What do you think?
Rate this book
Tight binding. Slightly yellowed pages. Very clean with no marks on interior - price sticker residue is on exterior
Paperback
First published January 1, 1980
8 people are currently reading
191 people want to read
About the author
Marianne Fredriksson
47 books218 followersMarianne Fredriksson was a Swedish author who worked and lived in Roslagen and Stockholm. Before becoming a novelist, she was a journalist on various Swedish newspapers and magazines, including Svenska Dagbladet.
Fredriksson published fifteen novels, most of which have been translated into English, German, Dutch and other languages. Most of her earlier books are based on biblical stories. A central theme in her writings is friendship because, as she maintained, "friendship will be more important than love" in the future.
Fredriksson published fifteen novels, most of which have been translated into English, German, Dutch and other languages. Most of her earlier books are based on biblical stories. A central theme in her writings is friendship because, as she maintained, "friendship will be more important than love" in the future.
Ratings & Reviews
Friends & Following
Create a free account to discover what your friends think of this book!
Community Reviews
Displaying 1 - 28 of 28 reviews
August 26, 2021
Åh Marianne Fredriksson. För mig är hennes böcker tröst och någon form av svar eller åtminstone närmande det ogreppbara i mjuka, försiktiga cirklar. Så även denna bok.
June 27, 2018
Een realistische vertelling van de gebeurtenissen rondom Adam, Eva en hun kinderen vanuit het perspectief van Eva, als een moeder die haar ene zoon verliest aan de ander en op zoek gaat naar antwoorden op schuldgevoel en waarheid.
Ik vond het prettig om te worden meegenomen in deze alternatieve versie van de bekende symbolen uit de Bijbel: God, de appel, de slang, de Hof van Eden, en de betekenis van dit alles voor het leven tussen mensen en tussen mens en natuur. Soms haalt Frederiksson wel erg fel uit naar de 'mannen', hoe zij het verhaal dat uiteindelijk in de Bijbel terecht is gekomen hebben neergepend in hun woorden, die niet per se de waarheid weergeven. Ook contrasteert ze Adem als de koppige figuur die bij zijn ene God blijft, en Eva als degene die het spirituele ervaart in alles om haar heen. Het zorgt ook voor wrijving tussen de twee in plaats van dat er wordt gezocht naar een overbrugging. Misschien heeft de schrijfster dit bewust zo gedaan.
Als criticus op letterlijke interpretaties van de Bijbel zou ik iedereen, religieus of niet, aanraden dit boek te lezen om de simpele reden dat geen enkel verhaal 'de waarheid' bevat: het is altijd een weerspiegeling van de tijdsgeest, de achtergrond en ervaringen van de schrijver, zijn willekeur in het wel of niet delen van details, en zelfs van gemoedstoestand waarin hij zich bevindt op het moment van schrijven.
Als schrijver ben ik blij dat Frederiksson het betwiste 'begin van de mensheid' in een vorm heeft gegoten die ten eerste mij als vrouw veel meer aanspreekt, en daarnaast meeneemt wat onze moderne samenleving en wetenschap ons tegenwoordig leert over over ethiek, psychologie, relaties en religie. In dat opzicht beschouw ik dit verhaal als een meer volwassen versie van het verhaal in de Bijbel.
Het concept van woorden, hoe die betekenis geven maar ook afbakenen, en daartegenover het licht, als een symbool voor 'vrij zijn van begrip van ethiek en de ander', waarin mensen verworden tot onderdelen van een groter organisme en het onderscheid tussen goed en kwaad niet bestaat, vond ik fascinerend en plat tegelijk. Er zijn verschillende onderzoeken gedaan naar hoe mensen binnen verschillende culturen hun individualiteit en gemeenschapsgevoel ervaren. In dit boek werd ook dit concept gecontrasteerd, met Eva (en later Adam) als twijfelaar welke van de twee uitersten 'goed' zou zijn. Het antwoord daarop laat zich natuurlijk raden.
Al met al een graag gelezen boek dat mij zeker aan het denken heeft gezet.
