Kim M. Kimselius's Blog, page 232
September 23, 2014
"Kim M Kimselius bok Skräckresan med Titanic Ett läsarmåste"
"Denna berättelsen om Titanic sitter kvar i hjärtat."
På Facebook kom det fina ord från Christina Bromée om min bok
Skräckresan med Titanic
. Blev oerhört glad för den här recensionen. Christina är en vuxen läsare som har följt mig och mina böcker under många år. Hon samlar på, och har läst, alla mina böcker. Här kan du läsa hennes ord:
"Skräckresan med Titanic Ett läsarmåste :)
Jag var med på Titanic från första sidan i boken. Var på Titanicutställningen i somras och med den i minnet läste jag boken. Allt kändes så verkligt, med verkliga personer och händelser blandat med dina egna karaktärer och deras upplevelser.
Jag läser oftast på min tågresa till och från jobb och höll på att missa min hållplats för jag ville inte sluta läsa.
Jag tänker ofta att det inte kan bli bättre men du har lyckats igen. Denna berättelsen om Titanic sitter kvar i hjärtat. Du har lyckats fånga dessa människoöden på ett fantastiskt sätt. En berättelse som man önskar inte var sann :(
Jag beundrar ditt sätt att samla all fakta du "gräver" fram till så fantastiska böcker om och om igen ♥
Önskar dig lycka till på bokmässan och jag tror inte, jag vet, att Skräckresan med Titanic blir en säljarsuccé! Så ta många med dig :)
Massor kramar ♥ Christina Bromée "
Tack snälla Christina för dina underbara ord, som stärker mitt självförtroende och gör mig oerhört glad. Ett bra pepp inför bokmässan i Göteborg den här veckan. Tack!
Kramisar Kim
Vad roligt att du läser min blogg. Kommentera gärna vad du tycker om det här blogginlägget.
Mejla Kim M Kimselius
. Välkommen tillbaka!
Om du vill veta mer om mig och mina böcker kan du kika in på min hemsida www.kimselius.se .
Om du vill köpa Kim M. Kimselius böcker hittar du dem här
Jag med några av mina 30 böcker. Foto Bertil Knoester.

"Skräckresan med Titanic Ett läsarmåste :)
Jag var med på Titanic från första sidan i boken. Var på Titanicutställningen i somras och med den i minnet läste jag boken. Allt kändes så verkligt, med verkliga personer och händelser blandat med dina egna karaktärer och deras upplevelser.
Jag läser oftast på min tågresa till och från jobb och höll på att missa min hållplats för jag ville inte sluta läsa.
Jag tänker ofta att det inte kan bli bättre men du har lyckats igen. Denna berättelsen om Titanic sitter kvar i hjärtat. Du har lyckats fånga dessa människoöden på ett fantastiskt sätt. En berättelse som man önskar inte var sann :(
Jag beundrar ditt sätt att samla all fakta du "gräver" fram till så fantastiska böcker om och om igen ♥
Önskar dig lycka till på bokmässan och jag tror inte, jag vet, att Skräckresan med Titanic blir en säljarsuccé! Så ta många med dig :)
Massor kramar ♥ Christina Bromée "

