vill veta mer om mig och mina böcker kan du kika in på min hemsida www.kimselius.se .
Om du vill köpa Kim M. Kimselius böcker hittar du dem här
November 3, 2013
Här hittar du agenter och mycket mer läsvärt om bokbranschen
Anitha Östlund Meijer
och generöst delat med sig av den kurs hon har gått i bokbranschkunskap. Anitha är författare och skriver om skrivprocess, sin vardag och sina böcker på
Novellbloggen RaZaHa
. Nedan kan du ta del av mycket bra saker som du kan ha hjälp av i ditt skrivande:
Anitha Östlund Meijers inlägg om Bokbranschkunskap
Visste du att år 2011 gavs det ut totalt 10 400 nya böcker. Av dessa var 1508 debutanter. (siffrorna har jag fått av min lärare Petra König)
Det är många böcker, och framförallt mycket jobb som ligger bakom dem.
Jag såg en annons i nyhetsbrevet om kursen i bokbranschkunskap och kände att det var något för mig.Tyvärr hade kursen redan startat så jag mejlade Skrivarakademin som huserar på Folkuniversitetet och berättade vem jag var och frågade om det fanns några platser kvar. Det gjorde det.I onsdags var jag där första gången. Som vanligt anlände jag för tidigt och kunde inte se några anvisningar om var kursen hölls. Lokalen hade jag hittat via ett mejl från Petra König, min lärare, men salsnumret var en gåta...tills jag beslöt mig för att trava runt i korridorerna och hittade henne med de andra eleverna.Petra König är redaktör och skrivcoach och har lång erfarenhet av förlagsbarnschen, men även manusbearbetning. Hon har jobbat på Natur och Kultur som förläggare och redaktör, och undervisar i skrivande och bokbranschkunskap på skrivarlinjen.
Vi var fyra stycken som anammat uppmaningen att söka, men för dagen var en borta på grund av sjukdom. Det blev en extremt bra och upplysande kväll där vi delade erfarenheter och fick lära oss massor. Hon delade ut massor av bra att ha information och berättade att vi ska få besök av bland annat Anna Frankl från Nordin agency, Pia Printz från Printz publisching, Anna Levahn, Nina Eidem, och Magdalena Hedlund som kommer från Hedlund agency.Ett härligt gäng som säkert har massor att förtälja om bokbranschen.Fler är på gång, men inte bokade ännu.I onsdags pratade vi om hur viktigt det är att prata med Författarförbundet innan man skriver på ett kontrakt. Det är faktiskt gratis, för på det sättet håller de ett öga på vad som händer i bokvärlden.Har du tänkt på att det är många kvinnor som styr förlagen? Egentligen är det väl inte så konstigt eftersom det är dåligt betalt och faktiskt varit så i alla tider. Förr i tiden fanns det nästan bara kvinnliga redaktörer.Vi fortsatte in på ämnet vad som är tillåtet att skriva. Naturligtvis kom boken om Anna Wahlgrens dotter upp och Carina Rydbergs påhopp på kända människor. Vad är egentligen okej? Får man hänga ut släkten med namn och yrke, var de bor och hur de betett sig? Är det smart att sätta exets namn i boken och beskriva honom som en äcklig skitstövel, bara för att hämnas?Nja...Så fort du anklagar någon för något brottsligt är det kört. Du kan komma undan om du gör en sisådär hundra böcker som du delar med släkten, men annars är du rökt.Det finns ytterligare ett sätt att rädda sig: Stoppa in en lapp med en rättelse på i varje bok. Ett tufft jobb, men annars måste upplagan kastas och tryckas om. Det blir dyrt och struligt.Men visst kan du dra exat i smutsen. Skriv ett annat namn och yrke, byt stad där händelsen utspelar sig. Lustigt nog känner alltid någon igen sig i författarens böcker. Framför allt släkt och vänner. Men å andra sidan är det inte speciellt underligt - det är ju där karaktärer kan plockas. Där och i närmsta omgivningen, på dagis, jobbet, i butiken. Jag har säkert gjort så jag med, ha, ha...man kan kanske fundera några varv på vem Charlie egentligen är, och den elaka Jocke. En väninna som läste manuset tyckte att Charlie var en psykiskt bräckligare jag.Hur som helst ska du kanske fundera några varv innan du skriver något dåligt om någon närstående. Är det verkligen värt besväret? Klarar du av att ta konsekvenserna? Felicia Feldt skrev ner sin sanning i boken Felicia försvann och hennes mamma Anna Wahlgren som skrivit den berömda Barnaboken gick i bitar av ilska. Men om nu Felicia ville skriva sanningen om sin uppväxt borde hon väl få det? Eller? Ska man som barn verkligen skriva av sig ilskan, eller ska man ta det på tu man hand med föräldrarna/föräldern? Vad tycker du?Diskussionen gled över till pocketböcker. Hur gör du? Köper du den vackra inbundna boken - eller, väntar du tills den kommer som pocket?Jag älskar böcker av alla de sorter, men vurmar speciellt för pocketböcker som är lätta att ha med sig och kan bytas mot en annan bok utan att man gråter blod. Köper du dem på ett secondhandställe kostar de en krona eller max fem. Jag brukar åka iväg med urväxta kläder till Röda korset, men återvänder alltid till bilen med den blåa Ikeakassen fylld till brädden. Jag njuter av doften av det tunna papperet och tanken på att flera före mig tummat på sidorna. Varje bok har en själ och historia tycker jag.Själv skriver jag in i början på varje bok vad