Ik vond het prettig om te worden meegenomen in deze alternatieve versie van de bekende symbolen uit de Bijbel: God, de appel, de slang, de Hof van Eden, en de betekenis van dit alles voor het leven tussen mensen en tussen mens en natuur. Soms haalt Frederiksson wel erg fel uit naar de 'mannen', hoe zij het verhaal dat uiteindelijk in de Bijbel terecht is gekomen hebben neergepend in hun woorden, die niet per se de waarheid weergeven. Ook contrasteert ze Adem als de koppige figuur die bij zijn ene God blijft, en Eva als degene die het spirituele ervaart in alles om haar heen. Het zorgt ook voor wrijving tussen de twee in plaats van dat er wordt gezocht naar een overbrugging. Misschien heeft de schrijfster dit bewust zo gedaan.
Als criticus op letterlijke interpretaties van de Bijbel zou ik iedereen, religieus of niet, aanraden dit boek te lezen om de simpele reden dat geen enkel verhaal 'de waarheid' bevat: het is altijd een weerspiegeling van de tijdsgeest, de achtergrond en ervaringen van de schrijver, zijn willekeur in het wel of niet delen van details, en zelfs van gemoedstoestand waarin hij zich bevindt op het moment van schrijven.
Als schrijver ben ik blij dat Frederiksson het betwiste 'begin van de mensheid' in een vorm heeft gegoten die ten eerste mij als vrouw veel meer aanspreekt, en daarnaast meeneemt wat onze moderne samenleving en wetenschap ons tegenwoordig leert over over ethiek, psychologie, relaties en religie. In dat opzicht beschouw ik dit verhaal als een meer volwassen versie van het verhaal in de Bijbel.
Het concept van woorden, hoe die betekenis geven maar ook afbakenen, en daartegenover het licht, als een symbool voor 'vrij zijn van begrip van ethiek en de ander', waarin mensen verworden tot onderdelen van een groter organisme en het onderscheid tussen goed en kwaad niet bestaat, vond ik fascinerend en plat tegelijk. Er zijn verschillende onderzoeken gedaan naar hoe mensen binnen verschillende culturen hun individualiteit en gemeenschapsgevoel ervaren. In dit boek werd ook dit concept gecontrasteerd, met Eva (en later Adam) als twijfelaar welke van de twee uitersten 'goed' zou zijn. Het antwoord daarop laat zich natuurlijk raden.
Al met al een graag gelezen boek dat mij zeker aan het denken heeft gezet.
September 28, 2021
Alright, alright so I decided to do a comeback with reading, since I used to love it and since I enjoy writing fictional stories myself. I picked up this book from my shelf since it seemed like an easy book to begin with, just about 200 pages.
But what is this book about then? Well it is a re-imagined telling following the biblical creation myth found in book of genesis. We are looking at this world through the eyes of Eve who is walking back towards Eden to find some answers as to why her son Cain killed his brother Abel. She is mournful and angry but makes some realisations along the way.
This is the part I enjoyed and had we stayed at the vibe/the theme I would have given it 3 stars. It is beautiful, melancholic, poetic and rather well written. I found myself able to ignore the fact that this author used some of the same words over and over. It was just otherwise stunning. Show don't tell, an intrigueing take on religious lore (if you know me in person you'd know how much I love mythical/religious/folk lore).
Sure, it was a bit basic but I was vibeing. Then... badum! The second half of the book started and the story went on a downward spiral. Seriously, wtf. So I could go on about how much of an abusive dick of a manchild Adam is and how much I hate the fact that he is made out to be a victim who cannot control his rage.
This is all shit ofc but what really got me down was how boring the story got afterwards and how Eve lost her up until now amazing personality and essentially went full on tradwife. Seriously, the happy ending was essentially Eve submitting to her man and doing her very best to enlighten him of the things that was revealed to her on her retreat to Eden while trying to avoid him getting abusive. And then beating herself up over not helping him overcome his pain enough while then shrugging it off and thinking, hey it's just life. We will have a shitty marriage but that's okay, I just gotta enjoy the little things.
And yeah boring... did I mention that the other half of the book literally was like a manual for how to run your household 1000 BC??? It was boring as shit.
So... Maybe I'll read the next book? Maybe it will be better? We'll see...
But what is this book about then? Well it is a re-imagined telling following the biblical creation myth found in book of genesis. We are looking at this world through the eyes of Eve who is walking back towards Eden to find some answers as to why her son Cain killed his brother Abel. She is mournful and angry but makes some realisations along the way.
