Sur la planète Mu-Dhara, un sorcier maléfique ôte le fluide vital de chaque habitant ; sa soif est telle qu'il ne restera bientôt plus d'espoir de voir une seule vie s'épanouir. C'est alors que naît Alef-Thau, un enfant-tronc recueilli par un animal sauvage. Malgré son handicap, c'est lui qui sauvera son monde en conduisant les siens vers la liberté. La quête d'Alef-Thau ne fait que commencer...
Better known for his surreal films El Topo and The Holy Mountain filmed in the early 1970s, Alejandro Jodorowsky is also an accomplished writer of graphic novels and a psychotherapist. He developed Psychomagic, a combination of psychotherapy and shamanic magic. His fans have included John Lennon and Marilyn Manson.
این کمیک توی نگاه اول سادهتر از بقیهی کارهای خودوروفسکی به نظر میاد، حتی اگه یک نفر چندان سختگیر نباشه، میتونه این کار رو یک کمیک برای رده سنی زیر بیست سال بدونه. فضا و داستان خیلی شبیه به فانتزیهای دههی 60 و 70 میلادیه و لحنِ کلی اثر، من رو یاد دریای زمین میندازه. به خاطر اینکه به صورت قسمتهای ده صفحهای توی مجلهی هوی متال چاپ میشده ریتم سریعی داره، تمام اتفاقات پشت سر هم میوفتن و به هیچ عنوان فاصله گذاری و کند کردن داستان توی این کمیک نیست.
نظر کلی من در موردش اینه که خیلیها، از نویسندههای کمیک بزرگ، احتمالا این مجموعه رو خوندن. مثلا همین جلد اول شخصیت اصلی با یک کرم رو به رو میشه (کرم هم خیلی بزرگه، طبق معمول رفرنس به تلماسه) و اون رو با تبدیل شدن به یک کرم بزرگتر (به صورت شفاهی/ذهنی) شکست میده. استایل این نبرد که توی دو صفحه اتفاق میوفته کاملا شبیه به دوئل سندمن و لوسیفر توی کمیک سندمنه. حتی یکسری دیگه از تروپهایی که استفاده کرده کموبیش بدون تغییر الان دارن استفاده میشن و میتونم با اطمینان بگم شروعشون از اون نسل هوی متال و احتمالا این کمیک بوده.
ظاهرا فقط دو جلد از هشت جلد این مجموعه به انگلیسی ترجمه شده و نتونستم چیزی پیدا کنم.
Svårbedömd. En småflummig handling av den alltid lika småflummiga Alejandro Jodorowsky. Känd för att ha skapat lika många bra som dåliga filmer som han är för att ha skapat detsamma när det kommer till serier.
Många gånger när jag har läst någon serie av honom eller sett en film som han har gjort, så är jag övertygad om att han under långa perioder i livet måste ha varit påtänd av några narkotikaklassade substanser. Kanske inte något fel i det, var och en gör vad dom själva vill här i livet, men det blir bra flummigt och inte alltid så lätt att ta till sig.
Så är även fallet här. Jodo står bakom manuset och det är väl där det haltar. Det ska sägas att han har gjort betydligt bättre seriemanus än det här, ett par tips om man vill läsa något som är riktigt bra, är att utforska t.ex. Inkalen, Metabaronerna, Bouncer, m.fl.
Handlingen i detta album och som sådan samt dess karaktärsporträtt är lite spretigt och inte alltid så självklart att tycka om.
Bättre är det när det kommer till albumets illustrationer av Arno, en pseudonym för Fransk-Finska Arnaud Dombre. En illustratör som jag aldrig har hört talas om tidigare och som dessutom dog redan 1996 vid den alltför unga åldern 35 år. Om detta seriealbum genererar något så är det en nyfikenhet att försöka hitta något mer som Arno illustrerade att ta del av.