jag tyckte om den, sedan lägger jag den i en kartong och ställer ut den i boden. Jag ska nämligen få ett bibliotek i framtiden och kastar inte en bok. Då ger jag hellre bort dem till vänner och bekanta. Hur gör du?Visste du förresten att Pocketstället som är en av de största grossisterna håller på att gå i konkurs? Jodå, och det som händer då är att ställen med böcker kommer att försvinna på Ica med mera. jag läser i det senaste numret av Svensk bokhandel att de mörkat bristen på pengar och inte bett om hjälp, vilket nu resulterat i panik. En stor anledning till att det gick sämre är att de tappade Coop som kund. Bonnierförlagen står för 67% av fordringarna. Hiskeliga summor som kan vara svår att överleva.De största förlorarna blir till syende och sist förlagen som mister chansen att få ut sina böcker i dagligvaruhandeln. Nu återstår att se vem som hugger platsen - ska det bli Select eller Pocketgrossisten? Eller finns det någon annan därute som väntar på chansen?Pocketgrossisten har Bonniers i ryggen. Bonniers äger ju bland annat Adlibris som du säkert vet. De är mäktiga i bokbranschen.Om du inte prenumererar på tidningen Svensk bokhandel rekommenderar jag dig att bums göra det. Där hittar du vad som händer i världen och kan på nära håll följa utvecklingen. Det finns massor av intressanta reportage och du lär dig alltid massor.Efter snabbfika fortsatte lektionen med att vi pratade om bokagenturer. I dagsläget finns det cirka nitton olika. Blev du nyfiken på namnen har du dem här:Ahlanders agency
Alfabeta agency
Ann-christine Danielsson agency
Bonniers rights
Brandt new agency
Forma books agency
Grand agency
Hedlund literary agent
Ia Atterholm agency
Lennart Sane agency
Leonhardt och Hoier literary agency
Nilsson literary agency
Nordin agency
Norstedts agency
Banke, Goumen och Smirnova agency
Partners in stories
Salomonsson agency
Storytellers agency
Ulf Töregård agency
Listan har jag hittat i senaste Svensk bokhandelVad du än tänker om egenutgivare så kan jag berätta att de växer. Jag är med i det eminenta sällskapet som heter just Egenutgivarn a och har genom dem fått massor av hjälp. De som är med i föreningen bjuder på tips och trix. Det blir en hel del kan jag berätta. De finns även på Facebook. Själv har jag legat lågt i sommar på grund av att jag jobbat typ jämt med annat. Bokskrivandet har legat på hyllan och bunten med vita blad grinar illa åt mig när jag passerar kontoret. Det ska redigera och skrivas om delvis, sedan bär det av till Jenny Bäfvin g och vidare till några förlag som anmält sitt intresse.
Det är tufft att vara förläggare. Det gäller att hitta nästa trend innan någon annan fattar att det är det. Vara först och håva in författaren. Kika på boken Femtio nyanser av honom. Jag tillhör fansen och gillar det hon skrivit även om det delvis är dåligt korrat. Hon vågade - och vann. Inte att förglömma vågade även förlaget.Så vad är det som händer när du fått ett ja från förlaget? När du hoppat runt och skrikit av glädje i köket och ringt vännerna? Vad händer sedan?Först och främst ska du inte skriva på med en gång. Vänta istället och kolla att kontraktet är okej. Prata med Författarförbundet. Stressa inte. Ser avtalet bra ut? Gör egen research på förlaget? Har de utlandsutgivning? Gör de e-böcker? Hur ser deras försäljningssiffror ut? Pocketrättigheter? Ljudbok? De ska bli din krycka i verkligheten, ge dig pengar så att du kan ge ut en bok, kanske börja på nästa utan att svälta ihjäl under tiden.
Och du då?Titta på dig själv. Vem är du? Har du lätt att prata inför folk? Är du social? Introvert? Föredrar du hemmalivet, kliva runt i trädgården iklädd ett par storstövlar och ett par slitna shorts? Förstår du innebörden av att bli författare? Hur har du det med sociala media? Bloggar du, vet du vad Twitter är, Linkedin, facebook , Instagram, Pinterrest ? Använder du det?Förlaget å sin sida har säkert googlat på ditt namn och vet mer om dig än du om dem. De har läst det du skrivit, stött och blött texten med varandra. Läst om och om igen. De har valt dig.Stämmer allt så är det bara att skriva på. Njuta av ögonblicket, suga på karamellen, länge, länge. För nu börjar slitet:Den första som tar kontakt med dig brukar vara redaktören. Hen har säkert synpunkter på texten. Det blir många och långa diskussioner.Det kan vara för många sidorFör mycket research som gör boken trögFör långa dialogerFör korta dialogerSyftningsfelKapitel som är i fel ordningFörläggaren petar också i det. Har man tur gillar hen det man skrivit och accepterar det utan större ändringar. Numera vill förlagen ha en så ren text som möjligt. De vill gärna att ett proffs kikat på den och kollat alla vändningar, att årstiderna stämmer, dagar, kläder karaktären bär. Att historien är trovärdig och bra, nej bättre än bra.Man redigerar oftast på papper. Ändrar radavstånd och typsnitt, kollar karaktärerna, intriger, stryker, stryker och stryker. Kill your darlings som det heter.Jag redigerar sällan på skärmen. Det känns bättre att ha allt på papper. Jag kan kladda som jag vill. Göra krumelurer som bara jag förstår.