This is the part I enjoyed and had we stayed at the vibe/the theme I would have given it 3 stars. It is beautiful, melancholic, poetic and rather well written. I found myself able to ignore the fact that this author used some of the same words over and over. It was just otherwise stunning. Show don't tell, an intrigueing take on religious lore (if you know me in person you'd know how much I love mythical/religious/folk lore).
Sure, it was a bit basic but I was vibeing. Then... badum! The second half of the book started and the story went on a downward spiral. Seriously, wtf. So I could go on about how much of an abusive dick of a manchild Adam is and how much I hate the fact that he is made out to be a victim who cannot control his rage.
This is all shit ofc but what really got me down was how boring the story got afterwards and how Eve lost her up until now amazing personality and essentially went full on tradwife. Seriously, the happy ending was essentially Eve submitting to her man and doing her very best to enlighten him of the things that was revealed to her on her retreat to Eden while trying to avoid him getting abusive. And then beating herself up over not helping him overcome his pain enough while then shrugging it off and thinking, hey it's just life. We will have a shitty marriage but that's okay, I just gotta enjoy the little things.
And yeah boring... did I mention that the other half of the book literally was like a manual for how to run your household 1000 BC??? It was boring as shit.
So... Maybe I'll read the next book? Maybe it will be better? We'll see...
June 27, 2021
It was really suprising.
Ofcourse i heard and read the story of Adam and Eva a hundred times in Genesis.
But this was different but not unlikely. The perspectives at some things were really interesting and different then I ever thought about. I really liked that about this book. I would recommend it.
Ofcourse i heard and read the story of Adam and Eva a hundred times in Genesis.
But this was different but not unlikely. The perspectives at some things were really interesting and different then I ever thought about. I really liked that about this book. I would recommend it.
Read
November 26, 2007Gotta love Eva, and hate Adam and his narrow mind.
July 16, 2022
En bog jeg bliver ved med at vende tilbage til. Læser den som regel en gang årligt og bliver lidt klogere på livet af at læse den hver eneste gang.
September 1, 2020
En fascinerande bok som jag utan tvekan kommer återkomma till i tankarna många gånger. Jag gillar nytolkningar av berättelserna i bibeln och jag ser fram emot att läsa resten av serien.
Read
January 1, 2025Den här boken var inte riktigt som jag hade förväntat mig. Jag hade väldigt höga förväntningar på samt att jag trodde att boken skulle vara betydligt mer trogen den bibliska Skapelseberättelsen. Med det sagt tyckte jag att boken hade en del intressanta stycken men också en del aspekter som jag inte tyckte om.
Om jag börjar med den kritik jag har att ge boken så tycker jag att det var en alltför feministisk tolkning/version av berättelsen om Eva och Adam. Där ett klart exempel på detta är orden och språket. I Marianne Fredrikssons version av Skapelseberättelsen är språket något nytt för människorna. Kunskap om tal är inte något som alla människor besitter, men både Eva och Adam har fått lära sig ord. De har därför ibland svårt med att tala och ord kommer inte naturligt för dem. Det som störde mig var hur författaren valt att göra Adam till en lögnare där hans ord nästan alltid beskrivs som icke sanningsenliga och hur det enda han kan berätta är myter och sagor. Till exempel när han berättar för herdefolket att det var Eva som lockade honom att lämna Edens lustgård; inte att han faktiskt lämnade för att han ville vara med henne. “Så här gör männen med orden, det blir grant, men med sanningen har det inte mycket att göra.” Inte bara är det ett sexistiskt påstående, det är också osanning. Män har inte en större tendens till att ljuga jämfört med kvinnor.
En ytterligare sak jag hade svårt för var författarens själva tolkning av skapelseberättelsen. Enligt författarens utsago är Eva och Adam ej de första människorna. De tillhörde tidigare en flock vildingar som bodde i Edens lustgård, en flock vars hövding kallas Satan. En av mina första tankar var att Eva och Adam var de första människorna eftersom att de kunde tala, något som flocken inte kunde. En teori vilken även går ihop med vetenskapen där den första människan kallas för Homo Sapiens: den tänkande människan. För även om man säkert kan tänka utan ord är det ändå tack vare språket som vi kan vara tänkande människor till en högre grad. Men tyvärr går denna teori inte att applicera på boken. För Eva och Adam var ej de första talande människorna på jorden. För det var Evas mor som lärde henne att tala, samt Schamanen som lärde Adam att tala. Dessutom finns det ett herdefolk i boken som också kan tala. Så jag förstår inte riktigt hur författaren har valt att tolka skapelseberättelsen, vad är det egentligen som utmärker Eva och Adam från resten av människorna? Om de inte var de första människorna på jorden; eller de första talande människorna (Homo Sapiens)?
