Peter lives in a shabby old house in the village. He builds boats for the children, shows visitors around in ten different languages, and is the village doctor and handyman. One day an official tells him his house must be mended or pulled down.
"Så långt jag minns tillbaka brukade vi syskon, liksom nästan alla barn, tycka mycket om att rita. Jag var bara sex år då jag hade klart för mig, att jag helst av allt ville lära mig rita, när jag blev stor, och allra helst rita i sagoböcker. Min bror och jag brukade ofta sitta och rita tillsammans. Han ritade vikingafejder och grekiska hjältestrider, medan jag ritade barn och stugor och landskap. Hans ritningar var säkert mycket bättre än mina. Jag kommer ihåg att jag beundrade dem mycket, fast jag nog tyckte att hans hjältar hade väl korta ben." Så berättar Elsa Beskow om sin barndom "När jag var liten" publicerad första gången i Barnbiblioteket Saga nr 35 (texten ovan tagen ur Solägget 1986) I samma berättelse skriver Elsa Beskow om hur roligt det var att gå i skolan och få lära sig läsa, hennes favoritbok var en tjock Topeliusbok som hon släpade med sig överallt och läste högt ur för sina syskon.
Redan som liten satte hon ihop långa sagor som hon berättade för sin ett år äldre bror, "Vanligen gick det till så, att han släpade mig med sig till en vrå, satte sig själv i vägen för mig, så att jag ej kunde rymma, och befallde: berätta nu! Och jag pladdrade på så gott jag kunde. Ibland tappade jag alldeles tråden i berättelsen och frågade honom bekymrad: 'Vad menar jag, Hans?' 'Kanske menar Elsa så…' föreslog han helt beredvilligt, och så fortgick berättelsen."
Elsa Beskow föddes 1874 på Söder i Stockholm. Hennes familj bestod av mor och far, fyra systrar och en bror. När Elsa Beskow var 15 år dog hennes far och modern blev ensam med barnen. Familjen flyttade till moderns ogifta yngre syskon som bodde tillsammans. Mostrarna och morbrodern blev verklighetens förebilder till Tant Grön, Tant Brun, Tant Gredelin och Farbror Blå.
Under åren 1892-95 utbildade sig Elsa Beskow till teckningslärare vid Tekniska skolan, det var också då som hon började att teckna för barn. 1897 gifte hon sig med Natanael Beskow, präst och konstnär. Paret fick sex söner, vilka många gånger kom att stå modell för barnen i hennes berättelser och sagor. Deras hus och vildvuxna trädgård i Djursholm fick ge inspiration till hennes besjälade blommor och växter. Elsa Beskows stil har jämförts med sekelskifteskonstnärer som Walter Crane och Kate Greenaway, men även Ottilia Adelborg. Första gången hennes bilder, bildberättelser och verser publicerades var 1894 för barntidningen Jultomten.
Barnboksdebuten kom 1897 med bilderboken Sagan om den lilla lilla gumman, en klassiker som de flesta barn känner till ännu idag. Elsa Beskow hade fått ramsan om den lilla gumman berättad för sig av sin mormor och i den första upplagan från 1897 slutar boken abrupt med gummans "Schas katta!" I nästa upplaga tyckte förläggaren på Wahlström och Widstrand att boken skulle sluta med "och katten sprang till skogs och kom aldrig mer igen" för så mindes han ramsan.
Men femtio år senare, i en ny upplaga, skrev Elsa Beskow till raden "Men kanske[br]ändå att han kom hem till slut" då flera barn blivit ledsna över det tidigare slutet.
Beskows bilder dominerade bilderbokskonsten under närmare 50 år och säkert har många av dagens bilderbokskonstnärer påverkats av hennes konst.
1952 erhöll Elsa Beskow Nils Holgersson-plaketten för sin samlade produktion. Det finns dessutom ett pris uppkallat efter henne, Elsa Beskow-plaketten, instiftat 1958 av Sveriges allmänna biblioteksförening.
Many of us know someone like Peter: a jack of all trades, friendly to all, always putting others first. After years of Peter helping others, the village comes together to help Peter in his time of need. A nice feel-good story about sharing our talents and caring for those in need, no matter how small or great the need. A Swedish classic with timeless appeal.
Peter was a man of many talents, all of which he put to good use helping his neighbours. A former sailor who spoke many languages, he was always called upon to translate when any foreign visitors arrived in the village. A talented toy-boat maker, he supplied all the children in the area with playthings. A gifted healer, he was the one that the local children came to, when they'd fallen and scraped their knees, or sprained their ankles. But although he did so much, he asked for little in return, and no one ever thought to pay their friend, who was the poorest man in the village. Then one day a pompous official happened past, and threatened to tear down Peter's ramshackle old house. It feel to the children, conscious of how much they owed their friend, to organize a community event to take care of the problem...
Originally published in 1949 as Herr Peter, this charming Swedish picture-book offers a heart-warming glimpse of the power of community, and the importance of helping one's neighbours. Although the story isn't one to keep the readers guessing - the cover art alone, gives away how matters will be resolved - it is nevertheless immensely satisfying. Unlike many of Elsa Beskow's other stories, Peter's Old House is narrated in the first-person, by one of the village children, now grown up. This allows for a poignant last page, on which the narrator is revealed as an older man himself, looking back on that time when Peter's old house (and Peter) needed help. This conclusion provides a cyclical feeling to the tale, hinting that Rob too became a man who helped others. The artwork, as is always the case with Beskow's books, is lovely, with a soft colour palette, and many appealing little details. Recommended to fans of the author/artist, and to anyone looking for children's stories that teach the value of community.
Both of my boys have loved this book. It's a very simple story about a man who takes care of everyone in his village. Suddenly he needs help of his own and the children of his village pitch in. Beautiful pictures. Great message. A classic.