What do you think?
Rate this book
The Kindness
A shipping container is mysteriously dumped in the Swedish port town of Norrtalje. Due to their ignorance of its ownership it isn't until a week has passed that the authorities can have it forced open. There the remains of twenty eight refugees are found, a situation of unrelenting horror. Not only that; a black sludge pours out which contaminates the river and is the cause of a new, sickening dread that affects Norrtalje's inhabitants, causing a lack of trust, aggression, violence. It seems like an end to Kindness.
Six characters are at the centre of this extraordinary novel, six people in search of love and connection, whose extraordinary qualities will confront the metaphysical illness consuming their town.
Six characters are at the centre of this extraordinary novel, six people in search of love and connection, whose extraordinary qualities will confront the metaphysical illness consuming their town.
816 pages, Paperback
First published January 4, 2021
99 people are currently reading
2096 people want to read
About the author
John Ajvide Lindqvist
73 books4,282 followersJohn Ajvide Lindqvist (John Erik Ajvide Lindqvist) is a Swedish author who grew up in Blackeberg, the setting for
Let the Right One In
. Wanting to become something awful and fantastic, he first became a conjurer, and then was a stand-up comedian for twelve years. He has also written for Swedish television.
His Let the Right One In was a bestseller in Sweden and was named Best Novel in Translation 2005 in Norway. He also is the author of Handling the Undead and Harbor .
http://us.macmillan.com/author/johnaj...
Russian profile can be found here: https://www.goodreads.com/author/show...
His Let the Right One In was a bestseller in Sweden and was named Best Novel in Translation 2005 in Norway. He also is the author of Handling the Undead and Harbor .
http://us.macmillan.com/author/johnaj...
Russian profile can be found here: https://www.goodreads.com/author/show...
Ratings & Reviews
Friends & Following
Create a free account to discover what your friends think of this book!
Community Reviews
Displaying 1 - 30 of 324 reviews
February 19, 2021
Tack Ordfront förlag för detta bokexemplar!
Det är ingen hemlighet att jag älskar Ajvide Lindqvist böcker och jag älskar den här boken. Men då frågar du dig kanske varför har jag bara gett den här boken 3 stjärnor när historien verkligen var ett mästerverk. Det är enbart för jag blev så besviken hur Ajvide har valt att beskriva de två kvinnliga karaktärer. Siw och Anna är tjocka. Det är allt de är. Deras personlighet är även att de är tjocka. När någon annan tänker på dessa karaktärer så tänker de bara att de är tjocka. De är så mycket mer än sin vikt! När det kommer från någon som är plus-size som jag är gör det ont att läsa att det är allt de är, för de är verkligen mer än bara är tjocka.
Det är ingen hemlighet att jag älskar Ajvide Lindqvist böcker och jag älskar den här boken. Men då frågar du dig kanske varför har jag bara gett den här boken 3 stjärnor när historien verkligen var ett mästerverk. Det är enbart för jag blev så besviken hur Ajvide har valt att beskriva de två kvinnliga karaktärer. Siw och Anna är tjocka. Det är allt de är. Deras personlighet är även att de är tjocka. När någon annan tänker på dessa karaktärer så tänker de bara att de är tjocka. De är så mycket mer än sin vikt! När det kommer från någon som är plus-size som jag är gör det ont att läsa att det är allt de är, för de är verkligen mer än bara är tjocka.
February 2, 2023
Det är med kamp jag sätter en trea, på ett sett vill jag sätta en tvåa ett annat en fyra.
Boken i sig är bra, och jag anser att detta kan vara en av Ajvide Lindqvist bästa romaner (är annars främst förtjust i hans noveller) MEN (och det är ett stort sådant) är den fetfobiska synen, beskrivningen och ständiga tonen över de två kvinnliga tjocka karaktärerna rent ut sagt vidigt.
Om det bara hade varit så att den varit ut andras karaktärers syn, hade jag kunnat gå med på det, men de beskrivs även fetfobiskt ur författarens syn när vi får se karaktärerna och när de gör saker.
Nej, när jag tänker detta vill jag sätta en två, nästan en etta! För det var verkligen vidrigt och under all kritik och jag kände att jag blev otroligt besviken på författaren.
Väldigt synd. Gör om, gör rätt tack.
Edit: Vill även tillägga att detta inte är första gången detta skett. Hur karaktärers kroppar beskrivs i Lilla Stjärna fick mig att sluta läsa den till slut. Som tjock person blev jag så jäkla ledsen. Vet faktiskt inte om jag kommer läsa mer Ajvide. Jag behöver inte få mer fetfobi och fethat i mitt liv.
Boken i sig är bra, och jag anser att detta kan vara en av Ajvide Lindqvist bästa romaner (är annars främst förtjust i hans noveller) MEN (och det är ett stort sådant) är den fetfobiska synen, beskrivningen och ständiga tonen över de två kvinnliga tjocka karaktärerna rent ut sagt vidigt.
Om det bara hade varit så att den varit ut andras karaktärers syn, hade jag kunnat gå med på det, men de beskrivs även fetfobiskt ur författarens syn när vi får se karaktärerna och när de gör saker.
Nej, när jag tänker detta vill jag sätta en två, nästan en etta! För det var verkligen vidrigt och under all kritik och jag kände att jag blev otroligt besviken på författaren.
Väldigt synd. Gör om, gör rätt tack.
Edit: Vill även tillägga att detta inte är första gången detta skett. Hur karaktärers kroppar beskrivs i Lilla Stjärna fick mig att sluta läsa den till slut. Som tjock person blev jag så jäkla ledsen. Vet faktiskt inte om jag kommer läsa mer Ajvide. Jag behöver inte få mer fetfobi och fethat i mitt liv.
October 8, 2023
This is a difficult review to write, predominantly because I have no idea how to categorise this novel. Ultimately that doesn't matter but as a species we seem to want everything neatly tucked away in its place. Regardless of that issue, this was one hell of a book. I'll be honest, I was thinking maybe this would be a rip-roaring action packed horror. It isn't, although it does have those elements in places. What drives this novel along is the tales of friendship, love and everything else human. Lindqvist delivers an amazingly detailed and beautifully written book, which shows us both the good and bad sides of humankind. A sterling piece of work, that's what it is.
July 30, 2023
Anyone who actually finishes this 800-page tome, cannot but realize that very few words can express the brilliance of this novel: epic? masterful? marvellous? In any case, it's an extraordinary achievement. Lindqvist's sensitive descriptions of the most difficult matters, ranging from body image issues to mental illness and suicide to racism and unrequited love, has no parallel in recent fiction and is totally one that should set an example for years to come. The characters in this novel are so realistically drawn, sometimes their actions actually hurt the reader due to their utter believability. Some reviewers either didn't finish the novel or chose to close their eyes to reality and pick what fits their beliefs: the two women with body issues, Anna and Swi, are portrayed soberly and astutely, and the same goes for the behavior of people towards them; there's no body shaming or any such intention on the author's part. In fact, their narratives drive the story and show in shining colors that nothing is set in stone - neither society, nor, even, the future. The male figures of the story, Max, Marco, and Johan, usually stand for rather contradictory frames of perception, awesome successes and utter failures of language: they symbolize the struggling part of human comprehension, asking questions rather than providing answers. No character stands alone, and it takes a child, Alva, to show this, considering how the evil feeding on fear throughout most of the book is dealt with in the end. Taking into account how the author employs pop culture references and the entertainment industry in the book, integrating technology and contemporary digital practices (e.g., Pokemon Go) into human relationships, it wouldn't be far-fetched, I believe, to take this engaging important read as a modern day masterpiece, showing how real people actually live and think in the 2020s, instead of the ideological caricatures one finds on social media. The book is absolutely representative of our society now, a complex, ambitious novel, outstanding in execution.
