En intressant men plågsam inblick i hur det kan vara i ett bolivianskt fängelse, med tydliga exempel på hur korrupta system påverkar många områden i samhället och hur empatilöshet kan normaliseras. Viktiga kunskaper som krävs för att kunna göra skillnad (vilket dock inte ligger i någons intresse?).
Språket är bristfälligt och författaren verkar trots det inte ha anlitat någon för korrekturläsning eller språklig redigering.
Läsaren rycks fram och tillbaka mellan Jonas perspektiv och en allvetande författarröst, som hoppar in i vissa familjemedlemmar och ett par svenska besökare korta stunder för att informera läsaren om deras intryck av honom. Den allvetande författarrösten går dock aldrig in i någon av de andra fångarna för att gestalta deras liv eller situation.
Gestaltningen är för övrigt närmast obefintlig.
Mitt i handlingen finns flera längre föredrag om kokaodling, narkotikasmuggling, Coca-colas bakgrund samt historiska eller pågående händelser i eller med anknytning till Bolivia, som borde ha flyttats ut till ett förord eller liknande för att ge plats åt ett mer kontinuerligt flöde i berättelsen.