Kramisar Kim

Om du vill veta mer om mig och mina böcker kan du kika in på min hemsida www.kimselius.se .
Om du vill köpa Kim M. Kimselius böcker hittar du dem här
Jag med några av mina 30 böcker. Foto Bertil Knoester.
Published on September 23, 2014 21:00
September 22, 2014
"Kim M Kimselius - Sveriges svar på Enid Blyton?"
Den här fina recensionen har jag fått av Astrid Ahlberg på bloggen
Porten
.
Kim M. Kimselius - Sveriges svar på Enid Blyton?
Som barn slukade jag alla Fem-böckerna av Enid Blyton. Och kanske ännu bättre tyckte jag om hennes Äventyrs-serie - Äventyrens ö, Äventyrens hav osv... Jag vet inte om nutida barn läser dessa med någon behållning, kanske har de blivit alltför föråldrade och omoderna. Men det gör ju inget, nu kan föräldrar istället förse sina barn med Kim M. Kimseliu s spännande och lättlästa/sträcklästa böcker! Jag har läst två av dem och får ärligt säga att jag tycker de slår Enid Blytons med åtminstone en hästlängd!
Jag har också sett någonstans att Kim kallats Blekinges Astrid Lindgren.
Kim har gjort så grundlig research - vilket hon delar med sig av både längst bak i böckerna och på bloggen - att man till och med lär sig ett och annat nytt från hennes skrivande. Att man även får en sugande lust att besöka dessa platser själv är en biverkan man får ta med jämnmod. Jag tror det vore roligt att läsa dessa böcker högt för sina lite äldre barn, fast samtidigt svårt. Mest varje kapitel slutar med en cliff-hanger så det vore knepigt att sluta läsa, barnen skulle effektivt övertala sin mamma/pappa att ta "bara ett kapitel till ..." Kanske skulle de t.o.m. tjuvläsa själva!
Gemensamt för de böcker jag har sett är ett lockande, välgjort omslag, på hårda pärmar och i lagom tjocklek för ofta lite otåliga, rastlösa barn och ungdomar. Inte alla orkar ge sig på tegelstenar - istället kan man här fortsätta på nästa bok i serien. Om jag förstått rätt är de flesta delarna i de olika serierna fristående, men har samma huvudkaraktärer som man kan fästa sig vid. Handlingen, att döma efter de två jag har läst, är ganska otäck. Kim skyggar inte för ond, bråd död, det förekommer både avlidna människor och döda djur under berättelsernas gång, och huvudpersonerna svävar då och då i livsfara. Och det är som det ska vara tycker jag, för barn från låt säga 10 år upp till 17.
Det finns även en guldkant av romantik med i historierna, men också nära vänskap.
Tillbaka till Pompeji
är den första om Theo och Ramona. (Jag har en Teo i min andra bok, förkortning av Teodor. Så det känns lite extra kul!) Här förekommer tidsvandring, vilket jag tror är mer regel än undantag i denna serie att döma av titlarna. Nummer två heter nämligen
Jag är ingen häxa
, del 3
Faraos förbannelse
osv. Giljotinen (bok 8) kan jag gissa är synnerligen ruskig, den handlar förstås om franska revolutionen.
I Tillbaka till Pompeji kommer flickan Ramona till den utgrävda ruinstaden Pompeji med sin skolklass. Hon råkar somna under en vilopaus och vips! förflyttas hon till Pompeji år 79 e Kr. Innan hon räddar sig därifrån hinner hon vara med om Vesuvius ödesdigra vulkanutbrott, men det händer en hel del dessförinnan ... Bland annat blir hon nära vän med rikemanspojken Theo.
Sist i boken finns en faktadel med ordlista och fotografier från Pompeji, samt en trevlig och personlig presentation av författaren och hennes böcker. Jag får intrycket att hon älskar sina unga läsare och har kontakt med många av dem. Det framgår även av den snygga, proffsiga och innehållsrika bloggen.
Kimberlie - Äventyr på nya Zeeland
bad jag att få signerad till min brorson 9 år gammal. Men jag tror han får vänta något år till innan han får den. Namnet Kimberlie (en flicka) är lite ovant i mina öron, men hennes pappa har rötter från detta land så det känns inte ologiskt. Kim, som hon oftast kallas, kommer till Nya Zeeland på semesterresa med sina föräldrar, kombinerat med att hälsa på släktingar. Hon är rätt ensam och rastlös och ger sig i tid och otid ut på egna utflykter, ofta med oväntade och farliga följder. Mansansiktet på omslaget dyker upp som en skrämmande urinvånare, medan den underliga porten bara nämns - vill man veta mer om vad det är för en plats får man fortsätta med nästa del i serien. Även denna bok avslutas med faktadel.
Karaktärerna i böckerna skildras medryckande och trovärdigt. Miljöerna ... ja det märks att författaren forskat om och antagligen även besökt flera av platserna.
Sammantaget för dessa två böcker, som jag gissar ger en bra bild av Kimselius hela författarskap för barn och ungdomar, är att jag önskar att jag hade ett barnsligare - eller kanske ungdomligare - sinnelag och mer tid. I så fall hade jag läst dem allihop!
Tack för den fina recensionen Astrid.
Kramisar Kim
Vad roligt att du läser min blogg. Kommentera gärna vad du tycker om det här blogginlägget.
Mejla Kim M Kimselius
. Välkommen tillbaka!
Om du vill veta mer om mig och mina böcker kan du kika in på min hemsida www.kimselius.se .
Om du vill köpa Kim M. Kimselius böcker hittar du dem här
Jag med några av mina 30 böcker. Foto Bertil Knoester.
Kim M. Kimselius - Sveriges svar på Enid Blyton?
Som barn slukade jag alla Fem-böckerna av Enid Blyton. Och kanske ännu bättre tyckte jag om hennes Äventyrs-serie - Äventyrens ö, Äventyrens hav osv... Jag vet inte om nutida barn läser dessa med någon behållning, kanske har de blivit alltför föråldrade och omoderna. Men det gör ju inget, nu kan föräldrar istället förse sina barn med Kim M. Kimseliu s spännande och lättlästa/sträcklästa böcker! Jag har läst två av dem och får ärligt säga att jag tycker de slår Enid Blytons med åtminstone en hästlängd!
Jag har också sett någonstans att Kim kallats Blekinges Astrid Lindgren.

