Idijärvi sameby ligger undangömd i de norrländska skogarna, långt bort från all civilisation. När sextonåriga Áilis pappa dör i cancer tvingas hon flytta dit för att bo tillsammans med sin morfar som hon aldrig tidigare träffat. Välkomnandet blir svalt och Áili känner sig som en främling bland snö och renar. Men så börjar mystiska saker hända i byn, saker som borde vara omöjliga och som bara kan förklaras med den magi som är direkt knuten till Áilis samiska arv. Snart är hon indragen i en flera hundra år gammal konflikt, en konflikt som riskerar att skada de hon bryr sig om. De få som finns kvar.
Jag funderade mycket på trovärdighet när jag läste den här boken som grundar sig i samisk mytologi. Det är svårt att balansera kring appropriering och exotifiering. Bra fantasy, men något skaver. Längre recension på bloggen: http://elilaserochskriver.se/middagsm...
Jag gillar bandet mellan Áili och vargen och det faktum att de är sammankopplade till livet. Kul med miljön uppe i Norrland bland samer och renar. Jag lyssnade på ljudboken och där hade jag lite svårt med namnen, många liknar varandra. Jag saknar också ett större djup i karaktärerna.
Boken innehöll dock mycket spänning! Dessutom gillade jag verkligen scenen där alla renar flockades runt Áili. En läsvärd berättelse om man gillar fantasy i vår värld, där saker händer hela tiden.
Middagsmörker är en fantasybok för ålder 15+ och det är första boken i Idijärvi-trilogin. Det är en bok som utspelar sig långt uppe i norr i en sameby. Det är en berättelse där jag gillar karaktärerna mycket, speciellt huvudkaraktären Àili, som varit ganska ensam och utstött större delen av sitt liv. Jag gillar även den kalla norrländska miljön. Det är en spännande berättelse där vi får bekanta oss med samernas liv, motsättningarna med svenskar, massor med spännande magi och flera hundra år gamla berättelser som knyts samman med händelser idag. Ser så mycket fram emot att läsa del två i serien.
En fängslande historia, som jag började läsa idag på bussen från Grisslehamn till Uppsala. Nu, dryga tre timmar senare, har jag läst ut den och försöker desperat låna uppföljaren Gryningsstjärna som e-bok, bara för att stoppas av ett alltför trögt hotellnätverk... Jag får väl vänta till söndag kväll då jag är hemma igen. Ifall någon inte fattade det så gillade jag boken enormt mycket.
Jag fick tips om Middagsmörker via en grupp på fejjan. Jag hade så klart sett den tidigare, men aldrig blivit särskilt sugen, men nu blev jag det.
Áili är uppvuxen i Skåne och eftersom hennes mamma dog när hon föddes har hon inga kunskaper alls om sitt samiska arv. Hennes pappa har aldrig velat prata om sin döda fru, det är nästan som han varit rädd för att Áili ska lära sig något alls om samisk kultur.
När boken tar sin början kliver Áili av ett flygplan lång norrut i Sverige, 16 år och förkrossad över hur cancern tagit hennes pappa ifrån henne. Nu ska hon bo i Idijärvi sameby med en morfar hon aldrig träffat i en kultur, och med ett språk, som inte är hennes trots hennes ursprung.
Redan på flygplatsen får hon se hur svenskar behandlar samer och i byn är folk skeptiska mot henne. Inte blir det bättre av att tycker att norrskenet pratar till henne eller att det är som om hon får elektricitet genom kroppen om hon försöker gå ut ur byn.
Det finns mycket att gilla med Middagsmörker. Jag gillar hur samisk kultur och mytologi får ta plats, jag gillar att det är mörk och kallt, jag gillar skildringen av att vara same men samtidigt inte. Tänker också att det behövs skildringar av hur samer blir behandlade och att det är märkligt att det inte förekommer i fler böcker.
Finns tyvärr saker jag ogillar också. Kan alla författare/manusförfattare/filmregissörer och alla andra bara lägga ner att den kvinnliga huvudinnehavaren förr eller senare utbrister: "Det är mitt fel" alt. "Allt är mitt fel". Är. SÅ. Tröttsamt. Spelar ingen roll att den kvinnan (alltid alltid en kvinna) absolut inte hade kunnat påverka, nä då, hon får ändå ta på sig all skuld och må dåligt. Klichéartat och tröttsamt på en och samma gång. Áili hinner säga det flera gånger. Sen är det ju fullständigt tycke och smak, men jag känner att det blir lite mycket action mellan varven. Varken vi som läser eller Áili hinner liksom hämta andan.
