What do you think?
Rate this book
Ich gehöre keinem
"Meine Kindheit war völlig anders als die anderer Kinder. Aber das war nicht nur die Schuld meines Vaters, und ich hätte ohnehin mit niemandem tauschen wollen. Aber wie sollte es mir gelingen, ihn davon zu überzeugen, ohne dass es klang, als versuchte ich, mich selbst davon zu überzeugen?"
Die ergreifende Geschichte einer ungewöhnlichen Vater-Tochter-Beziehung: über das Aufwachsen bei einem zwar liebevollen, aber alkoholkranken und letztlich überforderten, allein erziehenden schwedischen Stahlarbeiter in den 70er Jahren.
Schweden in den siebziger Jahren. Die kleine Åsa lebt allein mit ihrem Vater, dem Stahlarbeiter Leif, in einer kleinen Wohnung im mittelschwedischen Västerås, nachdem die Mutter beide wegen eines anderen Manns verlassen hat. Als die Erzählerin ihre Mutter später darauf anspricht, warum sie sie zurückgelassen habe, entgegnet diese, sie habe dem Vater nicht nehmen wollen, was dieser am meisten liebte. Der Alltag der kleinen Restfamilie gestaltet sich in Folge ziemlich unkonventionell. Die kleine Åsa darf so viele Süßigkeiten essen, wie sie will, überhaupt bleibt es ihr selbst überlassen, sich etwas Essbares zu besorgen, das Beziehen von Betten hält Vater Leif für überflüssig, auch Körperhygiene ist nicht seine Stärke. Gegessen wird bei den Großeltern, weil das Geld bis zum Monatsende nicht reicht. Der Grund für die Finanzsorgen: Leif ist zwar ein pflichtbewusster und kompetenter Facharbeiter, der gut verdient, aber er ist auch Alkoholiker, der den Großteil seines Geldes in die Sucht steckt.
Die besondere Qualität von Linderborgs ungewöhnlichem Buch liegt im Erzählton der Autorin. Hier wird nichts verherrlicht, aber auch nicht verurteilt. Das Leben des Vaters war weder falsch noch richtig, es war widersprüchlich, chaotisch, verantwortungslos und liebevoll, alles zugleich. Manches ist traurig, aber das Tragische wird immer wieder durch Humor aufgewogen. Die 1968 geborene Autorin zeigt uns eine Welt, in der politische Identität noch keine hohle Phrase war, sondern etwas, was man stolz nach außen trug. Mit »Ich gehöre keinem« hat Linderborg ihrem Vater ein würdiges und ergreifendes Denkmal gesetzt.
"Ich fragte Mama, warum ich an jenem Abend, als sie uns verließ, nicht hatte mitgehen dürfen. Sie gab mir immer die gleiche Antwort. Papa tat ihr so leid, dass sie ihm das Schönste schenkte, was sie hatte."
Die ergreifende Geschichte einer ungewöhnlichen Vater-Tochter-Beziehung: über das Aufwachsen bei einem zwar liebevollen, aber alkoholkranken und letztlich überforderten, allein erziehenden schwedischen Stahlarbeiter in den 70er Jahren.
Schweden in den siebziger Jahren. Die kleine Åsa lebt allein mit ihrem Vater, dem Stahlarbeiter Leif, in einer kleinen Wohnung im mittelschwedischen Västerås, nachdem die Mutter beide wegen eines anderen Manns verlassen hat. Als die Erzählerin ihre Mutter später darauf anspricht, warum sie sie zurückgelassen habe, entgegnet diese, sie habe dem Vater nicht nehmen wollen, was dieser am meisten liebte. Der Alltag der kleinen Restfamilie gestaltet sich in Folge ziemlich unkonventionell. Die kleine Åsa darf so viele Süßigkeiten essen, wie sie will, überhaupt bleibt es ihr selbst überlassen, sich etwas Essbares zu besorgen, das Beziehen von Betten hält Vater Leif für überflüssig, auch Körperhygiene ist nicht seine Stärke. Gegessen wird bei den Großeltern, weil das Geld bis zum Monatsende nicht reicht. Der Grund für die Finanzsorgen: Leif ist zwar ein pflichtbewusster und kompetenter Facharbeiter, der gut verdient, aber er ist auch Alkoholiker, der den Großteil seines Geldes in die Sucht steckt.
