Skuggan över stenbänken

Skuggserien #1

by Maria Gripe

Året är 1911 och Carolin kommer som jungfru till familjen. Det är inget märkvärdigt med det. Jungfru byter man ju lite då och då. Men Berta som är 14 börjar undra över Carolin. Hon är inte mycket äldre än Berta själv - och hon är speciell på något sätt. Självsäker ... men något annat också. Det känner hela familjen. Vem är egentligen Carolin?

Detta är den första boken av fyra i Gripes Skugg-serie.

Genres: Young Adult, Swedish Literature, Historical Fiction, Childrens, Fiction, Historical, Scandinavian Literature

318 pages, Paperback

First published January 1, 1982

About the author

Maria Gripe, born Maja Stina Walter (25 July 1923, Vaxholm, Uppland – 5 April 2007, Rönninge), was a Swedish author of books for children and young people, often written in a magical and mystical tone. In 1946 she married the artist Harald Gripe, who created cover illustrations for most of her books. His illustration career, in fact, began in connection with his wife's debut as author of I vår lilla stad ("In our little town"). Maria Gripe's first major success was Josephine (1961), the first of a series of novels that later included Hugo and Josephine and Hugo. During most of her adult life Maria Gripe lived in Nyköping, where an adaptation of her book Agnes Cecilia was filmed. After a long period of dementia Maria Gripe died at 83 in a nursing home in Rönninge outside Stockholm; her husband Harald had predeceased her by 15 years. Their daughter Camilla Gripe is also a children's author.

Much of her writing, particularly the later works, is suffused with a supernatural or mystical element. This change in her writing style from her less mature work was partly a result of the influence of Edgar Allan Poe, Charlotte and Emily Brontë, and Carl Jonas Love Almquist, and partly a reaction to violence in entertainment that had begun to gain ground in cultural expression; Gripe sought to manufacture plot tension in less overt ways. A prominent feature of Maria Gripe's writing is a respect for individuals and their unique characteristics, a trait which is especially perceptible in the social realism of the Elvis series, which she co-wrote with her husband Harald in the 1970s.

Gripe wrote 38 books, translated into 30 different languages, making her one of Sweden's most prolific writers. Her last published book is Annas blomma ("Anna's Flower", 1997). Several of Gripe's books have been filmed, such as Glasblåsarns barn (The Glassblower's Children), Agnes Cecilia: en sällsam historia ("Agnes Cecilia: a singular history") and the "Shadow" series, directed by Anders Grönros in the 1990s. Kjell Grade directed Hugo and Josephine in 1967, while Kay Pollak filmed Elvis! Elvis (Elvis and his friends) in 1976 and Flickan vid stenbänken ("The girl on the stone bench") became a television series in 1989. Dramatized versions of Tordyveln flyger i skymningen ("The dung-beetle flies at dusk"), Agnes Cecilia, Tanten ("The Aunt") and Svinhugg går igen ("The backbiter bitten") have been produced as radio serials. She also wrote the original Swedish television script for Trolltider ("Magic Time", 1979).

Stockholm University Literature professor Boel Westin praised Maria Gripe to a writer for Svenska Dagbladet, declaring that her Shadow books presented an exciting narrative that enabled readers to feel as if they were participants: "She has meant a lot. She renewed children's prose."[1]Literary researcher Ying Toijer-Nilsson, who wrote a biography Skuggornas förtrogna ("Confidant to shadows") of the author, echoed the remarks, saying that she would miss "the warm and humorous human being who was Maria Gripe." The biographer continued: "She has done a lot for the children's book world, and she got her readers to think about philosophy, about the world and about death." Toijer-Nilsson pointed out that Gripe's books also have "a significant tendency to support the social advancement of women." Her books have won many awards, including the Hans Christian Andersen Medal in 1974, and she was the 1979 Swedish winner of the Dobloug Prize for Swedish and Norwegian fiction.