Spoiler! Sen känner jag lite "oj då" att Áilis tvekan att köra kniven i en av skurkarna (iklädd djurhamn) mildras när hon tänker "Det är en människa". En människa kör hon in kniven i... som sagt oj!
Ändå, det finns något i boken jag gillar och ämnesvalet känns tämligen unikt.
Wow vad fängslande! Middagsmörker blandar samisk kultur och fantasy på ett underbart vis!😍
Den här boken är perfekt för dig som älskar fantasy och är nyfiken på Samisk kultur!✨
Middagsmörker speglar en magisk berättelse byggd ur samisk kultur, historia och seder. Boken är gripande och jag kunde inte slita ögonen från sidorna! Och något jag älskar är när fantasy är byggt på kultur och folktro, för då lär jag mig något samtidigt som jag sitter fast med blicken i boken!
Sorgligt nog tror jag många kan relatera till mobbingen i boken, mig själv inkluderad. Men det här är en bok man verkligen fastnar i!
Natten Áili föddes skulle hon dött med sin mamma, men hon överlevde och alla (inklusive hon själv) har alltid undrat varför... Áili har bott hela sitt liv i Skåne, men när hennes pappa dör blir hon föräldralös och skickas upp till Idijärvi sameby till sin morfar. Men många i byn är missnöjda över hennes närvaro där och fryser ut henne. En dag stöter hon på en varg, men vargen har något konstigt över sig... Snart börjar märkliga saker ske och hon börjar förstå att det är mycket hon inte vet om sitt ursprung. Áila blir snart indragen i en flera hundra år gammal konflikt och allting sätta på spel, någonting måste göras annars är det ute med de alla.
Den här boken blev jag rejält nyfiken på redan första gången som den dök upp bland nyheterna. En blandning av samisk mytologi och fantasy. Bara det. Tänk. Det kan ju bli hur spännande och intressant som helst. Läs mer på min blogg
Överlag är storyn i denna bok ganska spännande och det är helt klart att jag kommer fortsätta att läsa nästa del i serien. Det som den dock saknar är ett djup i karaktärerna och det är mycket detta som gör att jag inte känner någonting med dem. Dessutom känner jag mig väldigt skeptisk till porträtterandet av vargen. Den känns mer som en hund och saknar alldeles för mycket av vargens vilda egenskaper.
Behagligt skriven och underhållande liksom tankeväckande i dess problematisering av samers position i Sverige, med nyanserade karaktärer som har olika perspektiv på hämnd, våld och identitet. Hade nog passat 14-åriga mig perfekt
So, context: Middagsmörker (Middaydark in english) is based on Sami mythology, and aside from it being a pretty standard YA fantasy, it also deals with the racism and oppression the Sami people face, in the past and in the present day still. This is important: just as the main character herself is shocked to find out how bad thing still are and how even worse they once were, most swedes don't really know all that much about the Sami people. We learn barely any of it in school; I was taught more about the oppression of native americans than I was of the oppression and colonization happening in my own country.
This is one of the reasons Cederlund wrote this book. While she isn't sami herself, she worked with a reference group of sami teens, and she has clearly done her research, and the book seems to have been mostly well recieved by the Sami community (granted, I only found the one own voice review/article). It is an important book that sheds light on a buried past and present while remaining an entertaining story.
I personally enjoyed the book and found it quite the learning experience, but there were some parts of it that were... unfortunate. Such as the main character largly learning about her own heritage not from the Sami people, but from the one not Sami character. My biggest issue, though, is with the antagonist.
He's the rebell, the one prepared to strike back against the oppressor by any means necessary, no matter the lives lost, while the good guys are the ones upholding the status quo. We've all seen this type of conflict before (I last talked about it in my review of Serpent & Dove), and I really wish people would stop using it. Having the main character running about trying to "save" the sami people from him made me actively uncomfortable.
I think maybe it could've worked, if oppression itself had been portrayed as the ultimate villain, one that in a way created him and now has to deal with the consequences. Instead he comes off as a very black and white villain. Ultimately, I wish the story had dealt with a smaller plot, something not about ~saving all the sami~, as that was maybe not really Cederlund's story to tell.
Anyway, while reading this I made some researc of my own and found another YA fantasy based on sami lore, written by a sami author, so now I need to get my hands on Máret Ánne Sara's book In Between Worlds.
When 16-year old Áili's father dies in cancer Áili has to move to Idijärvi, in the most northern part of Sweden, to live with her grandpa. She is suddenly a part of a very different culture and has to learn about her Sami heritage (something her dad always avoided talking about). Strange things starts to happen in the village and she soon finds out that the Sami folklore is a lot more than stories...
