Raskens: En soldatfamiljs historia

by Vilhelm Moberg

Raskens utspelar sig under senare hälften av 1800-talet i sydöstra Småland och handlar om den fattige drängen Gustav Rask som blir indelt soldat och tilldelas ett soldattorp. Han gifter sig med den fattiga pigan Ida.

Raskens handlar om parets strävsamma liv på torpet, men det är också ett tidsdokument över hur många människor levde i Sverige vid den tiden romanen utspelar sig; systemet med indelta soldater avskaffades 1901. Inspiration till romanfiguren Rasken fick Vilhelm Moberg från sin egen far, soldaten vid Konga kompani vid Kalmar regemente.

Genres: Fiction, Classics, Historical Fiction, Swedish Literature, Novels

428 pages, Hardcover

First published January 1, 1926

About the author

Vilhelm Moberg was a Swedish journalist, author, playwright, historian, and debater best known for his Emigrant series of novels about Swedish emigrants to America. He also wrote other novels and plays and also participated in public debates about the Swedish monarchy, bureaucracy, and corruption. Among other works are Raskens (1927) and Ride This Night (1941), a historical novel of a 17th-century rebellion in Småland acknowledged for its subliminal but widely recognised criticism against the Hitler regime.

A noted public intellectual and debater in Sweden, he was noted for very vocal criticism of the Swedish monarchy (most notably after the Haijby affair), likening it with a servile government by divine mandate, and publicly supporting its replacement with a Swiss-style confederal republic. He spoke out aggressively against the policies of Nazi Germany, the Greek military junta, and the Soviet Union, and his works were among those destroyed in Nazi book burnings. In 1971, he scolded Prime Minister Olof Palme for refusing to offer the Nobel Prize in Literature to its recipient Alexander Solzhenitsyn – who was refused permission to attend the ceremony in Stockholm – through the Swedish embassy in Moscow.

Reviews

[Rickard Falk · Rating 5 out of 5]

Väldigt bra bok. Jag kan inte riktigt sätta fingret på varför, men det är en riktig bladvändare även fast händelserna generellt är väldigt alldagliga. Det enda jag kan komma på är att karaktärerna är väldig bra och att jag hela tiden innerligt sympatiserade med dem.
Historien har ingen större handling mer än att man får följa Raskens liv från ung- till ålderdom och det känns som ett uppmärksammande av hur mycket intressanta saker man faktiskt går igenom under sitt liv, hur alldagligt och tråkigt det än verkar vara sett utifrån.
Boken är väldigt realistisk och ger en bra insyn i bondelivet på slutet av 1800-talet.

[Kaveh · Rating 4 out of 5]

En bok som måste läsas. Utöver det fina språket ger det en unik bild av hur livet på de gamla soldattorpen kunde se ut.
Tycker dessutom att berättarstilen är väsentligt bättre än den i Utvandrarserien.

[Majsan · Rating 2 out of 5]

Att ge denna en review är tricky. Först av allt vill jag säga att jag inte läste denna out of my own free will, men är ändå glad att jag läste den? Sista 20 procenten? Ouch!!! I actually got a lump in my throat. Skriven på dialekt = pissjobbigt. Man känner också på sig att något kommer gå åt helvete hela boken och det är stressful
2,5/5?????? Idk???????

[Emma C. · Rating 2 out of 5]

Disclaimer: I was forced to read this. But somehow ended up liking some parts of the story

[Emma Johansson · Rating 4 out of 5]

Loved it!

[Miranda Virkebäck · Rating 5 out of 5]

Moberg, vilken alldeles fantastiskt bra författare! Språket flyter på och är lätt att förstå och handlingen är hela tiden underhållande. För mig, som smålänning, är Mobergs böcker oerhört viktiga att läsa!