Reviews

[Frida · Rating 4 out of 5]

*3.75
Carolin är en jobbig jävel

[Bistra Ivanova · Rating 4 out of 5]

Разкошна детска книжка - имаше нещо от "добрата стара литература", нещо класическо, възпитано, честно, скромно. Хареса ми, че героите живеят бавно, деликатните въпросите остават с месеци неразрешени, в живота им "има време", отношенията се развиват бавно. Притеснява ме свръх забързаността на днешния ден, затова намерих утеха в дома на Берта.
Красиво пише знаменитата, но почти непозната в България, Мария Грипе. Ще я чета скоро пак :-)
Книгата напомня на Какво направи Кейти, Малка къща в прерията, че дори и Остатъкът от деня. И трите - прекрасни!
+ Допълнително удоволствие ми донесе фактът, че я взех от Читалнята - едно от трите ми любими места в София.

[Mari / 1001 kirjaa · Rating 4 out of 5]

Lapsuuden suosikin uudelleenluku pitkän tauon jälkeen. Ihanaa, että Tammi uudelleenjulkaisi tämän sarjan! Kirjassa tapahtui vähemmän kuin muistin, mutta rakastin sen verkkaista tunnelmaa ja rakentelua. Luulen, että en lapsena edes tajunnut sitä, että vaikka kirjan tapahtumat sijoittuvat 1900-luvun alkuun, kirja on kuitenkin 1980-luvulta, se vähän huvittaa minua nyt.

Tätä kirjaa ei oikein voi lukea vain yksinään, niin selvästi tarina katkeaa ja jatkuu jatko-osissa.

[Octobanana · Rating 5 out of 5]

This book is the first one in a following (fantastic) series of four books. Maria Gripe is so good at creating characters. It is almost like she never created them, as they all were real living people in our reality. The characters sound a bit cliche here, but oddly, they are not.

The book is quite easy to read, which makes the experience very comfortable. There are a lot of "space" to fold out your thoughts in the series. Maria gives you an opportunity to look at situations from other perspectives, and it gives you an amazing feeling doing this.

The series is a whole mystery from every characters perspective. And you never know what is happening next. It might sound a bit narrow-minded, but I thought the series would be boring as h*ll, just because it took place in the previous century. I imagined cocky and wealthy people going around having their secret affairs and social problems. I could not be more wrong.

Yes, the story takes place in a quite wealthy family, but Maria manages to bring the humane feelings out from every characer, and create such a solid (sometimes turbulent) society. Everything feels so real, because Gripe looks to put in real historical moments.

There was a while since I last read the series, but I still feel warm thinking about the experience. When Gripe is writing from one perception, she is doing it with all her heart and mind. She does not mix the perception with other facts or other views. So you are wholly following one character at a time. And from only one view, you have to interpret the story with the main character. Only your mind and the characters.

[lisamargar3ta · Rating 4 out of 5]

Jag läste tydligen den här 2011? Minns inget av det. Vet att jag läste den som barn också och vissa saker i berättelsen gick mig garanterat över huvudet då.

Men då som nu så är det en stämningsfull historia om Carolin som år 1911 kommer som ny jungfru till familjen och hjälpreda till Svea som är en väl inarbetad hushållerska där. Kanske är Svea FÖR nära en viss person i familjen.
Man kan väl inte direkt påstå att något gott tycke uppstår mellan den barska Svea och den spralliga Carolin så som det uppstår tycker och vänskap mellan Carolin och barnen i familjen. Frun i huset är också nöjd med Carolines insatser men hon hamnar i en knivig sits då hon har svårt att gå emot Sveas starka åsikter. Och det verkar finnas en del som är oklart kring Carolins tidigare liv och leverne. Varifrån kom hon? Vem är hon? Hon verkar ha något mystiskt för sig, försvinner om nätterna och gömmer fotografier från familjealbumet. Dottern i familjen, Berta, är den som känner vibbarna och försöker navigera i allt detta i sin vänskap med Carolin.

Jag blev så förvånad när jag började läsa och märkte att halva boken utspelar sig vintertid. Min känsla och mitt minne sa mig att innehållet skulle matcha omslaget, med sommarklänning och hatt i en tät grönskande skog. Men alltså, icke.
Mitt minne sa mig också att historien hade ett större skimmer av mystik än vad det hade vid denna omläsning. Jag antar att det är mitt barndoms-jag som inte riktigt kunde ta in och förstå allt som hände i berättelsen. Hur som haver, en mysig omläsning!

[Linda · Rating 4 out of 5]

Läste den som ung och ville till och med döpa Amanda till Saga, efter huvudpersonen i boken.
Denna gång hade jag väl lite höga förväntningar pga av känslor från tidigare läsning men den var trollbindande!

