Der Sandmann

Nachtstücke #1

by E.T.A. Hoffmann

Unter Hoffmanns Werken hat Der Sandmann das weitaus größte Interesse gefunden. Sein Grundproblem ist die Selbstverfallenheit des Menschen, der aus dem Gefängnis seines Ichs nicht mehr herausfindet, deshalb in seinen Lebensbeziehungen, vor allem in seiner Liebesbindung tragisch scheitert und am Ende sich selbst zerstören muß.

Genres: Classics, Horror, Fiction, German Literature, Short Stories, School, Gothic

83 pages, Paperback

First published January 1, 1816

About the author

Ernst Theodor Wilhelm Hoffmann, better known by his pen name E. T. A. Hoffmann (Ernst Theodor Amadeus Hoffmann), was a German Romantic author of fantasy and horror, a jurist, composer, music critic, draftsman and caricaturist. His stories form the basis of Jacques Offenbach's famous opera The Tales of Hoffmann, in which Hoffman appears (heavily fictionalized) as the hero. He is also the author of the novella The Nutcracker and the Mouse King, on which the famous ballet The Nutcracker is based. The ballet Coppélia is based on two other stories that Hoffmann wrote, while Schumann's Kreisleriana is based on Hoffmann's character Johannes Kreisler.

Hoffmann's stories were very influential during the 19th century, and he is one of the major authors of the Romantic movement.

Reviews

[Lovis · Rating 3 out of 5]

Måste analysera den mer för att uppskatta den tror jag.

EDIT: läst om den nu och den är så jävla konstig

[Julia EP Simon · Rating 4 out of 5]

Skulle vara kul att ha i undervisningen någon gång!

[Linn Rystad · Rating 4 out of 5]

kärleken var oväntat komisk

[Madeleine Knutsson · Rating 2 out of 5]

Läst till Konsten att skrämmas –skräcken i kulturen 7,5 hp

[Amanda Axelsson Viberg · Rating 3 out of 5]

Shit vad obehaglig.
Jag älskar allegorisk skräck eller skräck med intention. Så otrolig ”genre”.
Kanske 3,5 men måste suga på karamellen ett tag innan jag bestämmer mig. Den fick mig i alla fall att rycka till när bokmärket ramlade ut ur boken medan jag läste.
I alla fall relevant nu med våra tekniska framsteg (AI)… och alla fuckass killar som ”vill ha en tjej utan åsikter”, aaahhg najs du vill ha en docka 👍👍👍.
Så (vissa) killar har alltså alltid varit såhär eller vadå?
I min kopia av den här boken finns också ett utdrag ur Freuds ”The Uncanny” där han diskuterar just the uncanny med avstamp i denna novell. Tro det eller ej, han lyckas få rädslan att bli blind till RÄDSLAN ATT KASTRERAS??? Asså herre min Gud vad han reachar, jag förstår inte hur han kom till den slutsatsen helt ärligt.
Aja jag är ju gruppens Freudian enligt Janne så jag kanske ska försöka uppskatta🥀.

Är typ lite för rädd för att gå upp ur sängen och kissa hehe…

[Tone · Rating 3 out of 5]

sista boken för året! kul att den är från 1800-talet men ändå går att läsa i ett anti-AI perspektiv

[Beldin]

Övers. Bengt Anderberg

[Richard Andersson · Rating 5 out of 5]