Det är ofta mycket vackert och Arnos världskapande är mycket tilltalande. Det är mycket fantasy över det hela, med inslag av science fiction. Härligt färgval är det också många gånger.
Serien fick minst 7 album hemma i Frankrike i konstellationen Jodo och Arno samt att det även verkar som att några fler gjordes men då med en annan illustratör.
Här hemma hos oss så gavs bara det här albumet ut och jag vet ärligt talat inte om jag skulle ha försökt mig på att fånga in flera om dom hade getts ut. Kanske om jag hade sprungit på det lika billigt som jag gjorde med detta. Endast 29 kronor hos SF-Bokhandeln och för den summan så är det ingen större förlust. Speciellt inte om man dessutom betänker att det är förlagsnytt och gavs ut 1985.
Det verkar som att SF-Bokhandeln har kommit över något restparti någonstans, inte helt ovanligt att dom gör det ibland, för det är rätt ovanligt att man hittar något som gavs ut för så länge sedan och där det känns som att det kom direkt från tryckeriet.
-
I'm not so sure about this one. There's things to both like and dislike. I often like Alejandro Jodorowsky, whether it be his films or his comics. This one is certainly very Jodo so to speak, which means It's pretty much "out there" and that might not be to It's strength in this case. To be honest, in this case I must say that I'm more impresessed with the illustrations by Arno aka Arnaud Dombre. His illustrations are what keeps Jodo's story glued together, so to speak. This album is the only one in this series being released here in Sweden and to be honest I'm not so sure I would have bought the other ones if they had been available. There are better Jodo comics out there to read and enjoy. I am, however, interested in trying to find more of Arno's work to read. Hopefully there are something released in English that I can find.
Another find on the Internet Archive. I have read this one before, at a cousin’s house I believe, during a family visit in the mid to late 1980s. It’s been a very long time since I first read it and my memories of it are very sketchy.
This is another mystical nonsense story from Jodorowski with pleasant art from the Moebius student Arno. I remember enjoying the read, first time around, as this is a very simple and straightforward chosen-one fantasy adventure, but I was struck by the protagonist (a) being heavily disabled and hence having to overcome far greater difficulties than other gung-ho heroes, and (b) being only an illusion in someone else’s mystical quest. I thought that was original, and still do, despite all the rest being a froth of tropes. I also liked the fantasy / science fiction crossover.
Now that I have found it again, I am likely to read it a few more times, hence the rather generous score.
Novela gráfica típicamente de estilo europeo, mucha imaginación, mucha fantasía, dibujos estilo Möbius… pero una narrativa torpe, tumultuosa y esquemática. Muy al estilo Jodorowsky. En el planeta Mu-Dhara ha nacido un niño especial, un niño sin brazos ni piernas que, sin embargo, en el futuro las tendrá y guiará a su pueblo, los Dharios, a la libertad. A la mejor manera de «The Dark Crystal», hay una raza que captura a los Dharios, les quita su esencia vital y, ya viejos, los desecha. El niño se llama Alef-Thau y conoce a una chica llamada Diamante, esclavizada por los villanos, que le promete hacerle crecer brazos y piernas a cambio de que la ayude a liberarse. Claro que el argumento está lleno de vueltas de tuerca y elementos mágicos, pero todos los volúmenes se dedican a contar las aventuras de Alef-Thau en el rescate de Diamante para tener brazos y piernas.
- easy to see as unserious bc fairies vs space elves, light on plot, very uncommercial and not self-serious - heavy dark crystal vibes - jodorowsky's messy style of storytelling is a lot of fun - the image and the myth before plot or story (big thumbs up yessir)
Que recuerde, el único comic de Jodorowsky hasta la fecha que no me gustó, aunque tampoco es que haya leído tanto. No es que sea malo, pero menos todavía me pareció bueno. Quizás después pesque el integral o algún tomo más abarcativo a ver si la serie gana fuerza, pero tampoco es una prioridad de momento...