Minua ei omista kukaan

by Åsa Linderborg, Leena Peltonen (Translator)

Lukijoiden ylistämä tarina onnellisesta lapsuudesta alkoholisti-isän tyttärenä.

Kirjassaan Åsa Linderborg muistelee isänsä kuoleman jälkeen heidän yhteistä elämäänsä. Äiti lähti toisen miehen perään ja Åsa kasvoi murheellisen yksinhuoltajaisänsä, västeråsilaisen metallitehtaan karkaisijan - "Ruotsin parhaan" - kanssa. Minua ei omista kukaan on tarina luokkasidonnaisuudesta, miehuudesta ja ulkopuolisuudesta. Ja alkoholin vallasta ja tyttären ahdistuksesta, kun unelma muutoksesta voittaa erottumisen pelon. Huumorista tulee tämän työläissuvun selviytymiskeino kansankodin suuruuden ja 1970-luvun lopulla alkaneen romahduksen keskellä.

Kirja ei kuitenkaan ole kuvaus onnettomasta lapsuudesta, sillä kurjuus on ennen kaikkea aineellista. Isä on hauska, ja kunhan hän vain saa päivittäiset oluensa, hän omistautuu tyttärelleen lähes kokonaan. Kortin peluun lomassa he puhuvat suurista asioista, kuten sosialismista ja luokattomasta yhteiskunnasta. Kirja onkin myös suurenmoinen rakkaudentunnustus isälle, joka rakasti tytärtään yli kaiken muttei kuitenkaan onnistunut loppuun asti.

Åsa Linderborg (s. 1968) on historian tohtori, toimittaja ja aktiivinen keskustelija. Hänen esikoisteoksensa oli vahva ehdokas vuoden 2007 August-palkinnon saajaksi. Linderborg vierailee Helsingissä ja Turun kirjamessuilla lokakuun alussa.

Cover Image Artist/Kansi: Tommi Tukiainen
The Photo of the Back cover/Takakannen kuva ©Ulla Montan
The Font Cover Photo/Etukannen Kuva: Leif and Åsa in August 1970 ©Tanja Linderborg

Genres: Nonfiction, Swedish Literature, Biography, Sweden, Contemporary, Memoir, Autobiography

286 pages, Hardcover

First published January 1, 2007

About the author

Åsa Natacha Linderborg (née Andersson, born 20 May 1968) is a Swedish writer and historian. She writes regularly for Aftonbladet, where she works as chief cultural editor.

Åsa Linderborg was born in the city of Västerås, where she also grew up. Her father worked as a metalworker and her mother, Tanja Linderborg, is a former politician and Member of Parliament for the Left Party – Communists. Åsa Linderborg herself became a member of the Left Party – Communists in 1980 and the following year of its youth wing, the Communist Youth. In 1987 she became an ombudsman for the Communist Youth in Mälardalen.

Linderborg graduated with a Ph.D. in history from Uppsala University in 2001 with the dissertation Socialdemokraterna skriver historia ("Social Democrats Write History: History Writing Used as an Ideological Power Resource"), about the Swedish Social Democratic Party.

In 2007 Mig äger ingen , was released. The book received good reviews and was nominated for the August Prize in the category best Swedish-language novel of the year.

On 27 March 2008, Linderborg was presented as the new deputy cultural editor of Aftonbladet, with Karin Magnusson becoming the chief cultural editor. In 2009 Linderborg replaced Magnusson as chief cultural editor.

Reviews

[Joseph Sverker]

En ändlöst vacker bok och så ömsint skrivet om en man, främst pappa, som var så fast i sig själv och drömmar om att få växa. Det var länge sen jag grät vid en bok, senast var Tomas Sjödins "Ett brustet halleluja", men här går det inte att hålla tårarna borta då jaget i boken förklara sin kärlek till pappan trots tider av hat och undvikande.

Det finns så mycket i den här boken som gör den värd att läsa och jämför man den med "Svinalängorna" och "Hatet" så är den stora skillnaden den att Linderborg är en betydligt mer begåvad författare. Men jag tror också att hennes ingång till porträttet av sin pappa är mer vinnande för hon försöker att skriva utifrån hans perspektiv trots att boken har en förstapersonsberättare. Fokuset på pappan gör att Lindeborg utnyttjar gestaltning mer än t.ex. Alakoski vilket i sin tur göra att läsaren måste använda sin fantasi och empati för att sätta sig in i berättelsen. Här känner man verkligen med pappan och dottern. Utmärkt författande och full av kärlek trots allt.

[Jeść treść]

Cholernie wzruszające wspomnienia z dorastania. Ojciec alkoholik, matka trochę poza obrazem, świat bez ciepłych śniadań, czystych ubrań i pasty do zębów. A mimo wszystko również o uczuciach i to innych niż żal czy rozczarowanie (choć i ich nie brakuje).
Słowem opowieść o trudnej i nieoczywistej miłości.