Med det sagt tyckte jag att det fanns en del intressanta teman i boken också. Det främsta språket och orden. “Det är ju så med orden att de gör världen innehållsrik, tänkte hon. Före orden fanns bara grönskan, nu finns färger, arter, skillnader, upplevelser, egenskaper, ordning, möjligheter.” Detta är något jag själv upplevt, fast kanske inte i lika hög grad. Men enda sedan jag började att lägga mer vikt vid ord, när jag började läsa mer och skriva själv, var det som att världen blev så mycket större, mer “innehållsrik” som Eva uttryckte det. Till exempel genom att försöka beskriva en färgton eller en växt med andra ord är det som att det blir mer levande. Det fick mig att undra om ord faktiskt gör livet mer färgstarkt, skulle vi uppleva världen som gråare utan dem?
Men, som Eva reflekterade över, kommer ord inte bara med fördelar: “Kanske har orden delat och styckat, hackat upp och skapat skillnader? Kanske ser jag bara skillnader? Kanske är det de vet i det här landet själva sammanhanget? Har de helheten? Där jag bara har skärvor.” Det fick mig att tänka på talesättet "att inte se skogen för alla träd”. För det kanske är som Eva säger, ord skapar mer, mer färger, mer arter, mer känslor etc. men med det kommer också skillnader och distinktioner. Man glömmer kanske bort att det finns en helhet i allting, att allt hör ihop. Som trådarna vilka utgör gobelängen. Att allt är Guds skapelse. Att vi bör leva ett med naturen; att vi alla är Guds människor och borde älska varandra.
“Talar han till oss? Flickan ser sig förskräckt omkring.
Ja, om vi lyssnar.”
Det är kanske det vi tar miste på när vi hänger upp oss så mycket vid orden. Vi glömmer helheten, Gud, och ser bara alla små pusselbitar, men sällan hela bilden.
Det talas även om ordens lömska natur: hur de kan användas inte bara för att beskriva verkligheten men till att faktiskt skapa den. “Ord var kanske mäktiga nog att skapa världen, rent av? Om man tog dem som passade, valde, formade om lite.”
En annan intressant aspekt av boken var det samtalet som Eva hade med Gabriel när han sade att “Guds barn är utan skuld. Innan ni har lärt er förstå det kommer ni att göra varandra mycket illa.” Precis som Eva hade jag först svårt för att tolka vad som menades med detta. Det var inte förrän i slutet när Eva talade om hur fruktan och kärlek inte kan samexistera med varandra som jag fick klarhet. “Är det så att den som har kärlek inte behöver vara rädd, ens för döden?” Detta fick mig att fundera lite. För jag tror att det ligger sanning i detta. Tar man kristendomen till exempel så är Jesus och Gud bara kärlek. Och har man kärlek, tror man på kärleken (med andra ord på Jesus och Gud) så kommer man till himlen. Och därmed behöver man inte vara rädd, inte ens för döden, då det kommer ett nytt, evigt liv efter det jordliga.
”Skulden föder vreden som äter upp kärleken, tänkte hon. Så är det för mig, så är det för honom. Skuld och kärlek kan inte heller enas.” Det finns en sanning i detta också. I bara en människa har detta varit möjligt, och det är Jesus själv; i och med sin evinnerliga kärlek till oss människor tog han våra skulder, våra synder, för att vi skulle få leva i hans kärlek. Vidare, få ett liv efter döden. Även om vi människor begår synder är det Jesus som bär på dessa synder och kvar finns bara kärleken. Med det sagt, det är när vi glömmer detta, när vi försöker bära vår skuld ensamma, låter den tynga ner oss och svärta ner vår tillvaro som den går utöver den kärleken. Här fungerar Eva och Adam som bra exempel då de, när de bar på sin skuld som en last, gick ut över deras äktenskap, deras kärlek.
