In Midsummer Days and Other Tales

by August Strindberg

Excerpt from In Midsummer Days and Other Tales

But the magical window-panes possessed another quality they bulged a little and consequently they magnified or reduced every object which came into their field of vision. Whenever, therefore, her grown up son came home in a bad temper and scolded everybody, granny had but to wish him to be a good little boy again, and straightway she saw him quite small. Or, when she watched her grandchildren playing in the yard, and thought of their future one, two, three - she changed her position ever so slightly, and they became grown-up men and women, as tall as giants.

All during the summer the window stood open, for then the window-panes could not show her any thing so beautiful as the reality. And now, on Midsummer Eve, the most beautiful time of all the year, she lay there and looked at the meadows and towards the wood, where the dove was singing its song. It sang most beautifully of the Lord Jesus, and the joy and splendour of the Kingdom of Heaven, where all are welcome who are weary and heavy laden.

About the Publisher

Forgotten Books publishes hundreds of thousands of rare and classic books. Find more at www.forgottenbooks.com

This book is a reproduction of an important historical work. Forgotten Books uses state-of-the-art technology to digitally reconstruct the work, preserving the original format whilst repairing imperfections present in the aged copy. In rare cases, an imperfection in the original, such as a blemish or missing page, may be replicated in our edition. We do, however, repair the vast majority of imperfections successfully; any imperfections that remain are intentionally left to preserve the state of such historical works.

Genres: Fiction, Short Stories, Swedish Literature, Classics, Sweden, Fantasy

180 pages, Hardcover

First published January 1, 1902

About the author

Johan August Strindberg, a Swede, wrote psychological realism of noted novels and plays, including Miss Julie (1888) and The Dance of Death (1901).

Johan August Strindberg painted. He alongside Henrik Ibsen, Søren Kierkegaard, Selma Lagerlöf, Hans Christian Andersen, and Snorri Sturluson arguably most influenced of all famous Scandinavian authors. People know this father of modern theatre. His work falls into major literary movements of naturalism and expressionism. People widely read him internationally to this day.

https://en.wikipedia.org/wiki/August_...

Reviews

[Petya Kokudeva]

Прекрасна. Особено "Фотография и философия", "Поспаланецът", приказката за Синьото крилце и тази за Ювал без Аз. Бих ги нарекла философски притчи донякъде. Има вътре Мойсей, Сократ, латински сентенции, много, много цветя - и никнещи, и вехнещи - с говорещи имена като Потайниче, Ледено цвете, Вълча трева... Който си е маг, си е маг дори в на пръв поглед странично нему поприще.:)

Не й давам всички звезди, защото на места е твърде обяснителен и моралистичен.
Но си е поетична:)

[Jukka Häkkinen]

Kirjassa on kaksi Strindbergin tekstiä, joissa hän pui avioliiton pättymistä Harriet Bossen kanssa. Ensimmäisessa tekstissä hän kuvailee yksinäisen tarkkailijan roolia ja kuvailee yksinäisyyden monia etuja. Toisaalta hän kyllä kuvaa rehellisesti myös yksinäisten iltojen vaikeutta. Tekstissä on mainioita ihmiskuvauksia. Toinen teksti, "Harjannostajaiset", on sävyltään selvästi marttyroivampi. Päähenkilö makaa kuolemansairaana sängyssä ja muistelee naisten petollisuutta elämänsä aikana. Päähenkilö on ollut hyvä ihminen, joka on yrittänyt parhaansa perheensä eteen. Tästä huolimatta petollinen ja oikukas puoliso on vehkeillyt sukulaisten kanssa ja julmasti pettänyt puolisonsa. Tekstiin on myös mahdutettu uuvuttavia osuuksia, joissa Strinberg selittää teorioitaan kemiasta ja fysiologiasta. Teksti avaa hyvin Strindbergin ajattelua ja avioliittojen epäonnistumisten syitä.

[Alejandro.S]

As a Swede is difficult to read this without some kind of appreciation, if only because of Strindberg's role in the Swedish canon. It's style is simple and straight forward, yet very emotionally potent, making it in my opinion a good introduction to Strindberg's works.

[Eva]

Märklig samling. Innehåller bland annat den mästerligt korta novellen 'Ett halvt ark papper', men i övrigt finns förutom ett par 'uppbyggliga' moralsagor kring högfärd, en samling sagor som mest känns som absurda drömsekvenser. Något Strindberg också utforskat i några pjäser.

[Andràș-Florin Răducanu]

Unele proze sunt scrise bine, dar altele sunt prea slabe pentru a fi considerate opere reprezentative. Apreciez faptul că am reușit să citesc măcar astfel ceva de Strindberg și aștept să încep Saloanele gotice și vreo piesă de teatru mai aclamată ca să pot veni cu un comentariu mai bun.

[Jeremiah Karlsson]

Ensam är en lysande pärla till roman. Återvänder till den igen och igen.

[Chanter]

Jag vill skriva något så det inte bara blir tre tomma döda stjärnor. Tänker mig att det går en lyrisk linje härifrån till Merabs Skönhet, ibland även tematiskt (i sista novellen finns till och med en man som gräver efter vatten), men där Lindgrens berättelser är hela och klara har Strindbergs rätt svag form och använder konventionerna lite vårdslöst. Sämst är de historiska utvikningarna, som den träiga novellen om italienaren som borrar sig igenom ett berg eller den bisarra sagan där Sveriges gamla regenter frågar vad som hänt med deras land. Samhällskritiken är överlag inte särskilt subtil och tar på flera ställen över.

Finast är istället den närmast måttlösa optimism som genomsyrar boken. Karaktärer föryngras, blir vackrare, sluter fred, finner lyckan sent i livet och återfinner sin framtidstro. Allra bäst blir det när optimismen ställs mot tidigare olycka, som i klassikern "Ett halvt ark papper" eller när fängelsekunden ser sin grönskande ö i "När träsvalan kom i getapeln". Det är lite uppfriskande att läsa en så inbitet hoppfull bok av en författare som så ofta förknippas med psykos och inre tumult.

[Hellen]

Can't find where to add quotes from this book on the book's page, so I'll put my favorite quote in here:

"Det är vinter igen; himlen är grå och ljuset kommer nerifrån, från markens vita snö. Ensamheten står bra i ton med naturens skendöd, men ibland blir det för tungt. Jag längtar efter människor, men jag har i ensamheten blivit så ömtålig som om min själ vore hudlös, och jag är så bortskämd med att få styra mina tankar och känslor att jag knappt kan uthärda beröringen med en annan person; ja varje främmande som nalkas mig verkar kvävande genom sin andliga atmosfär vilken liksom tränger in på min." (p. 70)

Loved Ensam, didn't care for the sagor.

[Joshua Green]

Very short, only occasionally sweet, usually odd. Fairytale vignettes that trend slightly towards bleakness, sometimes conjuring surreal scenes of turn of the century Sweden. Lovely little edition by Chatto & Windus from their Phoenix Books line.

[Elin]

Oh no August you diiiiiint! The old swedish language is plesant if it's done right. If it's a badly written dark moody story about death and the sun? Yeah, then the fucker sucks.

[NeDa]

Да добавя по един глас за "Фотография и философия", "Поспаланецът" и "Ювал без Аз". Хареса ми и "Тайните на сайванта за тютюн". Благодаря на Petya за идеята : )

[Terry]

entertaining...not great