[Virve Hildebrand]

Läste om denna nu 10 år senare. Fortfarande en av de bästa böcker jag läst. Skrattar och gråter, så fint, rörande, sorgligt och så mycket kärlek ❤️🙏

[Annika Kronberg]

Så fint bara. Kärleken och smärtan

[Ella Förnegård]

Get hela sista halvan av boken perf👍🏽 kanske hit lite close to home när den utspelar sig i Västerås

[Elias Altgenug]

Otrolig bok.

[Maja Eklund]

Mycket fin skildring av hennes uppväxt men framförallt relationen till sin far. Hur man kan ha så skilda känslor för en person. Också häftig skildring av arbetarklassens Sverige på 70-90 talet och samhällets utveckling.

[Alexander Carlson]

Ett kärleksfullt, intressant porträtt över Åsas far Leif Andersson härdarmästare, och deras liv tillsammans under Åsas uppväxt.

Tycker att den far Åsa beskriver är en fascinerande man, född in i och välsignad med flera maskulina egenskaper ( duktig idrottare, stor och stark, duktig på handarbete) likväl på något sätt oförmögen att ta vara på dessa och vara tillfredsställd med sig själv. Å andra sidan är han ömsint, noggrann kring inredning och dragen mot bildade diskussioner. Genomgående är det en motsägelsefullhet och en mångfacettering, som gör härdarmästare Leif Andersson spännande men som man också anar har del i att han inte hittar sin plats i livet och blir en i vissa avseenden tragisk figur.

Boken ger också en tydlig bild över arbetarrörelsens uppgång och fall, samt förändringarna i det gamla folkhemmet.

Allt som allt en kanonbra bok, skriven med kärlek om en inte så kanonbra farsa alltid men som verkar har gjort sitt bästa.

[Edvard Stenersen]

vakker og fæl om hverandre. flott oppvekstskildring, rørende, trist, moro og interessant om sosialisme og arbeiderklasse i etterkrigstidens sverige og om veldig spesielt far- og datter-forhold. koste meg:) strong four stars👍

[victor]

jag grät

[Kristine Ridiko]

Så kärleksfull och sorglig

[Ingeborg]

Boka og Leif minn meg om noen ord en veldig klok mann en gang sa;

«Jeg skulle ønske vi sluttet å bruke betegnelsen samfunnets svakeste. I realiteten er noen av dem de sterkeste blant oss.» ❤️

[Sunniva Singelstad]

Åsa vokser opp med en far som er alkoholiker, og ilegges bekymringer og ansvar et barn absolutt ikke skal ha. Samtidig får man et hjerte for faren, som har stor kjærlighet for Åsa, og kjenner på skam og ensomhet. Blir oppriktig lei meg av å tenke på at flere barn vokser opp under slike omstendigheter. Dette var trist, gripende og ekte.

[Magdalena Wajda]

Opowieść córki o ojcu. O ojcu, z którym zostawiła ją matka, gdy się przekonała, że jest on alkoholikiem (funkcjonującym i pracującym, ale jednak) i odeszła. (Moja reakcja: WTF? jak można było tak nieodpowiedzialnie postąpić?). Ojciec może i pije, ale jednak się stara. Pracuje - jest robotnikiem w zakładach metalurgicznych,kocha Asę tak, jak potrafi. O dom dbać nie potrafi, nie myją się, nie mają powłoczek na kołdrę, dziewczynka nawet nie ma własnego porządnego łóżka (a biedni nie są). Tuż obok jest rodzina, dziadkowie, kuzynostwo, jest jakiś rodzinny system wsparcia. Kiedy Asa podrasta i dostrzega więcej wad ojca, odchodzi by zamieszkać z matką.
Wbrew pozorom, to nie była rodzina patologiczna. Nikt nikogo nie bił, było co jeść, młoda chodziła do szkoły. A jednak czai się w tej książce jakaś niewypowiedziana rozpacz. Kiedy "dziewuszka" podrasta i wyprowadza się od ojca, ten jakby traci częściowo chęć do życia i pogrąża się bardziej w alkoholizmie.
Odebrałam tę książkę jako strasznie przygnębiającą i smutną.
To też dobre dopełnienie obrazu Szwecji.

[Naomi]

Åsa Linderborg skriver enkelt, klart och vackert om uppväxten med sin alkoholiserade arbetarpappa och politiskt aktiva medelklassmamma i Västerås på 70-talet. Det är fattigt, skitigt, pinsamt, hemskt, sorgligt, roligt och underbart. Älskade den! Grät hysteriskt de sista trettio minuterna av lyssnandet, vill verkligen läsa den som riktig bok.