[Bibliotekstanten · Rating 4 out of 5]

Jag har ingen aning om jag läste Skugg-böckerna innan jag såg TV-serien, men jag tror det... oavsett har jag både läst böckerna och sett serien en gång i tiden och en googling meddelade att TV-serien sändes 1989 vilket innebar att jag var tolv år. Lär ha skett i ungefär samma tid alltihopa och att jag var sådär precis på gränsen till tonåring känns rätt. Tror böckerna är exakt för den åldersgruppen. En tolvåring av idag skulle förmodligen ge upp läsningen, men jag minns böckerna som oerhört bra utan att egentligen kunna berätta något om handlingen. Kändes i alla fall spännande att läsa om Skuggan över stenbänken så här många år senare. Fast jag läste inte själv, jag lyssnade på Lo Tamborinis inläsning via Biblio (mitt biblioteks ljudbokstjänst). Mycket bra uppläsning!

Året är 1911 och det är Berta som ser tillbaka och berättar. Hon, hennes äldre bror Roland, lillasyster Nadja, mor, far och hushållerskan Svea bor i ett stort hus som sällan har besök. Far, Carl Wilhelm, ägnar dagarna åt studier av Emanuel Swedenborg och mor är ängslig och oerhört beroende av den bestämda och barska Svea.

En vinterkväll dyker Caroline upp. Hon är den nya jungfrun som farmor skickat och hon förändrar dynamiken i hela hushållet. Nadja avgudar henne, Roland förälskar sig i henne och Berta vill komma henne nära men blir samtidigt otroligt irriterad på Carolines sätt. Hon börjar också ana att Caroline döljer något. Hon smyger ut om nätterna och verkar ha en bror i staden som hon inte berättat om och hon intresserar sig också märkligt mycket för familjens fotoalbum, men tiger som muren om sin egen familj.

Jag tycker Maria Gripe var en fantastisk författare! Jag är otroligt intresserad att lyssna trots att det "inte händer någonting". Det är mycket vardag. Det är mycket om Bertas känslor, funderingar och oro. Eftersom jag minns vad Carolines hemlighet bestod i är det svårt att avgöra om jag hade anat vart det lutade idag..? Om jag hört berättelsen för första gången, hade jag fattat? För många år sedan var det en total överraskning!

Jag tycker det är synd att jag inte kommer ihåg vad jag tyckte om Caroline då, för idag tycker jag hon är rätt jobbig. Manipulativ och tämligen egoistisk och har lite, lite svårt att köpa hur alla älskar henne. Men jag kanske känner som jag känner för att det är Berta som berättar och hon var svårt för Caroline då och då? De bråkar ju en hel del och på det sättet jag tror man gör när man är tolv, tretton, fjorton, femton. Saker sårar djupt och kränkningarna är eviga.

Av någon anledning kom jag exakt ihåg episoden där Nadja drömmer mardrömmar om Titanic, men hade glömt allt om Edvin och Flora. Märkligt eftersom en stor del av boken handlar om Edvin och hans sorgliga öde.

Det var i alla fall ett stort nöje att återknyta bekantskapen med Berta, Caroline och de andra och jag har redan lånat fortsättningen.

[Lilamedusa · Rating 3 out of 5]

Cuando era chica leí este libro en la biblioteca y no sabía que era una trilogía. Me acuerdo muy bien la frustración que sentí al final. Ahora me gusta como queda así, pero sobra decir que claro que leeré el siguiente.

[Christina Stind · Rating 3 out of 5]

(Translation of title: The shadow on the stone bench)
I remember reading this as a child. I remember being blown away by the intrigue, the mystery surrounding Carolin. I'm not sure if I read it more than a couple of times at the most since it was hard to get all 4 volumes of the series from the library at the same time.

This book is told from the point of view of Berta, a 14-year old girl living together with her parents, her older brother Roland and younger brother Nadja and their housekeeper Svea. The household is rather sad with the parents a bit estranged because of them being so different and the children never having friends home to play with. Enters Carolin, the new maid. From the first day she shows herself as different. She's a very strong person, she has firm belief in her own self and her value, she is pro women's right to vote and she brings life and joy to the household. But why does she sneak out at night, who is the boy who looks so similar to her who suddenly appeared in town - and why does she act so strange around the father of the house?