This is a Swedish YA-book about the Sami culture, written by a non-sami person. This could possibly be problematic (?), but I'm not the right person to judge whether it's cultural appropriation or not. In the beginning Áili views the new culture as exotic, but as time goes by she feels like a real Sami, despite the fact that she grew up in the most southern part of Sweden. I think this is something that is really interesting to explore. A lot of people grow up in completely different places than their parents and wants to get in touch with their roots. I also think it's a good thing that the author doesn't ignore the fact that the Sami people face a lot of discrimination, which is portrayed in the novel. This is something I didn't know much about, but to be honest the only thing I knew about the Sami culture before reading this book was that they breed reindeer. So, a big plus is that I learned a lot from this novel!
Overall it was a pretty enjoyable book and I liked Áili because she felt like a realistic and complex character. I think two more books are coming, which is good because the story is far from finished!
Även om jag läser en hel del ungdomsböcker finns det böcker jag önskar att jag var i målgrupp för, alltså att jag fortfarande var tonåring. Det här är en så bok. Jag skulle ha -älskat- den som 14-15-åring. Och vara besatt av världen. Som vuxen tycker jag massa om den och kommer läsa de andra böcker i serien. Och läste den väldigt snabbt.
Den här är del i mitt projekt att läsa mig runt i Sverige. Idijärvi var kul att besöka. Dessutom Kiruna och Karesuando.
En bra bok som utspelar sig i en intressant miljö och en kultur som åtminstone jag inte vet speciellt mycket om. O det mesta jag tror mig veta är förmodligen inte helt rätt.
Den har boken har ett bra koncept och en bra grundidé, men det håller inte riktigt hela vägen. Cederlund har själv ingen anknytning till samisk kultur och det märks. I början lyckas boken förmedla en del av Sverige som många glömmer att den faktiskt tillhör Sverige, men hennes gestaltning har nästan motsatt effekt än den avsedda. Istället för att lyfta den samiska kulturen och dess problem blir den förställd och och frånkopplad från verkligheten. Det finns fördomar mot samer i Norrland, det sker en orättvis behandling och det skedde en fruktansvärd häxjakt på den samiska kulturen, men det är inte det som Cederlund lyckas förmedla. I hennes berättelse är skurkarna extremistiska samer som vill förtrycka sina egna och hata på "storsvenskar". Boken lyckas inte få fram samer som förtryckta, den visar istället hur de tar avstånd och fryser ut sig själva under ett enormt hat från norrlänningar. Hatet kanske finns, men inte i den mån som Cederlund visar det. Det överdrivna sättet gör att läsaren istället kan avfärda alltihop som fantasi, för så illa är det ju inte.
Förutom det här fanns det flera andra moment i boken som skar sig. Sättet som vargen - vilken gestaltas på framsidan - är mer än hund än en varg är sorgligt. Jag skulle kunna skriva sidor om vargens natur, men lämnar det vid att Cederlund borde se ett par naturdokumentärer, eventuellt läsa ett par andra böcker där det förekommer band mellan människor och vargar utan att vargens natur förstörs.
En sak som verkligen irriterade mig var våldet i boken. Jag är inte emot våld, men det här var våld mot en sextonårig flicka i Sverige. Kan NÅGON snälla ta upp att det här faktiskt är misshandel? Särskilt alla dessa våldsamma, förrädiska män. Klart att de inte lägger en anmälan till polisen om magisk misshandel, men det är så många våldsscener i den här boken som inte beror på magin. Misshandel och att bryta sig in hemma hos någon för att misshandla dem är INTE OK, att slänga tallrikar på någon är INTE OK. Visst kan det hända, men BEHANDLA DET INTE SOM ATT DET ÄR NATURLIGT.
Så, då har jag fått ösa ur mig lite. Trots allt detta gav jag boken en trea. Jag tror att Cederlund kan bli bättre när hon kommit längre från sin debutroman och hennes tanke är väldigt god.
Jag bara kunde inte. Jag ansträngde mig till kapitel 6, men när jag märkte att det tog två timmar för ett kapitel, så erkände jag att den här boken inte är något för mig.
Jag är absolut ingen expert i samefrågor. Min synpunkt är den av en person som bott i Sverige i 7 år och som har lärt sig om samekultur som turist.
Den här boken har absolut inte åldrats väl. År 2016 var det kanske en stor grej att få in så mycket samekultur och seder i en ungdomsbok, men i jämförelse med Ann-Helén Laestadius böcker och en bok somHimlabrand, Middagsmörker är bara skit. Jag förvånas fortfarande av att icke-samiska författare tillåts skriva om en kultur som de har bara läst om i skolan...
