Går dokusåpakonceptet att skruva ett varv till? Eller sjunger det på sista versen? Självklart inte. Folk älskar dokusåpor. Och seriemördare. Och våld. Så varför inte bjuda publiken på ett program som kombinerar dessa företeelser och spränger alla gränser? Så resonerar tv-producenten mr Love och samlar Amerikas tio farligaste kriminella på en paradisö för att se vem som klarar sig längst. Samtidigt som han delar ut obegränsat med vapen och droger och dränker deltagarna i usel popmusik och ännu uslare skräckfilmer - dygnet runt. Och kanske hade det funkat, om det inte varit för humanisten och populärkulturexperten dr Butterworth, som trots sitt blodiga förflutna tänker göra allt för att korsa mr Loves ondskefulla planer och bevisa att även seriemördare har ett hjärta ... Blod och Dödär en frän och skruvad samtidssatir som tar avstamp i vårt behov av underhållning till vilket pris som helst.
Den här boken är en parodi med stort P för mig. Men jag vet inte riktigt vad den ville säga mig, om författaren nu ville säga något alls med den. Det är helt klart en bok jag läst främst för att diskutera med andra.
Boken i sig var välskriven, väldigt lättläst. Jag gillade att det fanns facit till alla referenser på slutet. Kan dock inte bestämma mig för vad jag tyckte om själva handlingen och karaktärerna. Jag ogillade dem inte direkt, men vet inte om det är bra eller dåligt. Okej, jag ogillade Mr Bump och hela stämningen kändes surrealistisk eftersom alla karaktärer var seriemördare eller någon annan form av socialt icke-okej människa (looking at you, Mr. Love).
Ska bli intressant att se vad jag tycker om den här boken om någon månad eller två. Eller efter att jag hunnit diskutera den med lite folk.
Måste erkänna att jag inte var beredd på all RPF (real people fiction) slash som dök upp. Undrar vad Tom Cruise tycker om den här boken...