[Maire Forsel · Rating 5 out of 5]

Mul lihtsalt pole sõnu kirjeldamaks kui väga mulle Vilhelm Mobergi raamatud meeldivad. Nendes on nii palju detailselt ja põnevalt kirjeldatud ajalugu, nii palju ELU! Sain lõpuks ometi teada, mis nähtus on Rootsis soldattorp - olen sellises olnud kräftskival ja isegi ööbinud ja mäletan, et mulle räägiti tookord, et nende soldattorpide juurde kuulus alati väga vähe põllumaad, aga ma ei teadnud siiani, milline on nende ajalooline kontekst, nüüd lõpuks sai mulle seegi selgeks. Ja nii uskumatu on mõelda, et vaid 150 aastat tagasi oli inimeste elu Rootsis selline rist ja viletsus. Selles raamatus, nii nagu ka väljarändajate tetraloogias, on tohutult hästi välja toodud, kui hävitav ja samas ka lohutav võib olla usk Jumalasse. Kui hävitavad võivad olla tabud, mida järgitakse ja inimsuhted, millega hakkama ei saada. Hirm Jumala ees ja soov kombekalt ja jumalakartlikult käituda oli nii suur, et see võis maksta inimestele elu. Selle raamatu lõpp kirjeldab ka suurepäraselt seda, et me võime olla head ja hoolivad inimesed, aidata teisi ennast ohverdades, aga vastu võime selle eest saada vaid karistuse, justkui oleksime teinud midagi halba. Ja kes teab, ehk ongi teiste kannatustesse sekkumine patt? Kas on inimesel õigust võtta ära teise inimese kasvamine ja arenemine? Sellised mõtted tekkisid seda raamatut lugedes. Ja arusaam, et elu ongi karm, et elu ongi sageli väga ebaõiglane.
Ja siis see murdekeel - "för han töcker om mej så möcke" (lk 272) - no lihtsalt ülinunnu :)
Rootsi klassikutest on Moberg minu kõige suurem lemmik, see on päris kindel ja ma ei suuda ära imestada, et see raamat ootas mul riiulis lugemist peaaegu 30 aastat, sest ma lihtsalt ei teadnud enne väljarändajate tetraloogia lugemist, kui hea kirjanikuga on tegemist ja selle tetraloogiani jõudsin ka alles eelmisel aastal. No parem hilja kui mitte kunagi, eks ole :)

[Matilda Modig · Rating 5 out of 5]

Otroliga Moberg. Jag har överseende med att Rasken är Karl Oskar och Ida Kristina och att en lada kan brinna upp i en åskvädersnatt i två böcker när han är så oöverträffad i att dikta upp komplexa individer. Rasken och Ida är trogna och nyckfulla, strävsamma och utsvävande, sturska och räddhågsna, egensinniga och fåfänga, ömhjärtade och långsinta. I en vecka nu har jag drömt om Raskens, tänkt på Raskens och pratat om Raskens. Jag har också skrikit åt Rasken, oroat mig för Rasken, hållit tummarna för Rasken och dragit efter andan å Raskens vägnar.

Raskens framgångar, Raskens bakslag, Raskens lustar och Raskens humörsvängningar och överilade handlingar… Rasken, Rasken. Inklämd däremellan är Ida. Hon är minsann ingen vekling men oturligt nog för henne är hon kvinna. Så som Rasken bäddar åt sig får hon ligga. Hon gör det med den äran och när jag slår ihop boken tänker jag att den egentligen borde hetat ”Idas”. Är det inte kvinnans berättelse, när den ger både konturer och själ åt hennes liv, det liv som levs efter förutsättningar och nycker som mannen bereder åt henne? Han gör det visserligen med de bästa intentioner och största kärlek och aktning för henne. Ändå är det så mycket han missar. För när mannen ser till rättvisan ser kvinnan till både rättvisan och försoningen. När mannen hoppas på anseende hoppas kvinna på både anseende och hederlighet. När mannen predikar dygd predikar kvinnan både dygd och nåd. Och när mannen mäter sitt välstånd i antal skäppor bärgad råg mäter kvinnan sitt välstånd i både skäppor och himmelsk salighet.

Ida är INTE fläckfri, och inte kvinnorna runt henne heller, det ska vi ha klart för oss, men vad hade blivit Axels öde om hon fått råda? Och vad hade varit vårt öde om kvinnors sinnelag fick råda?