Kim har gjort så grundlig research - vilket hon delar med sig av både längst bak i böckerna och på bloggen - att man till och med lär sig ett och annat nytt från hennes skrivande. Att man även får en sugande lust att besöka dessa platser själv är en biverkan man får ta med jämnmod. Jag tror det vore roligt att läsa dessa böcker högt för sina lite äldre barn, fast samtidigt svårt. Mest varje kapitel slutar med en cliff-hanger så det vore knepigt att sluta läsa, barnen skulle effektivt övertala sin mamma/pappa att ta "bara ett kapitel till ..." Kanske skulle de t.o.m. tjuvläsa själva!
Gemensamt för de böcker jag har sett är ett lockande, välgjort omslag, på hårda pärmar och i lagom tjocklek för ofta lite otåliga, rastlösa barn och ungdomar. Inte alla orkar ge sig på tegelstenar - istället kan man här fortsätta på nästa bok i serien. Om jag förstått rätt är de flesta delarna i de olika serierna fristående, men har samma huvudkaraktärer som man kan fästa sig vid. Handlingen, att döma efter de två jag har läst, är ganska otäck. Kim skyggar inte för ond, bråd död, det förekommer både avlidna människor och döda djur under berättelsernas gång, och huvudpersonerna svävar då och då i livsfara. Och det är som det ska vara tycker jag, för barn från låt säga 10 år upp till 17.
Det finns även en guldkant av romantik med i historierna, men också nära vänskap.

I Tillbaka till Pompeji kommer flickan Ramona till den utgrävda ruinstaden Pompeji med sin skolklass. Hon råkar somna under en vilopaus och vips! förflyttas hon till Pompeji år 79 e Kr. Innan hon räddar sig därifrån hinner hon vara med om Vesuvius ödesdigra vulkanutbrott, men det händer en hel del dessförinnan ... Bland annat blir hon nära vän med rikemanspojken Theo.
Sist i boken finns en faktadel med ordlista och fotografier från Pompeji, samt en trevlig och personlig presentation av författaren och hennes böcker. Jag får intrycket att hon älskar sina unga läsare och har kontakt med många av dem. Det framgår även av den snygga, proffsiga och innehållsrika bloggen.

Karaktärerna i böckerna skildras medryckande och trovärdigt. Miljöerna ... ja det märks att författaren forskat om och antagligen även besökt flera av platserna.
Sammantaget för dessa två böcker, som jag gissar ger en bra bild av Kimselius hela författarskap för barn och ungdomar, är att jag önskar att jag hade ett barnsligare - eller kanske ungdomligare - sinnelag och mer tid. I så fall hade jag läst dem allihop!

Kramisar Kim

Om du vill veta mer om mig och mina böcker kan du kika in på min hemsida www.kimselius.se .
Om du vill köpa Kim M. Kimselius böcker hittar du dem här
Jag med några av mina 30 böcker. Foto Bertil Knoester.
Published on September 22, 2014 21:00
September 21, 2014
Gästbloggare: "Det gamla ödehuset" av Åsa Persson
Den 26 juli 2014 höll jag
skrivarkurs på Färgargården i Eringsboda
. Deltagarna fick i uppgift att skriva varsin novell utifrån huset vi befann oss i, eller de saker de hittade i det gamla huset. Här kommer första bidraget: Det gamla ödehuset av Åsa Persson.
Det gamla ödehuset
Det var en dag när jag var ute och gick i skogen. Jag gick slentrianmässigt den gamla vanliga vägen, men när jag fick syn på den halvt igenväxta stigen in till höger, den vid den gamla eken, så stannade jag upp. Hur många gånger hade jag inte tänkt utforska den där stigen? För att se vart jag hamnade?
Nu hade den dagen kommit.
Jag gick in på stigen. Den höga mittsträngen killade mig om vaderna och jag böjde mig snabbt ner och kliade mig. När jag rätade mig så bara stod huset där. Mitt framför mig
Stort gult och majestätiskt i sin enkelhet. Det var övergivet förstås. Det såg jag med en gång. Och det liksom viskade till mig. Kom in, min vän. Kom in.
Och jag letade upp den vita ytterdörren och gick in.
Jag gick långsamt ett varv i huset. Hade aldrig varit inne i något ödehus förut, det var spännande men inte på det nervkittlande viset. Det var en nyfiken spänning. En naturlig känsla, som ville veta mer. Inte så att jag var rädd att bli påkommen eller att det skulle finnas andar i huset, det var inte alls så. Det var bara varmt, fint och välkomnande. Som om huset väntat på mig.
Som om det vetat att jag skulle komma.
Som att det ville.
Det var så många synintryck att jag fick gå flera varv i huset innan jag kunde ta in dem alla. För varje runda upptäckte jag något nytt. De gamla golvplankorna under fötterna knarrade och jag fick en tanke om en lös planka någonstans som ruvade på en stor skatt.
Men någon sådan planka stod inte att finna. Istället fångade flera andra föremål mitt intresse. Föremål som berättade om familjen som en gång levt i huset.
Ett sånt föremål var strykjärnet som stod i ett hörn. En blick på det gamla föremålet i järn och trähandtag fick mig att se på mina egna kläder. De som tumlats. Jag hade bara strukit kläder en gång i hela mitt liv, och det var med ett elektriskt där man kunde ställa in hettan. Det här var tungt och väldigt enkelt.
Tanken slog mig. Hur kunde de stryka kläder med det där, utan att bränna sönder kläderna? Det kan inte ha varit så enkelt att reglera värmen på det där, bara genom att ställa det på spishällen!
Inte långt ifrån strykjärnet stod en träbalja med tidningar i. Familjen som en gång bott här hade varit intresserade av samhället och av världen. Det var gamla dagstidningar. Hur gamla var de? Jag letade med blicken efter årtal, men någonstans på vägen tappade jag intresset för tidningarna eftersom ögonen föll på en gammal svart portfölj.
Den svarta portföljen skvallrade om, styrkte, min teori att mannen i huset – för det var en man som en gång haft den, det var jag säker på – var berest, nyfiken och lärd. Han kanske inte varit så rik, men han hade varit mån om att se bra ut, göra gott intryck och göra vad som var rätt.
Bilden jag fick framför mig var en välrakad ung man i svart kavaj och vit skjorta, slips och kortklippt hår som hade sidbena. Han var artig och vänlig, och naturligtvis hade han blankputsade skor.
En kanna i kakelugnen berättade för mig att kaffe förmodligen varit viktigt i detta hus. Kannan var av någon sorts metall, emalj, kanske, och i min värld stod en sådan alltid på spishällen.
Men varför inte också i kakelugnen, tänkte jag.
Det var kanske i detta rum man tillbringade mest tid. Det var kanske husets varmaste rum när snöstormen yrde utanför. Eller, det kanske var i detta rum man emottog eventuella gäster?
Det slitna men rena köket fick mig att känna in det gamla. Att det fanns en tid där elspis, frys och kyl inte funnits. Tänk att det bott en hel familj här! Jag såg mig om med vaksamma, men samtidigt nyfikna ögon. Fanns det några ledtrådar som kunde berätta vad som hänt familjen? Vad hade hänt i det här husets historia? Varför stod det tomt?
Av Åsa Persson 26/7-14
Tack Åsa för den fina novell! Lycka till med ditt författarskap.
Kramisar Kim
Vad roligt att du läser min blogg. Kommentera gärna vad du tycker om det här blogginlägget.
Mejla Kim M Kimselius
. Välkommen tillbaka!
Om du vill veta mer om mig och mina böcker kan du kika in på min hemsida www.kimselius.se .
Om du vill köpa Kim M. Kimselius böcker hittar du dem här
Jag med några av mina 30 böcker. Foto Bertil Knoester.