Die besondere Qualität von Linderborgs ungewöhnlichem Buch liegt im Erzählton der Autorin. Hier wird nichts verherrlicht, aber auch nicht verurteilt. Das Leben des Vaters war weder falsch noch richtig, es war widersprüchlich, chaotisch, verantwortungslos und liebevoll, alles zugleich. Manches ist traurig, aber das Tragische wird immer wieder durch Humor aufgewogen. Die 1968 geborene Autorin zeigt uns eine Welt, in der politische Identität noch keine hohle Phrase war, sondern etwas, was man stolz nach außen trug. Mit »Ich gehöre keinem« hat Linderborg ihrem Vater ein würdiges und ergreifendes Denkmal gesetzt.
"Ich fragte Mama, warum ich an jenem Abend, als sie uns verließ, nicht hatte mitgehen dürfen. Sie gab mir immer die gleiche Antwort. Papa tat ihr so leid, dass sie ihm das Schönste schenkte, was sie hatte."
288 pages, Hardcover
First published January 1, 2007
Ratings & Reviews
Friends & Following
Create a free account to discover what your friends think of this book!
Community Reviews
Displaying 1 - 30 of 259 reviews
Read
July 27, 2011En ändlöst vacker bok och så ömsint skrivet om en man, främst pappa, som var så fast i sig själv och drömmar om att få växa. Det var länge sen jag grät vid en bok, senast var Tomas Sjödins "Ett brustet halleluja", men här går det inte att hålla tårarna borta då jaget i boken förklara sin kärlek till pappan trots tider av hat och undvikande.
Det finns så mycket i den här boken som gör den värd att läsa och jämför man den med "Svinalängorna" och "Hatet" så är den stora skillnaden den att Linderborg är en betydligt mer begåvad författare. Men jag tror också att hennes ingång till porträttet av sin pappa är mer vinnande för hon försöker att skriva utifrån hans perspektiv trots att boken har en förstapersonsberättare. Fokuset på pappan gör att Lindeborg utnyttjar gestaltning mer än t.ex. Alakoski vilket i sin tur göra att läsaren måste använda sin fantasi och empati för att sätta sig in i berättelsen. Här känner man verkligen med pappan och dottern. Utmärkt författande och full av kärlek trots allt.
Det finns så mycket i den här boken som gör den värd att läsa och jämför man den med "Svinalängorna" och "Hatet" så är den stora skillnaden den att Linderborg är en betydligt mer begåvad författare. Men jag tror också att hennes ingång till porträttet av sin pappa är mer vinnande för hon försöker att skriva utifrån hans perspektiv trots att boken har en förstapersonsberättare. Fokuset på pappan gör att Lindeborg utnyttjar gestaltning mer än t.ex. Alakoski vilket i sin tur göra att läsaren måste använda sin fantasi och empati för att sätta sig in i berättelsen. Här känner man verkligen med pappan och dottern. Utmärkt författande och full av kärlek trots allt.
October 23, 2021
Cholernie wzruszające wspomnienia z dorastania. Ojciec alkoholik, matka trochę poza obrazem, świat bez ciepłych śniadań, czystych ubrań i pasty do zębów. A mimo wszystko również o uczuciach i to innych niż żal czy rozczarowanie (choć i ich nie brakuje).
Słowem opowieść o trudnej i nieoczywistej miłości.
Słowem opowieść o trudnej i nieoczywistej miłości.
April 13, 2020
Läste om denna nu 10 år senare. Fortfarande en av de bästa böcker jag läst. Skrattar och gråter, så fint, rörande, sorgligt och så mycket kärlek ❤️🙏
October 13, 2021
Så fint bara. Kärleken och smärtan
November 2, 2025
Get hela sista halvan av boken perf👍🏽 kanske hit lite close to home när den utspelar sig i Västerås
January 10, 2026
Otrolig bok.
July 8, 2026
Mycket fin skildring av hennes uppväxt men framförallt relationen till sin far. Hur man kan ha så skilda känslor för en person. Också häftig skildring av arbetarklassens Sverige på 70-90 talet och samhällets utveckling.
July 2, 2022
Ett kärleksfullt, intressant porträtt över Åsas far Leif Andersson härdarmästare, och deras liv tillsammans under Åsas uppväxt.
Tycker att den far Åsa beskriver är en fascinerande man, född in i och välsignad med flera maskulina egenskaper ( duktig idrottare, stor och stark, duktig på handarbete) likväl på något sätt oförmögen att ta vara på dessa och vara tillfredsställd med sig själv. Å andra sidan är han ömsint, noggrann kring inredning och dragen mot bildade diskussioner. Genomgående är det en motsägelsefullhet och en mångfacettering, som gör härdarmästare Leif Andersson spännande men som man också anar har del i att han inte hittar sin plats i livet och blir en i vissa avseenden tragisk figur.
