Två novellsamlingar, 'The Return of Sherlock Holmes" (1904) och den kortare "His Last Bow" (1917), mästerdetektiven återupplivad på 1900-talet. Doyle försökte tidigt avliva Holmes, men tvingades skriva fler historier, först som Dr. Watsons minnen av deras tidigare äventyr. Men "The Return..." inleds med 'The Empty House" där den ovetande Watson chockas av Sherlocks 'vålnad'. Men nej, han var inte död, hade bara gått under jorden i tre år, utomlands, med sin bror Mycroft som enda kontakt, när han försökt dupera sina motståndare i brottssyndikatet.
Många historier återberättar fortfarande händelser från 1800-talet, det var där dessa analytiska detektivhistorier hörde hemma. Ändå smyger sig 1900-talet in, med den ena omvälvningen efter den andra. Sherlock Holmes sitter inte längre i länstolen och analyserar. Novellerna innehåller allt mer dramatiska scener, till exempel Holmes och Watson i slagsmål med brottslingar, alltså ett steg närmare hårdkokta deckare. Gestaltandet i bilder känns alltmer filmiskt, och mördarna är honom på spåren, och inte bara på avstånd, utan de stöter ihop. I 'The Empty House" stöter de ihop med en yrkesmördare i samma rum. Novellerna rör såväl italiensk maffia som anarkistiska rörelser på flera ställen, och Holmes sitter inte längre på Baker Street, utan är ute och rör på sig i den allt mer mullrande världen.
Samlingen "The Return of Sherlock Holmes", läste jag första gången för över tio år sedan. Min absoluta favorithistoria i den samlingeln är "Charles Augustus Milverton", om en professionell utpressare, som de finner helt motbjudande. Novellen roar mig för att den avlägsnat sig från det analytiska. Holmes och Watson bryter sig in hos utpressaren och snokar i hans handlingar, tills de nästan tas på bar gärning. När de dessutom bevittnar hur samme utpressare mördas inför dem i samma rum (om än dolda), utan att lyfta ett finger, beslutar sig Holms genast för att bränna upp brev och andra bevis han samlat från sina utpressningsoffer. Sedan flyr de ut över trädgårdsmuren, med trädgårdsmästaren hack i häl. När denne senare ger polisen signalement på den flyende Watson, viftar Holmes senare inför polisen som ber honom om hjälp, bort detta signalement som alltför vagt, "det skulle ju kunna vara Watson här". Holmes åtar sig inte fallet, med hänvisning till att hämnd på en sån skurk är rättmätigt. Holmes har sett mördaren och beslutat skydda henne. Detta är en helt ny humor hos Doyle, uppblandad med rent filmisk spänning, smygande skuggor, vittnen bakom gardiner, framrusande hämnare.
1900-talet har smugit sig in, där upprördheten inför en ny otrygghet, göra alla benägna att alltid skylla på 'galna anarkister', 'red republicans', 'hemliga rörelser', 'maffia'. En annan novell rör en rysk förrevolutionär grupp, som hyser anarkistiska ideal och strävar efter reformer. Men hur än höga ideal, finns det alltid några som försöker rädda sitt eget skinn, vissa flyr till England.
Holmes har alltid haft en benägenhet att låta nåd gå före rätt, en tendens som blivit allt starkare i dessa 1900-talssamlingar. Ibland känner Holms att hans avslöjande av brottslingen kan ha gjort mer skada än själva brottet i sig. Holmes samvete blir allt ömmare och han tar allt oftare lagen i egna händer.
I "The Second stain" berörs hemliga agenter och förvecklingar inom utrikespolitiken, där skuggorna tycks bli allt längre. Första världkriget och revolutionsåren rycker allt närmare.
Andra samlingen i den här utgåvan, "His Last Bow" (1917), som jag nu läst för första gången, blir detta drag än mer påtagligt. Novellerna tillkom 1908-1917, och är alltså bara sju historier på nio år. Doyle skrev bara ner intrig-idéer han tyckte var mödan värt, några åter igen förlagda till 1800-talet, även också några kommentarer till 1900-talet. Doyle är mer intresserad av mänskliga dramatik, än Holmes i sig själv. Därför är det relationen mellan Holmes och Watson som är den verkliga behållningen när man läser Sherlock Holmes.
I denna sena samling börjar Watson med att berätta att Holms numera är pensionerad och ägnar sig åt biodling på en liten gård i Sydengland. De tycker inte att de hör hemma i den nya politiska röran. Men ibland får Holmes en nyckelroll, blir katalysator i olika tragedier, som utspelas när världen som de känner verkar gå mot sin upplösning.
I "Wisteria Lodge" har en grym latinamerikansk diktator tvingats fly till England, men har en hämnare efter sig. En respektabel engelsman dras in i intrigen, för at han verkar vara det perfekta alibit. Historien tilldrar sig visserligen 1892, men visar på omvälvningar. I "The Cardboard Box", med sina grymma svartsjukeintriger, känner sig Holmes närmast uppgiven över meningen med livet, med tanke på allt våld och elände. "It must tend so some end, or else our universe is ruled by chance, which is unthinkable? [...] The human reason is as far from an answer as ever."
"The Red Circle" är ännu en sorts Maffiahistoria. Och Holmes låter hämnaren gå fri.
I "The Dying Detective" tycks Doyle åter försöka ta livet av Holmes, men denna gång var Holmes för smart. Men den novellen och två till rör förgiftningar - vilket kan tyda på författarens intresse som läkare. Dessutom, när det gäller gifthistorien i 'The Devil's Foot", som sägs tilldra sig i Cornwall 1897, men utsägs återberättad 1910, börjar Holmes kommentera sina egna rökvanor. Att Watson börjat tjata på honom att tobak är ett gift, så pass att han önskar sig rök som inte är giftig.
Även i den här historien får hämnaren fri, en "lawless lionhunter", som vistats större delen av livet i Afrika. "I have spsent much of my life outside the law [...] I have come at last to be a law to myself."
"The Bruce-Parrington Plans" är en historia om hemliga utbåts-ritningar, som säljs till främmande makt, alltså en spion-intrig, där Holmes bror, tungviktaren Mycroft är med för sista gången, inte bara som representant för Brittiska regeringen, ibland 'är' han deras regering. Nu har vi Första världskriget inpå knuten, ubåtskrig har blivit verklighet.
Men det är titelnovellen, som ligger sist, "Hist Last Bow", som är den verkliga kommentaren till kriget. När har Holmes lämnat sin lugna biodlartillvaro, och hjälper till att avslöja en tysk agent, den 2 augusti 1914, två dagar före krigsutbrottet. Tyskland krävde denna dag att få tåga in i Belgien. Är britterna så mjäkiga som tyskarna tycks tro, och överger Belgien som de lovat stödja?
I denna historia finns novellernas första bil, Baron Von Herling, på tyska ambassaden kör en "hundra hästkrafters Benz bil". Holmes och Watson kommer i en Ford, Holmes förklädd till Amerikansk medborgare med irländskt ursprung, och därför låtsas beredd att förråda England. Men han har naturligtvis endast infiltrerat det tyska agentnätet, och lämnat falska uppgifter för att förvirra.
Holmes sista ord: "Good old watson! You are the one fixed point in a changing age. There's an east wind coming [...] such a wind has never blew on England yet. It will be cold and bitter, Watson, and a good many of us may wither before its blast. But it's God's own wind none the less, and a cleaner, better stronger land will lie in the sunshine when the storm has cleared."
Så trodde han då, 1914 sett i backspegeln från 1917. Patriotiskt. Men mer skulle komma ...