A very moving sidestory is about the alcoholic woman Flora and her three young children, Edvin, Ejnar and Edit. These three children suffer so much from their loving, but neglectful mother in a time before social services (the novel takes place in 1911). Luckily, the family - and especially Svea - takes Edvin and the rest of his family under their wings and although a tragedy is unavoidable, some good comes of it in the end.

I'm pretty sure I would have given it 5 stars back when I read it as a child/teenager. But 20 years later, it's fun to re-read it but even though the plot is good, it's rather under-developed to an adult taste. One thing I did like however, was Carolin's fascination with photographs and especially the ever-present but invisible photographer whom the persons being photographed always interact with and who therefore can be said to be the most important. And the title of the book refers precisely to such a photographer, present in the picture by his shadow being cast on a stone bench...

[Alekz · Rating 5 out of 5]

Maria Gripe skriver tilltalande spännande, även om vardagliga händelser. Det är inte mycket mystik i denna berättelse, som i Agnes Cecilia, men nog är det hemlighetsmakeri och äventyr. Att berättelsen utspelar sig mellan 1911 och 1914 gör det hela än mer spännande då vi får ta del av hemskheterna med Titanic och sorgen över August Strindbergs död. Gnabb och tjäbbel om kvinnors rättigheter diskuteras detsamma flitigt mellan husorna och jag skulle vilja säga att det är en ytters feministisk bok, trots att det kanske inte var menat. Den är vacker, välskriven och underbar. Tänker låna mig de andra två delarna och läsa i sommar!

[Sara Sheikhi · Rating 4 out of 5]

Lyssnade på inläst version - det passade väldigt bra till språkbruket, som är mer åt det talspråkliga hållet. Jag har väntat med att läsa Gripe och hade nog redan innan läsningen förväntningar om lite lätt magisk realism och symboliska inslag i en barnberättelse som är skriven för vuxna. Gripe var samtida och bodde i samma stad som min mormorsmor och det väckte många funderingar hos mig kring vad hon plockat in från sitt eget liv och sina egna erfarenheter. Det finns mer mystiska delar i boken, men de är mer vardagsmystiska i det att Gripe medvetet håller sig kvar och broderar ut små detaljer. Det blir att läsa mer av henne framöver...

[Emilie · Rating 3 out of 5]

Tämä kirja on monille nostalginen, mutta minulle täysin uusi tuttavuus. Kirja muistuttaa kovasti tyttökirjoja, joiden juoni on pehmoinen, mutta henkilöhahmot sen sijaan persoonallisia ja ikimuistoisia.

Odotin nimen ja juonenkuvauksen perusteella hiukan tiivistunnelmaisempaa teosta, mutta tämä olikin yllättävän herttainen kirja. Juoni oli, noh, aika tylsä, eikä se tuntunut olevan pääosassa kirjassa. Sen sijaan kirjan sydän oli hankalissa ihmiskohtaloissa. Gripe onnistui tuomaan hienovaraisesti esiin kannustimen erilaisuuteen ja yksilöllisyyteen, omanarvon tunteeseen ja vapauteen.

Kirjan merkittävin henkilö on uusi ja oikukas sisäkkö Carolin, joka tuo vanhoillisen ja tomeran taloudenhoitajan johtamaan talouteen raikkaan feminismin tuulahduksen, jota talon 14-vuotias Berta seuraa lumoutuneena sisäistäen uusia mahdollisuuksia elämälleen.

Perheen äiti puolestaan on naurettava sekoitus pelokasta lammasta ja lauhkeaa seinäruusua, joka turvautuu kaikissa päätöksissään itsevaltiaan elkein esiintyvään taloudenhoitajaansa, kun taas perheen niin sanottu pää, isä, piileksii ja välttelee kaikin mahdollisin keinoin perhettään.

Hyvin mielenkiintoinen kokoompano, joka tuntui vasta avautuvan mahdollisuuksilleen tässä ensimmäisessä kirjassa. Kirjasta löytyy enemmän kerroksia kuin ensisilmäyksellä luulisi.

