Roligt, träffsäkert och romantiskt om att söka och finna sig själv. Johanna Lindbäck är en mästare i feel good-genren.1. Var normal. Helt vanlig. Alldeles 100 % normal.2. Var öppen och utåtriktad och prata med alla. Ha inte förutfattade meningar. Var snäll och trevlig och glad och vanlig. Låtsas vara det i alla fall. Ta kontakt. Oavsett. VAR ÖPPEN!3. Var inte speciell och jobbig och överduktig och frånstötande pluggig.4. Ha normala kläder. Ha normalt smink. Ha normal stil. Säg normala saker. Gilla normala saker. Var bara helt normal i precis allt.Agnes har flyttat från Stockholm till Umeå med sin familj och ska börja tvåan på gymnasiet där. Nu ska allt ändras. Nu ska allt bli bra. Hon vill inte längre vara tjejen som ingen lägger märke till. Hon ska börja om från början med allt!
Det här var min favoritbok som ung. Och nu är jag på någon slags trip down memory lane och vad passar då bättre än att börja med denna?
Jag får en liten crush på Adam varje gång jag läser den här boken. Han är en sådan helhjärtad och innerlig karaktär. Och Agnes då. Agnes är som jag när jag var ung. Jag känner igen mig i nästan allt hon känner, säger och gör.
Språkmässigt är det några stilistiska saker jag har svårt för. Meningar med ett ord och så vidare. Jag fattar varför hon har valt att skriva på det sättet men när jag väl har blivit medveten om det är det svårt att inte tänka på det.
Det här var en bok jag hittade relativt billig på en second hand affär och jag, som då påbörjat en mindre boksamling, köpte den efter att ha blivit någorlunda intresserad tack vare handlingen på baksidan.
Vad jag inte visste var att den var en typisk ungdomsbok innehållande en väldigt stereotypisk kärlekshistoria mellan en tjej (huvudpersonen, Agnes) och en kille (Adam).
Trots att det vanligtvis (iallafall inte nu längre) är något jag föredrar att läsa så blev jag positivt överraskad. Efter att ha tvingat mig igenom 1984 av Orwell i tre månader var den här boken precis vad jag behövde: en mysig och lätt bok att läsa.
Det händer mycket i boken och den röda tråden genom hela boken är att Agnes ska bli ”normal”. Hon har en lista i sitt huvud på saker som hon ska uppfylla för att bli normal. Till exempel att ha ”normala” kläder och att vara en ”normal” människa som alla gillar och vill vara med. Det konceptet störde mig genom hela boken då jag verkligen inte tycker det är kul att läsa om en huvudperson som har väldigt dåligt självförtroende (och för att jag inte tror på vad hon försökte åstadkomma). Den kontinuerliga ängsligheten i hennes tankar efter att hon eller någon sagt något kändes väldigt överdriven.
*Liten spoiler* Och att hon i slutet av boken behöver Adams bekräftelse för att förstå att försöka vara någon annan inte är rätt störde mig också. Det hade varit bättre om hon själv förstått det.
Som i alla böcker jag läser, gillad jag miljön väldigt mycket. Trots att den är väldigt vardaglig så är den ändå mysig och en plats jag hade velat leva i. Speciellt gillade jag biblioteket, fiket och bandets replokal.
Språket är väldigt bra, man läser ur Agnes perspektiv och får alltså veta hur hon tänker. Det är skrivet på ett väldigt skickligt sätt (och ibland med en stor igenkänningsfaktor) så det uppskattade jag mycket.
Trots att jag verkligen inte trodde att jag skulle göra det först så ger jag boken fyra stjärnor, för att det var exakt vad jag behövde läsa just nu och för att det var en nostalgitripp. Jag läste en del sådana här böcker för några år sedan och jag uppskattade att både språket var enkelt och handlingen var lätt att ta sig in i.
Med min bokcirkel skulle vi läsa en favoritbok från när vi var yngre och den här var då en given. Jag har läst den så många gånger att trodde jag visste precis alla ord och känslor. Det visade sig att jag i min desperata försök att hela tiden känna igen mig i Agnes (vi var/är i princip samma person), missade en hel del ord och känslor. Till exempel hur freaking obvious det är att Adam gillar Agnes.