Förhoppningsvis har hen bokens bästa för ögonen och kommer ihåg att det är författarens namn på boken. Författaren Kim M Kimselius råkade ut för en kvinna på förlaget som skrev om manuset och ansåg att det mesta var fel i texten. Hon gjorde den helt enkelt till sin. Elakt, och som tur var sa Kim ifrån, vilket jag tycker är otroligt tufft. Hennes man stod bakom och stöttade beslutet, men ändå. Manuset gavs ut senare via Kims egna förlag och blev en succé. Numera har hon skrivit massor av böcker. Fantastiska historier som barn och vuxna älskar.Det gäller att ha pondus att säga ifrån om någon trampar en på tårna, vilket inte är alltför lätt om man är debutant. Om man inte säger något hänger det över en resten av livet.Ett tips jag också fick av Petra König var att kolla konsekvenser. Skriver du ordet isär på det här viset kan du inte skriva det så här på andra ställen: i särÅ andra sidan kanske det ordet blir fel att använda som exempel. Om du läst Emil i Lönneberga har du säkert läst att Krösamaja säger "I sär, I sär", på dialekt. Betydelsen blir då annan. I det här fallet "Jag säger då det."
Ett bättre exempel är nog imorgon. Det ser inte bra ut att skriva det olika i kapitlen. Man måste bestämma sig hur man vill skriva det och hålla fast vid det.Vad ska då författaren tänka på?Den perfekta kandidaten ska helst:Lyssna på förlaget och följa rådJobba med text som är för dunkel, det vill säga det står inte riktigt i texten vad som menas, läsaren får gissa. Naturligtvis är det här en smakfråga. Något olika förlag tycker olika om. Jag gillar sådana texter och försöker nog skriva så emellanåt. Det mystiska lockar mig.Du ska också ha bra argument för varför dina darlings ska sparas och inte deletas per omgående. Ibland är din darling en riktig sådan och ska sparas, men byggas ut.Vara beredd på att slita hund med texten. Om du inte har lust eller orkar det kan du lika gärna stoppa den i byrån där hemma och fundera resten av livet på hur det kunde ha gått om du tagit dig i kragen.Det är inte omöjligt att en fackbok skrivs av förlaget istället för av författaren. Kockar till exempel som kan vara mästare på att göra mat, men inte lika bra på att skriva. Eller professorer som ofta är smarta som attan, men inte har lusten eller kunskapen. Jag är stor fan av fackböcker och min bokhylla dignar av sådana. Det är så fantastiskt att lära sig nya saker bara genom att öppna en bok. Eller varför inte ta en kurs via Ipaden. Det dignar av föreläsningar på nätet, gratis ibland, mot betalning ibland.
"Det ensamma geniet" kallas författarna. Anledningen till det fattar du säkert. De flesta som skriver sitter ensam på kammaren och sliter med texten dag och natt. Många har ett vanligt jobb som de är på dagtid. Något jag sett på facebook är att författarna ofta byter förlag numera.
Författare nuförtiden verkar mer ärliga om att de inte trivs på förlagen. Via social media har jag läst om författare som inte är nöjd med marknadsföringen förlaget gjort och känner sig åsidosatta.
Nåväl, jag fortsätter resan till utgivning.
Texten är nu genomgången några gånger och du och förlaget har jobbat cirka ett år med redigering korrektur och omslag på boken. Dessutom har du tjingat titel hos Svensk bokhandel. Det vill säga, du har tjingat din tänkta boktitel och berättar för världen via tidningen vad boken ska ha för namn. Det finns inget juridiskt skydd, men oftast tar ingen titeln om du tjingar den.
När du gett ut en bok vill förlaget gärna att du skriver en ny och skriver avtal på en ny nästan direkt. Såvida du nu säljer något av den första. En flopp är en flopp oavsett och inbringar inga pengar.
Deckarförfattare skriver oftast på för flera böcker. Detta för att förlaget ska binda till sig författaren. Det kallas för flerbokskontrakt.
Redigeringsprocessen är på ungefär ett år. Det tar lång tid innan du får hålla i din bäbis, och det är vansinnigt mycket jobb. Du vill säkert bara spy på manuset många gånger eller kasta det i soptunnan. Du tvivlar på dig själv och inbillar dig att alla vet hur dåligt det är men inte talar om det för dig. Det är toppar och vågdalar som du landar i med en hård smäll. Nätterna tillbringas sittande i fönstret med lugnande musik på stereon. Handen vilar på telefonen och du funderar allvarligt på att skita i alltihop och ta en enkel till Bali för att slippa skämmas inför släkten som du pepprat med lyckliga sms att du minsann blivit utgiven författare. Du har tät kontakt med förlaget och blir peppad av dem.
När författaren är nöjd skickar förlaget manuset till sättning. Kika in på Kristina Svensson s blogg. Hon förklarar enkelt hur det går till att sätta boken. Du ska också plocka bort alla horungar. Så här skriver Wikipedia om sådana:
Horunge är en typografisk term för en ensam och ofullständig textrad eller ett ensamt ord, i början eller slutet av ett stycke, som hamnat på en annan sida eller i en annan spalt än resten av stycket.