That said, it has to be admitted that the horror elements are very few and far between, they read like weak allegories for social evil and the threat of widespread fear in Europe, and are not scary at all. The fantasy elements are a bit absurd (like those chapters where the wind speaks). Still, those same horror elements do play a major role in the story, at times making this book feel like a blend of social commentary and mythology.
The book's title should be taken literally: it is, indeed, about human kindness. I can only thank John Ajvide Lindqvist for his skill at capturing this almost invisible world of thoughtful, kind actions - a world very much under threat today.
Absolutely 5 stars! And highly recommended.
That said, it has to be admitted that the horror elements are very few and far between, they read like weak allegories for social evil and the threat of widespread fear in Europe, and are not scary at all. The fantasy elements are a bit absurd (like those chapters where the wind speaks). Still, those same horror elements do play a major role in the story, at times making this book feel like a blend of social commentary and mythology.
The book's title should be taken literally: it is, indeed, about human kindness. I can only thank John Ajvide Lindqvist for his skill at capturing this almost invisible world of thoughtful, kind actions - a world very much under threat today.
Absolutely 5 stars! And highly recommended.
February 2, 2021
Betyg: 5 av 5 - Ja, vad ska man säga om denna bok. Precis som när jag ska skriva om Stephen Kings och Fredrik Backmans böcker, så räcker orden inte riktigt till. Och inte betygen heller, för den här är värd 10 av 5. Den här boken är ett riktigt mästerverk av John Ajvide Lindqvist. Och precis som King och Backman, så är John Ajvide helt fantastisk på att så fint skildra lite trasiga och udda människor, och det gör han med ett otroligt stort hjärta. Boken handlar väl egentligen mest om relationer mellan människor, och huvudpersonerna är sex vänner i trettioårsåldern i Norrtälje. Och den handlar om vänlighet och rädsla, och utanförskap, ensamhet, och gemenskap. Lite övernaturligt innehåller boken, men ovanligt lite för att vara John Ajvides böcker. Den var härligt tjock, över sjuhundra sidor, och jag växlade mellan att läsa den som e-bok, och att lyssna på författarens egna mycket bra inläsning. Jag har älskat alla John Ajvide Lindqvist tidigare böcker, men det här är hans klart bästa hittills. Den är både otäck, rolig, varm, lättläst, igenkännande, medmänsklig, hemsk, berörande, och ja, den är typ allt. Så jag rekommenderar absolut boken till alla, både ni som har älskat hans tidigare böcker, och till er som kanske inte har läst något av honom tidigare. Och kanske speciellt till er som inte har vågat läsa något av honom tidigare, för att ni kanske inte gillar fantasy och skräck, för ni ska absolut läsa den här. För den här boken ska ingen missa.
January 20, 2021
First things first. This isn’t actually horror. So, if you go into this book expecting horror like Låt den rätte komma in or Lilla stjärna Don’t. The book is very toned down when it comes to the horror aspect.
It’s a book about kindness, or what happens to people when kindness disappears. One autumn day, a mysterious yellow container arrives in the Harbour of Norrtälje, a medium-sized Swedish town. When it’s opened, something dark is let out. Throughout the book we get snippets of everyday life where people do small but kind acts for each other but as the book progresses people are getting viler towards each other. I honestly expected more from this vileness. I know John can write in a way that gets under your skin both in subtle ways or more direct gruesome ways and both has left me awestruck. He’s also never really shied away from having vile characters in his other books. Yet this book never really reach that point for me. Also, nothing really happens through the book and the ending felt anti-climactic.
The book mainly follows six characters: Siw and Anna, Johan and Max, Marco and Maria, with a few other here and there (then the above-mentioned snippets as well). We follow them on their everyday lives. It’s kind of boring at parts or most of the time. We get some “supernatural” stuff because two of the main characters can foresee/forehear (bad) stuff that is supposed to happen in the near future.
The writing is definitely a strong part of the book. Ajvide knows how to use his words to craft a story that engage and drags in the reader. I also prefer his books as audiobooks because he does his own readings and he’s able to add so much atmosphere to the books.
I do think the book could have benefited from being shorter. Like 200 pages shorter. Having a meandering story where nothing really happens for 700+ pages is a lot of trudging. Thank god for the audiobook because John’s reading helped me through it all. While not all together bad, it might be one of my least favourite books by Ajvide.
It’s a book about kindness, or what happens to people when kindness disappears. One autumn day, a mysterious yellow container arrives in the Harbour of Norrtälje, a medium-sized Swedish town. When it’s opened, something dark is let out. Throughout the book we get snippets of everyday life where people do small but kind acts for each other but as the book progresses people are getting viler towards each other. I honestly expected more from this vileness. I know John can write in a way that gets under your skin both in subtle ways or more direct gruesome ways and both has left me awestruck. He’s also never really shied away from having vile characters in his other books. Yet this book never really reach that point for me. Also, nothing really happens through the book and the ending felt anti-climactic.
The book mainly follows six characters: Siw and Anna, Johan and Max, Marco and Maria, with a few other here and there (then the above-mentioned snippets as well). We follow them on their everyday lives. It’s kind of boring at parts or most of the time. We get some “supernatural” stuff because two of the main characters can foresee/forehear (bad) stuff that is supposed to happen in the near future.
The writing is definitely a strong part of the book. Ajvide knows how to use his words to craft a story that engage and drags in the reader. I also prefer his books as audiobooks because he does his own readings and he’s able to add so much atmosphere to the books.
I do think the book could have benefited from being shorter. Like 200 pages shorter. Having a meandering story where nothing really happens for 700+ pages is a lot of trudging. Thank god for the audiobook because John’s reading helped me through it all. While not all together bad, it might be one of my least favourite books by Ajvide.
January 28, 2021
Skulle nästan kategorisera den Y/A och det är inte så
mycket ren skräck.
I början av boken tar folks vänlighet
stor plats på ett ganska gulligt sätt. Detta byts så
småningom mot att man blir mer och mer
misstänksamma, otrevliga och rent av omänskliga
i sina tankar och beteenden. Hela samhället går mot
undergång.
Mer kan jag inte säga utan att avslöja något.
Men han har fått till det ordentligt och som
vanligt handlar det mest om lite udda vinddrivna
existenser som kämpar med sina relationer och livet.
mycket ren skräck.
I början av boken tar folks vänlighet
stor plats på ett ganska gulligt sätt. Detta byts så
småningom mot att man blir mer och mer
misstänksamma, otrevliga och rent av omänskliga
i sina tankar och beteenden. Hela samhället går mot
undergång.
Mer kan jag inte säga utan att avslöja något.
Men han har fått till det ordentligt och som
vanligt handlar det mest om lite udda vinddrivna
existenser som kämpar med sina relationer och livet.
August 11, 2021
2,5 ⭐️
Ett ”tema” förstör läsupplevelsen för mig. Det är så otroligt mycket fettfobi. Verkligen vidriga beskrivningar av de tjocka karaktärerna. Som att deras vikt och kroppsform är deras enda personlighetsdrag (åtminstone första halvan av boken) och som att det är synonymt med att de är fula, äckliga, töntiga, osmarta, lata, menlösa och som att det är ett under att nån över huvud taget vill vara i närheten av dem. Fettfobi finns i vårt samhället så självklart behöver det också skildras men jag upplever det som helt oemotsagt i boken och som att det genomsyrar blicken på dem, inte bara från andra runt dem och deras egen internaliserade fettfobi utan också från författaren/narrativet i boken. Kanske är det en övertolkning från mig men det gjorde att boken till stor del var svår att läsa och extremt svår att tycka om.