Huvudpersonen Aili har samiska rötter, men aldrig fått veta mer om sitt kulturarv. Först när hon flyttar hem till sin morfar får hon lära känna samekultur. Oavsett hur litet Aili kan om samer, så tror jag att ingen av byborna skulle prata med henne som de gör i boken, dvs som text i en kursbok. Dialogerna är väldigt sega och saknar den kärlek som jag skulle förvänta mig av en person som berättar om sitt eget liv och kultur. Samtliga byborna låter som lärare i skolan när de pratar om samiska seder, de berättar om sitt eget livsvärld som utomstående.
Men det var inte bara det som fick mig att ge upp. Språket är väldigt segt och barnsligt. Huvudpersonen är 16 men talar och tänker som en 10-åring. Berättelsen själva uppbyggnad påminner om en barnbok. Allt spänning och mysterium som författare försöker bygga upp när hon beskriver Ailis plötsliga anfall dör när Ailis mamma berättar allt för henne. Om varför hon är speciell och att hon blivit utvald för att rädda världen. Alltså det är i princip lika med "Y'er a wizard, Harry" - scenen. Är det ens värt att fortsätta när man får veta allt i kapitel 5?
Fattar verkligen inte hur den här boken har blivit så poppis!
Jag började lyssna på den här efter Helen Ekeroth tipsade om den i sin livesänding som jag höll på Instagram under FantastikAThon och jag blev så taggad på den så jag började nästan lyssna på en gång.
Serien handlar om att ungdomen Áilis kommer till en sameby efter att hennes pappa har dött i cancer. Hon vet om sitt samiska ursprung men har aldrig riktigt fått hälsa på och lärt känna samerna i sin by. Hon blir inte riktigt bemött som hon har tänkt sig men det börjar även hända märkliga saker och någonstans där i mitten står hon och undrar vilken bricka i spelet som hon bär.
Jag gillade verkligen hur den här boken tog upp samisk mytologi och historia - jag hade velat ha mer mer mer. Jag har länge velat hitta böcker om samer och då inom fantasygenren, så det här var en bok jag inte riktigt visste att jag behövde. Jag gillade tempot i boken och hur författaren alltid gav små ledtrådar inbäddat i samisk mytologi och historia som gjorde så att boken tog fart. Det jag önskar är att karaktärerna skulle vara lite mer gråa - något mellan gott och ont. Nu är alla karaktärer väldigt antingen onda eller goda, känslan av att lyssna på ljudboken i alla fall. En karaktär är väl lite fram och tillbaka, men är ändå god. Jag hade önskat lite mer intrig inuti huvudkaraktärerns huvud för att få ett lite mer djup i karaktären, att hon kanske mer kämpade med sina känslor än att vara så god hela tiden.
Men, med det sagt så gillade jag verkligen den norrländska känslan (även om det hade varit skönt att inte mötas med beskrivningen att det var kallt ute med isigt hela tiden) och hur den spann ihop mytologi och historia till en väldigt spännande ungdomsfantasy. Jag ser fram emot att lyssna/läsa e-boken av de resterande två delarna. Och jag rekommenderar den här boken till alla som letar efter ett fantasyäventyr med invävda element av svensk historia och mytologi - och med en riktig norrländsk placering.
Middagsmörker (Midday Darkness?) by Charlotte Cederlund is Swedish fantasy, set in Sapmi, the land of the Sami people, indigenous to Sweden, and whose lands we have appropriated for centuries. ☄️ Áili is Sami by her mother, whom she never met. Áili's father raised her in the southernmost part of Sweden, far from Sapmi, and forbade her to learn the language or culture of her Sami ancestors. ☄️ Áili must suddenly move to Sapmi, when her father dies. Alone in the world, social services put her in the care of her maternal grandfather, who lives in a small village in the northernmost part of Sweden, and in the lands of the Sami people. ☄️ I feel so very sorry for Áili. She has lost so much and will soon lose even more. She will however also gain some things, like a mysterious power from the Sami shamans, the noaidi, a spirit guide wolf, and some new friends. ☄️ This is very very good indeed, and I wish I could have read them when I was appropriately younger. But I had a good read even as a budding old hag. 😁 ☄️ Find the whole review at booksofdoom on instagram: https://www.instagram.com/p/BU6n3IwF5Oy/
För en som jag, som är väldigt förtjust i olika religioner och mytologier, är det här guldgruva. Charlotte Cederlund binder ihop en berättelse om ensamhet och utanförskap med magi och historia.
