You can always go home. But you can never go back . . .
Summer 1983: Four-year-old Billy chases a rabbit in the fields behind his house. But when his mother goes to call him in, Billy has disappeared. Never to be seen again.
Today: Veronica is a bereavement counsellor. She's never fully come to turns with her mother's suicide after her brother Billy's disappearance. When a young man walks into her group, he looks familiar and talks about the trauma of his friend's disappearance in 1983. Could Billy still be alive after all this time?
Needing to know the truth, Veronica goes home - to the place where her life started to fall apart. Is she prepared for the answers that wait for her there?
Anders de la Motte, a former police officer, made his debut in 2010 with the award-winning thriller Game and has since then been one of Sweden’s most beloved and popular crime writers. He is the author of several acclaimed and bestselling crime fiction series, among them the suspenseful Skåne Quartet. Published in 2022, The Mountain King is the first bestselling installment in his new Leo Asker series.
This is one of those books that may end up being something very different from what you expected. I’ve read & enjoyed another series by this author & freely admit my own preconceptions got in the way.
What we have is a story of domestic drama told in dual timelines by 2 MC’s. In the summer of 1983, a little boy named Billy went for a walk & was never seen again. Through the eyes of police chief Månsson, we follow the ensuing search & investigation that envelops the small town of Reftinge.
In alternate chapters set in present day, we meet grief counsellor Veronica Lindh. She’s a fragile woman who is clearly dealing with her own baggage as she attempts to help others deal with theirs. When she was 14 years old, her little brother disappeared & no one in her estranged family ever really recovered. Now she lives in another city & spends her days leading therapy sessions. Then a newcomer joins the group, a young man who speaks of losing his best friend in 1983.
Veronica becomes obsessed, not just with his story but his very identity & realizes if she is to find any peace she will have to return to her childhood home & figure out what happened that summer.
I’ve seen this labelled as a thriller & I’d have to humbly disagree. There is plenty of mystery to unravel in terms of Billy’s disappearance. But this is a story about secrets & grief & how the lingering presence of both can quietly destroy a family.
Long before Veronica & Månsson connect in the present, we witness how their lives & sense of self were impacted by that summer. The disappearance of a little boy continued to shape these characters for years & there is a palpable sense of relief when they meet. There's an intuitive recognition & understanding between them.
Neither character is very chatty & dialogue takes a backseat to their internal thoughts & emotions for the bulk of the book. Because of this, the story is a slow burner with little tension until the final chapters when Billy’s fate is revealed.
I found the slow pace challenging & I think this was mostly due to the preconceptions mentioned earlier. I read this author’s “MemoRandom” series & enjoyed it immensely. Both books (MemoRandom & UltiMatum) are intricately plotted & full of suspense, guaranteed to keep your butt in a chair. I would never have guessed de la Motte wrote this which showcases an impressive range.
So, just a matter of taste. I would recommend this for lovers of general fiction & family drama. Through the use of imagery & well defined characters, it’s the tale of how we all deal differently with loss. Or not.
Slutet på Sommaren är en alldeles fantastisk bok! Jag måste erkänna att jag föll totalt för omslaget första gången jag såg boken och handlingsbeskrivningen gjorde mig verkligen sugen att läsa boken. I boken får vi får följa båda polisarbetet 1983 när Billy försvinner samt Billy's storasyster Veronicas egna sökande över svar tjugo år senare när hon under ett gruppterapisamtal träffar på en ung man som skulle kunna vara en kopia av Billy som stor. Veronica har aldrig riktigt kommit över sin brors försvinnande och händelsen kom att splittra hennes familj och att återvända hem för att söka efter svar blir tufft för henne. Speciellt då det känns som om det finns de som inte vill att hon ska finna ut sanningen.
Boken är atmosfärisk, fängslande och hjärtskärande att läsa. Från första kapitlet var jag fast och jag kunde knappt sluta läsa boken. Det som känns så motsägande med boken är att allting utmålas så ljust, det känns som en idyllisk tillvaro för Veronica och hennes syskon på 80-talet, men det finns ett mörker som hotar i bakgrunden, men som barnen är ovissa om. Först, nu tjugo år senare så börjar Veronica inse en tragiska sanningen...
För mig är Slutet på Sommaren en av de bästa böcker jag har läst i år. Den är oerhört gripande och spännande att läsa.