Jag förstår varför jag som ung tonåring gav boken 5 stjärnor. Lindbäck är fantastisk på att fånga en ung persons dilemman och tankar om sig själv och andra. Jag förstår också att anledningen till att jag gillade denna framför alla Lindbäcks andra böcker är på grund av att jag när jag läste den de första 5-ish gångerna kunde känna igen mig i cirka allt Agnes kände. Och det är så viktigt att känna sig förstådd som tonåring.
I alla fall så är ju prosan bra för vad det är och jag kan höra umeå-dialekten däri, men det är ibland onödiga kapiteluppdelningar, onödiga enords-meningar som jag förstår ska bidra till bokens stämning men som inte gör det. Och vissa karaktärer, trots välskrivna, är nästintill platta.
Vilken charmig historia! Kunde känna igen mitt tonårsjag (även mitt vuxenjag) i osäkerheten och strävandet efter att vara lite mindre sig själv och mer som andra, populära människor. Charmen och våndan i förälskelsen (som fan aldrig förändras, oavsett ålder). Vissa formuleringar träffar mitt i prick. Mysig!
Läste den i åk 6 och minns att jag och min dåtida bästa vän brukade crusha sönder på hennes granne. Jag gillade han tills jag läste om första sidorna när jag va klar och fick ick över att han hade örhängen och något mer.
Jag tycker Lindbäck lyckas väldigt bra med att skildra vardag på ett underhållande vis. Dock önskar jag att mer fokus hade placerats på att Agnes skulle hantera och jobba med sin osäkerhet.
Agnes familj flyttar från Stockholm till Umeå. Hon ska börja andra året på gymnasiet i en ny klass. Denna gång ska allt bli annorlunda. Hon ska prata med alla, vara så normal hon bara kan så alla gillar henne, allt kommer bli så mycket bättre denna gång. Allt blir bättre, hon får vänner att umgås med och har kul. Grannen Adam är en av vännerna, han är trevlig att vara med och lugn, men de har lite liknande intressen. Snart upptäcker Agnes att ändra sig själv är svårt, tar mycket tid och hon är ständigt orolig över att bli avslöjad och att ingen ska gilla henne, så hon anstränger sig ännu mer. En bra bok där man får följa huvudpersonens tankar och känslor när hon försöker utvecklas och ändra på sig. Alla har vi säkert frågasatt och analyserat det vi gör eller säger för att passa in, för att vara med i gruppen. Man tror att man behöver vara på ett visst sätt annars passar man inte in. Men vad är det normala och hur kan man veta vad som är "rätt" sätt att vara på? Tycker boken ger en bra bild över hur ansträngande och jobbigt det kan vara att konstant tänka och analysera allt andra och en själv gör och säger. Blir trött bara att tänka på det.
I want to rate this book somewhere between 3 and 3,5 stars I guess. It's a difficult one to review because the main character, Agnes, is a lot like me. The way she thinks of herself is exactly how I used to think of myself back when I was still a teen (and sometimes still think of myself in certain moments). So while I totally get her she still managed to kinda annoy me because she literary worried about everything, all the time. And yet, deep down, I know I would have worried in exactly the same way. But I guess the point of this book is to show that everyone worries this way (to a degree, anyway) and that it's ok, and normal to do so. Which isn't exactly news.
Overall the book is pretty much your typical teenage novel in that it's very predictable and a bit cliché. There's nothing unique about it but it's a cute little story, once you get into it!
Denna bok fick jag i julklapp av min mamma, mest bara på skoj, då jag aldrig riktigt har tyckt om ungdomsböcker. I början av den här boken var jag rätt skeptiskt - den var som alla andra ungdomsböcker jag någonsin har läst, fylld med klyschor etc. Men efter ett tag kom jag in i den "på riktigt" och sögs med. En kul och snabbläst bok, som snabbt kastade mig tillbaka till då man var 17 år och hade de här problemen. Lätt att känna igen sig i.
It was maybe a 2.5 until the last couple of pages where it became a 3.5. I got Agnes situation I really did, and I could relate to a lot of it. It's just... I don't know the book didn't feel complete. Or I don't know, it was okay - I liked it a bit at least. Not anywhere near Välkommen hem though!
Umeå, tonårsfundering och längtan efter att passa in och att få bara vara. Lättläst och bitvis riktigt träffsäkert om känslan av utanförskap. Romantiken känns som extra garnering men okej då, det funkar.