Man skiljer på två typer av horungar. En dubbel horunge är då sista raden i ett stycke hamnar högst upp i en ny spalt eller på en ny sida. En enkel horunge är då första raden i ett stycke hamnar längst ner på en sida eller i en spalt. Den enkla horungen brukar de flesta formgivare idag acceptera, men den dubbla horungen brukar de flesta grafiska formgivare/redigerare göra allt för att undvika.
Ordet änka används ibland som beteckning för endera en dubbel eller en enkel horunge.
Efteråt får författaren ett korrektur som hon läser och förlaget skickar ett ex till en korrekturläsare som inte läst texten tidigare och blivit "blind", det vill säga inte ser felen. Författaren kollar horungar och skrivfel, men även om tidslinjen i boken stämmer.
Redaktören för in ändringarna i manuset tillsammans med författaren.
Observera att det ALLTID finns korrfel i en utgiven bok. Det spelar ingen roll hur stort förlaget är. Det slinker igenom korrfel.
Det är som sagt ensamt att vara författare och när boken är färdig och releasefestens toner tystnat ligger du där i soffan igen. Kommer boken att säljas? Vill någon verkligen läsa något jag skrivit? Eller också kör det igång snabbt och du hissas och dissas på olika bloggar och i tidningar. Hyllas av andra författare och olika förlag drar i dig.
Ibland blir det tyst. Både från förlaget och pressen. Boken ligger i butiken, men säljs inte. Du åker ut till bibliotek och bokhandlare, pratar så du blir hes om vad den handlar om. Skriver autografer.
NU börjar det hårda jobbet om du inte redan börjat. Du bör blogga om boken, Twittra, facebooka, se till att bloggare läser och kommenterar. Gå på andras releasefester, kommentera andras bloggar och naturligtvis se till att sälja boken överallt. Fundera på vad boken handlar om. Kan den passa på något udda ställe?
Var vill du vara? På ett stort eller litet förlag?
Nja, på ett stort förlag blir du en liten fisk, men på ett litet förlag blir du en stor fisk. Jag gillar tanken på ett litet förlag, men är inte främmande för att ingå i ett stort förlags utgivning. Det kan handla om möjlighet att göra film av manuset, kontakter med mera.
"Så...vad gör en författarcoach och vad kostar det?" sa en av oss och tänkte på de här människorna som kan förvandla ens manus till något extra ordinärt.
Svaret är att det är olika från person till person. Några av de jag kommit i kontakt med är
Ann Ljungber g som har massor av kurser och även är den som drog in mig i fantastisk lärorika Digitala affärsmodeller , men även Skrivarprat och just för tillfället Skriv din bok steg för steg. Den sistnämnda är för övrigt helt gratis och dignar av bra att ha tips.
Jenny Bäfving har under en längre tid lärt mig allt hon kan om novellskrivande. Jodå, jag fick hederspris i Allas novelltävling, men det är alltid bra att kunna mycket om saker. Det är min livsfilosofi - man kan aldrig lära sig för mycket. Jenny ska kika på mitt manus när jag redigerat det, och säga vad hon tycker innan det åker vidare till förlag.
Kristina Simar har recenserat mina böcker Tre änglar och tre mirakel och novellsamlingen Pappersskärvor men hon har inte hjälpt mig med dem. Däremot har jag flera författarvänner som använt hennes skicklighet.
Elisabet Norin har skrivit boken Tre enkla regler finns inte. En bok om romanskrivande som är en av mina biblar. Där finns allt - och lite till. Hon är lärare på skrivkurser och en baddare på att hjälpa till med manus. Jag har inte använt hennes erfarenhet, men mina skrivarkompisar har gjort det med stor framgång.
Priserna varierar, men kliv in på deras sidor och mejla för att få besked.
Genom att gå med i Egenutgivarn a som jag pratade om förut, får du besked om hur försäljningscykeln går till. det finns i dagsläget tre olika insäljningscyklar - Akademibokhandeln - Ugglan och JBgruppen. Inköpare från bokhandeln träffar dig (om du är egenutgivare) eller förlaget och författarna får berätta handlingen i boken och tala om sig själv. Visa hur omslaget ser ut och helt enkelt pitcha sitt manus. Oftast bestämmer författaren titeln på boken, men ibland bestäms den i samråd med förlaget.
Titel ja. Hur säker är du på att den inte är tagen?
Lugn, du går in på Libri s och skriver in din tänkta titel. Då ser du om den finns eller ej.
På onsdag är det kursdags igen. Förhoppningsvis finns det fler som vill lära sig allt om bokbranschen och tar kontakt med Petra som då kan prata med Skrivakademin.
Kör hårt...skriv så fingrarna blöder / Anitha Östhlund Meijer
Det där var väl en hel del läsvärt? Nu kan du betydligt mer om bokbranschen än tidigare.
Vill du ha fler skrivtips, läsa hur du skickar till ett förlag, hur du ger ut på eget förlag, och mycket mer, hittar du alla uppgifter i min bok Att skriva med glädje. Boken finns även som E-bok.