Om jag försöker skala bort all fettfobi (vilket inte är det lättaste) så börjar det som en intressant men ganska långsam berättelse, med ett puttrande obehag. Storymässigt tycker jag den sista femtedelen av boken är avsevärt bättre men det är nog också till stor del för att fettfobin jag tjatar om då har fått lämna scenen till förmån för en händelsetät story med ganska trevliga relationer.
Någon som egentligen inte är denna boks ”fel” på något sätt är att jag fortfarande är så förvirrad över skräck-genren. Efter att ha läst Institutet och denna förstår jag inte vad som gör dem till skräck och inte bara spänning med övernaturliga inslag, jag har nog trott att skräck ska vara mer uppenbart skrämmande och obehagligt, eller så har jag bara inte gett mig på kärnan i genren ännu. Jag är ju ändå inte överhuvudtaget intresserad av massa blod och gore så den delen av genren kanske jag ändå skippar.
Ett ”tema” förstör läsupplevelsen för mig. Det är så otroligt mycket fettfobi. Verkligen vidriga beskrivningar av de tjocka karaktärerna. Som att deras vikt och kroppsform är deras enda personlighetsdrag (åtminstone första halvan av boken) och som att det är synonymt med att de är fula, äckliga, töntiga, osmarta, lata, menlösa och som att det är ett under att nån över huvud taget vill vara i närheten av dem. Fettfobi finns i vårt samhället så självklart behöver det också skildras men jag upplever det som helt oemotsagt i boken och som att det genomsyrar blicken på dem, inte bara från andra runt dem och deras egen internaliserade fettfobi utan också från författaren/narrativet i boken. Kanske är det en övertolkning från mig men det gjorde att boken till stor del var svår att läsa och extremt svår att tycka om.
Om jag försöker skala bort all fettfobi (vilket inte är det lättaste) så börjar det som en intressant men ganska långsam berättelse, med ett puttrande obehag. Storymässigt tycker jag den sista femtedelen av boken är avsevärt bättre men det är nog också till stor del för att fettfobin jag tjatar om då har fått lämna scenen till förmån för en händelsetät story med ganska trevliga relationer.
Någon som egentligen inte är denna boks ”fel” på något sätt är att jag fortfarande är så förvirrad över skräck-genren. Efter att ha läst Institutet och denna förstår jag inte vad som gör dem till skräck och inte bara spänning med övernaturliga inslag, jag har nog trott att skräck ska vara mer uppenbart skrämmande och obehagligt, eller så har jag bara inte gett mig på kärnan i genren ännu. Jag är ju ändå inte överhuvudtaget intresserad av massa blod och gore så den delen av genren kanske jag ändå skippar.
September 10, 2021
Gillade mycket!! Underhållande med underliggande svärta. Pricksäker skildring av dagens samhälle med satiriska inslag.
January 28, 2021
Jag undrar om jag och expressens recencent läst samma bok då han beskriver den som gastkramande och det kan jag verkligen inte hålla med om att den är.
Nu är ju inte det här en skräck roman och marknadsförs väl inte heller som en sådan men läser man baksidan och tänker vad författaren brukar skriva för böcker så tror man ju lätt det.
Är den bra då? Nja måste jag väl säga.. Ofta när det gäller en tjock bok så blir jag mer och mer engagerad I personerna men det kan jag inte påstå att jag blev när det gäller den här boken. Den är faktiskt ganska tråkig. Och det är mkt utseende fixering som mynnar ut i att tjocka är fula, och klichéer som att är man uppväxt fattigt blir man hatisk och blir man fotomodell knarkar man. Är man framgångsrik i Stockholm tycker man dom från norrtälje är lantisar.
Förstår dom som reagerat på hur människor med psykiskt sjukdom framställs i denna bok det är klockrena fördomar som framställs.
Blev inte jätteförtjusti John Ajvides senaste tre böcker heller men läste dom i ett hopp om att det skulle vara en ny lilla stjärna som jag verkligen gillar. Men tyvärr. Nu ger jag nog upp författaren.
Nu är ju inte det här en skräck roman och marknadsförs väl inte heller som en sådan men läser man baksidan och tänker vad författaren brukar skriva för böcker så tror man ju lätt det.
Är den bra då? Nja måste jag väl säga.. Ofta när det gäller en tjock bok så blir jag mer och mer engagerad I personerna men det kan jag inte påstå att jag blev när det gäller den här boken. Den är faktiskt ganska tråkig. Och det är mkt utseende fixering som mynnar ut i att tjocka är fula, och klichéer som att är man uppväxt fattigt blir man hatisk och blir man fotomodell knarkar man. Är man framgångsrik i Stockholm tycker man dom från norrtälje är lantisar.
Förstår dom som reagerat på hur människor med psykiskt sjukdom framställs i denna bok det är klockrena fördomar som framställs.
Blev inte jätteförtjusti John Ajvides senaste tre böcker heller men läste dom i ett hopp om att det skulle vara en ny lilla stjärna som jag verkligen gillar. Men tyvärr. Nu ger jag nog upp författaren.
June 12, 2023
>>...Sobald ein Mensch beginnt zu hoffen, lernt er auch die dunkle Schwester der Hoffnung kennen, die Enttäuschung. ...<<
...Dieser Satz beschreibt "Unwesen" von John Ajvide Lindqvist, aus dem Schwedischen übersetzt von Thorsten Alms, sehr gut wie ich finde. Denn während in ein mysteriöser leuchtend gelber Container im Hafen der Kleinstadt Norrtälje landet, sich die Aggression seit diesem Ereignis mehr und mehr zuspitzt, begleiten wir als Leser eine Gruppe von Menschen, deren Leben mitunter gespickt ist von sehr vielen und harten Enttäuschungen. Einher gehen diese Einblicke, diese Geschichten, deren Spuren wir hier folgen mit einer mitunter sehr derben Sprache, was meiner Meinung nach nicht in dem Ausmaß hätte sein müssen, da Lindqvist insgesamt sehr atmosphärisch beschreibt und sich die Stimmung ohnehin ins Düstere zuspitzt. Neben gekonntem Aufbau der Geschichte, driftete es mir doch an vielen Stellen sehr ab und ich hatte das Gefühl mich ein bisschen in einem großen Wirrwarr zu verlieren, ehe ich den Faden wieder fand.
Besonders neugierig war ich auf die Geschichte rund um den Container und hier blieb es mir dann letztlich doch ein bisschen wenig Input, denn genau hier hätte man die Seiten, die an anderer Stelle (für mein Empfinden) zu viel waren, mit einbringen und mehr in die Tiefe gehen können.
Gefühlt viel Kritik und doch merkt man beim lesen auch einfach, wie ich finde, dass Lindqvist einfach auch sehr gut schreiben und erzählen kann- auch wenn er sich manches Mal ein bisschen zu verlieren droht. Für mich persönlich kam die düstere, beklemmende und immer angespanntere Stimmung absolut auf und auch die einzelnen Szenen waren unheimlich bildhaft, nahezu greifbar geschrieben, was mir sehr gefallen hat!