Jag kom på mig själv att fundera på vad som skulle hända när jag hade läsningsuppehåll och det är ett oerhört bra betyg. Som e-bok var den också väldigt bra och jag ska skriva ner den här att ha som tips för folk som frågar om lästips.
Det är en ungdomsbok, med ungdomar som har typiska ungdomsproblem men det finns också en helt annan dimension i berättelsen som gör att den även passar oss som inte är ungdomar. Den är inte alltför lång och det händer hela tiden något men samtidigt är inte berättelsen för plottrig. En bra avvägning av författaren.
Språket är lättläst med driv och persongalleriet är lagom stort. Jag gillar specifikt gammelfarmodern Ráijá och tycker överlag att Cederlund lyckas väldigt bra med att måla upp de starka kvinnorna i centrum av sin historia. Så här i efterhand är jag väldigt förtjust i just den här delen, att det är kvinnorna som är fokus och som är starka individer. Jag ser väldigt mycket fram emot att läsa fortsättningen på den här serien.
I know this is a book for children and young adults, but I have recently read quite a few books in that category and found myself enjoying them. I was looking forward to reading this one. It's from Sweden, about the sami culture. It is a fantasy book with ingredients of nordic folklore. It has all the ingredients of a good book.
But I cannot give this book more than two stars. I am not captured. I do not care for Aili or her destiny. I get frustrated of all the small details that doesnt add up. I get frustrated when the author explains the obvious. I start to see/hear the sentence structure instead of the story.
I follow the author on instagram and she is truly inspiring with her effort on writing good books. Maybe I will give it a try in a couple of years. But right now this one did not capture my attention.
Aili måste flytta till sin morfar efter att hennes pappa dött i cancer. Hon vill inte flytta från Skåne till en sameby långt borta från allt som hon känner till. Hennes mamma dog när hon föddes och pappan har aldrig berättat speciellt mycket om hennes samiska arv. När hon möter sin morfar är han inte så vänlig och hon känner sig inte hemma i det kalla och kan inget om hur samer lever. Men så börjar det hända konstiga saker som hon inte kan förklara. En spännande bok med samisk mytologi / fantasy, kan inte säga hur mycket som är korrekt men det är bra och jag vill veta mer.
Jag tyckte det var lite jobbigt att lyssna i början då uppläsarens röst blev lite mekanisk (jag lyssnar på hastigheten1.5) men efter ett tag vande jag mig och det fungerade bra. Spännande och jag ska snart lyssna på nästa bok i serien.
Áili blir föräldralös när hennes pappa dör i cancer. Så hon får flytta från Malmö upp till Idijärvi sameby där hennes morfar och morfarsmor bor. Inte bara byter hon miljö helt, utan hamnar i en - för henne - helt ny kultur. Hon visste inte att modern var same eftersom hennes pappa knappt pratat om sin fru med Áili. Hon visar sig ha krafter som hon inte vet vad hon ska göra med. Eller hantera. Och dras in i kampen mellan det onda och det goda - som har pågått i hundratals år. Detta är egentligen böcker för Unga Vuxna, men jag läste dem med stor behållning och även om mycket är kommet från författarens fantasi finns ett uns sanning i mycket av det som beskrivs. Vilket leder till ett intresse för våra egna urinvånare.
Spännande ungdomsbok, lätt att läsa och väldigt spännande. Den samiska kopplingen är bra och intressant. Boken är snart 7 år gammal och jag tror att vi har lärt oss mycket mer om den samiska kulturen de senaste åren, men det är ändå saker som jag inte kände till som beskrivs väldigt bra i boken. Att måsta flytta från skåne till norrbotten/sapmi som 16-åring och helt ensam är en enorm omställning och det som känns minst trovärdigt är att någon i Karesuando skulle kalla skånska för svenska, de skulle (som jag) ha mycket svårt att förstå vad hon säger. Men annars är boken bra och som sagt, mycket spännande. Det finns mycket att prata om i boken, om samisk kultur, om att bo i mörker, om rasfrågor och historia. Finns det något rätt eller fel, någon sida som är bättre än den andra? Nej.
Mycket spännande och bra driv för sin genre, och pluspoäng för det samiska temat, även om jag också stannar upp och undrar vad den säger om samisk historia och kultur, det är kanske alltid en balansakt när man hanterar begrepp som gott och ont? Mycket våld, blod och död, men det hör ju ihop med genren som är... Öh, jag vet inte? Jag får läsa på. Y/A iaf, magi men nutid, skräck/thriller och tydlig actiondramaturgi, med kvinnlig samisk huvudperson.
Läsprojekt: jobbet (som biblioteksansvarig på folkhögskolan vill jag gärna ha koll på böcker som tex Allmän kurs använder undervisningen)