Jag är inte som de andra, tänkte hon passionerat. Hon steg upp, öppnade jalusierna och gick ut på balkongen. Den lila himlen bredde ut sig över Paris som ett krokusfält och den underbara natten fick Marcelles hjärta att slå fortare. Hon tänkte på Madame de Staël, George Eliot och Anna de Noailles. Det var då hennes fantastiska öde plötsligt uppenbarade sig för henne. ”Jag ska dela livet med ett geni”, mumlade hon hänfört.
Publicerad första gången i novellsamlingen Quand prime le spirituel (1979) med titeln Marcelle.
Works of Simone de Beauvoir, French writer, existentialist, and feminist, include The Second Sex in 1949 and The Coming of Age, a study in 1970 of views of different cultures on the old.
Simone de Beauvoir, an author and philosopher, wrote novels, monographs, political and social issues, essays, biographies, and an autobiography. People now best know She Came to Stay and The Mandarins, her metaphysical novels. Her treatise, a foundational contemporary tract, of 1949 detailed analysis of oppression of women.
Det första verket jag läser av Beauvoir, och vilket geni du är. I många mån ser jag mig själv i Marcelle, i den överkänsligheten hon speglar, i längtan efter vuxet och intellektuella samtal och situationer, oron för kärlek och oskuld, och för framtidens kärlek och relation till världen. Vi följer Marcelle och hennes sökande efter vuxna samtal och en person att älska, och älska med. Vad händer när hänfören kärlek blir till förakt? Vad händer med en kvinna när hon inser sitt eget värde, skiljt från män?
"Marcelle intresserade sig mer för människor än för ideer och såg vänskap som ett djuplodande samtal mellan själarna, svarare än ett åsiktsutbyte".
"Hon slutade tro på gud. Det ofantliga mänskliga lidandet gjorde henne övertygad om att det inte fanns någon försyn".
"redan tio månader år gammal visade tecken på säregen känslighet. "när du gjorde dig illa var det inte smärtan som fick dig att gråta" berättade hennes mor senare"det var känslan av att världen hade svikit dig".
"Det fanns underbarn som fick miste om sitt öde, drömmare som måste ha press på sig för att skapa mästerverk".
En fin novel. Jag har ju inte läst hennes texter mer ån några utdrag ur det andra könet och jag vet inte vad jag hade för förutaffade meningar men denna novell gjorde mig poesivt överaskad.
Temat är fint, Marcelle är väll inte en såå spänande karaktär men simone beskriver henne så transparant hjärtligt att jag blir varm av att läsa om den nästan maria-gestaltning som Marcelle beskrivs genom. Hennes höga tankar och nästan ortodoxa moral gör henne världsfrånvänt blåögd i mina ögon, men det är fint att karaktärisera den barnsliga idealism som jag tror vi alla går runt och bär på någonstans i oss. Jag gillar verkligen den feminina dramatiseringen, jag tycker bouvoirs feministiska kritik finns som fundament för novellen på ett diskrett men betryggande vis. All den sexuella konflikt marcelle uplever i sig är ett betydligt seriösare försök att skriva om det självutplånande begär som jag upplever att sex delvis består av (?), än vad jag läst om i annan literatur och på det för vår tid gammla vokabulären lyckas hon beskriva något jag upplever känns mer orginellt än vad samtida författare försöker med. Kanske att jag inte riktigt håller med mig själv om dett, men på något sätt vill jag mena att hon hade intressanta nyanser.
Novellens kulisser är så tidstypiska för den exsistensialism och subkulturella emansipationsrörelse som europeiska storstäder utvecklade efter kriget. Kul. Jag blir lite nyfiken på hennes stora Mandarinerna, jag kan tänka mig att den är väldigt lovande, om hon fortsätter med denna karaktärsomtänksamma skrivande så lär den vara både intressant och fin. Det är någonting som får mig att ta hennes berättelser personligt.
Det här är en berättelse om Marcelle från barnsben till vuxen, mogen kvinna. Det finns ett driv som förundrar mig. Egentligen händer det inte så mycket, men ändå dras man med i känslorna som svallar. Det är ganska passionerat vissa stunder vilket är intressant med tanke på när berättelsen utspelar sig.