Man kan tyvärr inte göra något ogjort, men det man kan göra är att be om förlåtelse och inte begå samma misstag igen. Som Gabriel sa: "Guds barn är utan skuld. Innan ni har lärt er förstå det kommer ni att göra varandra mycket illa.” Det är tack vare Jesus som vi är utan skuld. Vi får aldrig glömma den uppoffring han genomled för vår skul(d)l.
Om jag börjar med den kritik jag har att ge boken så tycker jag att det var en alltför feministisk tolkning/version av berättelsen om Eva och Adam. Där ett klart exempel på detta är orden och språket. I Marianne Fredrikssons version av Skapelseberättelsen är språket något nytt för människorna. Kunskap om tal är inte något som alla människor besitter, men både Eva och Adam har fått lära sig ord. De har därför ibland svårt med att tala och ord kommer inte naturligt för dem. Det som störde mig var hur författaren valt att göra Adam till en lögnare där hans ord nästan alltid beskrivs som icke sanningsenliga och hur det enda han kan berätta är myter och sagor. Till exempel när han berättar för herdefolket att det var Eva som lockade honom att lämna Edens lustgård; inte att han faktiskt lämnade för att han ville vara med henne. “Så här gör männen med orden, det blir grant, men med sanningen har det inte mycket att göra.” Inte bara är det ett sexistiskt påstående, det är också osanning. Män har inte en större tendens till att ljuga jämfört med kvinnor.
En ytterligare sak jag hade svårt för var författarens själva tolkning av skapelseberättelsen. Enligt författarens utsago är Eva och Adam ej de första människorna. De tillhörde tidigare en flock vildingar som bodde i Edens lustgård, en flock vars hövding kallas Satan. En av mina första tankar var att Eva och Adam var de första människorna eftersom att de kunde tala, något som flocken inte kunde. En teori vilken även går ihop med vetenskapen där den första människan kallas för Homo Sapiens: den tänkande människan. För även om man säkert kan tänka utan ord är det ändå tack vare språket som vi kan vara tänkande människor till en högre grad. Men tyvärr går denna teori inte att applicera på boken. För Eva och Adam var ej de första talande människorna på jorden. För det var Evas mor som lärde henne att tala, samt Schamanen som lärde Adam att tala. Dessutom finns det ett herdefolk i boken som också kan tala. Så jag förstår inte riktigt hur författaren har valt att tolka skapelseberättelsen, vad är det egentligen som utmärker Eva och Adam från resten av människorna? Om de inte var de första människorna på jorden; eller de första talande människorna (Homo Sapiens)?
Med det sagt tyckte jag att det fanns en del intressanta teman i boken också. Det främsta språket och orden. “Det är ju så med orden att de gör världen innehållsrik, tänkte hon. Före orden fanns bara grönskan, nu finns färger, arter, skillnader, upplevelser, egenskaper, ordning, möjligheter.” Detta är något jag själv upplevt, fast kanske inte i lika hög grad. Men enda sedan jag började att lägga mer vikt vid ord, när jag började läsa mer och skriva själv, var det som att världen blev så mycket större, mer “innehållsrik” som Eva uttryckte det. Till exempel genom att försöka beskriva en färgton eller en växt med andra ord är det som att det blir mer levande. Det fick mig att undra om ord faktiskt gör livet mer färgstarkt, skulle vi uppleva världen som gråare utan dem?
Men, som Eva reflekterade över, kommer ord inte bara med fördelar: “Kanske har orden delat och styckat, hackat upp och skapat skillnader? Kanske ser jag bara skillnader? Kanske är det de vet i det här landet själva sammanhanget? Har de helheten? Där jag bara har skärvor.” Det fick mig att tänka på talesättet "att inte se skogen för alla träd”. För det kanske är som Eva säger, ord skapar mer, mer färger, mer arter, mer känslor etc. men med det kommer också skillnader och distinktioner. Man glömmer kanske bort att det finns en helhet i allting, att allt hör ihop. Som trådarna vilka utgör gobelängen. Att allt är Guds skapelse. Att vi bör leva ett med naturen; att vi alla är Guds människor och borde älska varandra.
“Talar han till oss? Flickan ser sig förskräckt omkring.
Ja, om vi lyssnar.”