Det gamla ödehuset
Det var en dag när jag var ute och gick i skogen. Jag gick slentrianmässigt den gamla vanliga vägen, men när jag fick syn på den halvt igenväxta stigen in till höger, den vid den gamla eken, så stannade jag upp. Hur många gånger hade jag inte tänkt utforska den där stigen? För att se vart jag hamnade?
Nu hade den dagen kommit.
Jag gick in på stigen. Den höga mittsträngen killade mig om vaderna och jag böjde mig snabbt ner och kliade mig. När jag rätade mig så bara stod huset där. Mitt framför mig
Stort gult och majestätiskt i sin enkelhet. Det var övergivet förstås. Det såg jag med en gång. Och det liksom viskade till mig. Kom in, min vän. Kom in.
Och jag letade upp den vita ytterdörren och gick in.
Jag gick långsamt ett varv i huset. Hade aldrig varit inne i något ödehus förut, det var spännande men inte på det nervkittlande viset. Det var en nyfiken spänning. En naturlig känsla, som ville veta mer. Inte så att jag var rädd att bli påkommen eller att det skulle finnas andar i huset, det var inte alls så. Det var bara varmt, fint och välkomnande. Som om huset väntat på mig.
Som om det vetat att jag skulle komma.
Som att det ville.
Det var så många synintryck att jag fick gå flera varv i huset innan jag kunde ta in dem alla. För varje runda upptäckte jag något nytt. De gamla golvplankorna under fötterna knarrade och jag fick en tanke om en lös planka någonstans som ruvade på en stor skatt.
Men någon sådan planka stod inte att finna. Istället fångade flera andra föremål mitt intresse. Föremål som berättade om familjen som en gång levt i huset.
Ett sånt föremål var strykjärnet som stod i ett hörn. En blick på det gamla föremålet i järn och trähandtag fick mig att se på mina egna kläder. De som tumlats. Jag hade bara strukit kläder en gång i hela mitt liv, och det var med ett elektriskt där man kunde ställa in hettan. Det här var tungt och väldigt enkelt.
Tanken slog mig. Hur kunde de stryka kläder med det där, utan att bränna sönder kläderna? Det kan inte ha varit så enkelt att reglera värmen på det där, bara genom att ställa det på spishällen!
Inte långt ifrån strykjärnet stod en träbalja med tidningar i. Familjen som en gång bott här hade varit intresserade av samhället och av världen. Det var gamla dagstidningar. Hur gamla var de? Jag letade med blicken efter årtal, men någonstans på vägen tappade jag intresset för tidningarna eftersom ögonen föll på en gammal svart portfölj.
Den svarta portföljen skvallrade om, styrkte, min teori att mannen i huset – för det var en man som en gång haft den, det var jag säker på – var berest, nyfiken och lärd. Han kanske inte varit så rik, men han hade varit mån om att se bra ut, göra gott intryck och göra vad som var rätt.
Bilden jag fick framför mig var en välrakad ung man i svart kavaj och vit skjorta, slips och kortklippt hår som hade sidbena. Han var artig och vänlig, och naturligtvis hade han blankputsade skor.
En kanna i kakelugnen berättade för mig att kaffe förmodligen varit viktigt i detta hus. Kannan var av någon sorts metall, emalj, kanske, och i min värld stod en sådan alltid på spishällen.
Men varför inte också i kakelugnen, tänkte jag.
Det var kanske i detta rum man tillbringade mest tid. Det var kanske husets varmaste rum när snöstormen yrde utanför. Eller, det kanske var i detta rum man emottog eventuella gäster?
Det slitna men rena köket fick mig att känna in det gamla. Att det fanns en tid där elspis, frys och kyl inte funnits. Tänk att det bott en hel familj här! Jag såg mig om med vaksamma, men samtidigt nyfikna ögon. Fanns det några ledtrådar som kunde berätta vad som hänt familjen? Vad hade hänt i det här husets historia? Varför stod det tomt?
Av Åsa Persson 26/7-14
Tack Åsa för den fina novell! Lycka till med ditt författarskap.
Kramisar Kim