Alles in allem habe ich den Roman gern gelesen, obwohl ich auch hier einwenden muss, dass mich das Ende irgendwie doch auch etwas lost zurück gelassen hat...
"Unwesen".... für mich irgendwie ein Auf und Ab ... 😅
...Dieser Satz beschreibt "Unwesen" von John Ajvide Lindqvist, aus dem Schwedischen übersetzt von Thorsten Alms, sehr gut wie ich finde. Denn während in ein mysteriöser leuchtend gelber Container im Hafen der Kleinstadt Norrtälje landet, sich die Aggression seit diesem Ereignis mehr und mehr zuspitzt, begleiten wir als Leser eine Gruppe von Menschen, deren Leben mitunter gespickt ist von sehr vielen und harten Enttäuschungen. Einher gehen diese Einblicke, diese Geschichten, deren Spuren wir hier folgen mit einer mitunter sehr derben Sprache, was meiner Meinung nach nicht in dem Ausmaß hätte sein müssen, da Lindqvist insgesamt sehr atmosphärisch beschreibt und sich die Stimmung ohnehin ins Düstere zuspitzt. Neben gekonntem Aufbau der Geschichte, driftete es mir doch an vielen Stellen sehr ab und ich hatte das Gefühl mich ein bisschen in einem großen Wirrwarr zu verlieren, ehe ich den Faden wieder fand.
Besonders neugierig war ich auf die Geschichte rund um den Container und hier blieb es mir dann letztlich doch ein bisschen wenig Input, denn genau hier hätte man die Seiten, die an anderer Stelle (für mein Empfinden) zu viel waren, mit einbringen und mehr in die Tiefe gehen können.
Gefühlt viel Kritik und doch merkt man beim lesen auch einfach, wie ich finde, dass Lindqvist einfach auch sehr gut schreiben und erzählen kann- auch wenn er sich manches Mal ein bisschen zu verlieren droht. Für mich persönlich kam die düstere, beklemmende und immer angespanntere Stimmung absolut auf und auch die einzelnen Szenen waren unheimlich bildhaft, nahezu greifbar geschrieben, was mir sehr gefallen hat!
Alles in allem habe ich den Roman gern gelesen, obwohl ich auch hier einwenden muss, dass mich das Ende irgendwie doch auch etwas lost zurück gelassen hat...
"Unwesen".... für mich irgendwie ein Auf und Ab ... 😅
Read
February 17, 2021Nämen... njä? Min favoritförfattare kommer med en tegelsten och slänger in beskrivningar om tjocka tjejer på varannan sida (inte bara i en betraktares ögon). Ett av flera problem jag hade med denna bok. Tyvärr.
May 30, 2023
I gave this book two stars.
First of all I want to start with what I absolutely love and adore about this book. It’s Ajvide Lindqvist writing. It’s extremely detailed and captivating and it does suck you into the story. At all times did I know what was happening and were the characters were because the author could capture the moments very well.
The only reasons why I gave it two stars was because it was just simply not my thing.
First of all I want to start of with a small yet important thing. The book followed multiple people including two fat women. And there is no problem with including fat people in your book it makes it diverse. But in this case that was their only personality trait. I never see this happen to thin people but when a character is fat it has to be described every two seconds. This kind of feeds in the societal fat phobia and I didn’t like to read about it
Its not a typical horror book which I don’t have a problem with and it’s not why I gave it two stars but it’s something I want to mention. I liked the fact that it was a book mainly about relation between humans with horror elements. It is a book that makes you think about life and the people in it.
I also personally don’t often like to read larger books because the buildup is often longer and I don’t have the attention span for that. That’s just my personal opinion and that doesn’t mean Lindqvist should’ve made the book shorter because many people will enjoy the thickness of it especially since the author is extremely good at writing.
Would I recommend this book? Probably yes, I saw from reading other reviews that a lot of people who are in the late twenties/thirties were enjoying this book. Maybe this book is more catered to millennials instead of me (gen z) I think my mom for instance would probably enjoy it as well.
Also I would definitely pick up another book by John Ajvide Lindqvist, if read a few synopsis’s of his other books and they sounded extremely interesting and more up my alley.
I received this book in exchange for my honest opinion. Thank you to the author and netgalley for this opportunity!
First of all I want to start with what I absolutely love and adore about this book. It’s Ajvide Lindqvist writing. It’s extremely detailed and captivating and it does suck you into the story. At all times did I know what was happening and were the characters were because the author could capture the moments very well.
The only reasons why I gave it two stars was because it was just simply not my thing.
First of all I want to start of with a small yet important thing. The book followed multiple people including two fat women. And there is no problem with including fat people in your book it makes it diverse. But in this case that was their only personality trait. I never see this happen to thin people but when a character is fat it has to be described every two seconds. This kind of feeds in the societal fat phobia and I didn’t like to read about it
Its not a typical horror book which I don’t have a problem with and it’s not why I gave it two stars but it’s something I want to mention. I liked the fact that it was a book mainly about relation between humans with horror elements. It is a book that makes you think about life and the people in it.
I also personally don’t often like to read larger books because the buildup is often longer and I don’t have the attention span for that. That’s just my personal opinion and that doesn’t mean Lindqvist should’ve made the book shorter because many people will enjoy the thickness of it especially since the author is extremely good at writing.
Would I recommend this book? Probably yes, I saw from reading other reviews that a lot of people who are in the late twenties/thirties were enjoying this book. Maybe this book is more catered to millennials instead of me (gen z) I think my mom for instance would probably enjoy it as well.
Also I would definitely pick up another book by John Ajvide Lindqvist, if read a few synopsis’s of his other books and they sounded extremely interesting and more up my alley.
I received this book in exchange for my honest opinion. Thank you to the author and netgalley for this opportunity!
January 23, 2021
A low 3 stars. It's well written and very readable however I didn't connect with the story or the characters. Didn't find it any bit of exciting as I had hoped going in to it. But it was an okay read, a decent book.
March 10, 2024
Ein Buch zum verlieben, spannend und zum Nachdenken.Es fing mit 3 bis 4 Sternen an und das Ende wurde gesuchtet und von mir mit verdienten 5 Sternen bewertet. 😉😊
January 11, 2022
Jag har läst JAL:s samtliga böcker och uppskattat dem i varierande omfattning men Vänligheten lyckas jag inte uppskatta alls. Berättelsen är en 716 sidor (för) lång utläggning om några vuxna 30 år-isch personers liv och uppväxt i Norrtälje. Vi får följa deras parallella livsberättelser som sammanvävs genom vänskap, kärleksrelationer och övernaturliga förmågor. Berättelsen kretsar kring en abstrakt ondska som härbärgerar i vattnet kring Norrtälje efter att ha anlänt i en container tillsammans med avlidna krigsflyktingar. Ondskan får stadens människor att känna omotiverat hat och ilska både mot sig själva och andra, vilket leder till en destruktiv våldspiral av hot, våld och mord. Genom några av huvudpersonernas övernaturliga förmågor inleds en kamp mellan ont och gott.
Berättelsen är väldigt linjär utan några direkta vändningar eller överraskningar. Några av de parallella livsberättelserna tappas bort på vägen och när boken är slut förstår jag inte riktigt deras bidrag till själva storyn. Det finns således flera onödiga och tidskrävande sidospår som egentligen inte ger berättelsen mer än ännu fler rader text. Berättelsen är dessutom onödigt fixerad vid de kvinnliga karaktärernas utseende och vikt. Jag skulle gissa att det ägnas säkert tio sidor text bara till att berätta hur tjocka, oattraktiva, ofräscha, dallriga (plus minst tjugo synonymer ytterligare till ”ofördelaktigt” utseende) de två av de kvinnliga huvudkaraktärerna är, men med vilket syfte detta görs är oklart. Summan är gruvlig besvikelse över en platt och inte särskilt intressant berättelse. Varför den behövde 716 sidor är för mig oklart.