Det är kanske det vi tar miste på när vi hänger upp oss så mycket vid orden. Vi glömmer helheten, Gud, och ser bara alla små pusselbitar, men sällan hela bilden.
Det talas även om ordens lömska natur: hur de kan användas inte bara för att beskriva verkligheten men till att faktiskt skapa den. “Ord var kanske mäktiga nog att skapa världen, rent av? Om man tog dem som passade, valde, formade om lite.”
En annan intressant aspekt av boken var det samtalet som Eva hade med Gabriel när han sade att “Guds barn är utan skuld. Innan ni har lärt er förstå det kommer ni att göra varandra mycket illa.” Precis som Eva hade jag först svårt för att tolka vad som menades med detta. Det var inte förrän i slutet när Eva talade om hur fruktan och kärlek inte kan samexistera med varandra som jag fick klarhet. “Är det så att den som har kärlek inte behöver vara rädd, ens för döden?” Detta fick mig att fundera lite. För jag tror att det ligger sanning i detta. Tar man kristendomen till exempel så är Jesus och Gud bara kärlek. Och har man kärlek, tror man på kärleken (med andra ord på Jesus och Gud) så kommer man till himlen. Och därmed behöver man inte vara rädd, inte ens för döden, då det kommer ett nytt, evigt liv efter det jordliga.
”Skulden föder vreden som äter upp kärleken, tänkte hon. Så är det för mig, så är det för honom. Skuld och kärlek kan inte heller enas.” Det finns en sanning i detta också. I bara en människa har detta varit möjligt, och det är Jesus själv; i och med sin evinnerliga kärlek till oss människor tog han våra skulder, våra synder, för att vi skulle få leva i hans kärlek. Vidare, få ett liv efter döden. Även om vi människor begår synder är det Jesus som bär på dessa synder och kvar finns bara kärleken. Med det sagt, det är när vi glömmer detta, när vi försöker bära vår skuld ensamma, låter den tynga ner oss och svärta ner vår tillvaro som den går utöver den kärleken. Här fungerar Eva och Adam som bra exempel då de, när de bar på sin skuld som en last, gick ut över deras äktenskap, deras kärlek.
Man kan tyvärr inte göra något ogjort, men det man kan göra är att be om förlåtelse och inte begå samma misstag igen. Som Gabriel sa: "Guds barn är utan skuld. Innan ni har lärt er förstå det kommer ni att göra varandra mycket illa.” Det är tack vare Jesus som vi är utan skuld. Vi får aldrig glömma den uppoffring han genomled för vår skul(d)l.
December 9, 2022
Endlich, gegen Ende des Jahres, noch einmal ein Highlight! Allerdings habe ich von einer meiner absoluten Lieblingsautorinnen nicht anderes erwartet. Als ich hörte, dass der kurze Roman aber ihr Erstlingswerk war, hatte ich meine Erwartungen etwas herunter geschraubt. Aber zu Unrecht!
Erzählt wird hier ein Abschnitt aus Evas Leben. Nachdem ihr Sohn Kain ihren jüngeren Sohn Abel erschlagen hatte, macht sie sich zurück in das Land ihrer Geburt, nach Eden, um etwas über ihre Herkunft zu erfahren.
Marianne Fredriksson erklärt hier viele Ursprünge der Mythen der Bibel im Hinblick auf das Paradies auf eine Art, wie sie wirklich im Ursprung gewesen sein könnten ohne dabei dem Glauben an sich abzustreiten. Ich hatte jedenfalls viele interessante "Aha" Momente beim Lesen. Nebenher gibt es noch viele philosophische Ansätze über die Begriffe Liebe, Angst, Schuld oder Tod. Oft fühlte ich mich auch an den Erdenkinder-Zyklus von Jean M. Auel erinnert, der ja ebenfalls im Jahr 1980 mit dem ersten Teil erschien.
Ich werde mir auf jeden Fall die Folgebände auch noch besorgen!
Erzählt wird hier ein Abschnitt aus Evas Leben. Nachdem ihr Sohn Kain ihren jüngeren Sohn Abel erschlagen hatte, macht sie sich zurück in das Land ihrer Geburt, nach Eden, um etwas über ihre Herkunft zu erfahren.