Om du vill veta mer om mig och mina böcker kan du kika in på min hemsida www.kimselius.se .
Om du vill köpa Kim M. Kimselius böcker hittar du dem här
Jag med några av mina 30 böcker. Foto Bertil Knoester.
Published on September 21, 2014 21:00
September 20, 2014
Boktips: Blodshämnd av Margit Sandemo 11:e boken i Sagan om Isfolket.

Villemo är huvudperson i den här boken, en vildsint ung flicka som liknar flickan Sol som jag fattade så mycket tycke för i bok 3. Villemo råkar ut för den ena olyckshändelsen efter den andra, utan att riktigt förstå att någon verkligen är ute för att göra henne illa, ja till och med döda henne.
Den här boken var riktigt, riktigt spännande, omslaget är missvisande och får mig att tänka på en kärleksroman. Visst, det är kärlek med, men framförallt genomsyras den här boken av oförsonligt hat, mot en oskyldig person: Villemo. Rekommenderar dig varmt att läsa boken.

Fråga efter boken hos din bokhandlare, annars finns den på nätet, till exempel hos Adlibris och Bokus .
För fler boktips kika in på Kimselius Boktips här på bloggen.
Kramisar Kim

Om du vill veta mer om mig och mina böcker kan du kika in på min hemsida www.kimselius.se .
Om du vill köpa Kim M. Kimselius böcker hittar du dem här
Jag med några av mina 30 böcker. Foto Bertil Knoester.
Published on September 20, 2014 22:00
September 19, 2014
Boktips: Förr eller senare exploderar jag av John Green

En smärtsam skildring av hur det är att leva med cancer. Jag har lyssnat på boken under morgonpromenaderna och gått med strupen ihopsnörpt för att hålla tårarna borta.
Boken handlar om två ungdomar, Hazel Grace och Augustus Waters, som har cancer. Deras tid är utmätt. Boken skildrar ungdomarnas känslor så bra, att det känns som om jag upplever dem själv.
Hazel är sjutton år och vet att hon aldrig kommer att bli fri från cancern, det har hon vetat i tre år, alltsedan hon fick sin cancerdiagnos. På ett stödmöte för unga cancersjuka möter hon Augustus Waters. Han är friskförklarad från sin cancer, har fått ena benet bortopererat för att bli frisk. Från den stunden umgås de båda ungdomarna i stort sett varje dag.
En bok har betytt mycket för Hazel, den handlar om en cancersjuk flicka. Boken slutar mitt i en mening. Hazel har skrivit till författaren många gånger för att få veta hur det gick sedan, utan att ha fått något svar. Hon lånar boken till Augustus som blir lika betagen i berättelsen som Hazel. Augustus lyckas få kontakt med författaren, som lovar att berätta hur det gick sedan om Augustus och Hazel kommer till Holland där han bor. Själva bor de i USA. Omöjligt för två cancersjuka att resa över Atlanten, eller? Hazel är beroende av sin syrgastub för att överleva, kan inte vara utan den många sekunder, hur skulle hon kunna resa iväg till Holland. Dessutom finns det inga pengar.
Augustus bestämmer sig för att se till att Hazels önskan blir uppfylld. Något som inte är så lätt. Dessutom blandar cancern sig dramatiskt in i deras liv, och ställer allt på ända när allt ser ut att lösa sig.
Åh, vilken bok!
Jag har förlorat många vänner och släktingar till cancern och har sett hur människors liv förändras i ett enda nafs. Att få uppleva det så här nära, i Hazels skildring, gör att jag gråter ännu mer över de jag har förlorat.