Kramisar Kim
Vad roligt att du läser min blogg. Kommentera gärna vad du tycker om det här blogginlägget.
Välkommen tillbaka!
Om du vill veta mer om mig och mina böcker kan du kika in på min hemsida www.kimselius.se .
Om du vill köpa Kim M. Kimselius böcker hittar du dem här
Anitha Östlund Meijers inlägg om Bokbranschkunskap
Visste du att år 2011 gavs det ut totalt 10 400 nya böcker. Av dessa var 1508 debutanter. (siffrorna har jag fått av min lärare Petra König)
Det är många böcker, och framförallt mycket jobb som ligger bakom dem.
Jag såg en annons i nyhetsbrevet om kursen i bokbranschkunskap och kände att det var något för mig.Tyvärr hade kursen redan startat så jag mejlade Skrivarakademin som huserar på Folkuniversitetet och berättade vem jag var och frågade om det fanns några platser kvar. Det gjorde det.I onsdags var jag där första gången. Som vanligt anlände jag för tidigt och kunde inte se några anvisningar om var kursen hölls. Lokalen hade jag hittat via ett mejl från Petra König, min lärare, men salsnumret var en gåta...tills jag beslöt mig för att trava runt i korridorerna och hittade henne med de andra eleverna.Petra König är redaktör och skrivcoach och har lång erfarenhet av förlagsbarnschen, men även manusbearbetning. Hon har jobbat på Natur och Kultur som förläggare och redaktör, och undervisar i skrivande och bokbranschkunskap på skrivarlinjen.
Vi var fyra stycken som anammat uppmaningen att söka, men för dagen var en borta på grund av sjukdom. Det blev en extremt bra och upplysande kväll där vi delade erfarenheter och fick lära oss massor. Hon delade ut massor av bra att ha information och berättade att vi ska få besök av bland annat Anna Frankl från Nordin agency, Pia Printz från Printz publisching, Anna Levahn, Nina Eidem, och Magdalena Hedlund som kommer från Hedlund agency.Ett härligt gäng som säkert har massor att förtälja om bokbranschen.Fler är på gång, men inte bokade ännu.I onsdags pratade vi om hur viktigt det är att prata med Författarförbundet innan man skriver på ett kontrakt. Det är faktiskt gratis, för på det sättet håller de ett öga på vad som händer i bokvärlden.Har du tänkt på att det är många kvinnor som styr förlagen? Egentligen är det väl inte så konstigt eftersom det är dåligt betalt och faktiskt varit så i alla tider. Förr i tiden fanns det nästan bara kvinnliga redaktörer.Vi fortsatte in på ämnet vad som är tillåtet att skriva. Naturligtvis kom boken om Anna Wahlgrens dotter upp och Carina Rydbergs påhopp på kända människor. Vad är egentligen okej? Får man hänga ut släkten med namn och yrke, var de bor och hur de betett sig? Är det smart att sätta exets namn i boken och beskriva honom som en äcklig skitstövel, bara för att hämnas?Nja...Så fort du anklagar någon för något brottsligt är det kört. Du kan komma undan om du gör en sisådär hundra böcker som du delar med släkten, men annars är du rökt.Det finns ytterligare ett sätt att rädda sig: Stoppa in en lapp med en rättelse på i varje bok. Ett tufft jobb, men annars måste upplagan kastas och tryckas om. Det blir dyrt och struligt.Men visst kan du dra exat i smutsen. Skriv ett annat namn och yrke, byt stad där händelsen utspelar sig. Lustigt nog känner alltid någon igen sig i författarens böcker. Framför allt släkt och vänner. Men å andra sidan är det inte speciellt underligt - det är ju där karaktärer kan plockas. Där och i närmsta omgivningen, på dagis, jobbet, i butiken. Jag har säkert gjort så jag med, ha, ha...man kan kanske fundera några varv på vem Charlie egentligen är, och den elaka Jocke. En väninna som läste manuset tyckte att Charlie var en psykiskt bräckligare jag.Hur som helst ska du kanske fundera några varv innan du skriver något dåligt om någon närstående. Är det verkligen värt besväret? Klarar du av att ta konsekvenserna? Felicia Feldt skrev ner sin sanning i boken Felicia försvann och hennes mamma Anna Wahlgren som skrivit den berömda Barnaboken gick i bitar av ilska. Men om nu Felicia ville skriva sanningen om sin uppväxt borde hon väl få det? Eller? Ska man som barn verkligen skriva av sig ilskan, eller ska man ta det på tu man hand med föräldrarna/föräldern? Vad tycker du?Diskussionen gled över till pocketböcker. Hur gör du? Köper du den vackra inbundna boken - eller, väntar du tills den kommer som pocket?Jag älskar böcker av alla de sorter, men vurmar speciellt för pocketböcker som är lätta att ha med sig och kan bytas mot en annan bok utan att man gråter blod. Köper du dem på ett secondhandställe kostar de en krona eller max fem. Jag brukar åka iväg med urväxta kläder till Röda korset, men återvänder alltid till bilen med den blåa Ikeakassen fylld till brädden. Jag njuter av doften av det tunna papperet och tanken på att flera före mig tummat på sidorna. Varje bok har en själ och historia tycker jag.Själv skriver jag in i början på varje bok vad jag tyckte om den, sedan lägger jag den i en kartong och ställer ut den i boden. Jag ska nämligen få ett bibliotek