Foucault’s Pendulum

by Umberto Eco, William Weaver (Translator)

International bestselling and award-winning author Umberto Eco's Foucault's Pendulum is "an intellectual adventure story, as sensational, thrilling, and packed with arcana as Raiders of the Lost Ark or The Count of Monte Cristo" (The Washington Post Book World).

Bored with their work, three Milanese editors cook up "the Plan," a hoax that connects the medieval Knights Templar with other occult groups from ancient to modern times. This produces a map indicating the geographical point from which all the powers of the earth can be controlled — a point located in Paris, France, at Foucault’s Pendulum. But in a fateful turn the joke becomes all too real, and when occult groups, including Satanists, get wind of the Plan, they go so far as to kill one of the editors in their quest to gain control of the earth.

Orchestrating these and other diverse characters into his multilayered semiotic adventure, Eco has created a superb cerebral entertainment.

Genres: Fiction, Historical Fiction, Mystery, Classics, Literature, Italian Literature, Thriller

623 pages, Paperback

First published October 4, 1988

About the author

Umberto Eco was an Italian medievalist, philosopher, semiotician, novelist, cultural critic, and political and social commentator. In English, he is best known for his popular 1980 novel The Name of the Rose, a historical mystery combining semiotics in fiction with biblical analysis, medieval studies and literary theory, as well as Foucault's Pendulum, his 1988 novel which touches on similar themes.

Eco wrote prolifically throughout his life, with his output including children's books, translations from French and English, in addition to a twice-monthly newspaper column "La Bustina di Minerva" (Minerva's Matchbook) in the magazine L'Espresso beginning in 1985, with his last column (a critical appraisal of the Romantic paintings of Francesco Hayez) appearing 27 January 2016. At the time of his death, he was an Emeritus professor at the University of Bologna, where he taught for much of his life. In the 21st century, he has continued to gain recognition for his 1995 essay "Ur-Fascism", where Eco lists fourteen general properties he believes comprise fascist ideologies.

Reviews

[Isak Brundin]

Den växte starkt. Började lite segt men tog sig. Boken är smockfylld med referenser till både fin- och fulkultur. En intressant idé om vad religionshålet innebär för folks vilja att ha en plan. Illuminati, antisemitism och allmän konspirations galenskap tror jag Eco tror är en konsekvens av detta och det är svårt att inte hålla med efter foucaults pendel.

[Henrik Selin]

Den här boken innehåller många intressanta och spännande saker. Tyvärr känns det som att den inte vet vilken historia den vill berätta och tappar bort sig själv på vägen. Jag la den åt sidan efter ca en tredjedel.

[Daniel Boksjö]

Lång och krånglig och tokig, men ändå helt fantastisk! Också en intressant väg in i konspirationsteoretikernas värld.

[Elis Mejhammar]

Bästa!

[verec]

Läste Ecos Foucaults pendel. Var en bok i rätt lågt tempo, men lite småmysig (om än lång). Känns verkligen som Ecos skrev av kärlek att skriva. Intressanta koncept och sätter konspirationsteorier i en spotlight den ej gynnas av. Tankeväckande, men inte något favorit.

Då Eco själv arbetade med semiotik så får man en föraning om att känslorna kring tex symbolik och associationer är något han själv kämpat med, och förstått riskerna med, i sitt värv.

Det är intressant att höra denna rösten när man i många fall själv arbetar på liknande sätt då man bygger historier till tex rpg. Hur man skapar/förvränger sanningar för att forma intressanta historier. Detta i synnerhet i settingar som CoC och Delta Green mfl som har sådant som bas. Hur kan man ge en övernaturlig twist på något redan underligt?

I slutänden verkar Eco även varna för att just förvränga sanningen, i alla fall om man vet man just gör så. Tolkar det, som sagt, nästan som en terapi för hans egna farhågor kring att forska kring symbolers betydelse och värde.

Men han säger en sak till som är relevant idag, och som möjligen kanske inte direkt inger hopp... Nämligen att för en ”sann” troende så spelar det föga roll vad för argument man har till motsatsen, för det kommer att kunna vridas till tesens fördel, tolkas som lögn, eller om man tiger att det kan ses som ett ultimat bevis för att tesen är sann.

För de som ej är fast i de associativa sumpmarkerna så antar jag att man dock bör fortsätta på sanningens väg.

Som jag hörde/läste någonstans någongång: ”det är större sannolikhet att börja tro en konspirationsteori om man har hört den.”

Slutligen, kul att han slängde in ett ”I’a Cthulhu”, för mig som intresserad och som för övrigt blev lite chockad, som för att understryka det absurda. Kunde dock varit 300 sidor kortare enligt mig.

Edit: Även kul att höra Ecos tankar nu när ”esoterism” seglat upp som ett forskningsområde. Lyssnat en del på sidan Esoterica på youtube, där tesen (så jag tolkat det) i princip är ”att tolka vissa verk utan bakgrund i esoterismen som påverkade/kan ha påverkat skaparen är som att tolka religösa verk utan att ha insyn i religionen.”
Frågan är vad Eco tänkte om esoterism som forskningsområde. Oklart om boken gett (iaf mig) svar på det…

[Jonas]

Jag hade höga förväntningar på boken, men tyvärr kunde de inte infrias. Tyckte den var lite rörig och jag hade svårt att hänga med i berättelsen. Allt för mycket namnrabblande på mystiska män och ännu mer mystiska hemliga föreningar.

[Daniel Hugo]

Kändes som att jag var analfabet när jag läste detta, men sen kom allt ihop

[bokanym]

En bok om att läsa för många böcker och tänka för mycket på Mening. Mening är inte gömd i mysterier, Mening är enkel och vacker och ska inte tas förgäves.

[Edgar Ekman]

Svår. Ockult och kabbalistiskt. En deckare i grunden. Knölig