Fråga efter boken hos din bokhandlare, annars finns den på nätet, till exempel hos Adlibris och Bokus .
För fler boktips kika in på Kimselius Boktips här på bloggen.
Kramisar Kim

Om du vill veta mer om mig och mina böcker kan du kika in på min hemsida www.kimselius.se .
Om du vill köpa Kim M. Kimselius böcker hittar du dem här
Jag med några av mina 30 böcker. Foto Bertil Knoester.
Published on September 19, 2014 22:00
September 18, 2014
DHL:s ankomst dagens höjdpunkt för hundarna





Nu dröjer det några dagar, sedan är DHL-lastbilen tillbaka och samma rutiner börjar igen.
Vi har leverans varje gång lastbilen kommer. Om det skulle inträffa att vi någon enstaka gång inte har något paket, förmodligen för att vi har skickat med posten på kundens begäran, då ringer de från DHL och frågar om bokningen inte har fungerat. Det är ordning och reda på dem och vi är tacksamma för att det fungerar så bra med DHL. Här ute på landet är det långt till närmaste stad, så jag måste nog medge att jag tycker det är lika roligt med lastbilens ankomst som hundarna gör ;-)
Ha en bra dag!
Kramisar Kim

Om du vill veta mer om mig och mina böcker kan du kika in på min hemsida www.kimselius.se .
Om du vill köpa Kim M. Kimselius böcker hittar du dem här
Jag med några av mina 30 böcker. Foto Bertil Knoester.
Published on September 18, 2014 21:00
September 17, 2014
Storfurstinnan Anastasia Nikolajevna Romanova
Anastasia Nikolajevna Romanova
Anastasia utklippt ur omslaget på
Kim M Kimselius bok
Anastasias öde
Anastasia föddes den 18 juni 1901 och dog 16 juli 1918. Hennes Kejserliga Höghet Storfurstinnan Anastasia var yngsta dotter till Rysslands sista tsar Nikolaj II och Alexandra av Hessen. Anastasia hade fyra syskon: Olja, Aleksej, Tatiana och Maria. Anastasia mördades sannolikt tillsammans med sin familj i juli 1918.
Länge cirkulerade ett rykte om att Anastasia hade överlevt. Under lång tid påstod sig många kvinnor i Europa att de var Anastasia. Den som länge var känd som den överlevande Anastasia var Anna Andersson. Hon dök upp i Berlin 1920 och dog i USA 1984. Under sitt liv fick hon många anhängare som trodde att hon var Anastasia. De flesta i Romanovsläkten tog avstånd från henne. Med hjälp av den nya DNA-tekniken kunde man 1994 konstatera att hon inte hade varit Anastasia. Det som dock fick folk att tro att hon var storfurstinnan var att hon var mycket lik Anastasia, bland annat hade båda en missbildning vid en av höger fots tår, de hade samma ansiktsform och identiska öron.
Det var populärt att påstå att man var en av tsarfamiljen som hade överlevt massakern, eftersom det gick rykte om en enorm förmögenhet som tillhörde tsarfamiljen och fanns på Bank of England.
1989 påträffades tsarfamiljens kvarlevor och identifierades 1991. Det gjorde utförliga DNA-tester i Ryssland, USA och England. Testerna övertygade forskarna att det verkligen var tsarfamiljen man hade funnit, även om många ifrågasatte resultatet. En av de som utförde den vetenskapliga undersökningen var William R. Maples i USA och han sa att det inte fanns några kroppar av Anastasia eller hennes bror Aleksej.
De två saknade barnen återfanns till slut 2008. 2009 bekräftade DNA-test att det var de saknade barnen. Därmed var alla kvarlevor av tsarfamiljen återfunna.
Efter kommunismens fall fick Nikolaj II och hans familj slutlig begravning i Sankt Petersburg, den 17 juli 1998. Den rysk-ortodoxa kyrkan helgonförklarade tsarfamiljen 2001. Rysslands högsta domstol fastslog den 1 oktober 2008, att mordet på den avgångne tsaren Nikolaj II var olagligt.
Sedan många år tillbaka har jag fascinerats av storfurstinnan Anastasias öde. Till slut bestämde jag mig för att skriva en bok om henne. Det blev boken
Anastasias öde
, en historisk äventyrsbok som har fått många fina omdömen.
Det är nittonde boken i min fristående historiska äventyrsserie om Theo och Ramona, som reser tillbaka i tiden och upplever olika historiska händelser. Precis som alla andra böcker i serien avslutas den med en gedigen faktadel.
Kramisar Kim
Vad roligt att du läser min blogg. Kommentera gärna vad du tycker om det här blogginlägget. Mejla Kim M Kimselius . Välkommen tillbaka!
Om du vill veta mer om mig och mina böcker kan du kika in på min hemsida www.kimselius.se .
Om du vill köpa Kim M. Kimselius böcker hittar du dem här
Jag med några av mina 30 böcker. Foto Bertil Knoester.