[Sofia Svensson · Rating 4 out of 5]

Läste den här när jag var kanske 13, alltså för cirka 17 år sen! Och den är ändå precis så stämningsfull som jag minns den. Jag minns att jag älskade allt jag läste av Maria Gripe (och jag läste nog det mesta) och det är otroligt att se att skimret runt hennes berättelser finns kvar, och även andra dimensioner som jag tvivlar att jag lade märke till för 17 år sen. Det är en otrolig ungdomsbok.

[Victoria · Rating 3 out of 5]

I might have grown out of stories like this, even though it was quite touching and heartwarming. Also, I was able to figure out the whole "mystery" by 1/3 of the book, so...

[Johanne Skogen Fraser]

Var lenge en av bøkene jeg likte best. Stikkord: mystisk hushjelp, litt tragisk og hemmeligheter fra fortiden

[Malin Eckerman · Rating 4 out of 5]

Mysig, och jag fastnar av nån anledning väldigt i den. Dock så är det en del, framför allt alla turer fram och tillbaka, som stör mig. Så jag vet inte riktigt varför jag fastnar så...

[Annvor · Rating 5 out of 5]

like bra og mystisk no som då eg las den for første gong for minst 15 år sidan!! sjukt.

[Noralinn · Rating 4 out of 5]

hjärtskärande och så att ha blivit övergiven av sin pappa, men det enda jag tänker på är att carolins halvbror är kär i henne utan att fatta att de är syskon, vilket är lite distraherande.

[Elsa · Rating 4 out of 5]

(9/10)

Maria Gripe har ett fantastiskt sätt att skriva på. Vilket märks tydligt även i den här boken. Karaktärerna är väl uttänkta och det är enkelt att förstå relationerna mellan dem.

[Raija · Rating 2 out of 5]

2,5*

[Timotheos Fransson · Rating 3 out of 5]

Intressant men ganska långsamt tempo. Ger en inblick i tidiga 1900-talets Sverige, samhällets klass-skillnader och mer specifikt hur det kunde vara att vara kvinna under tidsperioden.

[Malin Magnusson Barle · Rating 5 out of 5]

Jag blev intresserad av Maria Gripes mer kända böcker och hennes författarskap efter kursen Bilderboken och barnromanen som jag gick förra hösten. Där läste vi Katarina Genars Den röda kappan, starkt influerad av Gripe. Hur starkt inser jag när jag läser Skuggan över stenbänken.
De gotiska inslagen och det spöklika, en gåta, samtidigt som det är en berättelse om vänskap, vuxenblivande och kvinnoblivande: att vara en del i en helhet, familjen. Skuggan över stenbänken behandlar genus, förväntningar och roller, och inte minst klass och orättvisor, mycket trovärdigt och okonstlat rent ur en flickas perspektiv.

[Suvi · Rating 2 out of 5]

I'm not that into young adult literature (at all actually), but overall I liked the idea in this, and that it's set at the beginning of the 20th century. The execution was unsatisfying. The bits where characters argued about women's rights and were sad about Titanic felt out of place, like Gripe definitely wanted something to scream the time period, but couldn't decide where to put them so she jammed them somewhere where they seemed to fit. They didn't. The characters were also unlikeable and sometimes behaved oddly and unnaturally. The biggest problem for me however was the whole mystery of the photograph itself. I don't know if it was because things are made more obvious in books for young adults or what, but I guessed what was going on pretty quickly. The mystery of the twin brother was lame as well. I was also hoping something more about the father's interest in Swedenborg, since it reminded me of Uncle Silas, but I guess it wasn't supposed to be important.

The second part of the series seems interesting, though, so maybe I'll have a look at some point if I feel like it.

[Pelle "sometimes here" Parrafin]

“Det virker på deg som om det er ubegripelig at folk kan ha det som Flora. Men jeg skal fortelle deg at det finnes en masse mennesker som har det verre. Det er ikke så uvanlig som du tilsynelatende tror, og ingenting å lage anekdoter av. (…)

Det er så lite dere vet, det er faktisk synd på dere. Når dere vil fortelle om noe dere har vært med på høres det bestandig ut som noe dere har lest i en bok og forsøkt å forstå, men uten å greie det, og i stedet har lært utenat. Det er som om dere ikke greier å oppleve noe selv, eller ikke egentlig skjønner det dere er med på. (…)

Jeg vil bare ikke det skal være slik i livet at det som for den ene er ren og skjær virkelighet - det tror andre knapt eksisterer, men forteller om det nesten som om det var et eventyr.”