Berättelsen är väldigt linjär utan några direkta vändningar eller överraskningar. Några av de parallella livsberättelserna tappas bort på vägen och när boken är slut förstår jag inte riktigt deras bidrag till själva storyn. Det finns således flera onödiga och tidskrävande sidospår som egentligen inte ger berättelsen mer än ännu fler rader text. Berättelsen är dessutom onödigt fixerad vid de kvinnliga karaktärernas utseende och vikt. Jag skulle gissa att det ägnas säkert tio sidor text bara till att berätta hur tjocka, oattraktiva, ofräscha, dallriga (plus minst tjugo synonymer ytterligare till ”ofördelaktigt” utseende) de två av de kvinnliga huvudkaraktärerna är, men med vilket syfte detta görs är oklart. Summan är gruvlig besvikelse över en platt och inte särskilt intressant berättelse. Varför den behövde 716 sidor är för mig oklart.
May 8, 2021
Jag tycker vanligtvis om Ajvide Lindqvists böcker och berättarstil, men den här tegelstenen gick inte hem hos mig. Jag tycker om konceptet med "Vänlighet", men utförandet liknar en ballong som pyser ut luft och till slut finns det inte mycket kvar. Stundtals bra bitar gör inte en bok bra.
Mina anteckningar under läsningens gång:
-Ta en shot varje gång han tar upp hur tjock någon är
-Känslan av att en fjortonåring kille som idoliserar Jimmie Åkesson har skrivit boken, samtidigt som den typen av person kritiseras.
-"Siw är en klump av potential.." ???? Siw är snarare ett ingenting för hon får inte vara något annat än sitt utseende.
-Varning för inte bara en, inte två, utan TRE våldtäkter!
-Karaktären Acke tillförde egentligen ingenting. #maffiaförmaffiansskull
-Han tar det inte tillräckligt långt för att undvika att läsaren, aka jag, ska ifrågasätta om det finns en entitet eller inte. Människor som inte kan kontrollera sina hämningar existerar överallt. Det är långt mycket läskigare att läsa en dagstidning eller kommentarer på Facebook.
-Lindqvist har fastnat i Stephen King träsket. Alltså att det mystiska/läskiga är det viktigaste, men 90 % av historien ägnas åt platta karaktärer (förutom Johan). Han nämner till och med King själv vilket pekar mot att viss inspiration har kommit från det hållet.
Mina anteckningar under läsningens gång:
-Ta en shot varje gång han tar upp hur tjock någon är
-Känslan av att en fjortonåring kille som idoliserar Jimmie Åkesson har skrivit boken, samtidigt som den typen av person kritiseras.
-"Siw är en klump av potential.." ???? Siw är snarare ett ingenting för hon får inte vara något annat än sitt utseende.
-Varning för inte bara en, inte två, utan TRE våldtäkter!
-Karaktären Acke tillförde egentligen ingenting. #maffiaförmaffiansskull
-Han tar det inte tillräckligt långt för att undvika att läsaren, aka jag, ska ifrågasätta om det finns en entitet eller inte. Människor som inte kan kontrollera sina hämningar existerar överallt. Det är långt mycket läskigare att läsa en dagstidning eller kommentarer på Facebook.
-Lindqvist har fastnat i Stephen King träsket. Alltså att det mystiska/läskiga är det viktigaste, men 90 % av historien ägnas åt platta karaktärer (förutom Johan). Han nämner till och med King själv vilket pekar mot att viss inspiration har kommit från det hållet.
June 8, 2023
VIHDOINKIN, minä sanoin kun näin tän kirjan uutuuskatalogissa. Olen odottanut Ajvide Lindqvistiltä uusia suomennoksia kuin kuuta nousevaa ja nyt sitten vihdoin. Pelkäsin että tässä sitä taas pettyy kun odotukset on edellisten kirjojen perusteella väkisinkin niin korkeat, mutta onneksi niin ei käynyt vaan tää oli aivan huikeen hyvä.
Ajvide Lindqvist ON Ruotsin Stephen King, ja tällä kertaa tää vertaus oikeasti pitää paikkansa ihan jo kirjoitustyylillisesti. Tässä tiiliskiven paksuisessa mutta silti ei ollenkaan liian pitkässä kirjassa punoutuvat yhteen useat eri ihmiskohtalot erikoisilla ja kiinnostavilla tavoilla, ja hahmojen kirjoittamisessa Ajvide Lindqvist onkin aivan huippuluokkaa. Teoksessa on ehdottomasti mukana kauhugenre-henkinen pohjavire pieninen yliluonnollisinen viboineen, mutta Ystävällisyys ei kuitenkaan ole mitään perinteistä pelottelua, vaan pureutuu siihen pahimpaan hirviöön koskaan, eli tavalliseen ihmiseen. En osaa päättää kenestä hahmosta pidin eniten ja kenen tarina oli kaikkein kiehtovin, ja haluaisin vaan melkeinpä aloittaa kirjan taas uudestaan alusta. Raastava, jännittävä, palkitseva ja tunteisiin menevä, todellinen mestariteos.
Ajvide Lindqvist ON Ruotsin Stephen King, ja tällä kertaa tää vertaus oikeasti pitää paikkansa ihan jo kirjoitustyylillisesti. Tässä tiiliskiven paksuisessa mutta silti ei ollenkaan liian pitkässä kirjassa punoutuvat yhteen useat eri ihmiskohtalot erikoisilla ja kiinnostavilla tavoilla, ja hahmojen kirjoittamisessa Ajvide Lindqvist onkin aivan huippuluokkaa. Teoksessa on ehdottomasti mukana kauhugenre-henkinen pohjavire pieninen yliluonnollisinen viboineen, mutta Ystävällisyys ei kuitenkaan ole mitään perinteistä pelottelua, vaan pureutuu siihen pahimpaan hirviöön koskaan, eli tavalliseen ihmiseen. En osaa päättää kenestä hahmosta pidin eniten ja kenen tarina oli kaikkein kiehtovin, ja haluaisin vaan melkeinpä aloittaa kirjan taas uudestaan alusta. Raastava, jännittävä, palkitseva ja tunteisiin menevä, todellinen mestariteos.
February 9, 2021
Nej.. Alltså jag är besviken. Det är ledsamt att det känns som att hans böcker blir sämre och sämre. Jag vet att när jag läste Hanteringen av odöda och Låt den rätte komma in så tyckte jag att han var fenomenal på att beskriva alldeles vanliga människor, och att det var det som gjorde skräcken så bra. Men jag har ändrat mig. Alla karaktärer i boken känns som karikatyrer och det dryper av klassförakt, fettförakt och exotifiering. Som uppvuxen och i viss mån kvar i en mindre ort känner jag mig direkt attackerad av bilden som målas upp av Norrtälje, och hur personer som "blir kvar". Men minst lika provocerande är "reningen" som de lyckade personer som lämnade Norrtälje genomgår när det kommer tillbaka. Sen känns Titta-på-invandrarna-som-faktiskt-blir-de-mest-lyckade ganska unket. MEN! Relationer är Ajvide bra på att skildra. När de sex personerna som är i centrum interagerar med varandra, bygger och upprätthåller sina relationer, där blir det fint! Försöket till genrebyte funkar inte heller, det blir bara platt, som att de skräckiga äckeldelarna bara är bortklippta och den övernaturliga delen typ bara strösslats på lite. Slutet håller inte heller. Nej.