i framtiden och kastar inte en bok. Då ger jag hellre bort dem till vänner och bekanta. Hur gör du?Visste du förresten att Pocketstället som är en av de största grossisterna håller på att gå i konkurs? Jodå, och det som händer då är att ställen med böcker kommer att försvinna på Ica med mera. jag läser i det senaste numret av Svensk bokhandel att de mörkat bristen på pengar och inte bett om hjälp, vilket nu resulterat i panik. En stor anledning till att det gick sämre är att de tappade Coop som kund. Bonnierförlagen står för 67% av fordringarna. Hiskeliga summor som kan vara svår att överleva.De största förlorarna blir till syende och sist förlagen som mister chansen att få ut sina böcker i dagligvaruhandeln. Nu återstår att se vem som hugger platsen - ska det bli Select eller Pocketgrossisten? Eller finns det någon annan därute som väntar på chansen?Pocketgrossisten har Bonniers i ryggen. Bonniers äger ju bland annat Adlibris som du säkert vet. De är mäktiga i bokbranschen.Om du inte prenumererar på tidningen Svensk bokhandel rekommenderar jag dig att bums göra det. Där hittar du vad som händer i världen och kan på nära håll följa utvecklingen. Det finns massor av intressanta reportage och du lär dig alltid massor.Efter snabbfika fortsatte lektionen med att vi pratade om bokagenturer. I dagsläget finns det cirka nitton olika. Blev du nyfiken på namnen har du dem här:Ahlanders agency
Alfabeta agency
Ann-christine Danielsson agency
Bonniers rights
Brandt new agency
Forma books agency
Grand agency
Hedlund literary agent
Ia Atterholm agency
Lennart Sane agency
Leonhardt och Hoier literary agency
Nilsson literary agency
Nordin agency
Norstedts agency
Banke, Goumen och Smirnova agency
Partners in stories
Salomonsson agency
Storytellers agency
Ulf Töregård agency
Listan har jag hittat i senaste Svensk bokhandelVad du än tänker om egenutgivare så kan jag berätta att de växer. Jag är med i det eminenta sällskapet som heter just Egenutgivarn a och har genom dem fått massor av hjälp. De som är med i föreningen bjuder på tips och trix. Det blir en hel del kan jag berätta. De finns även på Facebook. Själv har jag legat lågt i sommar på grund av att jag jobbat typ jämt med annat. Bokskrivandet har legat på hyllan och bunten med vita blad grinar illa åt mig när jag passerar kontoret. Det ska redigera och skrivas om delvis, sedan bär det av till Jenny Bäfvin g och vidare till några förlag som anmält sitt intresse.
Det är tufft att vara förläggare. Det gäller att hitta nästa trend innan någon annan fattar att det är det. Vara först och håva in författaren. Kika på boken Femtio nyanser av honom. Jag tillhör fansen och gillar det hon skrivit även om det delvis är dåligt korrat. Hon vågade - och vann. Inte att förglömma vågade även förlaget.Så vad är det som händer när du fått ett ja från förlaget? När du hoppat runt och skrikit av glädje i köket och ringt vännerna? Vad händer sedan?Först och främst ska du inte skriva på med en gång. Vänta istället och kolla att kontraktet är okej. Prata med Författarförbundet. Stressa inte. Ser avtalet bra ut? Gör egen research på förlaget? Har de utlandsutgivning? Gör de e-böcker? Hur ser deras försäljningssiffror ut? Pocketrättigheter? Ljudbok? De ska bli din krycka i verkligheten, ge dig pengar så att du kan ge ut en bok, kanske börja på nästa utan att svälta ihjäl under tiden.
Och du då?Titta på dig själv. Vem är du? Har du lätt att prata inför folk? Är du social? Introvert? Föredrar du hemmalivet, kliva runt i trädgården iklädd ett par storstövlar och ett par slitna shorts? Förstår du innebörden av att bli författare? Hur har du det med sociala media? Bloggar du, vet du vad Twitter är, Linkedin, facebook , Instagram, Pinterrest ? Använder du det?Förlaget å sin sida har säkert googlat på ditt namn och vet mer om dig än du om dem. De har läst det du skrivit, stött och blött texten med varandra. Läst om och om igen. De har valt dig.Stämmer allt så är det bara att skriva på. Njuta av ögonblicket, suga på karamellen, länge, länge. För nu börjar slitet:Den första som tar kontakt med dig brukar vara redaktören. Hen har säkert synpunkter på texten. Det blir många och långa diskussioner.Det kan vara för många sidorFör mycket research som gör boken trögFör långa dialogerFör korta dialogerSyftningsfelKapitel som är i fel ordningFörläggaren petar också i det. Har man tur gillar hen det man skrivit och accepterar det utan större ändringar. Numera vill förlagen ha en så ren text som möjligt. De vill gärna att ett proffs kikat på den och kollat alla vändningar, att årstiderna stämmer, dagar, kläder karaktären bär. Att historien är trovärdig och bra, nej bättre än bra.Man redigerar oftast på papper. Ändrar radavstånd och typsnitt, kollar karaktärerna, intriger, stryker, stryker och stryker. Kill your darlings som det heter.Jag redigerar sällan på skärmen. Det känns bättre att ha allt på papper. Jag kan kladda som jag vill. Göra krumelurer som bara jag förstår.
