Hur ser hon ut egentligen, den där flickan?" frågade Fanny.
Ines la huvudet på sned och tittade länge på en punkt borta vid dörren. Ungefär i höjd med handtaget.
"Jag vet inte", sa hon till slut. "Hon har liksom inget ansikte."
Signe och Fanny sitter barnvakt åt Fannys kusin Ines. Hon är världens gulligaste unge, med stora ögon, lockigt hår och en låtsaskompis med svarta skor. Men framåt kvällen, när mörkret faller och det börjar hända märkliga saker i det gamla huset, kan Fanny och Signe inte låta bli att undra. Är hon verkligen bara på låtsas? Flickan med de svarta skorna. Flickan som aldrig sover. Flickan utan ansikte ...
3,5/5⭐️ . Det här är den andra boken från Ingelin Angerborn som jag läser. Den första var Gengången. Det är var en kort mysryslig historia illustrerad med vackra svartvita bilder. Och även i sin korthet var den mycket stämningsfull. Tror nog att jag kan få många av barnen som lånar hos oss att låna ✌️🥰Speciellt om man vill ha en något kortare läskig bok att läsa!
(En sidonot - har ibland svårt att läsa böcker där personer heter som jag och är helt olik mig till sättet...så även den här gången... fast det spelade inte in på betyget ...bara jag som är skum😅🤣)
Läste denna snabba och korta bok när det var lugnt på jobbet och jag förstår varför Angerborn är så populär bland ungdomarna, spännande och läskig i precis lagom nivå.
5/5👻 till ”Flickan utan ansikte” av Ingelin Angerborn, illustrationer av Elin Sandström, utgiven av Rabén & Sjögren. En jättefin och kuslig spökhistoria som här är en ungdomsbok men går garanterat hem hos vuxna också. Jag får associationer till filmen ”The Others”. (Ett hett filmtips!) Rekommenderas varmt! 💜🤗
Bokrecension och recension tillsammans med klassen: Flickan utan ansiktet av Ingelin Angerborn
Handling: Fanny och Signe passar Ines, en gullig flicka med en låtsaskompis i svarta skor. Men när märkliga saker sker i huset, börjar de tvivla – är hon verkligen bara på låtsas?
Recension: Boken bjuder på en del spännande stunder, särskilt när huvudpersonerna upptäcker gravstenar med namn de känner igen eller när de hör mystiska fotsteg i huset. Dessa ögonblick skapar en krypande känsla av obehag som håller läsaren engagerad. Språket är också rikt på adjektiv, vilket gör att miljöer och karaktärer blir levande och mer verkliga. Dessutom skildras vissa scener, som när en av karaktärerna blir inlåst på toaletten, på ett sätt som verkligen förmedlar känslor av panik och instängdhet. Trots detta finns flera svagheter som drar ner helhetsintrycket. Vissa delar av berättelsen känns ofullständiga – exempelvis hade det varit intressant att få veta mer om Esther och Fanny, och deras roller kunde ha utvecklats bättre. Många frågor lämnas obesvarade, och det saknas tillräckligt med bakgrundsinformation för att läsaren ska kunna förstå sammanhanget fullt ut. Slutet känns också alltför hastigt, som om berättelsen klipps av utan en riktig upplösning. Det gör att läsaren lämnas med en känsla av otillfredsställelse. En annan svaghet är att berättelsen ofta känns för platt och händelsefattig. Det saknas en tydlig berättelsekurva som bygger upp spänningen på ett mer effektivt sätt. Istället håller sig boken på en jämn nivå utan några riktigt stora vändpunkter, vilket gör att den ibland känns långsam och till och med lite tråkig. Dessutom kunde författaren ha varit tydligare med vad som faktiskt händer i vissa scener – ibland är det svårt att förstå exakt vad som pågår. Boken har några spännande ögonblick och välskrivna beskrivningar, men bristande förklaringar och ett hastigt slut gör den otillfredsställande. Med mer djup och bättre dramaturgi hade den kunnat bli riktigt fängslande.
Bra ,lättläst,spännande ,kort ,går snabbt att läsa ,kommer igång me spännigen fort , Tycker om denna bocken mycket ,jag älskar att läsa och för dom som är nybörjare elöer bara behöver öva på sin läsning och gillar skräck är det den perfekta boken till dig ! Man kan ju även läsa den om man inte läster lättlästa böcker utan lite tjockare böcjer som jag ,men det går lika bra att lästa denna bocken ,
Om man inte har läst ngon bok av ingelin eller har läst o kanske inte tyckt om just den bocken man läst ,men ge hennes böcker en chans till ! ,
Ingelin !Snälla fortsätt på serien me rum 213 och sal 305 och fyr 317 o på serien me böckerna : hjärta av damm och hjärta av sten ,
Ps :Älskar dina böckero skulle vara kul o lära sig hur man skriver så bra som dig .
En ganska enkel spökhistoria. Signe och Fanny som ska vara barnvakt en natt. Ines som bara är 4 år och har minst två låtsaskompisar. Plötsligen börjar Signe och Fanny höra märkliga ljud och saker flyttar sig.
Mild skräckberättelse. Jag tycker om att det var två av dem, Signe vars perspektiv vi följer och Fanny som verkar vara den som minst tror på att det spökar.
Jag gillar den. Vädigt typisk Angerborn känsla i den. Gilalde också Elin Sandströms illustrationer.
Tror barnen på biblioteket kommer älska dessa efter att dem läst alla hennes tidigare böcker. Denna är dock inte licka tjock utan aningen mer lättläst. En minirysare kanske man kan kalla den.
Typiskt Angerbornsk med det där mysrysliga, dock på gränsen till en av de rysligaste av Angerborn som jag läst, och illustrationerna är så fina och tillför känsla, men den känns lite för förutsägbar mitt o allt det!
Det här är den första av Ingelin Angerborns böcker som jag har läst, men jag har hört mycket om dem och att hon, så som jag har uppfattat det, ska vara lite av en stjärna inom skräckgenren för barn. Efter att nu ha läst boken så är min första spontana tanke att det är synd att titeln var den läskigaste delen av den här boken. Dock är det så klart möjligt att den skulle vara precis lagom läskig för ett yngre barn.
Jag hade även lite svårt att relatera till huvudpersonen. Hennes enda karaktärsdrag var att vara rädd, och för min del så försvinner en stor del av läskigheten när huvudpersonen ständigt säger "nu är jag rädd!", "oj, va läskigt!", "det spökar!!!" osv. Jag tror starkt på att läsaren kommer hitta det skrämmande i berättelsen på egen hand, utan att bli tillsagd när det är meningen att man ska vara rädd och inte. Så allt som allt så är jag lite besviken.
Dock tyckte jag verkligen om bokens illustrationer! Elin Sandström har gjort ett superbra jobb, och om jag någonsin skriver en barnbok så är det definitivt hon jag skulle vilja ha med som illustratör.