Lizette Edfeldt's Blog, page 2

Releasefest och signeringar

Äntligen har vi satt ett nytt datum för releasefesten för Brännmärkt. 5 oktober kl. 19:00 smäller det på Obaren i Stockholm.

Evenemanget är öppet för alla bokälskare, så det är bara att komma förbi och skåla med oss!

Jag har också bokat in några signeringar nästa vecka!

Jag kommer åka förbi Jönköping en sväng för två signeringar och en eventuell intervju, för att sedan åka vidare till BOKMÄSSAN(!). Vilket, som ni kanske förstår, is a dream come true.

Signeringar

27/9 kl. 16:00-18:00 Akademibokhandeln, Jönköping A6

28/9 kl. 16:00-18:00 Akademibokhandeln, Jönköping city

30/9 kl. 15:00-15:45 Sci-fi Bokhandelns monter, Bokmässan

No pressure *insert nervous smiley here*

Jag ska hålla i en dragning. Ett föredrag om mig och Brännmärkt – vem jag är, hur jag började skriva och vad min bok handlar om. Och jag ska hålla i det här föredraget för Bibliotekstjänst, alltså massa bibliotekarier, på tisdag.

Bibliotekarier är ju i stort sett en av de viktigaste att nå ut med sin bok till. Det är de som kommer att rekommendera böcker till potentiella läsare och som köper in böcker till biblioteken.

Men hur sticker man ut bland de hundra(något) boktitlarna som kommer att presenteras under dagarna det här anordnas? Hur får jag med allt det viktiga om vad Brännmärkt är för bok – vad den handlar om och vem jag är som skrivit den – på bara 5-10 minuter?

Just nu är jag inne på mitt tredje råmanus till vad jag vill säga. Vilka punkter som är viktiga att få fram. Vad det är jag vill säga med boken.

Just nu är jag också inne på min andra läskburk och första kakpaket (ja, jag tyckte det kändes viktigt att berätta).

Cause you know… no pressure.

Stuff is (finally) happening

 

Jag har blivit med evenemang!

Det känns ungefär som om man hade varit gravid och äntligen kommer det där älskade barnet ut (just kidding, I’m not that stupid). Äntligen har releasefesten spikats och det blir den 20 september på Obaren i Stockholm.

Okej, det kanske inte alls känns som att föda. Det känns nog mer som att skita på ett riktigt efterlängtat toabesök.

Det här blir (typ) min första releasefest, så det har varit många frågetecken för mig: vart kan man vara? Borde man läsa högt ur boken? Borde det hållas tal? Kan jag ha liveband? Borde jag bjuda drottning Silvia? Kan jag shotta istället för att dricka bubbel?

Ni vet, de viktiga frågorna.

Men nu är det äntligen bestämt att min kära vän Sanna Ohlgren, aka Sun Owl, ska spela på festen. Och det kommer bli tal och högläsning ur boken och väldigt, väldigt många dåliga skämt (jag ber om ursäkt i förväg för dem).

Checka in evenemanget här om du vill komma!

Förutom detta så har jag även blivit med Facebook-sida. Kolla gärna in och gilla den här om du vill följa bokens liv

Här inne finns bara hon

Det hände igen.

Golvet är hårt under mig. Träet knakar högt när jag skakar tyst. Alla fönster är stängda, men ändå hör jag dem – skratten. Livet. Alla människor som fortsätter sin kväll som vanligt. Det spelas musik och folk dansar säkert i solens starka, varma strålar där utanför. Ler och njuter av livets glädje.

Men inte här inne. Här inne är det kallt och grått och tomt.

Här inne finns bara jag.

Och hon.

För hon vägrar lämna mig.

Jag hör hennes skratt innanför väggarna, det ekar med dem utanför fönstret. Jag ser henne dansa på festivalfältet, ser hur hennes lockar skimrar i strålkastarnas ljus i natten. Känner hennes livsglöd som en hårt dragen sträng.

Inte igen.

Jag försöker resa mig upp. Försöker nå pappersnäsdukarna. Försöker få bort bilderna av henne från mitt huvud. Minnena som spelas på repeat.

Varför såg jag det inte? Varför missade jag det igen?

För på festivalfältet var det inte bara skratt och dans. Det var mer. Det var mörker och kommentarer och frågor som inte besvarades.

Men var det signaler? Var det ett rop på hjälp?

Sakta sjunker jag ner till trägolvet igen. Pressar mig mot den hårda ytan. Lyssnar till skratten utanför. Hennes skratt.

Och hoppas att hon någonstans fortfarande dansar.

Brännmärkt går att bevaka!

Blev informerad av en kompis att det nu går att bevaka Brännmärkt – min bok som kommer ut den 21 september.

Så mycket känslor just nu – glädje, gråt, ångest, skratt. Ja, jag är en riktig ångvält av känslokris as we speak.

Gå in och bevaka boken nu (om ni vill ofc, det här är ingen diktatur. Även om mitt bloggnamn ”Lizettes imperium” kan låta som det hehe)!

Här hittar ni den på Bokus och Adlibris!

Omslag och baksidetext

För några veckor sedan kom Modernistas (förlaget som ger ut min bok) höstkatalog ut. Och på sida 6-7 dök det upp ett familjärt ansikte (hehe)!

Jag ska inte ljuga, jag skrek när jag öppnade katalogen. Att se allt där: omslaget, författarbilden, baksidetexten, var något att skrika för.

Men nu ska vi prata om omslag.

Det är faktiskt så att omslaget i höstkatalogen inte är det slutgiltiga omslaget, utan bara ett tillfälligt.

Varför det, kanske ni undrar?

Jo för vi håller faktiskt på i denna stund att designa, bygga och fota ett eget, RIKTIGT, brännjärn(!) som ska vara på omslaget när boken kommer ut. Tanken är att jag ska ha den och kunna ta med och visa den på boksigneringar eller intervjuer (om det blir några sådana).

Coolt va?

 

Tid kvar till boksläppCountdown

Ångest

Det är snart dags. Snart kommer boken jag har jobbat och slitit med i över tre år att komma ut. Att faktiskt gå att köpa. Att gå att hålla i. Läsa.

Och jag tror att jag precis har börjat inse det. Att folk faktiskt kommer att kunna läsa den och kommentera och kritisera. Att mitt livs hittills största projekt snart kommer publiceras för alla att se och ta del av. Mina tankar, rädslor och förhoppningar. Mina drömmar och farhågor. Allt kommer vara där. Öppet. Sårbart.

Det är läskigt.

Och med den insikten kom all ångest. Alla tvivel.

Tänk så är boken egentligen sjukt dålig? Tänk så kommer ingen förstå vad det är jag försöker säga? Tänk så är det här min författarkarriär tar slut?

Jag har länge trott att jag har haft en klar bild, en helhetsbild, av allt i manuset – att alla delar har legat på plats. Alla karaktärer var redo att möta omvärlden, alla händelser och känslor klara för att skildras av andra människor.

Men sedan skickade jag iväg manuset för en sista gång till min redaktör. Tog en paus – läste en annan bok. Och sakta kom alla frågor, alla jämförelser med andra böcker i samma genre: är mina karaktärer verkligen tredimensionella? Har de djup? Har de mening? Skiljer de sig verkligen åt eller är alla likadana?

Så nu sitter jag här och går igenom manuset. Igen. Läser varje replik högt. Igen. Går in i varje karaktär i varje scen. Igen. Går igenom allas bakgrundshistorier. Igen. Och hoppas att denna ångest ska släppa.

Har ni samma problem, eller är det bara jag?

Releasedatum 21 september!

Tid kvar till boksläppCountdown