A five-year-old boy from a remote farm on the plains of Skåne disappear late one summer evening in 1983. The only trail after him is a shoe in the tall corn fields.
Although the whole neighborhood gets involved in the search do they not find him, and rumors and suspicions spread quickly. And, the clumsy criminal investigation is, in the end, closed down when they can't find the boy, and the grief and uncertainty get the boy's family to slowly fall apart.
Twenty years later, is his sister Veronica leading group psychotherapy talks in Stockholm. Suddenly a young man joins the group, and he talks about his childhood, about the inexplicable memories of a boy's disappearance.
His story is frighteningly familiar and it shakes Veronica. Reluctantly, she is forced to risk the fragile life she built up. She must return to Skåne and her broken family to seek the answer to the question no longer want to ask. What really happened that summer so long ago? The summer that never ended.
**********
The End of the Summer is a fantastic book. I have to admit that I completely fell for the gorgeous cover the first time I saw the book and the description made me really eager to read the book. In the book, we get to follow both the police work back in 1983 when Billy disappeared and we also get to follow Veronica 20 years later as she starts her own search for the truth when during a psychotherapy meeting she meets a young man that could be a copy of Billy as an adult. Veronica has never really gotten over her brother's disappearing and the event leads to the breakup of her family. To return home and to search for the truth is hard for her. Especially since it seems that there are those that don't want her to find out the truth.
The book is atmospheric, engrossing and heartbreaking to read. I was hooked from the very first chapter and could hardly put down the book. It felt so contradictory everything is portrayed so brightly and idyllic for Veronica and her siblings as they were growing up, but there is a darkness in the background. The children just don't notice it. First, twenty years later is Veronica finally starting to realize the truth...
The End of the Summer is one of the best books I have read this year. It's gripping and very thrilling to read!
Det här var bra! En positiv överraskning, för jag närmade mig en för mig ny svensk deckarförfattare med stor misstänksamhet - det går ju trots allt tjugo på ett dussin.
Veronika jobbar som terapeut. Hon älskar att frossa i andra människors sorg. Jobbet hänger dock i en tunn tråd eftersom hon uppfört sig illa, men det tar ett tag innan vi får veta på vilket sätt. En dag kommer det en man in i hennes grupp som börjar berätta saker som liknar på den händelse där hennes lillebror försvann. Hon är desperat nyfiken på vem denna Isak kan vara.
Veronika har inte berättat om sin försvunna lillebror Billy för någon. Den sorgen hon flaggar med är att hennes mor dränkte sig, till trots för att hon hade Veronika och dennes storebror kvar i livet. Så det stora mysteriet är vad som egentligen hände, och hur Isak passar in i det hela.
Visserligen var det mycket som gick att förutspå, men jag gillade Veronika. Det var en underhållande historia med bra driv. Jag kommer absolut att läsa mer av Anders de la Motte!
Powieść Andersa de la Motte to ponury kryminał, w którym główną rolę odgrywają ludzkie, tłumione emocje. Uczucia, które piętrzyły się całymi latami – żal, tęsknota, wyrzuty sumienia – te, które osadzają się głęboko w duszy i pokrywają ją stopniowo ciemnością. Tytułowy „koniec lata” nigdy się nie nadszedł, on wciąż trwa zapętlony we wspomnieniach kolejnych postaci, w tym momencie, gdy zaginęło dziecko, gdy życie odwróciło swój bieg i nic nie mogło być takie, jak zawsze. Zmierzch nie przynosi ukojenia nocy, przyroda wstrzymała oddech, a z nią ludzie uwięzieni w przeszłości, jak w szklanej kuli, próbujący rozwikłać swoje sekrety, wykopać zagrzebane głęboko tajemnice.
Przejmująco realistyczny i nastrojowy „Koniec lata” napisany jest z wyczuciem, dzięki któremu czytelnik przenika do sedna opowieści o smutku, o powrotach i o śmierci.
Uz šo liku diezgan lielas cerības, jo patika autora “UltiMatum’ un “MemoRandom” – tādi kārtīgi krimiķi. Laikam cerības bija par lielu, tāpēc piedzīvoju vilšanos - man pietrūka spriedzes.
Tagad atsvešināti paskatoties, šķiet, ka redzu autora gribēto grāmatas konstrukciju, bet saturs to neizvelk līdz ticamībai un līdzpārdzīvojumam. 1983.gada izmeklēšanas līnijā un šodienas Veronikas psiholoģiskajās problēmās autors ir pazaudējis romāna spriedzi.