[Ansemus84 · Rating 5 out of 5]

Ligesom Maria Gribes bøger "Agnes Cecilia - hvem er du?" og "Klokken tolv i nat som sædvanlig" husker jeg tydeligt denne fantastiske fortælling, som jeg læste i mine tidlige teenageår.
Bogen er fuld af mystik og med en masse gådefuldhed, som man ikke lige sådan selv kan løse. Og dermed altså ikke bare 'barnemad', men en bog, som jeg tror også vil falde i mange voksnes smag!
Denne bog samt dens efterfølgere, som jeg desværre aldrig fik været mig sammen til at læse dengang, er på listen over 'to-read-bøger' og jeg glæder mig til at genoplive Maria Gribes gribende universer :)

[C.Hanna · Rating 4 out of 5]

En barndomsfavorit i repris. Detta är inte en bok för de som gillar ett kvickt händelseförlopp eller mycket dramatik, men det är inte desto mindre en oerhört mysig berättelse. Gripe lyckas skapa en berättelse som tycks passa så bra in i epoken, utan att på något vis göra det överspelat. Med exempelvis diskussioner kring Titanics förlisning och kvinnors rösträtt placerar hon oss på bästa plats kring köksbordet hos en vanlig, om en relativt rik, familj i tidiga 1900-talets Sverige. Just familjedynamiken, eller kanske snarare hushållsdynamiken är nog det jag skulle vilja påstå att Gripe lyckas bäst med att fånga. Visst är det lite dramatiskt ibland, men hon lyckas ändå skapa något som känns äkta. Ingen av interaktionerna känns falska och alla karaktärer tycks faktiskt ha motiv bakom sina handlingar. Karaktärerna får även lov att vara imperfekta personer, de låts vara mänskliga. Ta Svea som exempel, i början av boken är hon långt ifrån trevlig; manipulativ, grinig och nedvärderande mot hela det kvinnliga könet. Men med tiden försonas inte bara familjen och Karolin med henne, utan också vi som läsare. I Sveas interaktioner med Edvin och senare de två andra små barnen tillåts hon bli en multifacetterad, utvecklad karaktär. En annan sådan karaktär är Flora. Det är kanske inte en karaktär man kan tycka om, men det är däremot nästan omöjligt att inte sympatisera med henne. Hon är inte längre en bra mor, det kan hon inte vara med tanke på hur olycklig hon är eller hur fäst hon blivit vid flaskan, men ge mig tusan om hon inte älskar sina ungar. Hon älskar dem nog för att kunna lämna dem ifrån sig. Så säg vad man vill om hur sympatiska karaktärerna är, men om inget är de oerhört mänskliga. Mänskligast av alla är nog Carolin. Visst irriterar man sig på henne; hon är oförutsägbar, självgod och stundom väldigt otrevlig. Men vem hade inte varit det i hennes situation? Dels har hennes liv varit den ena olyckan efter den andra fram till bokens tidpunkt och dels tvingas hon sedan leva som tjänsteflicka hos sin egen familj, utan att någon av dem vet vem hon verkligen är. Så nej, hon är inte en särskilt trevlig karaktär, men även med henne är det svårt att inte sympatisera.

Men även solen har sina fläckar, som man brukar säga. Till att börja med är boken väldigt förutsägbar, jag kunde redan som 8/10 åring (eller när jag nu kan ha tänkt läsa boken för första gången) förutspå den sista tvisten. Det betyder inte att historien inte fungerar, det är ju varken en deckare eller en thriller. En förutsägbar tvist är inte nödvändig. Men detta gör att det stora avslöjandet i slutet inte får någon vidare effekt. Sedan måste man även påpeka att berättelsen blir lite velande och långdragen. Visserligen har den en väldigt bra sidoberättelse i form av Flora och barnen, men utöver det är det egentligen mer eller mindre detsamma som händer genom hela boken. Carolin är tillgiven och sen stöter hon bort alla, sen är hon tillgiven osv. Sedan försvinner eller slutar hon och kommer tillbaka och tänker sedan sluta igen. Visserligen reflekterar det ett mänskligt beteende, men det blir aningen repetitivt.