Boken ger också en tydlig bild över arbetarrörelsens uppgång och fall, samt förändringarna i det gamla folkhemmet.
Allt som allt en kanonbra bok, skriven med kärlek om en inte så kanonbra farsa alltid men som verkar har gjort sitt bästa.
Tycker att den far Åsa beskriver är en fascinerande man, född in i och välsignad med flera maskulina egenskaper ( duktig idrottare, stor och stark, duktig på handarbete) likväl på något sätt oförmögen att ta vara på dessa och vara tillfredsställd med sig själv. Å andra sidan är han ömsint, noggrann kring inredning och dragen mot bildade diskussioner. Genomgående är det en motsägelsefullhet och en mångfacettering, som gör härdarmästare Leif Andersson spännande men som man också anar har del i att han inte hittar sin plats i livet och blir en i vissa avseenden tragisk figur.
Boken ger också en tydlig bild över arbetarrörelsens uppgång och fall, samt förändringarna i det gamla folkhemmet.
Allt som allt en kanonbra bok, skriven med kärlek om en inte så kanonbra farsa alltid men som verkar har gjort sitt bästa.
September 26, 2024
vakker og fæl om hverandre. flott oppvekstskildring, rørende, trist, moro og interessant om sosialisme og arbeiderklasse i etterkrigstidens sverige og om veldig spesielt far- og datter-forhold. koste meg:) strong four stars👍
July 14, 2021
jag grät
October 25, 2024
Så kärleksfull och sorglig
June 11, 2024
Åsa vokser opp med en far som er alkoholiker, og ilegges bekymringer og ansvar et barn absolutt ikke skal ha. Samtidig får man et hjerte for faren, som har stor kjærlighet for Åsa, og kjenner på skam og ensomhet. Blir oppriktig lei meg av å tenke på at flere barn vokser opp under slike omstendigheter. Dette var trist, gripende og ekte.
February 16, 2018
Opowieść córki o ojcu. O ojcu, z którym zostawiła ją matka, gdy się przekonała, że jest on alkoholikiem (funkcjonującym i pracującym, ale jednak) i odeszła. (Moja reakcja: WTF? jak można było tak nieodpowiedzialnie postąpić?). Ojciec może i pije, ale jednak się stara. Pracuje - jest robotnikiem w zakładach metalurgicznych,kocha Asę tak, jak potrafi. O dom dbać nie potrafi, nie myją się, nie mają powłoczek na kołdrę, dziewczynka nawet nie ma własnego porządnego łóżka (a biedni nie są). Tuż obok jest rodzina, dziadkowie, kuzynostwo, jest jakiś rodzinny system wsparcia. Kiedy Asa podrasta i dostrzega więcej wad ojca, odchodzi by zamieszkać z matką.
Wbrew pozorom, to nie była rodzina patologiczna. Nikt nikogo nie bił, było co jeść, młoda chodziła do szkoły. A jednak czai się w tej książce jakaś niewypowiedziana rozpacz. Kiedy "dziewuszka" podrasta i wyprowadza się od ojca, ten jakby traci częściowo chęć do życia i pogrąża się bardziej w alkoholizmie.
Odebrałam tę książkę jako strasznie przygnębiającą i smutną.
To też dobre dopełnienie obrazu Szwecji.
Wbrew pozorom, to nie była rodzina patologiczna. Nikt nikogo nie bił, było co jeść, młoda chodziła do szkoły. A jednak czai się w tej książce jakaś niewypowiedziana rozpacz. Kiedy "dziewuszka" podrasta i wyprowadza się od ojca, ten jakby traci częściowo chęć do życia i pogrąża się bardziej w alkoholizmie.
Odebrałam tę książkę jako strasznie przygnębiającą i smutną.
To też dobre dopełnienie obrazu Szwecji.
November 17, 2017
Åsa Linderborg skriver enkelt, klart och vackert om uppväxten med sin alkoholiserade arbetarpappa och politiskt aktiva medelklassmamma i Västerås på 70-talet. Det är fattigt, skitigt, pinsamt, hemskt, sorgligt, roligt och underbart. Älskade den! Grät hysteriskt de sista trettio minuterna av lyssnandet, vill verkligen läsa den som riktig bok.
