As the ash and chaos from Mount Rainier’s eruption swirled and finally settled, the story of the Greenloop massacre has passed unnoticed, unexamined . . . until now.
But the journals of resident Kate Holland, recovered from the town’s bloody wreckage, capture a tale too harrowing—and too earth-shattering in its implications—to be forgotten.
In these pages, Max Brooks brings Kate’s extraordinary account to light for the first time, faithfully reproducing her words alongside his own extensive investigations into the massacre and the legendary beasts behind it.
Kate’s is a tale of unexpected strength and resilience, of humanity’s defiance in the face of a terrible predator’s gaze, and inevitably, of savagery and death.
Yet it is also far more than that.
Because if what Kate Holland saw in those days is real, then we must accept the impossible. We must accept that the creature known as Bigfoot walks among us—and that it is a beast of terrible strength and ferocity.
Part survival narrative, part bloody horror tale, part scientific journey into the boundaries between truth and fiction, this is a Bigfoot story as only Max Brooks could chronicle it—and like none you’ve ever read before.
Max Brooks is The New York Times bestselling author of The Zombie Survival Guide and World War Z. He has been called ”the Studs Terkel of zombie journalism.“
Brooks is the son of director Mel Brooks and the late actress Anne Bancroft. He is a 1994 graduate of Pitzer College. His wife, Michelle, is a screenwriter, and the couple have a son, Henry.
Jag älskar en go Bigfoot- eller Yetiskräckis (i verkligheten är våra okända syskon fredliga varelser) så när jag blev tipsad om att författaren bakom World War Z och The Zombie Survival Handbook skrivit en sådan cyklade jag direkt iväg till biblioteket.
Greenloop är tänkt som en högteknologisk ekologisk utopi på Kaskadbergens sluttningar, ett experiment i "ekokapitalism". Med smarta hem, matleverans med drönare och tjänstefolk som pendlar in med elbuss, ska innevånarna, de mest irriterande SoCal- och Silicon Valley-typerna, leva i harmoni med naturen. När Mount Rainer får ett utbrott och byn blir helt isolerad visar det sig att denna ekokapitalism har lika lite resiliens som all annan kapitalism. Den enda av byborna med några relevanta färdigheter är en äldre konstnär som överlevde kriget i forna Jugoslavien.
Snart är det inte bara bristen på mat och havererande smarta hem som hotar byn. Vulkanutbrottet har drivit ut varelser ur de djupa Washingtonskogarna som är på desperat jakt efter föda. Den sista akten blir en hejdlöst våldsam belägring.
Devolution har formen av en brevroman vilket först gjorde mig skeptisk. Jag minns vilken möda det var att ta sig igenom både Dracula och Carrie, men här funkar den epistolaroriska skräcken. Även om det förekommer utdrag ur intervjuer och facklitteratur består största delen av huvudpersonen Kates dagboksanteckningar.
Max Brooks (son till Mel Brooks och Anne Bancroft) är lärare vid West Points Modern War Institute. Boken har en positiv baksidesblurb från Tom Ridge, George Bushs minister för inrikes säkerhet. Ideologiskt är det en mycket amerikansk bok. Den inte direkt subtilt uttryckta tesen är att moderna människor förlitar sig för mycket på teknik och att vårt avstånd till naturen givit oss en romantiserad bild av den.
Under denna tes finns ett mörkare stråk, det är inte bara naturen utan hela världen som är hotfull, utanför lägereldens ljuscirkel lurar vildarna. Lösningen är att slå tillbaks med våld vid varje provokation, bleeding heart liberals och pacifister utgör därför ett inre hot. Fetischeringen av våld och skjutvapen hör ihop med en längtan efter en mer muskulös maskulinitet. Kates man Dan, en patetisk misslyckad entreprenör, lever upp när han ställs inför mer konkreta utmaningar, till och med deras sexliv tinar upp.
Ideologikritiken till trots, när det kommer till Bigfootaction levererar den verkligen.
Nja, jag vet inte. En svag trea eller typ... 2,5? För mycket jakt/stridsscener, eller vad man nu ska kalla dem, som jag bläddrade förbi. Inte dålig men det känns som den hade kunnat vara betydligt bättre. Slutet var bra dock.
Sjukt frustrerande också med folk som är så oförberedda på att saker kan gå fel.
Förutom spännande underhållning på hög nivå är det en skrämmande påminnelse om vår bräcklighet och aningslöshet i den digitala ”just in time” eran. Dessutom ansats till folkbildning.