Berättelsen börjar med tre brev, mellan Natanael, hans bror Lothar, och hans styvsyster och tillika fästmö Klara (vilken inte var avsedd som adressat). Nathanael berättar att han sedan han var liten likställer Sandmannen med Coppelius som besökte dem och inte tyckte om barn. Likt sandmannen, eller John Blund, som strör sand i barns ögon för att de skall somna, hade Coppelius hotat med att kasta glödande kol i Nathanaels ögon och ta hans ögon, efter att han sett något han inte skulle efter att ha smugit på dem. Därefter förknippar Nathanael sandmannen med Coppelius. De märker att han kommer att besöka dem på faderns tystnad och mammans sorgsna humör. Coppelius och fadern sägs föra kemiska experiment ihop vilket slutar i att fadern dör i en olycka.
Därefter avbryts beskrivningen och författaren bryter in och berättar direkt till läsaren. Nathanael finner att Klara inte är bra på att lyssna eller uppskattar hans dikter, som efter hemkomsten från G. (icke namngiven stad, atmosfär av förfall, textfragment) har blivit dystra och långtråkiga. Han stöter bort henne och kallar henne för livlös automat på grund av att hon inte ger honom tillräcklig uppmärksamhet, beröm för sina dikter (vilket är en konstig anklagelse då hon – till skillnad mot Olivia som faktiskt är en livlös automat, beskrivs vara full av liv och värme). Det är också paradoxalt att han istället för Klara senare blir kär i just det han anklagade henne för att vara.
Tillbaka i G. Har Nathanaels hus brunnit ned och han tvingas att flytta till huset mitt emot Olimpia så han ser henne varje kväll i fönstret (denna brand kan möjligen varit instiftad av Olimpias far, för att vilja sammanföra dem). Coppola får honom att köpa en kikare så han kan spana efter Olimpia (Coppola sålde kikaren), och han inser själv att han hade betalt för mycket för den, inte pengar, utan sitt förstånd, vilket det senare visar sig.
“Men det är ändå egendomligt - ja, mer än egendomligt att den dumma tanken att jag skulle ha betalt Coppola för mycket för kikaren fortfarande oroar mig så underligt. Jag förstår inte alls orsaken till det.”
Han bjuds på fest där Olimpias far Spalanzani vill visa upp henne, han blir störtförälskad och dansar med henne hela kvällen, trots att alla andra på festen upplevde henne som kall och mekanisk.
Olimpia är kall att röra men värms av Nathanaels beröring. Nathanael vill förlova sig, hon är en så bra lyssnare, då ser han att Coppola och Spalanzani bråkar. Den förstnämnda bär bort Olimpias kropp, som visar sig vara en trädocka med tomma ögon – en automation, en robot (vilket ju gör Hoffmans verk till att kategoriseras som en sci-fi). Spalanzani har tillverkat dockan och Coppola har tillverkat ögonen, som han tappar under bråket. När Nathanael får syn på dessa ögon, känner kopplar han detta till Sandmannen som stjäl ögon och han blir galen och försöker strypa Spalanzani. Nathanael vaknar upp på sinnessjukhus i hemmet igen. Han verkar må bra och vill gifta sig med Klara. De åker bort och klättrar i ett berg. Då ser han något i kikaren som gör att han blir vansinnig igen, nästan kastar ner Klara från berget, men faller själv ned till sin död efter att ha skådat Coppelius.
Coppola och Coppelius tolkar jag symboliserar någon dyster känsla, melankoli, vemod, depression eller möjligen är deras uppdykande ett varsel om att något hemskt skall hända.
Möjligen symboliserar Klara och Olimpia en konflikt mellan det verkliga/reella och det subtila/suggestiva. När det senare får ta överhanden leder det till galenskap för Nathanael.
I berättelsen är det Sand-mannen som är den hemska, inte alls så mycket automationen Olimpia.

[Buck Wild · Rating 4 out of 5]

Älskar den här berättelsen, jag har själv skrivit en egen tolkning av sandmannen som novell. Det är det där absurda, det okända som helt plötsligt uppstår i det som är känt och tryggt som känns så läskigt. Jag älskar att det inte är helt tydligt om han är galen eller om det han berättar om faktiskt händer på riktigt, det är helt wunderbart

[Staffan Lingärde · Rating 4 out of 5]

Hoffman skrev otäcka historier före Poe. Han komponerade även (operan Undine). Offenbachs Hoffmans äventyr baseras på den här novellen.Sandmannen är John Blund ungefär fast som otäck version.

[Linnéa · Rating 4 out of 5]

stört obehaglig men fascinerande gripande… äntligen en skolbok jag njöt av att läsa!!!

[Jesper Wiklund · Rating 4 out of 5]

Väldigt nära en femma. Kort berättelse som ändå får ganska mycket sagt om logik, automatik och drama. Vill man kan man läsa in en hel del könsroller också. Uppfriskande!

[RUBBZ · Rating 2 out of 5]

2.5
Breven är ju riktigt bra sen tar nån fjant över och förstör

[Sina Sins · Rating 4 out of 5]

SKÖNE OKE - SKÖNE OKE

[Emelie · Rating 3 out of 5]

Kurslitteratur. Att sagor från barndomen kan sätta så mycket vanföreställningar i huvudet ändå va. Gillar ju alltid när det är otillförlitliga berättare

[Amina · Rating 5 out of 5]

Sköne oke

[jonas · Rating 5 out of 5]

sköne oke sköne oke

[bugi65 · Rating 4 out of 5]

sköne oke

[Jack · Rating 4 out of 5]

Coppelius är en äcklig jävel! Hu, den är riktigt ruggig ju. Sån smygande galenskap. Sånt urverk. Känns väldigt modern. Känns som att det finns mycket som ligger gömt, skulle behöva fler genomläsningar.

[Julia · Rating 3 out of 5]

Littvet kurs. Underhållande och ganska grotesk novell.