Ένα παιδάκι εξαφανίζεται το 1983. Παρά τις προσπάθειες της τοπικής κοινωνίας, κανένα ίχνος του δε βρίσκεται. Αρκετά χρόνια αργότερα, ένας νεαρός που του μοιάζει, εμφανίζεται και ταράζει τις ζωές των μελών της οικογένειας του παιδιού. Είναι άραγε το εξαφανισμένο παιδί; Το βιβλίο περιγράφει ταυτόχρονα το τότε και το τώρα. Τα συναισθήματα που βίωσε η οικογένεια, που βιώνει ακόμη και σήμερα. Τα γεγονότα που έλαβαν χώρα, τις τύψεις, τις ελπίδες, τις παρανοήσεις, τις αντιδράσεις όλων όσων έζησαν το γεγονός. Ένα πάρα πολύ καλό βιβλίο, σωστά δομημένο, χωρίς κενά. Μου άρεσε ο τρόπος γραφής του Μotte, οι περιγραφές του, η ταυτόχρονη παρουσίαση του παρόντος και του παρελθόντος και ο τρόπος που χτίζεται η ιστορία.
A cleverly twisted tale from Anders De La Motte set in past and present as the mystery of a missing child comes to a final emotional resolution.
In the past Billy goes missing, his siblings and parents devastated in more ways than one by the horrific loss. In the present Billy's sister, now a group therapist, encounters a man during one of her sessions who looks eerily familiar...
This was hugely addictive and really well plotted. I didn't have an inkling until very near the end about what had happened to Billy which made the read utterly compelling. I was gripped throughout and felt a lot of empathy for the well rounded, engaging characters.
Overall excellent. Look forward to more from this author.
Ένα βιβλίο που ξεκίνησε με στοιχεία ψυχολογικού θρίλερ και μυστηρίου (χωρίς ιδαίτερη επιτυχία), στη συνέχεια μετατράπηκε σε καθαρό μυστήριο γύρω από μια παλιά απαγωγή που βασανίζει ακόμα ένα ολόκληρο χωριό 20 χρόνια μετά (ικανοποιητικό χωρίς να ξεφεύγει από τα συνηθισμένα) και καταλήγει σε ένα άκρως ικανοποιητικό φινάλε που έχει να κάνει και κυρίως με τους οικογενειακούς δεσμούς και τα μυστικά που κρύβονται σε μια κλειστή κοινωνία. Διαβάστηκε γρήγορα, άργησε να πάρει μπρος το ενδιαφέρον μου αλλά στο τέλος το βρήκα οκ.
End of Summer unfolds in alternating chapters, moving between past and present – the summer of 1983 and the present day. For me this structure really worked as I was constantly wondering what was going to happen next in the other timeline, although later in the book, one of the timelines predominates. Throughout the book the author’s ability to deliver a teasing last line adds to the suspense, as does the occasional inclusion of a series of letters from an undisclosed correspondent, the significance of which only becomes evident in the closing chapters.
As the mystery of Billy Nilsson’s disappearance remains unresolved, the reader sees played out the disturbing effect it has on the family, the small community of Reftinge in which they live, and the police officer charged with investigating it, Chief of Police Månsson. Unfamiliar with investigating a crime of this magnitude, Månsson feels out of his depth but deeply conscious of his obligation to provide an answer for the Nilsson family. Månsson can’t help imagining what it would be like if it was one of his own sons who had gone missing. At one point he reflects, “I’m doing my best… I’m trying to be a good husband, a good father. A good police officer.” I found him a very empathetic character. The pressure on Månsson only increases when what evidence there is seems to point to a particular individual.
Moving to the present day, Billy’s sister, Vera, has reinvented herself as Veronica. The reasons for this remain tantalizingly unclear for much of the book; all the reader knows is that she seems to have experienced more than one traumatic event in her life. Ironically, Veronica is now working as a bereavement counsellor running grief therapy sessions at which those attending share the impact of their loss. The author shows a deft touch here, one phrase in particular sticking in my mind: the description of the tears shed by a member of the group as being ‘tiny, translucent pearls of grief’. An unxpected arrival at one of Veronica’s sessions triggers disturbing memories and sets in motion a chain of events which increasingly spirals out of control, triggering feelings of panic and paranoia.