Förhoppningsvis har hen bokens bästa för ögonen och kommer ihåg att det är författarens namn på boken. Författaren Kim M Kimselius råkade ut för en kvinna på förlaget som skrev om manuset och ansåg att det mesta var fel i texten. Hon gjorde den helt enkelt till sin. Elakt, och som tur var sa Kim ifrån, vilket jag tycker är otroligt tufft. Hennes man stod bakom och stöttade beslutet, men ändå. Manuset gavs ut senare via Kims egna förlag och blev en succé. Numera har hon skrivit massor av böcker. Fantastiska historier som barn och vuxna älskar.Det gäller att ha pondus att säga ifrån om någon trampar en på tårna, vilket inte är alltför lätt om man är debutant. Om man inte säger något hänger det över en resten av livet.Ett tips jag också fick av Petra König var att kolla konsekvenser. Skriver du ordet isär på det här viset kan du inte skriva det så här på andra ställen: i särÅ andra sidan kanske det ordet blir fel att använda som exempel. Om du läst Emil i Lönneberga har du säkert läst att Krösamaja säger "I sär, I sär", på dialekt. Betydelsen blir då annan. I det här fallet "Jag säger då det."
Ett bättre exempel är nog imorgon. Det ser inte bra ut att skriva det olika i kapitlen. Man måste bestämma sig hur man vill skriva det och hålla fast vid det.Vad ska då författaren tänka på?Den perfekta kandidaten ska helst:Lyssna på förlaget och följa rådJobba med text som är för dunkel, det vill säga det står inte riktigt i texten vad som menas, läsaren får gissa. Naturligtvis är det här en smakfråga. Något olika förlag tycker olika om. Jag gillar sådana texter och försöker nog skriva så emellanåt. Det mystiska lockar mig.Du ska också ha bra argument för varför dina darlings ska sparas och inte deletas per omgående. Ibland är din darling en riktig sådan och ska sparas, men byggas ut.Vara beredd på att slita hund med texten. Om du inte har lust eller orkar det kan du lika gärna stoppa den i byrån där hemma och fundera resten av livet på hur det kunde ha gått om du tagit dig i kragen.Det är inte omöjligt att en fackbok skrivs av förlaget istället för av författaren. Kockar till exempel som kan vara mästare på att göra mat, men inte lika bra på att skriva. Eller professorer som ofta är smarta som attan, men inte har lusten eller kunskapen. Jag är stor fan av fackböcker och min bokhylla dignar av sådana. Det är så fantastiskt att lära sig nya saker bara genom att öppna en bok. Eller varför inte ta en kurs via Ipaden. Det dignar av föreläsningar på nätet, gratis ibland, mot betalning ibland.
"Det ensamma geniet" kallas författarna. Anledningen till det fattar du säkert. De flesta som skriver sitter ensam på kammaren och sliter med texten dag och natt. Många har ett vanligt jobb som de är på dagtid. Något jag sett på facebook är att författarna ofta byter förlag numera.
Författare nuförtiden verkar mer ärliga om att de inte trivs på förlagen. Via social media har jag läst om författare som inte är nöjd med marknadsföringen förlaget gjort och känner sig åsidosatta.
Nåväl, jag fortsätter resan till utgivning.
Texten är nu genomgången några gånger och du och förlaget har jobbat cirka ett år med redigering korrektur och omslag på boken. Dessutom har du tjingat titel hos Svensk bokhandel. Det vill säga, du har tjingat din tänkta boktitel och berättar för världen via tidningen vad boken ska ha för namn. Det finns inget juridiskt skydd, men oftast tar ingen titeln om du tjingar den.
När du gett ut en bok vill förlaget gärna att du skriver en ny och skriver avtal på en ny nästan direkt. Såvida du nu säljer något av den första. En flopp är en flopp oavsett och inbringar inga pengar.
Deckarförfattare skriver oftast på för flera böcker. Detta för att förlaget ska binda till sig författaren. Det kallas för flerbokskontrakt.
Redigeringsprocessen är på ungefär ett år. Det tar lång tid innan du får hålla i din bäbis, och det är vansinnigt mycket jobb. Du vill säkert bara spy på manuset många gånger eller kasta det i soptunnan. Du tvivlar på dig själv och inbillar dig att alla vet hur dåligt det är men inte talar om det för dig. Det är toppar och vågdalar som du landar i med en hård smäll. Nätterna tillbringas sittande i fönstret med lugnande musik på stereon. Handen vilar på telefonen och du funderar allvarligt på att skita i alltihop och ta en enkel till Bali för att slippa skämmas inför släkten som du pepprat med lyckliga sms att du minsann blivit utgiven författare. Du har tät kontakt med förlaget och blir peppad av dem.
När författaren är nöjd skickar förlaget manuset till sättning. Kika in på Kristina Svensson s blogg. Hon förklarar enkelt hur det går till att sätta boken. Du ska också plocka bort alla horungar. Så här skriver Wikipedia om sådana:
Horunge är en typografisk term för en ensam och ofullständig textrad eller ett ensamt ord, i början eller slutet av ett stycke, som hamnat på en annan sida eller i en annan spalt än resten av stycket.