January 29, 2018
Wspaniała książka. Chciałam sobie dać kilka dni na ochłonięcie po niej, żeby napisać coś mądrego, ale nadal ciężko znaleźć mi słowa. Ona jest po prostu jak życie. Zachwycająca i odpychająca, radosna i smutna, dobra i zła. Po prostu cudowna.
June 15, 2023
Took me forever to finish. I liked how brutally honest and objective it was. It was so real and easy to relate to in that way, but That also made it kinda boring. Not in the sense that it was bad or poorly written, it was just way too easy to put down and forget about.
September 26, 2024
Fin och sorglig berättelse om en dotter och hennes pappa, och vardagen genom livet.
Även om uppväxten i boken går lite upp och ned så gör den mig nostalgisk över min egen uppväxt. Som om författaren fångar små vardagliga upplever som alla kan relatera till, bara genom att växa upp i Sverige.
Man får lust att kolla i gamla fotoalbum, så känns det.
Även om uppväxten i boken går lite upp och ned så gör den mig nostalgisk över min egen uppväxt. Som om författaren fångar små vardagliga upplever som alla kan relatera till, bara genom att växa upp i Sverige.
Man får lust att kolla i gamla fotoalbum, så känns det.
January 30, 2024
Väldigt fint om kärleken mellan en pappa och en dotter och spriten som kom emellan.
July 18, 2024
Tack Clara för att du fick mig att köpa den! Så fin och sorglig, hulkgråt och tårar från min sida. Finafina pappor
November 19, 2024
Läste den i våras, kan nog vara topp tre böcker jag läst. Så fin och jag är tacksam att kunna få läsa den!
January 27, 2022
Lasīšanas laiks pārklājās ar iespēju skatīt Ances Vilnītes izstādi "Dievs Tēvs Debesīs". Atbalsojās spēcīgi un dziļi. Priecāšos par šī tulkojumu latviešu valodā.
July 19, 2022
Stark och fin, jag grät
August 10, 2024
Tyckte jättemycket om denna boken och hur fint den skildrade en komplicerad relation som var full av brister men också full av kärlek. Hur hennes pappa förändras framför henne i takt med att hon växer upp och förstår mer av världen. Det enda konstanta är kärleken till sin dotter men som inte räcker ända fram. Kanske en femma egentligen men är snål !
August 25, 2024
Bästa ja läst
May 4, 2024
3,5 - svår att komma in i men slutet var jättefint
October 31, 2022
Otrolig.
July 27, 2016
"Jag frågade mamma varför jag inte fått följa med henne den där kvällen. Hon svarade alltid samma sak. Hon tyckte så synd om pappa att hon gav honom det finaste hon hade".
In haar autobiografische roman "Mig äger ingen" beschrijft Åsa Linderborg op heel unieke wijze haar kinderjaren, haar tienerjaren en ook de daaropvolgende jaren als volwassen vrouw en moeder met als rode draad in het verhaal de band die ze met haar vader Leif had. Vader Leif, een arbeider tewerkgesteld in de metaalfabriek in Västerås, stond er alleen voor met zijn dochter nadat zijn echtgenote Tanja hem verlaten had voor een ander. Hij vlucht weg in drank en communistische praat, doch de angst om op te vallen, om gezien te worden - en dus beoordeeld - staat de strijd om verandering in de weg. Dit in tegenstelling tot zijn echtgenote, die wel degelijk actief is in een politieke beweging.
Hoewel Åsa het hoofdpersonage is in het boek en het verhaal vanuit haar perspectief wordt verteld, staat eigenlijk toch Leif centraal. Een bijzonde boeiend en aangrijpend verhaal, waarin drankmisbruik en de armoede van de arbeidersklasse een belangrijke rol spelen. Toch is het geen kommer en kwel, integendeel. De manier waarop Åsa schrijft, met de nodige humoristische kwinkslag, zorgt ervoor dat vooral de liefde van een vader voor zij dochter in de verf komt te staan. Een ietwat klungelige liefde, met verwoede doch vergeefse pogingen om goed te doen ("willen maar niet kunnen"), die zonder veel dramatiek wordt beschreven. Dit maakt van het boek een aangrijpend, realistisch verhaal zonder overdreven drama.
"Pappas liv hade varit mycket lättare om han inte förväntat sig de mest omöjliga saker".
Voor de liefhebbers van Zweden en een stukje Zweedse politieke geschiedenis valt er ook heel wat te rapen in het verhaal, wat natuurlijk een cultureel extraatje is.