Marianne Fredriksson erklärt hier viele Ursprünge der Mythen der Bibel im Hinblick auf das Paradies auf eine Art, wie sie wirklich im Ursprung gewesen sein könnten ohne dabei dem Glauben an sich abzustreiten. Ich hatte jedenfalls viele interessante "Aha" Momente beim Lesen. Nebenher gibt es noch viele philosophische Ansätze über die Begriffe Liebe, Angst, Schuld oder Tod. Oft fühlte ich mich auch an den Erdenkinder-Zyklus von Jean M. Auel erinnert, der ja ebenfalls im Jahr 1980 mit dem ersten Teil erschien.
Ich werde mir auf jeden Fall die Folgebände auch noch besorgen!
September 29, 2023
Omläsning av första delen av Paradisets barn. När jag läste den första gången blev jag helt golvad. Nu har "budskapet" införlivats i min vardag och jag flyter runt i det gränslösa arkaiska jagbefriade tillståndet i stort sett varje morgon i min självhypnos. Evas bok blev en viktig vägvisare dit.
Språket i boken är mycket njutbart. Jag är förtjust i hennes jordnära omtolkning av Bibeln.
Nyligen fick jag höra från grannen L, vars bok jag lånat, att boken kom till Marianne som en kanalisering.
Mest tar jag denna gång till mig förordet i Paradisets barn; att människosläktets utveckling gått från det arkaiska via det magiska och mytiska till det intellektuella. Jag har insett hur mycket mitt liv präglats av magiskt tänkande och olika besattheter. Det blir närmast livsviktigt att jag genomför ett eller annat hugskott. En slags besvärjelse för att betvinga livet.
Skönt att nu genomskåda den livslögnen och få vila och hämta andan. Men lite tomt och trist också.
Språket i boken är mycket njutbart. Jag är förtjust i hennes jordnära omtolkning av Bibeln.
Nyligen fick jag höra från grannen L, vars bok jag lånat, att boken kom till Marianne som en kanalisering.
Mest tar jag denna gång till mig förordet i Paradisets barn; att människosläktets utveckling gått från det arkaiska via det magiska och mytiska till det intellektuella. Jag har insett hur mycket mitt liv präglats av magiskt tänkande och olika besattheter. Det blir närmast livsviktigt att jag genomför ett eller annat hugskott. En slags besvärjelse för att betvinga livet.
Skönt att nu genomskåda den livslögnen och få vila och hämta andan. Men lite tomt och trist också.
July 20, 2020
Het was soms wel heel erg zoeken waar het verhaal eigenlijk naar toe wilde. Ik twijfelde de eerste paar hoofdstukken of ik nog door wilde lezen. Toch zaten er aan het einde wel mooie quotes in over schaamte en rouw. En het was een interessant perspectief op het scheppingsverhaal. Niet mijn favoriete boek maar ook niet verschrikkelijk.
July 11, 2019
Bijzonder... Het gaat inderdaad over Eva, de eerste vrouw, maar dan anders. Anders dan mijn beeld over Eva in ieder geval. Fijn boek om te lezen, misschien wel meer een vrouwenboek :-)
November 7, 2019
Een heel interessant boek. Ik ben het eigenlijk helemaal (nog?) niet eens met sommige ‘lessen’ die je eruit kan leren, maar het zet zeker aan tot nadenken. Daarom vind ik het toch een aanrader.
March 29, 2020
Beautiful story, very well written. Marianne Fredriksson is very good in describing personalities through writing about the character 's perspectives and I really dig that style. Wonderful!
August 16, 2020
4? 3? 3.5?
June 18, 2023
"Het wordt een mooi verhaal, maar met de waarheid heeft het niet veel van doen" (123).
December 15, 2024
Aardige poging om gewoon te verhalen hoe een moeder de broedermoord verwerkt in plaats van de Bijbelse patriarchale variant.
June 28, 2025
interessant gegeven, Eva die op zoek gaat naar waar ze vandaan komt.
hoe herinneringen pas blijven hangen als er taal is.
hoe herinneringen pas blijven hangen als er taal is.
February 18, 2010
Een fascinerende kijk op Eva: de eerste vrouw, de eerste moeder en de eerste echtgenote.
