Kinder an der Macht

by David Eberhard

En debatterande och underhållande bok om curlingpappor, tigermammor och om hur barnen blev kungar i vårt Bolibompaland. Har du barn, väntar barn eller jobbar med barn? Då är detta boken för dig! Vår oro för hur vi ska uppfostra våra barn har kanske aldrig varit större än idag. Experterna ger alla olika råd och idealen vi bär med oss påminner om de som syns i TV-programmet Solsidan. Samtidigt som vi inte får säga emot barnen eller tillrättavisa dem så varnar vi dem för allt. Den överbeskyddande föräldern har kommit att bli idealet. Inte konstigt eftersom experter berättar för oss hur sköra barnen är. Men barn är tåliga varelser. De är gjorda för att överleva vedermödor som vida överstiger dem som de kommer att utsatta för i dagens samhälle.Så ta det lugnt. Genom att ignorera de flesta så kallade experter blir ni förmodligen både lugnare och tryggare i er roll som vuxna. Och genom att följa en del råd om vad man faktiskt vet kan barnuppfostring bli mycket mindre ångestfylld. Hur barnen tog makten handlar om hur vi kommit att uppfostra barn. Om man ens får göra det. Hur kommer vi hamna i en situation där ordet uppfostran nästan blivit ett skällsord?Sagt om Jag som fyrabarnsmamma använder David Eberhards böcker som en Bibel. Magdalena GraafHur barnen tog makten borde vara obligatorisk läsning för alla som i sina verksamheter sysslar med barn; ja, för den delen, för alla som kan läsa! Christopher Gillberg professor i Barn- & UngdomspsykiatriOm föDavid Eberhard var under många år överläkare och chef på Psykakuten vid Görans Sjukhus i Stockholm och arbetar idag som verksamhetschef på Prima Maria Beroendeklinik i samma stad. Hans tidigare böcker I trygghetsnarkomanernas land (2006), Ingen tar skit i de lättkränktas land (2009), Normalt? (2011) och Det stora könsexperimentet (2018) har väckt stor uppmärksamhet och har alla blivit bästsäljare. Han är pappa till nio barn.

Genres: Nonfiction, Parenting, Psychology

Hardcover

First published September 10, 2013

Reviews

[Johan · Rating 2 out of 5]

I really wanted to like this book, as I've read Eberhard in the past and liked him. I tend to agree with his central hypothesis, that we are too overprotective of kids today and that we are too anxious as parents in general - and that this tendency is especially worrisome in Scandinavia. However, I found his argumentation technique much stronger in the earlier book I read, "I trygghetsnarkomanernas land", probably because that was much more based on his own clinical experience as a psychiatrist, whereas this book reads much more as a literary review of child development literature with an added dash of parental advice from Eberhard himself, which can be summarized as "Don't worry, the kids will work out fine". There is quite a lot that I will take away as useful information from this book, most of all a desire to go to Eberhard's sources, the actual science he is referring to, there isn't much of it here, this is more of a pamphlet.

[Johan Larsson · Rating 3 out of 5]

En bok som ställer dagens alla "tycken" inom barnuppfostran mot vetenskapen bakom istället. Boken är snabb att ta kål på olika myter från diverse "experter".

Jag fastnade för denna då jag dels har läst lärarutbildningen och blivit matad med alla dess teorier (på gott och på ont). Men också för jag är ganska ny i min föräldraroll. Ganska snabbt får man läsa om kränkta föräldrar som bara vill vara kompis med sina ungar och som aldrig ger tydliga konsekvenser för dåligt beteende. Likaså pratar han om rädslan för att barn ska ha tråkigt och den ökade mängden ADHD-diagnoser i skolan.

Problemet blir dock att författaren klagar på "experter" men blir själv en sådan. Det är uppenbart att hans agenda är att kränga föreläsningar inom ämnet (vilket är förståeligt då han ändå har fem barn att försörja).