Kim M Kimselius bok
Anastasias öde
Anastasia föddes den 18 juni 1901 och dog 16 juli 1918. Hennes Kejserliga Höghet Storfurstinnan Anastasia var yngsta dotter till Rysslands sista tsar Nikolaj II och Alexandra av Hessen. Anastasia hade fyra syskon: Olja, Aleksej, Tatiana och Maria. Anastasia mördades sannolikt tillsammans med sin familj i juli 1918.
Länge cirkulerade ett rykte om att Anastasia hade överlevt. Under lång tid påstod sig många kvinnor i Europa att de var Anastasia. Den som länge var känd som den överlevande Anastasia var Anna Andersson. Hon dök upp i Berlin 1920 och dog i USA 1984. Under sitt liv fick hon många anhängare som trodde att hon var Anastasia. De flesta i Romanovsläkten tog avstånd från henne. Med hjälp av den nya DNA-tekniken kunde man 1994 konstatera att hon inte hade varit Anastasia. Det som dock fick folk att tro att hon var storfurstinnan var att hon var mycket lik Anastasia, bland annat hade båda en missbildning vid en av höger fots tår, de hade samma ansiktsform och identiska öron.
Det var populärt att påstå att man var en av tsarfamiljen som hade överlevt massakern, eftersom det gick rykte om en enorm förmögenhet som tillhörde tsarfamiljen och fanns på Bank of England.
1989 påträffades tsarfamiljens kvarlevor och identifierades 1991. Det gjorde utförliga DNA-tester i Ryssland, USA och England. Testerna övertygade forskarna att det verkligen var tsarfamiljen man hade funnit, även om många ifrågasatte resultatet. En av de som utförde den vetenskapliga undersökningen var William R. Maples i USA och han sa att det inte fanns några kroppar av Anastasia eller hennes bror Aleksej.
De två saknade barnen återfanns till slut 2008. 2009 bekräftade DNA-test att det var de saknade barnen. Därmed var alla kvarlevor av tsarfamiljen återfunna.
Efter kommunismens fall fick Nikolaj II och hans familj slutlig begravning i Sankt Petersburg, den 17 juli 1998. Den rysk-ortodoxa kyrkan helgonförklarade tsarfamiljen 2001. Rysslands högsta domstol fastslog den 1 oktober 2008, att mordet på den avgångne tsaren Nikolaj II var olagligt.

Det är nittonde boken i min fristående historiska äventyrsserie om Theo och Ramona, som reser tillbaka i tiden och upplever olika historiska händelser. Precis som alla andra böcker i serien avslutas den med en gedigen faktadel.
Kramisar Kim

Vad roligt att du läser min blogg. Kommentera gärna vad du tycker om det här blogginlägget. Mejla Kim M Kimselius . Välkommen tillbaka!
Om du vill veta mer om mig och mina böcker kan du kika in på min hemsida www.kimselius.se .
Om du vill köpa Kim M. Kimselius böcker hittar du dem här
Jag med några av mina 30 böcker. Foto Bertil Knoester.
Published on September 17, 2014 21:00
September 16, 2014
Färgskiss Staden på andra sidan - Kompassen


Baksidestext till Staden på andra sidan - Kompassen:
I en grotta upptäcker Markus något som liknar en stor skimrande såpbubbla. Den ser skrämmande farlig ut och han törs inte komma nära den.
Plötsligt dyker en främmande person upp i grottan. Det är Matilda, en äventyrlig flicka, som inte är rädd för något. Markus vill inte visa sin rädsla, utan sträcker fram handen mot bubblan och vidrör den.
I samma ögonblick börjar äventyret för dem båda, för bakom bubblan väntar en magisk och skrämmande värld.
Boken utkommer våren 2015.
Dagens rubrik på Kim M Kimselius Författarblogg är "Skrivlängtan".
Kramisar Kim