Nadat haar zoon Kaïn zijn jongere broer Abel heeft vermoord, trekt Eva de bergen in. Ze is geschokt door de gebeurtenis en ze wil nadenken. De herinnering aan haar moeder komt boven, een vrouw die gewijd was in de mysteriën van het leven en veel respect afdwong. Met haar loopt Eva weer als kind over de velden en akkers. Haar moeder vertelt over hun afkomst, de sterren, kruiden en planten, de eenheid tussen licht en donker, trots en schuld. Door die opnieuw beleefde ontmoetingen gaat Eva steeds beter begrijpen wie ze is en dat ze op haar gevoel moet vertrouwen. Gesterkt door dat inzicht gaat ze terug naar haar gezin en probeert ze het verlies van Abel, de reddeloosheid van Kaïn en het onbegrip van Adam een plaats te geven.
Nadat haar zoon Kaïn zijn jongere broer Abel heeft vermoord, trekt Eva de bergen in. Ze is geschokt door de gebeurtenis en ze wil nadenken. De herinnering aan haar moeder komt boven, een vrouw die gewijd was in de mysteriën van het leven en veel respect afdwong. Met haar loopt Eva weer als kind over de velden en akkers. Haar moeder vertelt over hun afkomst, de sterren, kruiden en planten, de eenheid tussen licht en donker, trots en schuld. Door die opnieuw beleefde ontmoetingen gaat Eva steeds beter begrijpen wie ze is en dat ze op haar gevoel moet vertrouwen. Gesterkt door dat inzicht gaat ze terug naar haar gezin en probeert ze het verlies van Abel, de reddeloosheid van Kaïn en het onbegrip van Adam een plaats te geven.
July 2, 2013
Another modern Swedish classic I've meant to read for years and... holy shit (you'll get that later) it's good. A retelling of Eve's story in Genesis - her oldest son has just murdered her other son, and she runs away trying to find some answer for it, find an I Am to balance her husband's Thou Shalt, try to figure out what to do with all this rage and grief and guilt she's supposed to carry silently and why she can't remember anything from before she met Adam. It gradually becomes clear that this isn't a faithful adaptation of the Bible; there are other people there, some who have also started developing language - it's not a story about giving names to things, it's a story about giving them meaning. Come to think of it, this is essentially Auel's Earth's Children done right, and all in just 211 pages.
June 16, 2011
Ein Buch mit sehr viel "Hä?"- Potential. Ich glaube, ich hab gerade einmal die Hälfte richtig verstehen können. Einen Zugang hab ich zu der ganzen Geschichte nicht gefunden. Das mag an den "traditionellen" Bildern liegen, die ich so von Adam und Eva im Kopf habe.
Es war zwar nicht alles schlecht und "hä" aber wie gesagt, hat mir einfach der "Draht" dazu gefehlt.
Außerdem ist Adam hier ein Riesen[schimpfwort] und mir dermaßen unsympathisch, dass *argh*. Im Großen und Ganzen etwas zu esoterisch-philo-psychologisch.
Es war zwar nicht alles schlecht und "hä" aber wie gesagt, hat mir einfach der "Draht" dazu gefehlt.
Außerdem ist Adam hier ein Riesen[schimpfwort] und mir dermaßen unsympathisch, dass *argh*. Im Großen und Ganzen etwas zu esoterisch-philo-psychologisch.
August 19, 2012
The most rational creature on the young Earth who is about to discover Truth is a woman? Marianne Frederiksson believes so. She tells us a story of Paradise Lost - the state of living in a horde of half-humans half-monkeys who can't distinguish between Good and Evil and can't speak - and two escaped people - Adam and Eve.
July 19, 2015
Hade ganska höga förväntningar så jag blev lite besviken först. Onödigt vulgärt språk ibland som skär sig med det lite högtravande ordvalet ibland. Fast kommer på mig själv med att gå och fundera på den så kanske lite lågt satta poäng av mig? Fortsätter med Kains bok
August 6, 2012
a lovely read - a walk with eve at your side, wondering what it all is about ...
April 18, 2015
Ik twijfel tussen 3 en 4 sterren, maar koos dan uiteindelijk voor 3 omdat enkel het tweede deel van het boek mij meest aansprak.
July 14, 2013
Ik ben een zware fan en heb ze allemaal gelezen, schitterende auteur.
October 26, 2014
Lovely read, almost poetic.
Displaying 1 - 28 of 28 reviews