Daria flyttar till Sverige och behöver starta om sitt liv, hon börjar med att söka arbete och får svartanställning som servitris på en av Malmös krogar, snart upptäcker hon att inget fungerar som det borde. Det är där allt börjar. Tillsammans med en journalist och fackförbundet börjar hon en hemlig utredning av anställningsformerna på hennes arbetsplats och snart ska mycket i hennes liv förändras. Wage slaves är en berättelse om facklig kamp när du är en av de som står utanför samhället. Men också om resan in i en ny värld. Daria försöker skaffa nytt liv och vänner. Festar, jobbar, lär sig språket och startar ett band.
I serieromanen Wage slaves skildrar Daria Bogdanska den prekära generation utan anställningstrygghet som hon själv är en del av. Boken är baserad på sanna händelser. Den är en berättelse om vardag och politik. Om alienation i en ny stad, längtan efter kärlek och rättvisa och om att försöka att hitta ett hem långt långt borta från hemma.
Daria Bogdanska är serietecknare född 1988 i Warszawa och bosatt i Malmö. Bogdanska flyttade till Sverige 2013 och har gått på Kvarnby Serieskola. Hon spelar även i punkbandet Två Krig och jobbar som cykelmekaniker.
Daria Bogdanska är serietecknare född 1988 i Warszawa och bosatt i Malmö. Bogdanska flyttade till Sverige i 2013 och har gått på Kvarnby Serieskola. Hon spelar även i punkbandet Två Krig, jobbar som cykelmekaniker och som facklig organisatör.
Wage Slaves, by Daria Bogdanska is a graphic memoir focused on her emigration from Poland to Malmo, Sweden to go to art school, which gave her the tools to make this comics story about her struggles as an immigrant to find work and get a fair pay check for it. It (hopefully) will come as no surprise to you that immigrants/refugees, especially those undocumented, that come to a new country have trouble getting jobs where they are treated fairly, paid well. You must know that restaurants, just as one example, are filled with workers working for cash, under the table, paid far below what more established citizens are getting for the same work.
So that title, Wage Slaves, initially may sound sort of cut or clever, the complaint a young graduate student might make, ha ha, minimum wage, tips, not insurance... but it is deadly serious in indicating business for various abuses. Slavery is not an exaggeration when it comes to people who are treated as if they have no rights.
Bogdanska loves Sweden, but she sees that there is a two tier society there (as elsewhere) where immigrants can be woefully underpaid so they have to work seven days a week, long hours, and if they can complain they can be fired and possibly even deported without just cause. The worldwide refugee crisis has never been greater, so this single story helps to clarify the need for institutional structures to protect new workers. Unions! Which is what Bogdanska finally turns to, inspirationally. I think the primary intent of her story is to illustrate to others in her plight how they can sometimes get help from within.
This is a very good story, focusing on the great instability so many people experience in Malmo, but it also talks about her developing relationships, her support network. I think it’s very good, black and white, a memoir with economic and social justice lens, a journalistic project where we get to know the author and care about the inequities she faces, ones millions face every day.
La autora en forma de novela gráfica nos cuenta su lucha contra la explotación laboral de los inmigrantes ilegales en Suecia; y lo cuenta en primera persona, ya que ella era una de las afectadas.
Interesante ver que los tan civilizados países nórdicos como Suecia también adolecen de esta lacra, empeorada por una burocracia sin sentido.
Det här är en nästintill perfekt serieroman. Bogdanska lyckas göra sin fackliga kamp som migrantarbetare till en rafflande historia som får vem som helst att engagera sig. Samtidigt beskrivs känslan och upplevelsen av att komma som ny till ett främmande land där allt är dyrt, språket omöjligt att förstå och där byråkratins idioti gränsar till komik. Till och med kärleksrelationerna (vilket är något jag i vanliga fall somnar av) får relevans när det handlar om valet mellan att stanna med mannen som hjälpt henne som migrant eller att lämna honom för en person som hon egentligen har mer gemensamt med. Det är dessutom en oerhört vältecknad roman. Rekommenderas! Kan få vem som helst att vilja gå med i facket och lyssna på punk!