Man skiljer på två typer av horungar. En dubbel horunge är då sista raden i ett stycke hamnar högst upp i en ny spalt eller på en ny sida. En enkel horunge är då första raden i ett stycke hamnar längst ner på en sida eller i en spalt. Den enkla horungen brukar de flesta formgivare idag acceptera, men den dubbla horungen brukar de flesta grafiska formgivare/redigerare göra allt för att undvika.
Ordet änka används ibland som beteckning för endera en dubbel eller en enkel horunge.
Efteråt får författaren ett korrektur som hon läser och förlaget skickar ett ex till en korrekturläsare som inte läst texten tidigare och blivit "blind", det vill säga inte ser felen. Författaren kollar horungar och skrivfel, men även om tidslinjen i boken stämmer.
Redaktören för in ändringarna i manuset tillsammans med författaren.
Observera att det ALLTID finns korrfel i en utgiven bok. Det spelar ingen roll hur stort förlaget är. Det slinker igenom korrfel.
Det är som sagt ensamt att vara författare och när boken är färdig och releasefestens toner tystnat ligger du där i soffan igen. Kommer boken att säljas? Vill någon verkligen läsa något jag skrivit? Eller också kör det igång snabbt och du hissas och dissas på olika bloggar och i tidningar. Hyllas av andra författare och olika förlag drar i dig.
Ibland blir det tyst. Både från förlaget och pressen. Boken ligger i butiken, men säljs inte. Du åker ut till bibliotek och bokhandlare, pratar så du blir hes om vad den handlar om. Skriver autografer.
NU börjar det hårda jobbet om du inte redan börjat. Du bör blogga om boken, Twittra, facebooka, se till att bloggare läser och kommenterar. Gå på andras releasefester, kommentera andras bloggar och naturligtvis se till att sälja boken överallt. Fundera på vad boken handlar om. Kan den passa på något udda ställe?
Var vill du vara? På ett stort eller litet förlag?
Nja, på ett stort förlag blir du en liten fisk, men på ett litet förlag blir du en stor fisk. Jag gillar tanken på ett litet förlag, men är inte främmande för att ingå i ett stort förlags utgivning. Det kan handla om möjlighet att göra film av manuset, kontakter med mera.
"Så...vad gör en författarcoach och vad kostar det?" sa en av oss och tänkte på de här människorna som kan förvandla ens manus till något extra ordinärt.
Svaret är att det är olika från person till person. Några av de jag kommit i kontakt med är
Ann Ljungber g som har massor av kurser och även är den som drog in mig i fantastisk lärorika Digitala affärsmodeller , men även Skrivarprat och just för tillfället Skriv din bok steg för steg. Den sistnämnda är för övrigt helt gratis och dignar av bra att ha tips.
Jenny Bäfving har under en längre tid lärt mig allt hon kan om novellskrivande. Jodå, jag fick hederspris i Allas novelltävling, men det är alltid bra att kunna mycket om saker. Det är min livsfilosofi - man kan aldrig lära sig för mycket. Jenny ska kika på mitt manus när jag redigerat det, och säga vad hon tycker innan det åker vidare till förlag.
Kristina Simar har recenserat mina böcker Tre änglar och tre mirakel och novellsamlingen Pappersskärvor men hon har inte hjälpt mig med dem. Däremot har jag flera författarvänner som använt hennes skicklighet.
Elisabet Norin har skrivit boken Tre enkla regler finns inte. En bok om romanskrivande som är en av mina biblar. Där finns allt - och lite till. Hon är lärare på skrivkurser och en baddare på att hjälpa till med manus. Jag har inte använt hennes erfarenhet, men mina skrivarkompisar har gjort det med stor framgång.
Priserna varierar, men kliv in på deras sidor och mejla för att få besked.
Genom att gå med i Egenutgivarn a som jag pratade om förut, får du besked om hur försäljningscykeln går till. det finns i dagsläget tre olika insäljningscyklar - Akademibokhandeln - Ugglan och JBgruppen. Inköpare från bokhandeln träffar dig (om du är egenutgivare) eller förlaget och författarna får berätta handlingen i boken och tala om sig själv. Visa hur omslaget ser ut och helt enkelt pitcha sitt manus. Oftast bestämmer författaren titeln på boken, men ibland bestäms den i samråd med förlaget.
Titel ja. Hur säker är du på att den inte är tagen?
Lugn, du går in på Libri s och skriver in din tänkta titel. Då ser du om den finns eller ej.
På onsdag är det kursdags igen. Förhoppningsvis finns det fler som vill lära sig allt om bokbranschen och tar kontakt med Petra som då kan prata med Skrivakademin.
Kör hårt...skriv så fingrarna blöder / Anitha Östhlund Meijer
Det där var väl en hel del läsvärt? Nu kan du betydligt mer om bokbranschen än tidigare.
Vill du ha fler skrivtips, läsa hur du skickar till ett förlag, hur du ger ut på eget förlag, och mycket mer, hittar du alla uppgifter i min bok Att skriva med glädje. Boken finns även som E-bok.Kramisar Kim
Vad roligt att du läser min blogg. Kommentera gärna vad du tycker om det här blogginlägget. Välkommen tillbaka!
Om du vill veta mer om mig och mina böcker kan du kika in på min hemsida www.kimselius.se .
Om du vill köpa Kim M. Kimselius böcker hittar du dem här