Om du vill veta mer om mig och mina böcker kan du kika in på min hemsida www.kimselius.se .
Om du vill köpa Kim M. Kimselius böcker hittar du dem här
Jag med några av mina 30 böcker. Foto Bertil Knoester.
Published on September 16, 2014 21:00
September 15, 2014
"Kimselius har skrivit ännu en spännande, lättläst roman full av historiska fakta och detaljrika miljöer." Anastasias öde
"Kimselius har skrivit ännu en spännande, lättläst roman full av historiska fakta och detaljrika miljöer."
Hanna Lindbom på tidningen BLT har läst och recenserat boken
Anastasias öde
. Det här är hennes omdöme om boken:
Kimselius fördjupar huvudpersonernas relation
Kim M Kimselius har skrivit över 30 böcker. Anastasias öde är nittonde boken i Blekingeförfattarens bokserie om Theo och Ramona som reser i tiden och upplever olika historiska äventyr. BLTs recensent har läst.
Anastasias öde
Kim M Kimselius
Roslagstext
Denna gång är det Theo som råkar resa i tiden till 1917 och revolutionens Ryssland. Han hamnar hos tsarfamiljen och blir snabbt vän med Anastasia, en av tsarens döttrar. När hon ber honom hjälpa henne tvekar han därför inte, trots att han vet att hon och hela hennes familj kommer att mördas.
Kvar i nutid försöker Ramona förtvivlat resa efter Theo i tiden. Tiden går och Theo börjar tvivla på om han någonsin kommer att få återse Ramona och börjar förlika sig med ett liv i dåtidens Ryssland.
Kimselius har skrivit ännu en spännande, lättläst roman full av historiska fakta och detaljrika miljöer. Läsaren får en bra inblick i den historiska epoken och tsarfamiljens öde. Längst bak finns som vanligt en faktadel för vetgiriga. Handlingen är fängslande från första stund och den som gillat tidigare delar i serien kommer garanterat inte att bli besviken.
I den här boken får Theo och Ramonas relation lite större utrymme i och med att den blir rätt viktig för händelseutvecklingen. Läsaren får se en lite annan bild av Theo och precis som Kimselius skriver i efterordet så är det inte alltid svart eller vitt och ingen är ofelbar. Slutet är en riktig cliffhanger och jag kan tänka mig att många kommer att vänta otåligt på att få veta vad som ska hända.
Hanna Lindbom
Tack Hanna för den fina recensionen.
Har du också skrivit en recension och vill att den ska synas här på bloggen, får du gärna mejla mig .
På Kim M Kimselius Författarblogg berättar jag om hur jag förbereder bokmässan genom att bland annat göra testfilmer.
Kramisar Kim
Vad roligt att du läser min blogg. Kommentera gärna vad du tycker om det här blogginlägget.
Mejla Kim M Kimselius
. Välkommen tillbaka!
Om du vill veta mer om mig och mina böcker kan du kika in på min hemsida www.kimselius.se .
Om du vill köpa Kim M. Kimselius böcker hittar du dem här
Jag med några av mina 30 böcker. Foto Bertil Knoester.

Kimselius fördjupar huvudpersonernas relation
Kim M Kimselius har skrivit över 30 böcker. Anastasias öde är nittonde boken i Blekingeförfattarens bokserie om Theo och Ramona som reser i tiden och upplever olika historiska äventyr. BLTs recensent har läst.

Kim M Kimselius
Roslagstext
Denna gång är det Theo som råkar resa i tiden till 1917 och revolutionens Ryssland. Han hamnar hos tsarfamiljen och blir snabbt vän med Anastasia, en av tsarens döttrar. När hon ber honom hjälpa henne tvekar han därför inte, trots att han vet att hon och hela hennes familj kommer att mördas.
Kvar i nutid försöker Ramona förtvivlat resa efter Theo i tiden. Tiden går och Theo börjar tvivla på om han någonsin kommer att få återse Ramona och börjar förlika sig med ett liv i dåtidens Ryssland.
Kimselius har skrivit ännu en spännande, lättläst roman full av historiska fakta och detaljrika miljöer. Läsaren får en bra inblick i den historiska epoken och tsarfamiljens öde. Längst bak finns som vanligt en faktadel för vetgiriga. Handlingen är fängslande från första stund och den som gillat tidigare delar i serien kommer garanterat inte att bli besviken.
I den här boken får Theo och Ramonas relation lite större utrymme i och med att den blir rätt viktig för händelseutvecklingen. Läsaren får se en lite annan bild av Theo och precis som Kimselius skriver i efterordet så är det inte alltid svart eller vitt och ingen är ofelbar. Slutet är en riktig cliffhanger och jag kan tänka mig att många kommer att vänta otåligt på att få veta vad som ska hända.
Hanna Lindbom
Tack Hanna för den fina recensionen.
Har du också skrivit en recension och vill att den ska synas här på bloggen, får du gärna mejla mig .
På Kim M Kimselius Författarblogg berättar jag om hur jag förbereder bokmässan genom att bland annat göra testfilmer.
Kramisar Kim

Om du vill veta mer om mig och mina böcker kan du kika in på min hemsida www.kimselius.se .
Om du vill köpa Kim M. Kimselius böcker hittar du dem här
Jag med några av mina 30 böcker. Foto Bertil Knoester.
Published on September 15, 2014 21:00
September 14, 2014
Vinnare av bokmässebiljetter till Bokmässan i Göteborg

Vinnare av entrébiljetter:
Henrik Johansson, Malmö
Linda Fröberg, Visby
Marina på MarinasBay
Ann Hempel Pertmann, Löddeköpinge
Carina Aynsley, Sundsvall
Vinnare av seminariebiljetter:
Johannes Pinter, Hägersten
Jeanette Sjödin, Holm
Renée Göthberg, Göteborg
Cecilia Carlund, Kode

Dagens rubrik på Kim M Kimselius Författarblogg är "Har de redan glömt?"
Kramisar Kim

Om du vill veta mer om mig och mina böcker kan du kika in på min hemsida www.kimselius.se .
Om du vill köpa Kim M. Kimselius böcker hittar du dem här
Jag med några av mina 30 böcker. Foto Bertil Knoester.
Published on September 14, 2014 21:00