This was very eye-opening. It’s so easy to simply fall through the cracks if you’re an immigrant and trying to make a living. And this book isn’t writing about the United States. There is a lot of content packed into a rather short graphic diary. There’s a little socio-political stuff, a little economics, a little romance, a little punk.
If you’re not pro-union, pro-living wage you probably won’t enjoy this. If you pick this up for the politics, you’ll probably be annoyed by the romance and vice versa. I was left with a few questions.
This chick kinda flies by the seat of her pants eh? Entering a school program in a foreign country, without being able to speak the language, without having a place to live, without having a means of income and expecting it to all just fall into place pings so many of my anxieties woah. But it’s a very good graphic diary style book if you’re into those sort of things.
Se trata del primer cómic publicado por Daria, autora y protagonista de la historia, basado en una experiencia real vivida por ella misma. En este cómic se plasma, desde el punto de vista de la generación ochentera, la vida del inmigrante en Suecia, desidealizando la imágen que este país nórdico suele tener entre la opinión pública como nación acogedora, con derechos sociales y laborales avanzados y universales y como lugar de gran calidad de vida. En definitiva, pretende plasmar desde su propia experiencia la realidad de este país y su trato real frente a los ciudadanos extranjeros, reflejando así mismo la hipocresía de quienes dicen ser los más progresistas o alternativos al orden establecido. Por una parte, me ha gustado la idea que transmite de que no siempre emigrar a países idealizados por la prensa es la mejor de las ideas. No todo es oro lo que reluce, sino que la vida del extranjero no es nada fácil en dichos lugares salvo que se cuente con una amplia formación y a ser posible se llegue al país con todos los trámites legales y laborales solucionados. También me ha gustado el ánimo que transmite la autora de cara a la organización colectiva de los trabajadores, destacando asimismo el papel de los sindicatos, si bien dejando constancia de las carencias o falta de efectividad que muchas veces experimentan. Me ha parecido muy acertado que haya ridiculizado a determinados movimientos o colectivos sociales que dicen ser contrarios al sistema (pura imagen desprovista de actos) cuando éstos no hacen más que copiar las conductas de "la vieja guardia". Como puntos negativos diré que no me ha gustado que se asocien todas estas ideas con el prototipo de "chica despreocupada o irresponsable", si bien es decisión de la autora. No me termina de convencer que la persona soñadora o luchadora de sus derechos tenga que responder necesariamente a este prototipo. También me parece un poco irreal el hecho de que la protagonista contara "por casualidad" desde el inicio con la ayuda de diversas personas locales o asentadas en la ciudad desde bastante tiempo, en los cuales se estaba apoyando continuamente cuando surgían problemas, ya que normalmente este tipo de personas suelen sufrir bastante la soledad en sus primeros momentos. Tampoco me ha agradado la generalización que realiza de las personas de nueva generación, si bien hay aspectos en los que considero que da en plena diana.
En definitiva, me ha parecido una muy buena primera obra, que refleja bastante bien los problemas a los que se pueden enfrentar los inmigrantes, que plasma el deseo de muchos jóvenes de "huir" de sus países de origen en busca de cambio, libertad y felicidad, y que ridiculiza los tópicos de muchos sectores sociales. Muy recomendable.
Algunas frases que me han llamado la atención: -"Qué triste. Comparten mesa, pero ninguno se habla. Sólo miran sus móviles" . -"La alienada sociedad de la información. Nunca habíamos estado tan conectado y, sin embargo, estamos más solos que nunca".
Evocando recuerdos desde la página uno de esta novela grafica que me ha parecido excepcional. Me ha sido dificil no sentirse identificada en muchas de las viñetas de Daria. Buena crítica la sociedad en la que vivimos aquellos nacidos a finales de los 80.
Pomerne detailný vhľad do (ne)fungovania sociálneho systému vo Švédsku, najmä teda čo sa prisťahovalcov týka. Oceňujem aj osobnú líniu a kresličský štýl ma bavil veľmi.
Esta novela gráfica es tan inspiradora como realista, he disfrutado mucho conociéndo una época de la vida de Daria muy dura (no solo laboralmente) y he sentido todo su cansancio, su rabia, su frustración, etc. Además, el estilo de dibujo que tiene la autora me ha encantado.