When Veronica returns home to the family farm at the urging of her brother Mattias, Reftinge seen through her eyes is rather rundown. However, that feeling is soon replaced by the spine-tingling atmosphere the author creates as Veronica pursues her own investigation into the disappearance of her brother, heedless to the risks she runs in doing so. But how much of what she experiences is imagined, how much is real?
The author lays down plenty of false trails that certainly had me foxed. I developed several theories but the answer to the question ‘Where is Billy?’ when it is finally revealed definitely wrong-footed me. The solution was both more complex and more heartrending than anything I could have come up with.
End of Summer is a compelling mystery but also an absorbing and insightful picture of a family coping with the disappearance of a child: the unanswered questions, the dashed hopes, and the sense of absence. I found it absolutely gripping from start to finish and it’s a book I definitely won’t forget in a hurry. I must also commend the translator, Neil Smith. If I hadn’t known, I certainly wouldn’t have guessed the book was originally written in Swedish.
I was very much looking forward to reading End of Summer. The storyline looked interesting and the reviews were almost universally positive. Unfortunately I was very disappointed. There were even times when I almost gave up with it, which is something I very rarely do.
The storyline is interesting enough. Twenty years ago young Billy goes missing, aged 5, and is never found. His mother, unable to cope, commits suicide. Years later his sister Vera, who is a grief councillor, comes across some evidence which makes her believe that Billy may be still alive after all. The book works through Vera’s efforts at uncovering the truth.
While reading it I found myself becoming increasingly irritated. The characters didn’t begin to ring true. For example, at the beginning Vera was permanently on the edge of a grief stricken breakdown, only just managing to hold down her job with psychiatric support. This just seems to disappear when the storyline requires her to be strong and resolute, only to reappear again when needed.
In addition throughout the story whenever Vera is coming to a dead end, something just falls into her lap to take her onto the next step. Not once or twice but over and over again. At one point she almost drowns in an underground cave. When she crawls out gasping for air, covered in mud, freezing cold and bleeding she sits on the grass and just happens to spot a battered old case in the undergrowth. Despite being at deaths door only a few minutes earlier she decides to go off to investigate and finds a letter with locks of blond hair in it. I mean really, come off it! At times I found the writing so corny and shallow that it would have been handy to have the Eastenders theme tune available to play at the dramatic points.
Having said all that the threads did come together nicely at the end and the solution was unexpected so because of that I’ve given it more than one star. Afraid I’m in the minority as it seems this it is a popular series but I certainly won’t be reading the others.
Jag har varit nyfiken på Anders de la Mottes Årstidskvartett ett bra tag nu. När jag gick hem sjuk från jobbet en dag i maj och vilade på soffan bestämde jag mig för att läsa Slutet på sommaren.
Slutet på sommaren är en välskriven och spännande berättelse. Jag tycker om Anders de la Mottes sätt att berätta en historia, det är lagom balans mellan det underförstådda och det uttalade. Slutet på sommaren är lättläst eftersom språket är välavvägt och läsningen flyter obehindrat. Mysteriet är spännande och väluppbyggt, så att man som läsare får ledtrådar men inte helheten förrän mot slutet. Tempot är relativt lugnt, men det är inte mindre spännande för det. Slutet på sommaren är inte bara en deckare, den är en roman om ett brott.
Karaktärsteckningarna är bra och karaktärerna är intressanta. Jag har lite svårt för huvudkaraktären Vera, men hon är intressant som karaktär. Min favorit är polisen Månsson. I grunden handlar berättelsen om att dölja sanningen, och trauman som aldrig behandlats. Hur långt är man villig att gå för de man älskar? Det är en sorglig historia, där det inte finns några vinnare. Men en möjlighet för några av karaktärerna att utvecklas. Miljön är svensk och det är en hel del glesbygd, något som jag är svag för. Karaktärerna är också typiska för det lilla samhället, men tecknade med värme..
Iesākumā lasījās lēnām. Mazliet depresīvi varoņi, traģiski notikumi... Mani varbūt uzrunāja šis "outsaideru" stāsts, jo pats esmu no mazpilsētas. Bet romāna vidū, ar negaidīta tēla- blondā Īzaka parādīšanos, grāmata iegūst citu elpu un ir vilkme lasīt. Īpaši labi patika grāmatas noslēgums, kad jau likās atrisinājuma nebūs, šis stāsts būs tikai par šodienu. Tomēr izrādījās atrisinājums bija perfekts. Rekomendēju.