Een boek dat nog even na blijft zinderen, dat aanzet tot nadenken. Ik twijfel tussen 3,5 en 4 sterren omdat er toch ook een aantal bijzonder langdradige stukken in zitten, waarin uitvoerige beschrijvingen eindeloos doorgaan zonder enige meerwaarde te bieden voor het verhaal. Ik beken, tot 2 keer toe sloeg ik zo'n stuk over tot er weer "actie" was in het boek. Dat is jammer.
Maar zeker een bijzonder mooi, aangrijpend verhaal dat het lezen waard is.
In haar autobiografische roman "Mig äger ingen" beschrijft Åsa Linderborg op heel unieke wijze haar kinderjaren, haar tienerjaren en ook de daaropvolgende jaren als volwassen vrouw en moeder met als rode draad in het verhaal de band die ze met haar vader Leif had. Vader Leif, een arbeider tewerkgesteld in de metaalfabriek in Västerås, stond er alleen voor met zijn dochter nadat zijn echtgenote Tanja hem verlaten had voor een ander. Hij vlucht weg in drank en communistische praat, doch de angst om op te vallen, om gezien te worden - en dus beoordeeld - staat de strijd om verandering in de weg. Dit in tegenstelling tot zijn echtgenote, die wel degelijk actief is in een politieke beweging.
Hoewel Åsa het hoofdpersonage is in het boek en het verhaal vanuit haar perspectief wordt verteld, staat eigenlijk toch Leif centraal. Een bijzonde boeiend en aangrijpend verhaal, waarin drankmisbruik en de armoede van de arbeidersklasse een belangrijke rol spelen. Toch is het geen kommer en kwel, integendeel. De manier waarop Åsa schrijft, met de nodige humoristische kwinkslag, zorgt ervoor dat vooral de liefde van een vader voor zij dochter in de verf komt te staan. Een ietwat klungelige liefde, met verwoede doch vergeefse pogingen om goed te doen ("willen maar niet kunnen"), die zonder veel dramatiek wordt beschreven. Dit maakt van het boek een aangrijpend, realistisch verhaal zonder overdreven drama.
"Pappas liv hade varit mycket lättare om han inte förväntat sig de mest omöjliga saker".
Voor de liefhebbers van Zweden en een stukje Zweedse politieke geschiedenis valt er ook heel wat te rapen in het verhaal, wat natuurlijk een cultureel extraatje is.
Een boek dat nog even na blijft zinderen, dat aanzet tot nadenken. Ik twijfel tussen 3,5 en 4 sterren omdat er toch ook een aantal bijzonder langdradige stukken in zitten, waarin uitvoerige beschrijvingen eindeloos doorgaan zonder enige meerwaarde te bieden voor het verhaal. Ik beken, tot 2 keer toe sloeg ik zo'n stuk over tot er weer "actie" was in het boek. Dat is jammer.
Maar zeker een bijzonder mooi, aangrijpend verhaal dat het lezen waard is.
April 4, 2008
Enkel och anspråkslös men kanske just därför så otroligt vacker och stark.
November 6, 2023
mycket bra bok!! trots tunga och sorgliga teman kändes den kul att läsa (även om en del tårar fälldes)
Read
July 2, 2026Det här är en väldigt deprimerande och melankolisk bok att läsa, men den är samtidigt otroligt fin och skriven med ett vackert, ibland nästan poetiskt språk. Jag kom på mig själv med att läsa om vissa meningar flera gånger bara för att de var så fint formulerade. Anledningen till att jag ville läsa boken från början var att den utspelar sig i min hemstad, så det kändes nästan som ett måste, och det var väldigt intressant att få se staden ur någon annans perspektiv. Åsa Linderborg är en svensk författare, historiker och före detta kulturchef på en stor tidning, och detta är hennes debutbok. Det är hennes egen självbiografiska berättelse om en uppväxt med en alkoholiserad pappa och en frånvarande mamma. Även om boken är tung att ta sig igenom och full av sorgliga skildringar, så är Linderborgs historia också fylld av enormt mycket kärlek och medkänsla. Hennes pappa kanske inte var den bästa pappan i världen, men han försöker verkligen och han älskar henne villkorslöst. Jag tyckte om den här boken av många anledningar, framför allt för dess nakna sanning om en ganska tuff och olycklig barndom. Det är en djupt berörande skildring som jag varmt rekommenderar.
Displaying 1 - 30 of 259 reviews