January 27, 2021
Vänligheten handlar om sex personer som lever ett vanligt liv i Norrtälje. De verkar alla undra vad som är meningen med livet, när vardagen lunkar på i sakta mak. Till det börjar hända märkliga saker. För ja, det som är så karakteristiskt för Ajvide, hittar vi även i denna bok. Mina förväntningar om något helt annat, något socialrealistiskt och tänkvärt, infrias inte och igenkänningsfaktorn är stor. De övernaturliga elementen Finns där men berättelsen är relationsbaserad och det är den stora behållningen.
Tyvärr reduceras Mia och Anna i första delen av berättelsen till hetsbantande vrak som suktar efter en pojkvänner. Den tredje kvinnliga huvudkaraktären är den bedårande vackra Maria som tycks ha en nonchalant inställning till det mesta. Dialogen för tankarna till en ungdomsbok och karaktärerna är aningen endimensionella.
Sakteliga vänder det. Personerna vecklas ut och det endimensionella visar sig ha fler lager. Jag gillar att vara i den värld Ajvide målar upp.
Tyvärr reduceras Mia och Anna i första delen av berättelsen till hetsbantande vrak som suktar efter en pojkvänner. Den tredje kvinnliga huvudkaraktären är den bedårande vackra Maria som tycks ha en nonchalant inställning till det mesta. Dialogen för tankarna till en ungdomsbok och karaktärerna är aningen endimensionella.
Sakteliga vänder det. Personerna vecklas ut och det endimensionella visar sig ha fler lager. Jag gillar att vara i den värld Ajvide målar upp.
January 17, 2021
Alltid ett nöje att läsa Ajvide. Det blir aldrig tråkigt och tempot flyter på fint. Saknar dock skräcken i denna bok. Det var så lite av det. Fina personporträtt dock även om de ibland var väl effektiva och förenklade.
September 4, 2021
Kära John Ajvide Lindqvist, du har med den här boken brakat in i mitt liv med din varma och väldiga vänlighet. Du förstår dig verkligen på människor, oavsett kön, och trots människans alla sunkiga sidor så består du VÄNLIG. Jag vill tro att din filantropiska människosyn smittar av sig på mig.
Så kände jag länge under stora delar av läsningen. Men mot slutet blev jag rastlös. Boken är nämligen, i mitt tycke, för långsam och lång.
Berättelsen följer i första hand fem unga vuxna och ett barn. Därtill fladdrar många andra karaktärer förbi. Det blir dock aldrig svårt att hålla tråden. Det här är en mycket lättläst bok som lämpar sig väl för unga läsare.
Jag förälskar mig fort i Siv och Anna. De är smarta, snabbtänkta, roliga, modiga och tjocka. De är riktiga drömkaraktärer som blommar ut i full prakt tack vare Lindqvists förmåga att skriva perfekt dialog. Och Sylen! Herregud SYLEN! (Annas mamma.) De dräpande kommentarernas drottning. Dålig och bra mamma. Hennes samtal med rektorn fick mig att skratta högt. Barnet Alva är också en favorit. Jag tycker ofta barnkaraktärer är tveksamma men Alva är trovärdig.
”..köra skinnhissen och tänka på fitt-Cilla”
Platsen är Norrtälje. Somliga av karaktärerna kan förutspå olyckor. Det finns en del äckliga scener men framförallt är det här en roman om mänskliga beteenden och relationer. Jag tolkar det som en samhällskritisk uppgörelse med normer, ytlighet, rasism, egoism, våld, makt, polarisering och klassklyftor. Formen vilar stadigt på vardagsrealism. Jag blev överraskad och imponerad av att ”skräckförfattaren” är så oerhört vass på realism.
Som omslaget visar står en gul container i centrum. Det värsta är att den här idén kommer från verkligheten. 2020 hittades över 60 personer döda i en container i Moçambique. 2014 hände det i Storbritannien och i Thailand, 2008, hittades 121 personer i en container med måtten 6 x 2,2 m. Över 50 st var döda.
Huruvida JAL är fettfobiker har diskuterats. I Vänligheten tar de tjocka kropparna stor plats, ganska explicit beskrivna. De hör samman med de smarta och roliga tjejerna. Jag uppfattar texten som ett lyckosamt försök till uppvärderande av tjocka människor, som ett ställningstagande mot normativ utseendefixering.
Jag älskar också hur författaren tar parti med nördarna. Han tar Pokémon och populärkultur på allvar. JAL är lika rolig och filantropisk som Fredrik Backman men snäppet vassare, modigare och mindre tramsig. Han tycks rygga för tillgjordhet, världsfrånvänd romantik och plattityder.
Som uppläsare har författaren en högst personlig stil som jag bara precis inledningsvis reagerade på, efter en stund känns det helt rätt och jag gillar verkligen hans betoningar och melodi.
”Rör det rör, rör det oss!”
Så kände jag länge under stora delar av läsningen. Men mot slutet blev jag rastlös. Boken är nämligen, i mitt tycke, för långsam och lång.
Berättelsen följer i första hand fem unga vuxna och ett barn. Därtill fladdrar många andra karaktärer förbi. Det blir dock aldrig svårt att hålla tråden. Det här är en mycket lättläst bok som lämpar sig väl för unga läsare.
Jag förälskar mig fort i Siv och Anna. De är smarta, snabbtänkta, roliga, modiga och tjocka. De är riktiga drömkaraktärer som blommar ut i full prakt tack vare Lindqvists förmåga att skriva perfekt dialog. Och Sylen! Herregud SYLEN! (Annas mamma.) De dräpande kommentarernas drottning. Dålig och bra mamma. Hennes samtal med rektorn fick mig att skratta högt. Barnet Alva är också en favorit. Jag tycker ofta barnkaraktärer är tveksamma men Alva är trovärdig.
”..köra skinnhissen och tänka på fitt-Cilla”
Platsen är Norrtälje. Somliga av karaktärerna kan förutspå olyckor. Det finns en del äckliga scener men framförallt är det här en roman om mänskliga beteenden och relationer. Jag tolkar det som en samhällskritisk uppgörelse med normer, ytlighet, rasism, egoism, våld, makt, polarisering och klassklyftor. Formen vilar stadigt på vardagsrealism. Jag blev överraskad och imponerad av att ”skräckförfattaren” är så oerhört vass på realism.
Som omslaget visar står en gul container i centrum. Det värsta är att den här idén kommer från verkligheten. 2020 hittades över 60 personer döda i en container i Moçambique. 2014 hände det i Storbritannien och i Thailand, 2008, hittades 121 personer i en container med måtten 6 x 2,2 m. Över 50 st var döda.
Huruvida JAL är fettfobiker har diskuterats. I Vänligheten tar de tjocka kropparna stor plats, ganska explicit beskrivna. De hör samman med de smarta och roliga tjejerna. Jag uppfattar texten som ett lyckosamt försök till uppvärderande av tjocka människor, som ett ställningstagande mot normativ utseendefixering.
Jag älskar också hur författaren tar parti med nördarna. Han tar Pokémon och populärkultur på allvar. JAL är lika rolig och filantropisk som Fredrik Backman men snäppet vassare, modigare och mindre tramsig. Han tycks rygga för tillgjordhet, världsfrånvänd romantik och plattityder.