Creo que es una obra muy recomendable que relata de forma cercana y amena la precariedad social y laboral que por desgracia sigue existiendo. Aplaudo enormemente los muy buenos mensajes que da como la unión que deberíamos tener todos contra las injusticias laborales, la importancia de los sindicatos, etc, en un momento que hace más falta que nunca.
An enjoyable memoir of Bogdanska's struggles as a student in the hip, multicultural neighbourhood of Mollan in Malmo Sweeden. The reality of life as a migrant hits hard (Bogdanska coming from Poland), especially when we're shown the injustice experienced by those trying to find their way from less "desirable" countries like those she works with at a local Indian restaurant.
Ultimately it's a book full of fighting for what's right and a pro-labour message. I think that it could have benefited from being a bit more focused at times but I still wouldn't hesitate to recommend it.
I am 100% behind the politics of this story. If you're someone who reads purely for the politics of a story, and you're pro-equality, pro-union, and pro-people being paid living wages, run, do not walk to pick up this book.
Unfortunately, there was too much in the beginning of this story that was uninteresting to me, and seemed unnecessary to the story. Not just the story beats, but also there are narration boxes that explain things that are also explained in the dialogue. I'm not sure if it's a translation issue, or the artist not trusting the reader, but I found it exhausting.
I also don't enjoy when the panels are cramped with word balloons, and that happened frequently in this book.
I recommend this for die-hard graphic memoir fans, people who like Ariel Schrag, Lynda Barry, or Alison Bechdel, and people who want to be completely engrossed in the lives of someone they share political interest with.
Den bästa serieromanen jag läst! Dels för att den tar upp ämnen som dåliga arbetsförhållanden, facklig kamp och hur det är att flytta till Sverige utan personnummer. Men också gillar jag hur Daria framställer sig själv och hur romanen är skriven. Främst gillar jag hur hon lyckas få in vardagliga detaljer i språket som att Daria säger:"vattnet kokar" till hennes vän Mendi när de lagar mat ihop (S.77). Sedan är romanen snyggt ritad!
Det jag främst tar med mig från denna bok är att det går att organisera sig och få rätt även om det kan känns hopplöst, svårt och läskigt.
Esta deve ser a primeira vez que dou uma pontuação tão baixa a uma novela gráfica. Por um lado, não gostei muito dos desenhos (mas aqui a culpa é minha, pois tive oportunidade de folhear o livro antes de o comprar). Por outro, achei a história interessante mas demasiado aborrecida.
Basicamente, é a experiência de uma imigrante polaca em Malmö, na Suécia, que para ali vai para estudar Artes mas que tem de ganhar a vida a trabalhar num restaurante indiano. E este é o cerne da história: o problema de centenas de imigrantes que não conseguem autorizações de residência e que por isso só conseguem empregos precários, mal pagos e com horários sobrecarregados. A narrativa é a da luta de Daria para, com a ajuda de um sindicato, fazer valer os seus direitos enredada numa teia em que para ter um emprego decente tem de estar legalizada, e em que para estar legalizada tem de ter um emprego decente.
Uma história interessante mas demasiado arrastada.
Un cómic muy interesante sobre el trabajo precario y la inmigración en Suecia (bastante extrapolable a cualquier país de nuestro entorno). Me ha gustado mucho cómo la autora cuenta todas las dificultades a las que tuvo que hacer frente y cómo fue el proceso de sindicalizarse.
Una inmigrante polaca en Malmö que representa a una generación. Un trabajo en el que te explotan, burocracia que te complica todo y una habitación sin ventanas. Una historia de lucha obrera muy actual y con la que cualquiera con conciencia de clase se puede sentir identificado.
A well-drawn, charming GN about a young woman who moves to Sweden and ends up stuck in a cycle of government bureaucracy that forced her into an exploitive under-the-table wage situation, and her journey into the fight to unionize and fix the problem.