[Filip Pedersen · Rating 4 out of 5]

Direkt från starten kastas läsaren in i det svenska bondesamhället under 1800-talet, en tid som kan vara lätt att romantisera men som givetvis var betydligt tuffare att faktiskt genomleva. Moberg, som jag anser vara en av Sveriges absolut främsta författare, fångar denna verklighet med sitt målande språk och förmåga att levandegöra sina karaktärer. Särskilt framträdande är hans förmåga att skriva dialoger på dialekt, vilket ger berättelsen en autentisk känsla.

Genom karaktärerna och deras livsöden speglas 1800-talets ideal tydligt, med fokus på exempelvis plikttrogenhet i äktenskapet, vikten av hårt arbete och föraktet för lathet. I kontrast till Utvandrarserien, som griper tag i hjärtat med Karl-Oskar och Kristinas kamp, upplevde jag Raskens som något mindre engagerande. Jag känner inte samma emotionella djup vid Raskens motgångar, men det är förståeligt då detta är Mobergs genombrottsroman.

Mobergs skickliga skildring av en liten bygd ger oss också en bred bild av dess invånare. Här möter vi allt från strykare och lättfotade kvinnor till präster och högre militärer, alla formade av sina sociala roller och tidens strikta hierarkier. Den realistiska skildringen av livet på ett soldattorp i Småland under 1800-talet gör detta till en fascinerande och läsvärd roman, även om den inte riktigt når samma höjder som Mobergs senare verk.

[David Högberg · Rating 4 out of 5]

Raskens av Vilhelm Moberg (1898–1973) utspelar sig under andra hälften av 1800-talet i sydöstra Småland. Vi möter här den unge bonddrängen Gustav, som efter ett fylleslag ställer till det duktigt för sig själv när han i affekt sopar till sin husbonde rätt på käften. Han flyr, tar värvning som soldat, får namnet Rask, och flyttar in i sitt soldattorp. Han träffar den unga bondpigan Ida, som tjänstgör på en gård i närheten. De gifter sig så småningom, och vi får sedan följa deras liv i det torftiga soldattorpet, i dess stunder av såväl lycka som tragik.

Moberg växte själv upp i ett soldattorp, med soldatsläkt långt tillbaka på sin pappas sida. Han har således haft gott om material som grund till denna bok, och det märks. Det är välskrivet och intressant att läsa om det mödosamma livet på landet precis vid industrialiseringens intåg i Sverige. Dialogen är skriven på dialekt och känns realistisk, vilket jag gillar skarpt. Berättelsen klingar dock av lite framåt andra halvan, och jag kommer aldrig riktigt karaktärerna så nära inpå som jag önskat. Men nog är det visst en bra bok ändå.

Rekommenderas för den som är intresserad av att läsa om hur livet kunde te sig på ett soldattorp på den småländska landsbygden i slutet av 1800-talet.

[D.M. · Rating 5 out of 5]

5 stars. Bonderealism utspelad i Småland under 1800-talet. Här följer vi Raskens under hans levnadsår som ung fram till ålderdomen. Bokens huvudtema kretsar kring alla små vardagliga händelser, hur tråkiga och alldagliga de än är för en utomstående, till sistone utgör ett intressant liv. Karaktärerna är så väldig bra skrivna. Jag gillar dem som personer och jag gillar att tillbringa tiden med att följa dem i deras alldagliga bestyr, precis som jag giller karaktärerna i tv-serien VÄNNER, vilket faktiskt gör att denna boken blir en riktig bladvändare precis som Mobergs böcker i Utvandrar-serien.

Har du inte valt att läsa boken på eget bevåg eller är ovan läsare, så rekommenderar jag att du lyssnar på ljudboken samtidigt som du läser boken. Det kommer göra historien än mer levande och hjälpa dig att fokusera på de värden som gör boken så läsvärd (då dessa ev. riskerar att falla mellan raderna annars).

[Leesah · Rating 2 out of 5]

Jag ville så gärna gilla denna boken. Både på grund av att jag gillar Moberg men ändå för att 1850-1900 är min favorit-tidsepok.

Men boken var seg! Den handlar egentligen bara om det vardagliga livet, vilket jag vanligtvis inte har något emot, men då behöver jag bra karaktärer som jag gillar. Och jag gillar inte alls Raskens. Han tar dåliga beslut som han vägrar be om ursäkt för, han är otrogen i flera år, han är alldeles för stolt, osv osv.
Ida är en desto trevligare karaktär, men som jag tycker synd om.