Som uppläsare har författaren en högst personlig stil som jag bara precis inledningsvis reagerade på, efter en stund känns det helt rätt och jag gillar verkligen hans betoningar och melodi.
”Rör det rör, rör det oss!”
October 18, 2021
Suggestiv skräck som jag nog mer skulle beskriva som en relations- och generationsroman för millenials med övernaturliga inslag. En perfekt skräckbok för den som vill börja nosa på genren för första gången.
John Ajvide Lindqvist var en av mina favoritförfattare på högstadiet/gymnasiet men jag slutade läsa hans böcker efter att jag blev besviken på Lilla Stjärna. Nu har han med dunder och bång hittat tillbaka till mig igen, eller snarare jag till honom.
Vänligheten känns som att det är en bok som ser in i min själ och nu kommer den finnas kvar i mig under flera år. Måste läsning för inte bara hans fans utan också för alla 30-ish vuxna som någonsin funderat över livet. Vilket måste vara alla människor på jorden som har en någorlunda tendens till reflektion.
Vi följer barndomsvännerna Max och Johan som bor kvar i Norrtälje, deras barndoms stad. De spelar Pokemón go och undrar om livet inte ska bli mer än såhär. Den saknade i trion, ursnygga och lyckade Marko kommer tillbaka för att få en revansch på Norrtälje.
Siw och Anna är väldigt olika varandra men har en stark vänskap. De går till Friskis och Svettis för att bli av med i alla fall några av sina trivselkilon. Siw är den försiktiga och Anna den som är lite för mycket.
De här två gängen korsas och vi får lära oss mer om deras liv. Max och Siw har övernaturliga förmågor de inte riktigt förstår, Johan hatar kommunen, Marko känner att han alltid har något att bevisa och Anna vet inte om hon ska ta avstånd från sin familj en gång för alla.
Tillvaron i Norrtälje ändras när en mystisk gul container dyker upp vid vattnet. Vad innehåller den? Och vad släpps ut när den öppnas?
Det är en otrolig skildring av karaktärsutveckling och relationer. Ajvide Lindqvist skriver om de här karaktärerna på ett sätt som är helt fenomenalt.
John Ajvide Lindqvist var en av mina favoritförfattare på högstadiet/gymnasiet men jag slutade läsa hans böcker efter att jag blev besviken på Lilla Stjärna. Nu har han med dunder och bång hittat tillbaka till mig igen, eller snarare jag till honom.
Vänligheten känns som att det är en bok som ser in i min själ och nu kommer den finnas kvar i mig under flera år. Måste läsning för inte bara hans fans utan också för alla 30-ish vuxna som någonsin funderat över livet. Vilket måste vara alla människor på jorden som har en någorlunda tendens till reflektion.
Vi följer barndomsvännerna Max och Johan som bor kvar i Norrtälje, deras barndoms stad. De spelar Pokemón go och undrar om livet inte ska bli mer än såhär. Den saknade i trion, ursnygga och lyckade Marko kommer tillbaka för att få en revansch på Norrtälje.
Siw och Anna är väldigt olika varandra men har en stark vänskap. De går till Friskis och Svettis för att bli av med i alla fall några av sina trivselkilon. Siw är den försiktiga och Anna den som är lite för mycket.
De här två gängen korsas och vi får lära oss mer om deras liv. Max och Siw har övernaturliga förmågor de inte riktigt förstår, Johan hatar kommunen, Marko känner att han alltid har något att bevisa och Anna vet inte om hon ska ta avstånd från sin familj en gång för alla.
Tillvaron i Norrtälje ändras när en mystisk gul container dyker upp vid vattnet. Vad innehåller den? Och vad släpps ut när den öppnas?
Det är en otrolig skildring av karaktärsutveckling och relationer. Ajvide Lindqvist skriver om de här karaktärerna på ett sätt som är helt fenomenalt.
October 15, 2024
Egentligen 3,75 kanske
November 27, 2023
DNF ... bei Seite 216.
Keiner der Charaktere kann mein Interesse irgendwie halten, so dass ich mich wirklich für ihn/sie interessiere oder für das, was im Laufe der Geschichte noch mit ihm/ihr passieren würde.
Das lag allerdings auch an den zu langen und zu detaillierten Rückblenden.
Ich fand es inhaltlich auch leider einfach nur langweilig und weiß, dass ich dieses Buch niemals zu Ende lesen werde, da ich noch genug anderes auf dem SuB habe, um mich jetzt noch durch über 600 Seiten zu quälen.
Keiner der Charaktere kann mein Interesse irgendwie halten, so dass ich mich wirklich für ihn/sie interessiere oder für das, was im Laufe der Geschichte noch mit ihm/ihr passieren würde.
Das lag allerdings auch an den zu langen und zu detaillierten Rückblenden.
Ich fand es inhaltlich auch leider einfach nur langweilig und weiß, dass ich dieses Buch niemals zu Ende lesen werde, da ich noch genug anderes auf dem SuB habe, um mich jetzt noch durch über 600 Seiten zu quälen.
January 1, 2023
”Vänligheten” av John Ajvide Lindqvist är en riktig tegelsten, men låt inte det avskräcka dig för det här är en fantastisk bok.✨
Jag började läsa och blev helt uppslukad av berättelsen. Det är 716 sidors fascinerande läsning om Vänligheten kontra Fasan som sprider sig i en stad. Det är väldigt snyggt skrivet med många detaljer om människor som vill varandra väl, men som påverkas av sin omgivning och dess skeenden.
Norrtälje är en vänlig stad. Vänligheten syns överallt i små saker människor gör för varandra, i ord och handlingar. Händer sträcks fram, hjälp erbjuds, blickar möts och leenden utbyts. Men så förändras allt… Vänligheten börjar vittra sönder. En höstmorgon 2018 lämnas en stor gul container i Norrtäljes hamn. Ingen vet hur den har kommit dit eller vad den innehåller, men den kommer att förändra och påverka staden och dess invånare. Tillvaron kommer aldrig mer bli sig lik.
Vi får följa sex personers liv. Vännerna Max och Johan som varit med om saker i livet som skapat starka band mellan dem. Siw och Anna, två nära väninnor som finns där för varandra i vått och torrt. Syskonen Marko och Maria som flytt från Bosnien och kämpat hårt för att hitta sin plats i den svenska vardagen. De sex personerna är omaka, kommer från olika samhällsklasser med olika bakgrunder, men hittar varandra och påverkar varandras liv på ett fint sätt. Max och Siw har speciella förmågor som ger dem varsel och förvarningar om vad som ska komma att ske. Staden Norrtälje är också en viktig karaktär i boken.
”Vänligheten” är nominerad till Årets bok och det förstår jag verkligen. Jag har redan röstat ett par gånger på boken. Jag har tidigare inte läst något av John Ajvide Lindqvist, men det vill jag väldigt gärna göra nu.
Jag började läsa och blev helt uppslukad av berättelsen. Det är 716 sidors fascinerande läsning om Vänligheten kontra Fasan som sprider sig i en stad. Det är väldigt snyggt skrivet med många detaljer om människor som vill varandra väl, men som påverkas av sin omgivning och dess skeenden.
Norrtälje är en vänlig stad. Vänligheten syns överallt i små saker människor gör för varandra, i ord och handlingar. Händer sträcks fram, hjälp erbjuds, blickar möts och leenden utbyts. Men så förändras allt… Vänligheten börjar vittra sönder. En höstmorgon 2018 lämnas en stor gul container i Norrtäljes hamn. Ingen vet hur den har kommit dit eller vad den innehåller, men den kommer att förändra och påverka staden och dess invånare. Tillvaron kommer aldrig mer bli sig lik.