Kurzmeinung: "Von Unten" von Daria Bodganska ist ein Comic, mit dem ich wegen des Letterings und des Zeichenstils einige Startschwierigkeiten hatte. Doch nach dem ich mich daran gewöhnt hatte, wurde ich mit einer sehr interessanten Geschichte belohnt, die Einblicke in das Leben von Migrant:innen in Schweden und ihre teils prekären Arbeitsverhältnisse liefert.
Meine Meinung: Dieser Graphic Novel erzählt eine sehr interessante Geschichte und behandelt ein ernstes Thema. Der Plot hat mir ziemlich gut gefallen, leider hatte ich aber mit dem Lettering so meine Probleme, was das Lesen nicht sehr angenehm gemacht hat. Auch an den Zeichenstil ausschließlich in schwarz-weiß musste ich mich erst gewöhnen. Dieser Graphic Novel hat mich nicht so sehr durch wunderschöne Zeichnungen verzaubert, wie das bei vielen anderen Comics der Fall war. Dafür konnte er mich mit seiner Geschichte über die Ausbeutung von Migrant:innen in Schweden sehr beeindrucken.
Protagonisten ist die Mittzwanzigerin Daria. Sie kommt aus Polen, ist aber schon viel in Europa herumgereist. Wir erfahren etwas über ihre nicht sehr einfache Kindheit und darüber, wie sie sich in verschiedenen Ländern mit verschiedenen Jobs über Wasser gehalten hat. Die Handlung beginnt mit Darias Ankunft in Schweden. Zusammen mit ihr lernen wir einige andere Migrant:innen kennen, die alle aus ihren verschiedenen Heimatländern nach Schweden gekommen sind, in der Hoffnung auf eine bessere Zukunft. Wir erfahren etwas über ihren harten Alltag, der hauptsächlich aus arbeiten, lernen und schlafen besteht. Über die fast schon kafkaesk-surreale Bürokratie, die es Migrant*innen wie Daria unmöglich macht, einen legalen Job zu bekommen und sie in illegale Beschäftigungen voller Abhängigkeiten und Ausbeutung zwingt. Diese Missstände werden in dem Comic aufgezeigt, zunächst subtil, dann immer deutlicher. Besonderes die politischen Diskussionen, die Daria mit ihren Freunden führt, haben mir sehr gefallen und noch mal andere, spannende Einblicke geboten. Noch mehr beeindruckt hat mich die Geschichte, weil ich wusste, dass sie auf den wahren Erlebnissen der Autorin beruht.
Für einige wichtig zu wissen ist denke ich, dass es in dem Comic einige längere Passagen auf englisch gibt. Für den Aspekt der Authentizität finde ich das sehr gut, weil es gut darstellt, dass einige der Migrant:innen sich eher auf englisch unterhalten, weil das für sie einfacher ist, als das für sie fremde schwedisch. Allerdings wäre das im Vorhinein gut zu wissen, für Leser*innen, die nicht gern englisch lesen.
Fazit: Mit dem Comic "Von Unten" von Daria Bogdanska hatte ich so meine Startschwierigkeiten. Das Lettering hat mir Probleme bereitet und das Lesevergnügen etwas geschmälert, und auch mit dem Zeichenstil in schwarz-weiß musste ich erst warm werden. Dennoch habe ich diesen Graphic Novel gern gelesen, denn das Thema ist sehr bewegend und wichtig. Es gibt Einblicke in die Herausforderungen des Lebens der Migrant:innen in Schweden und die prekären Arbeitsverhältnisse, die manche von ihnen eingehen müssen, um über die Runden zu kommen.
Som en migrant själv som har varit med om svart arbete och utnyttjandet av dem som försöker kommer in på arbetsmarknaden i Sverige så känner jag bokens resonemang mer än jag egentligen skulle önska. Det där med att kunna få personnummer genom att få jobb först samtidigt som man ska få jobb om man har personnummer är bland löjligaste jag vet och som hunnit att erfara också - hur tänker man, som svensk, sittandes varmt på mjuk kontorsstol, när man skriver dessa regler? Man har ofta noll insikt i migranternas verklighet, där många är utsatta till det yttersta, och många svenska invandringsrelaterade regler är bara ett uselt försök att skapa ordning i någonting som man har ingen aning om... Det bästa vore om FOLKvalda politiker faktiskt satte sig närmare folket och försökte själva överleva ett tag på dem villkor och regler som gäller tusentals invandrare i Sverige - enbart detta kan leda till verkliga insikt om hur tufft man har, och varför då finns slavarbete, segregation, mm.