Åh vad jag gillade denna. Jag skjuter upp min proust läsning och spontan köpte denna novell av simone de beauvoir, och jag hann ångra mitt slösaktiga köp, men det var helt klart värt det! Detta var bara en kort novell, men jag finner alltid så mycket av mig själv i det jag läst av beauvoir! Jag har läst en lite konstig samling av henne, Marcelle, De oskiljaktiga och Den brutna kvinnan, men varje gång har jag hittat djup sympati för karaktärerna och relaterat mycket, speciellt i denna och de oskiljaktiga. Det är nästan som att det är mig hon skriver fast om jag levde i en ännu mer konservativ tid, alltså simones tid. Jag vill verkligen läsa mer av henne, hon skriver med sånn förståelse om Marcelle och slutet var så vackert. Jättebra köp trots allt! 10/10 <3
Vass och rolig satir om hur det är att växa upp som intellektuell och vara kvinna. Marcelle är syster till Dorothea Brooke och andra överspända hjältinnor som vill förverkliga sig själva genom att tjäna ett manligt geni. Tyvärr är de manliga genierna sällsynta och det är lätt att ta fel på en vacker man och ett geni. Vad gör man då? Marcelle hittar svaret till sist.
Jag har märkt att jag är väldigt begeistrad i konsten att skriva en bra novell! Jag tycker det krävs en påtaglig färdighet och fingertoppskänsla för att förmedla en historia som känns hel och fullödig med känslomässigt djup och som förmedlar ett budskap om vad det är att vara människa på bara omkring 30-70 sidor. Båda de 2/4 jag läst hittills ur novellboxen Franska klassiker från Novellix har jag betygsatt med fem stjärnor. Ett fint sätt att få nosa på stora tänkares och skribentens stil och hjärnor innan eller mellan man tar sig itu med något av deras längre verk!
Stundom finkalibrig ironi. Jag – precis som Marcelle – kan inte drömma om ett vackrare öde än att vara ett bräckligt genis kärleksfulla inspirationskälla. Eventuellt är jag det redan.
Utmärkt text att diskutera kring! Jag tänker ofrånkomligen på instakontot mansbebisar, liksom på Lena Anderssons Egenmäktigt förfarande och på att vi har fan inte kommit en enda millimeter längre i könsrollerna.
En huvudperson som kanske inte är genomsympatisk utan snarare lite märklig utmålar sig i tidig ålder som martyr, ämnad att tjäna ett geni (av manligt kön). Det går sådär... Manliga genier utgör sällan (?) bra livskamrater.
Det kommer upp en hel del tankar under läsningen, likaså kluvna känslor inför Marcelles situation och sätt att hantera den. Väl värd att läsas.
Simone de Beauvoir är mest känd för sin bok Det andra könet, som ligger som en grund för mycket genusforskning, men hon skrev även skönlitterära texter som den här långnovellen. Berättelsen handlar Marcelle Drouffe, hennes uppväxt och hennes liv. Det är en tänkvärd historia, med många bottnar, och jag uppskattar en hel del av vad som synes vara de Beauvoirs underliggande poänger med den.
I think I need to reread this, just to get some more thoughts on it. I can't even tell if I really like it or if I find it a bit odd... But since I'm compelled to read it again, it has to have had some influence on me.
Att få läsa om Marcelle var som att se in i en konstig, skev spegel. Underbart. Sorgset. Ärligt. Otroligt vackra beskrivningar av tunga känslor och slutet var så mäktigt och perfekt. Wow! Vackraste jag läst på länge!
Ännu en novell från @novellix som lockar mig att läsa mer. Uppskattar verkligen berättelser som ifrågasätter den djupt rotade bilden av parsamhet och lyfter fram bristerna ur ett kvinnligt perspektiv. "Det goda livet" kan ges genom så många andra sätt. Önskar att jag fått se dessa alternativ som ung flicka. Lägger nu till Simone de Beauvoir till listan att läsa mer av.
Hm. I suppose that de Beauvoir wants to tell a coming of age story about a girl who, going through the disappointments of reality, finally liberates herself from romantic notions of a male partner as her knight in shining armour, and progresses into becoming her own hero.
I just wish she'd done that, creating a less annoying and self-righteous main character. Because this story, rather than encouraging women to independent pursuits, is a tale of how high ideals paired with a feeble mind, and unchecked by common sense, leads to disaster. The main character (I cannot make myself call her 'heroine') is in the end alone, disappointed, and bitter. Hardly the goal of an emancipated woman.
Beauvoir writes very poetic and sometimes it makes you a tad confused, but overall I really enjoyed this little novella even though it contained some little more graphic scenes. You can also feel in this book how Beauvoirs feminist ideas has a big influence on the main character.