Stämningen i Småland 1850 verkade vara avundsjuka, missunnsamhet och skvaller.

[tuvisen · Rating 3 out of 5]

Hmm…vart ska man börja? För det första är all dialog i boken skriven på gammal småländska. Det är ett kul och intressant sätt att skriva på, men det gör det också att läsningen bitvis går väldigt knöligt och långsamt framåt.

Förväntade mig inte jättemycket och brukar inte älska äldre böcker. I början var jag inte särskilt imponerad och kände mig ytterst omotiverad till att ta upp boken. MEN! Sedan börjar det hända mer och mer saker som man absolut inte förväntade sig och läsningen blir roligare!

Överlag alltså ingen ny favorit, men känner ändå att det är en rolig bok att ha läst (:

[Anna Wallman · Rating 4 out of 5]

Ajaj, det där gjorde ont att läsa, även om jag sett filmen och ju visste huvuddragen. Målande beskrivning av livet i ett soldattorp, ett måste att läsa! Det var dumt att ha sett filmen innan i och för sig, nu kunde jag bara se skådespelarna i huvudet...

[William Lundgren · Rating 3 out of 5]

En så mysig bok att läsa med starka karaktärer. Fastän den skildrade ett helt vanligt liv under mitten av 1800-talet fanns en viss spänning med i boken. Med bokens realism kom även de vardagliga orättvisor som gav upphov till en intressant läsning och en inblick in på dåtidens livsstilar.

3,5/5

[Josefin]

Hang around book. Skulle nästan kalla det feel good. Det hände såklart händer massa tragiska saker, som det gjorde för alla fattiga människors på 1800-talet. Men var så mysigt o bara hänga på Soldat 132 Rask.

Märks att den är en av hans första dock.

[Elin Öhman · Rating 3 out of 5]

3,5 Stars

[Ellen · Rating 2 out of 5]

•Skolarbete•
Meh... Moberg skriver bra men det är ingen spännande läsning direkt

[Anders Magnusson · Rating 4 out of 5]

1001 böcker
Sidan 42, mening 1:
”Efter några dygn hade han svält sig så att han nätt och knappt orkade gå.”

[Pompe Nedomkull · Rating 5 out of 5]

Min nya favoritbok.

[Ravn · Rating 3 out of 5]

tung, veldig gode karakterer

[Handrick]

"Elias' Oskar stod kvar i dörren, och det lät som om han talade för sig själv, när han sade:

- Först skulle ja gälla honom, så han inte skulle kunna göra nån mer flecka olöckli så som han gjorde min! Men när ja to kniven å skulle ihop mä'at, så skrek han å väsnades, så ja nappade betsmanen på väggen för att tösta honom... Å så slo ja visst ihäl'an. Å sen fick de bero mä gällanet - han gör nu ingen skada mer i alla fall!

Rasken rörde sig inte, och det var som om han inte hörde den andre. Han hade sina ögon fästa vid en blodfläck på golvet. Hade han inte sett den blodfläcken förr, hade han inte sett den på golvet i sin egen stuga? Bestämt var det samma fläck, samma blod... Det var hans eget blod, detta, men nu hade han inte utgjutit det själv. Någon annan hade tuktat honom... Axel var ihjälslagen... Såvida det nu inte var en dröm, detta...

- Ja har kvettat lite mä dej! fortsatte Elias' Oskar, lugnt och stilla som förut. Du tog från mej kvennan, som ja ville gifta mej mä - din pojk tog från mej min flicka, dä enda ja hade! Så dä skedde dej ingen orätt, när ja tog din pojk!"

[Sarah Stjärnerstrand · Rating 1 out of 5]

USCH! Usch vilken vedervärdig historia. Den är ju välskriven så klart. Men så hemsk! 😱 Vedervärdig. Jag älskar Ida men jag HATAR ALLA ANDRA. Nej den här var inget nöje att ta sig igenom. Inte en historia för mig. Den är väl bra, bara så hemsk att jag inte kan tycka om den.