This was a good memoir about what it's like to be an EU-migrant working falling through bureaucratic cracks. Daria moves from Poland to Malmö in Sweden to start a study program at an arts university. While trying to find a job, she quickly learns that you're nothing in Sweden without a person number and to get that person number you need to work but you also can't get work without said number. It's a whole clusterfuck. And being from another EU state didn't make things as hard as it is when you migrate from outside.
I had a bit of trouble with the lettering at times and there are pages with a lot of text in bubbles. The art is black and white.
I did "enjoy" (in quotation marks because it seems weird to phrase someone else's life as enjoyment) this memoir and look behind the scenes of immigrant life in one of the top destinations in the EU for refugees.
Cuenta la historia personal de la autora, que -previo paso por Barcelona- emigró a Suecia, donde trabajaba sin papeles en un restaurante indio y a la vez estudiaba en una escuela de cómic. La trama gira alrededor de las dificultades para salir adelante como inmigrante, el papel de los sindicatos, el coste de la vida en Suecia, las relaciones personales...
Me ha gustado bastante. Su forma de dibujar y narrar los hechos es sencilla pero muy expresiva y sincera. He empatizado fácilmente con la historia (yo también emigré) y me ha tenido enganchado hasta el final.
Kombinácia osobnej skúsenosti a zaujímavej témy výborne zafungovala v komiksovej podobe. Občasne naivný spôsob zmýšľania autorky by bol rozčuľujúci, keby ona sama nereflektovala svoje postoje a činy. Podobný príbeh by sa zrejme nemohol udiať v našej krajine, alebo samotnom Poľsku, z prostredia nordickej krajiny vyznieva tak, ako veľa príbehov, ktoré sa tam odohrávajú - že sociálny systém a dokonca odbory, predsa len fungujú.
Ich habe diese Graphic Novel im Hyperfocus durchgesuchtet und geliebt. Themen wie Arbeitskämpfe niedrigschwellig verpackt sind sowieso immer fantastisch. Die Szenen in der linken und Punk-Subkultur haben mir ein wohliges Gefühl von Daheim-Sein gegeben. Auch mit dem Beziehungschaos konnte ich relaten. Und der Zeichenstil gefällt mir persönlich auch ziemlich gut.
Leste denne på stranda og i ett jafs. Hadde begynt på den tidligere og lest ca 1/3, men det var såpass lenge siden at jeg begynte på nytt. Bra fortalt historie om en hverdag som er ukjent for mange; de slavelignende forholda mange ansatte med utenlandsk bakgrunn jobber under i restaurantbransjen.
An amazingly well written and drawn diary about falling outside of the system in a new country and somehow finding your feet. It is very rare that a graphic novel has a story with so much nerve and excitement that I cannot put it down till the very last page is read. This is one of those.
M'ha deixat una mica freda. Una història innecessàriament llarga, per mi. Els dibuixos són en algunes vinyetes inquietants, les cares, a vegades, expressen emocions que no encaixen amb el que diuen o senten... Malgrat tot un bon rerefons de crítica social.
Really good reflection on the injustices and exploitation faced by migrants when moving to the west, as well as workplace injustice in general. It's also a great story of love and friendship, a really good example of a "slice of life" comic. I liked how relatable everything was, from the conversations to the situations, the main character 's thoughts and her concerns, the aesthetic of those underground places and the punks hanging out there.
The drawings are also really cool, they draw you into the story, black and white cozy punk student core aesthetic...
The writing style is honest and raw, you get to dive into the main character's inner landscape, her fears, her rage on the system, the cozy feeling she gets when hanging out with her friends, the indecisiveness and impulsivity that is so typical to that age, the attempt to be honest to oneself, the "feeling everything at once" and being overwhelmed by life.
Overall I loved this one and would have loved to know what happens next.