Det här är en spännande bok. Började lite segt men det tog inte lång tid tills jag var fast i boken och handlingen. Berättelsen växlar mellan dåtid och nutid, det vävs snyggt samman.
Jag gillar hur man får följa Veronica. Hur man får lära känna henne och människorna runtomkring henne, jag gillade verkligen henne.
Boken klassas nog som en kriminalroman men det är precis lika mycket ett familjedrama med ett riktigt gripande händelse som drabbar Veronicas familj. Fantastiska miljö, stämning och personbeskrivningar.
En del av händelsen går att förutspå men slutet var väldigt oväntat, jag lyckades misstänka ett par av karaktärerna men så klart hade jag fel.
I september 2016 var jag på Bokmässan, jag hade nämligen turen att vinna ett seminariekort så jag gick på alla som det överhuvudtaget var möjligt att klämma in. Ett av dem var med Anders de la Motte. Jag hade ju läst hans [geim]-trilogi och gillat riktigt mycket. Slutet på sommaren hade precis släppts så jag passade på att köpa och få den signerad. Under åren som gått har jag läst två av hans andra böcker (och köpt på mig många, många fler) och nu har då äntligen turen kommit till den.
Om man inte läser deckare så är inte det alls någon anledning att hoppa över den här boken, den är egentligen inte så mycket en sådan. Mer ett familjedrama, kryddat med hemligheter. Jag tycker inte den är lika klyschig som storstadsdeckarna brukar vara, här finns mer värme och eftertänksamhet. Framför allt så befolkas den av, till synes, vanliga människor. Det är relationer/släktskap som är viktigast. Är blod tjockare än vatten? Är det rätt att man ska göra precis vad som helst för att skydda familjen? Även om helt oskyldiga drabbas?
Slutet på sommaren är kanske mer som en psykologisk thriller, om man absolut måste ha en spänningsgenre. Den är inte hårdkokt, som hans tidigare böcker, utan påminner med om Christoffer Carlssons landsbygdsböcker. Man får en vemodig känsla och en olycksbådande stämning.
OBS! Detta är en kraftigt förkortad text. Hela finns på min blogg
Es fing so spannend an. Aber dann - naja. Die Protagonistin war so anstrengend... Die Auflösung war nicht schlecht und ich wäre nicht darauf gekommen. Bei so Spurlos verschwunden-Geschichten fiebere ich irgendwie immer mit, deshalb bin ich bis zum Ende dran geblieben. Aber ich habe jetzt nicht das dringende Bedürfnis, mehr vom Autor zu lesen.
Jag har läst alla Anders de la Mottes tidigare utgivna böcker, och tyckt mycket om dom allihopa. Alla har fått det näst högsta betyget från mig.
Först så läste jag hans trilogi, Geim, Buzz, och Bubble. Och sen har jag läst hans två första böcker i en ny serie, MemoRandom, och UltiMatum. (Länkar till mina recensioner av alla fem böckerna).
Och nu har jag läst ännu en bok av honom, hans sjätte och senaste bok, Slutet på sommaren, som är helt fristående från dom tidigare två serierna. Och den här boken tycker jag verkligen är Anders de la Mottes absolut bästa bok. Den får alldeles självklart högsta betyget från mig. Helt klart en av årets bästa böcker.
Boken är en kriminalroman, men den är precis lika mycket ett familjedrama. Den är oerhört spännande, och helt oförutsägbar. Fantastiska och trovärdiga karaktärer. Och mycket, mycket gripande.
Rekommenderar boken till alla. Och även till dom som kanske inte vanligtvis läser kriminalromaner, för jag tycker att det här är så mycket mer ett riktigt stort familjedrama än en deckare.
Patīkams krimiķis kaut vai tādēļ vien, ka asinis nešķīda uz visām pusēm un tārpi nelīda no senaizmirstiem līķiem. Nu labi, bija degoša mašīna un stroķa turēšana “kaujas gatavībā”, bet var lasīt arī cilvēki ar vēlmi pēc rāmāka krimiķa, kurā valda daudz noklusēta un vēlme pasargāt savas dzimtas vārdu. Spoileris: būs krāšņas rozes, tāpēc vasaras laika lasītāju iztēli var pakairināt arī īstu rožu smarža.
Jag kände det som att författaren ansträngde sig alldeles för mycket att göra historien till någon form av Hollywood-thriller. Jag hade tänkt ge den tre stjärnor i betyg, men den blev inte bättre mot slutet - snarare tvärtom.
