I juni 1991 döms Sture Bergwall till sluten psykiatrisk vård efter ett misslyckat bankrån. Samma år kommer han till Säters sjukhus. I april 2015 skrivs han ut, efter tjugofyra långa år. Nio av dessa har han gått under namnet Thomas Quick.
Här berättar Sture Bergwall för första gången med egna ord om sina upplevelser. Om terapin. Om drogerna han försågs med. Om hur han på egen hand gjorde sig fri från det beroende som skapats på Säter. Men framför allt berättar han om den period då han erkände ett trettiotal mord som han inte begått, och om den cirkus som uppstod när terapeuter, poliser och åklagare gjorde sitt bästa för att övertyga omvärlden att Thomas Quick var Sveriges värsta seriemördare.
Sture Bergwall ger oss även en inblick i sin barndom och uppväxt och om det som ledde fram till att han dömdes till psykiatrisk vård. Och han berättar om mötet med Hannes Råstam, journalisten som avslöjade missförhållandena på Säter och startade den process som slutade med att Sture friades för samtliga mord.
Med Bara jag vet vem jag är ger Sture Bergwall oss en unik och uppskakande inblick i hur vården på Säter bedrevs och om polisens och åklagarens arbete. Han berättar om hur det känns att befinna sig i stormens öga, om att ta sig igenom ett helvete och komma ut på andra sidan som en ny och starkare människa.
Sture Ragnar Bergwall, född 26 april 1950 i stadsdelen Källviken i Falun, är en svensk man som dömdes för ett flertal mord utan att några vittnen eller tekniska bevis direkt bundit honom till brotten.
En skrämmande historia. Bra berättarstil, blir dock lite utdraget i andra halvan där det går i de samma gängorna, men annars fascinerande läsning, men som sagt, skrämmande! Blir dålig av att läsa det.
Veldig interessant å lese hans versjon!! Den ble litt lang kanskje? Og veldig lite om hva som skjedde etter han trakk tilbake tilståelsene, skulle ønske man fikk mer tanker rundt det. Men ellers en veldig bra bok! Han skriver godt.
Det är onekligen en intressant bok och kompletterande . Men den är kanske lite väl lång och lite väl upprepande ,samtidigt så kanske det behövs för att förstå.
Jag har följt upplösningen av Thomas Quick/Sture Bergwall med stort intresse de senaste 10-12 åren. Att få läsa Sture Bergwalls egna ord om åren av terapi och morderkännelser stärker bara alla andra berättelser om vanvården på Säter. Läsningen var ingen munter historia och absolut ingen lättsam upplevelse. Boken är inte desto mindre viktig ur många aspekter. Som ytterligare en pusselbit för att förstå haveriet är den ett måste.
Thomas Quick är en ikon i min värld - och det kommer han att förbli. Betydelsen, skräcken och den lite osunda nyfikenheten på och fascinationen av hans bestialiska varelse och handlingar har om inte format så i alla fall påverkat mig starkt. Thomas Quick var på 90-talet monstret under min säng.
Men han var också en desperat och tragisk lögn under den relativt korta tid han existerade. Hallucinatoriska mardrömmar formade i terapi och av droger och uttolkade av omgivningen som bevis för begångna brott eller ledtrådar om en lika mardrömslik och hallucinatorisk uppväxt. Minsta rörelse en form av kommunikation som i samma omgivnings ögon var ytterligare tecken på att lögnerna var sanna. Varje misstag, motsägelse eller försök att berätta sanningen tecken på att sanningen var lögn och lögnen sanning. En ond cirkel, förstärkt av ett godkänt, uppmuntrat och okontrollerat drogmissbruk.
Hannes Råstam berättar historien om Thomas Quick med en sällsam klarhet i Fallet Thomas Quick: Att skapa en seriemördare, men Sture Bergwall kompletterar bilden av människan som iklädde sig denna nya hamn och fastnade i den. Tillsammans bildar dessa två böcker en helhet som förklarar - så gott det är möjligt att förklara - vad det faktiskt var som hände och hur man kan förstå det.
Jag inledde denna recension med att skriva att Thomas Quick är en ikon i min värld. Han är också ett monument över den ofattbara tragedi det kan innebära att förlora sig själv.
The last 4 hours of the book moves it up to a 4 star. I said it before and will again. The prosecutor, the police officer and the therapist should all be in jail.
Intressant att, efter att ha läst de andra böckerna om Quick-skandalen, få ett inifrånperspektiv. Gripande och trovärdigt, även om jag såklart är misstänksam mot den här skildringen liksom mot de andra då de motsäger varandra. Sträckläste hur som helst.