Den här boken är så elak! En mycket misantropisk samhällssatir. Jag älskade den när jag läste den som tonåring, så jag har sparat den i åratal. Men nu när jag läser om den sätter jag den elaka lyteskomiken i halsen. Hela historien driver med all skenhelighet som gror i medelklassen.
Den är mycket lättläst, med driven dialog, och levande gestaltade karaktärer, men jag har ändå svårt att tänka mig den filmatiserad - annat än möjligen som animerad saga - pga den elaka lyteskomiken. Det är det förra sekelskiftets deppiga spleen som dominerar. Den lyfter dock något mot slutet.
Den negativa synen på den mänskliga naturen, personifierad av tullkontrollör Knagsted, med så luden kroppsbehåring att han kallas Esau, men bakom ryggen fått det än hårdare smeknamnet 'Livets ondska', hans sursalta kommentarer får mot slutet en viss motbalans av lektor Clausen, som gärna vill se det goda i människan. Men inte mycket i intrigen understödjer Clausens livssyn, men desto mer Knagsteds. Men hur än negativ, så är han det alltid med gott humör, han deppar aldrig själv, han bara 'gillar läget', går sin egen väg, vägrar huka under dubbelmoralen.
Men så mycket djupare innehåll hittar jag inte idag. Den utgåva jag läste kallas 'klassiker', men boken hör mer till den lättviktiga populärgenren.