3,5 αστεράκια! Συμπαθητικό και ευκολοδιαβαστο, ήταν καλογραμμένο χωρίς να κάνει τις τρελές ανατροπές (κάτι που είναι θετικό, γιατί διαβάσεις συγγραφείς τύπου Φιτζεκ και απλά γελάς με τα τερατουργηματα που γράφουν), με αυξανόμενη και εντεινόμενη αγωνία και ένα τέλος που το ψυχανεμιζεσαι μεν, έρχεται λυτρωτικα δε. Η μόνη μου ένσταση έγκειται στη μετάφραση. Σε πολλά σημεία δεν είναι κατανοητή και φαινεται διεκπεραιωτικη οπότε το νόημα βγαίνει λίγο δύσκολα. Επίσης, ο μεταφραστής κάνει λογικά άλματα και αυθαιρεσίες. Σε κάποια σημεία, αναφέρει ότι οι ήρωες πίνουν... ΤΣΊΠΟΥΡΟ. Είμαι σίγουρη ότι στο πρωτότυπο γράφει aquavit που είναι το ντόπιο αλκοολούχο απόσταξης τους. Όμως ΔΕΝ είναι τσίπουρο και είναι βλακώδες να μεταφράζεις με τέτοια προχειρότητα. Θα μπορούσε να το γράψει φωνητικά και να κάνει σημείωση μεταφραστή στο τέλος της σελίδας. Αντίστοιχες προχειρότητες είχε και με άλλες λέξεις η φράσεις όπως "το φορτηγό πικαπ" που μάλλον θα ήταν το pickup truck, δηλαδη Το ημιφορτηγό. Θα κάνω άλλη μια προσπάθεια με βιβλίο του συγγραφέα από τον ίδιο μεταφραστή και αν έχω την ίδια γεύση διαβάσματος θα αγοράσω οτιδήποτε άλλο σε αγγλική μετάφραση
Tato kniha se mi hodně líbila. Je na ní zřejmé, že autor psát umí. Pohrál si s kompozicí, prolnul umně dvě časová období a ještě ke všemu do svého díla dokázal vměstnat spoustu kontrastů. Co se týče zápletky, autor vás tahá za nos až do úplného konce. V průběhu čtení jsem neměla ponětí, jak všechno dopadne, což je super. Nemám ráda knihy, kde je vrah známý téměř od začátku. Mohu vřele doporučit všem milovníkům detektivek, thrillerů, ale i těm, kteří nad knihami rádi dumají.
Recenze se objeví v brzké době na portálu Chrudimka.cz a následně i na IK.
Ένα καθηλωτικό αστυνομικό και σκανδιναβικο (!) μυθιστόρημα που δεν μπορούσα να αφήσω από τα χέρια μου. Η αφήγηση εναλλάσσεται από το παρελθόν (20 χρόνια πριν) στο παρόν, κάτι που βρήκα αρκετά ενδιαφέρον γιατί μαθαίνουμε για την υπόθεση της εξαφάνισης.
Αρκετά δυνατοί χαρακτήρες, με την πρωταγωνίστρια την Βέρα να είναι η πιο δυνατή και αποφασισμένη να ανακαλύψει την αλήθεια, με βοήθεια ή χωρίς. Πολλές ανατροπές και μυστικά που έρχονται στο φως, ειδικά προς το τέλος, με έκαναν να μη μπορώ να σταματήσω να διαβάζω, και η αποκάλυψη στο τέλος με άφησε με το στόμα ανοιχτό.
Tak to byla pro mě neskutečná jízda... Snad naposledy jsem za pět dní přečetla knihu Za zavřenými dveřmi. :-) Na knize Konec léta bylo skvělé, že měla krátké kapitoly, které sváděly k dalšímu čtení. Svižné tempo a nedočkavost vědět co se vlastně v létě 1983 stalo, bránily tomu, knihu na dlouho odložit. Konečné rozuzlení mě hodně překvapilo, vůbec jsem ho nečekala. A dost mě vzalo, že to nedopadlo .... ehm ... jinak.
Jag tycker att boken började starkt men att den sedan planades ut. Jag upplevde att delen om Veronicas ex inte bidrog utan mest var utfyllnad. Jag föredrog även den delen av handlingen som utspelade sig 1983 framför den nutida. Jag tror och hoppas att nästa bok i serien kommer vara ännu bättre.