[Niina · Rating 2 out of 5]

Ei kolahtanut tämä klassikko, vaan melkein aiheutti lukujumin. Salaisuus varjossa on todella tapahtumaköyhä teos, jonka hahmot jäävät varakkaan perheen palvelusväkeä (ja viinaan menevää Jorpakon Floraa) lukuun ottamatta todella laimeiksi. Se iso salaisuuskin oli sellainen, jota arvelin pitkään, niin en saanut edes yllättymisen palkintoa.

Teoksen kieli on paikoin todella vanhahtavaa. Tarina toki sijoittuu 1910-luvulle, aikaan jolloin Titanic uppoaa, vaikka se ei keskiössä olevan perheen kannalta olekaan kovin merkittävä tapahtuma. Uudelle painokselle on tehty käännöksen tarkistus (olin huomaavinani erään kirjagrammaaja-kollegan postauksen, että oli päässyt tekemään sen), niin kummastelin, että kirjassa oli edelleen kankeita lauserakenteita ja vanhahtavia sanoja, joita ei oltu modernisoitu tai selitetty. Näin ollen nykylapset ja -nuoret eivät saa teoksesta niin paljoa irti.

Halusin pitää kirjasta enemmän ja oli siinä hyviäkin kohtia, mutta ne eivät lukukokemusta pelastaneet. Esimerkiksi se, kun Berta (joka inhoaa nimeään) pyytää isältään polkupyörää, koska vuotta vanhempi velikin oli saanut. Isä ei ollut tajunnut, että tytötkin voisivat olla kiinnostuneita pyöristä, mutta ei jää kiinni omaan ajattelumalliinsa vaan ottaa saman tien Bertan ja Rolandin mukaansa pyöräkaupoille.

[Kris · Rating 3 out of 5]

Първа част от четирилогия („Тетралогията на сенките“), на която попаднах случайно на декемврийския панаир на книгата. Детско-юношеска история, която се води роман-мистерия е написана от шведската писателка Мария Грипе.
с 2-3 изречения Каролин нахлува в живота на Берта като прислужница в дома им и всяка умерени до големи драми и (засега) неразкрити тайни. По вкус ми напомня на смесица от "Гениалната приятелка" и някои книги на Джон Грийн ("Хартиени градове", "Къде си, Аляска, "Множество Катрини"), но по-малко увлекателна (засега). Усещането ми идва от това, че и в Гениалната приятелка, и в историите на Джон Гройн се разказва за някой, който се запознава с интересна девойка, която е с труден, загадъчен и противоречив характер, считат я за запленяваща и очарователна, а мен ме дразни от леко до много. Да видим в следващите 3 части, може и да да я харесам след като вникна в дълбокия й вътрешен мир ;)

[Taija]

Lähdin lukemaan tätä jonkun keskustelun innoittamana, kun muistan joskus lapsena tosiaan pelänneeni, kun kuuntelin Gripen Pörriäinen lentää hämärässä -kuunnelmaa. Keskustelijat hehkuttivat tätä Varjo-sarjaa ja odotin löytäväni tästäkin jotain mystistä, erityistä tunnelmaa, mutta koska minulla ei ole taustalla lapsuuden lukukokemusta tästä kirjasta, tämä oli aika rasittava luettava. Tunnelma sinänsä oli juuri sellainen, josta olisin voinut suuresti nauttia nuorempana talvipakkasilla kirjastoreissun jälkeen, mutta nyt kaipasin vain koko ajan jonkun raa’an ranskalaisdekkarin tai muun vastaavan äärelle. Ei tähtiä, koska kirja ei ole huono, vaan oikeastaan oikein hyvä, mutta olin väärään aikaan väärin odotuksin liikkeellä.

[Hermione G. · Rating 3 out of 5]

Lei el segundo libro de esta tetralogía en el colegio sin haberme leído el primero, por lo que ya sabía el verdadero misterio. Por este motivo, no me ha atraído tanto.
Además, la traducción me parece que está un poco confusa. Por lo demás, la narración de una de las protagonistas es amena y muy descriptiva.
Lo que más me ha gustado es la forma que la autora y narradora tiene de contar y expresar los sentimientos de todos los personajes, susodicha incluida.
El segundo libro no me lo terminé, pero lo poco que leí me dejó expectante.
Espero esta vez terminarlo y que mis expectaciones se cumplan.