Vi får följa sex personers liv. Vännerna Max och Johan som varit med om saker i livet som skapat starka band mellan dem. Siw och Anna, två nära väninnor som finns där för varandra i vått och torrt. Syskonen Marko och Maria som flytt från Bosnien och kämpat hårt för att hitta sin plats i den svenska vardagen. De sex personerna är omaka, kommer från olika samhällsklasser med olika bakgrunder, men hittar varandra och påverkar varandras liv på ett fint sätt. Max och Siw har speciella förmågor som ger dem varsel och förvarningar om vad som ska komma att ske. Staden Norrtälje är också en viktig karaktär i boken.
”Vänligheten” är nominerad till Årets bok och det förstår jag verkligen. Jag har redan röstat ett par gånger på boken. Jag har tidigare inte läst något av John Ajvide Lindqvist, men det vill jag väldigt gärna göra nu.
August 8, 2021
Alltså, nej. Jag tyckte verkligen inte alls om den här boken, till den graden att jag är osäker på vad som ens fick mig att läsa klart. Kanske att jag lyssnade på den? Kanske att jag vagt brydde mig om Siw och Max även mot slutet?
Första halvan skulle få ett avgjort högre betyg. Jag anser helt enkelt att han är bättre på att skriva drama än just skräck. Det värsta i början var att han inte kunde sluta tjata om hur tjocka Siw och Anna var. Men själva handlingen var fängslande, och mysterierna fick mig att vilja lyssna vidare. Men sedan? Sedan blev allt som skavde även i den första halvan så plågsamt uppenbart. Det är så överdrivet rått, på ett sätt som är mer tröttsamt än läskigt. Folk är så fula i mun att de knappt känns som riktiga människor. Det känns mest som shock value, och det gjorde att jag slutade bry mig till slut. Och så allt det sexuella våldet, som verkar vara nästintill det enda våld kvinnor kan utsättas för, och det grafiskt och gång på gång. Gillade heller inte hur han porträtterade folk med utomeuropeisk bakgrund, som de åtta filippinska besättningsmän som alla var precis lika vidskepliga och beredda att låta 28 pers dö och som de afghanska ungdomarna som sa saker som (jag parafraserar) "svenne kvadda min mobil. Jag tar din". Ugh. Nej tack.
Jag vill gilla Ajvide Lindqvist, för han är typ det största namnet inom svensk skräck och jag älskar skräck. Jag gillar vissa av hans korta historier. Men det här var den sista chansen jag gav honom.
Första halvan skulle få ett avgjort högre betyg. Jag anser helt enkelt att han är bättre på att skriva drama än just skräck. Det värsta i början var att han inte kunde sluta tjata om hur tjocka Siw och Anna var. Men själva handlingen var fängslande, och mysterierna fick mig att vilja lyssna vidare. Men sedan? Sedan blev allt som skavde även i den första halvan så plågsamt uppenbart. Det är så överdrivet rått, på ett sätt som är mer tröttsamt än läskigt. Folk är så fula i mun att de knappt känns som riktiga människor. Det känns mest som shock value, och det gjorde att jag slutade bry mig till slut. Och så allt det sexuella våldet, som verkar vara nästintill det enda våld kvinnor kan utsättas för, och det grafiskt och gång på gång. Gillade heller inte hur han porträtterade folk med utomeuropeisk bakgrund, som de åtta filippinska besättningsmän som alla var precis lika vidskepliga och beredda att låta 28 pers dö och som de afghanska ungdomarna som sa saker som (jag parafraserar) "svenne kvadda min mobil. Jag tar din". Ugh. Nej tack.
Jag vill gilla Ajvide Lindqvist, för han är typ det största namnet inom svensk skräck och jag älskar skräck. Jag gillar vissa av hans korta historier. Men det här var den sista chansen jag gav honom.
This entire review has been hidden because of spoilers.
February 15, 2021
Vissa recensenter har beklagat sig över att Vänligheten inte är särskilt läskig. Det är den inte, men det är en märklig kritik när John Ajvide Lindqvist själv hela tiden sagt att det är hans snällaste bok. Det verkar handla om att det finns vissa förväntningar på genretillhörighet, trots att JAL tidigare lekt med både självbiografins och kriminallitteraturens former. Vänligheten tangerar skräckgenren men är kanske snarare magisk realism eller urban fantasy. Framförallt är det en bok om Norrtälje.
JAL har själv sagt att han tycker att han skriver böcker om kärlek, här är det uppenbart att det är kärleken som är hans verkliga intresse, den som han vill fortsätta att borra i. Vi möter kärleken i många former hos de sex huvudpersonerna. Det handlar om oväntad romantisk kärlek, om kärleken till familjen, om vänskapen. Och framförallt om den lilla vardagliga kärleken som kallas vänlighet. Det stillsamma anonyma smörjmedel som får ett samhälle att fungera och vad som händer när vänligheten plötsligt börjar krackelera.
Det är en berättelse om ett sverigedemokratiskt Sverige, ett där anständighet och vänlighet inte är grundtillståndet utan endast vänsterbliven godhetssignalering. Samtidigt lyckas JAL skriva en sverigedemokratsröstande kommentarsfältsherre som blir mångbottnad och trovärdig.
JAL har själv sagt att han tycker att han skriver böcker om kärlek, här är det uppenbart att det är kärleken som är hans verkliga intresse, den som han vill fortsätta att borra i. Vi möter kärleken i många former hos de sex huvudpersonerna. Det handlar om oväntad romantisk kärlek, om kärleken till familjen, om vänskapen. Och framförallt om den lilla vardagliga kärleken som kallas vänlighet. Det stillsamma anonyma smörjmedel som får ett samhälle att fungera och vad som händer när vänligheten plötsligt börjar krackelera.
Det är en berättelse om ett sverigedemokratiskt Sverige, ett där anständighet och vänlighet inte är grundtillståndet utan endast vänsterbliven godhetssignalering. Samtidigt lyckas JAL skriva en sverigedemokratsröstande kommentarsfältsherre som blir mångbottnad och trovärdig.
August 2, 2023
I've been a fan of John Ajvide Lindqvist for a long time and I was excited to read something new by this author. Harbor is one of my favourite books and this new book is just as good, if not better,
I'm very grateful to the publisher for allowing me to read this book early, as this book is superb. The plot is perfect, as it grows and evolves and few create characters like John Ajvide Lindqvist. The immaculately formed characters underpin the story and the plot builds from them all. The cast of characters are incredible, wildly unique and engaging and are unique and perfect in their own way.
Everyone associates this author with that book, but there is so much to him. This book is a perfect example of the author's imagination, creativity and sheer and complete brilliance. This is the best book I have read in 2023 and I really hope it is read by as many people as possible and is a massive success for the author.
Please read this book.
I'm very grateful to the publisher for allowing me to read this book early, as this book is superb. The plot is perfect, as it grows and evolves and few create characters like John Ajvide Lindqvist. The immaculately formed characters underpin the story and the plot builds from them all. The cast of characters are incredible, wildly unique and engaging and are unique and perfect in their own way.
Everyone associates this author with that book, but there is so much to him. This book is a perfect example of the author's imagination, creativity and sheer and complete brilliance. This is the best book I have read in 2023 and I really hope it is read by as many people as possible and is a massive success for the author.
Please read this book.
Displaying 1 - 30 of 324 reviews