[Magulec]

Wspaniała książka. Chciałam sobie dać kilka dni na ochłonięcie po niej, żeby napisać coś mądrego, ale nadal ciężko znaleźć mi słowa. Ona jest po prostu jak życie. Zachwycająca i odpychająca, radosna i smutna, dobra i zła. Po prostu cudowna.

[Teodora]

Took me forever to finish. I liked how brutally honest and objective it was. It was so real and easy to relate to in that way, but That also made it kinda boring. Not in the sense that it was bad or poorly written, it was just way too easy to put down and forget about.

[Emelie]

Fin och sorglig berättelse om en dotter och hennes pappa, och vardagen genom livet.
Även om uppväxten i boken går lite upp och ned så gör den mig nostalgisk över min egen uppväxt. Som om författaren fångar små vardagliga upplever som alla kan relatera till, bara genom att växa upp i Sverige.
Man får lust att kolla i gamla fotoalbum, så känns det.

[Pernilla (ett_eget_rum)]

Väldigt fint om kärleken mellan en pappa och en dotter och spriten som kom emellan.

[Hedda]

Tack Clara för att du fick mig att köpa den! Så fin och sorglig, hulkgråt och tårar från min sida. Finafina pappor

[Tor Gauffin Ljungdahl]

Läste den i våras, kan nog vara topp tre böcker jag läst. Så fin och jag är tacksam att kunna få läsa den!

[Signe]

Lasīšanas laiks pārklājās ar iespēju skatīt Ances Vilnītes izstādi "Dievs Tēvs Debesīs". Atbalsojās spēcīgi un dziļi. Priecāšos par šī tulkojumu latviešu valodā.

[Klara A]

Stark och fin, jag grät

[Ylva]

Tyckte jättemycket om denna boken och hur fint den skildrade en komplicerad relation som var full av brister men också full av kärlek. Hur hennes pappa förändras framför henne i takt med att hon växer upp och förstår mer av världen. Det enda konstanta är kärleken till sin dotter men som inte räcker ända fram. Kanske en femma egentligen men är snål !

[Sofia Renman]

Bästa ja läst

[Alice]

Väldigt gripande, speciellt på slutet🥹

[Lina]

3,5 - svår att komma in i men slutet var jättefint

[Johan Fällman]

Otrolig.

[Julie Mestdagh]

"Jag frågade mamma varför jag inte fått följa med henne den där kvällen. Hon svarade alltid samma sak. Hon tyckte så synd om pappa att hon gav honom det finaste hon hade".

In haar autobiografische roman "Mig äger ingen" beschrijft Åsa Linderborg op heel unieke wijze haar kinderjaren, haar tienerjaren en ook de daaropvolgende jaren als volwassen vrouw en moeder met als rode draad in het verhaal de band die ze met haar vader Leif had. Vader Leif, een arbeider tewerkgesteld in de metaalfabriek in Västerås, stond er alleen voor met zijn dochter nadat zijn echtgenote Tanja hem verlaten had voor een ander. Hij vlucht weg in drank en communistische praat, doch de angst om op te vallen, om gezien te worden - en dus beoordeeld - staat de strijd om verandering in de weg. Dit in tegenstelling tot zijn echtgenote, die wel degelijk actief is in een politieke beweging.

Hoewel Åsa het hoofdpersonage is in het boek en het verhaal vanuit haar perspectief wordt verteld, staat eigenlijk toch Leif centraal. Een bijzonde boeiend en aangrijpend verhaal, waarin drankmisbruik en de armoede van de arbeidersklasse een belangrijke rol spelen. Toch is het geen kommer en kwel, integendeel. De manier waarop Åsa schrijft, met de nodige humoristische kwinkslag, zorgt ervoor dat vooral de liefde van een vader voor zij dochter in de verf komt te staan. Een ietwat klungelige liefde, met verwoede doch vergeefse pogingen om goed te doen ("willen maar niet kunnen"), die zonder veel dramatiek wordt beschreven. Dit maakt van het boek een aangrijpend, realistisch verhaal zonder overdreven drama.

"Pappas liv hade varit mycket lättare om han inte förväntat sig de mest omöjliga saker".

Voor de liefhebbers van Zweden en een stukje Zweedse politieke geschiedenis valt er ook heel wat te rapen in het verhaal, wat natuurlijk een cultureel extraatje is.

Een boek dat nog even na blijft zinderen, dat aanzet tot nadenken. Ik twijfel tussen 3,5 en 4 sterren omdat er toch ook een aantal bijzonder langdradige stukken in zitten, waarin uitvoerige beschrijvingen eindeloos doorgaan zonder enige meerwaarde te bieden voor het verhaal. Ik beken, tot 2 keer toe sloeg ik zo'n stuk over tot er weer "actie" was in het boek. Dat is jammer.

Maar zeker een bijzonder mooi, aangrijpend verhaal dat het lezen waard is.

[Viktor]

Enkel och anspråkslös men kanske just därför så otroligt vacker och stark.