Första halvan var bättre än andra och om jag tar med mig något så är det att hur jag än gör så kommer jag att göra fel. Både i mitt yrke men också i föräldrarollen. Största faran är ändå i slutändan personer som inte kan vara självkritiska utan tror sig veta allt. Det är lätt också att man fastnar för grupptryck och andras tyckanden.

Boken får 3 av 5 för den var ändå läsvärd och lyfter intressanta exempel och forskningsresultat. Den har sina brister som sagt.

[Josefine Persson · Rating 4 out of 5]

Another great book by Eberhard, and this touched me in a different way. As a teacher and a future parent, I thought that it seeemed interesting. And it was! In addition, it was educating and at the same time I was feeling frustrated. How come Swedish parents have lost so mush authority? Eberhard discusses this and important things to think about when raising children. I will for sure have those things in mind that day when I'll be a parent. I recommend this book to all teachers, parents and future parents but also to those who like Eberhard's earlier books.

[Давид Наков · Rating 4 out of 5]

Нямам особен опит с литература за възпитанието, но тази книга се оказа доста освежаваща по отношение на наистина ширещи се съмнителни практики при отглеждането на деца в съвременния свят.
Въздействието ѝ се основава на доста убедителната защита на основната теза на Еберхарт, че децата, от една страна, въобще не са толкова крехки и раними създания, за каквито ги представят експертите, и от друга страна, че на децата се вменяват компетентности и отговорности, далеч надскачащи тяхното развитие.
Лично за мен известен минус беше по-лекият подход на автора по отношение на аргументацията, защото очаквах по-научен, по-строг текст, но в крайна сметка книгата е достатъчно убедителна и в този си по-лек за четене вид.

[Snejana Simeonova · Rating 3 out of 5]

Определено дава храна за размисъл и различен поглед към наложилите се напоследък либерални възгледи във възпитанието и отглеждането на деца, които създават други проблеми от тези, които може би се предполага, че решават.
Не съм съгласна с всички изводи, но книгата предлага точки, над които да се помисли.

[Sylvia · Rating 3 out of 5]

Im Unterschied zu z.B. Jesper Juul verfolgt der Autor eher eine biologistische Sicht auf die Kinderentwicklung. Während bei Juul "falsches" Verhalten der Eltern das Kind fürs Leben prägen/versauen kann, geht er davon aus, dass Eltern gar nicht so großen Einfluss auf ihre Kinder haben, und vieles schon genetisch vorgegeben ist. Teilweise sehr polemisch überspitzt und, wie so viele Elternratgeber, ohne wirkliche "Gebrauchsanweisung" für schwierige Situationen.

[Viktor Nilsson · Rating 2 out of 5]

Jag har länge varit intresserad av Eberhard men det tog ett tag innan jag tog mig till att läsa honom. Jag håller verkligen med honom i det mesta men... det är är inte en bra bok! Den börjar med att beklaga sig över hur ovetenskapliga de flesta förståsigpåare är. Sedan följer en hel bok vars argument nästan helt saknar vetenskaplig grund, exempelvis:
-Hans son sa något om hur det är i Japan.
-Extrema exempel på någon förälders oro som sedan blåses upp till något som gäller hela samhället.
-Han argumenterar emot anknytningsteorin genom att låta den stödja sig på data som han själv väljer ut! Han konstaterar förnärmat att (den egenhändigt utvalda) datan inte alls stödjer teorin...!

I det fall någon data förekommer ser det ut så här:
-"I vissa delstater i USA så är x% ... . I Sverige är det troligtvis ännu värre." I USA? Troligtvis?
-Vi (Sverige?) borde inte oroa oss för eskalerande våld, mätningar visar att det har minskat... I USA.
-En förklaring av hur hjärnans nervceller fungerar... Och efter det kan man visst påstå vad som helst, utan att förklara alls hur det bevisas genom nervcellernas funktion.

Boken igenom skriver han om "experter" på ett mycket föraktfullt sätt, vilket verkar innefatta alla utom han själv. Den största besserwissern förblir han själv, han kan nämligen bäst om uppfostran, pedagogik, global uppvärmning (det där är inte ens ett skämt), och allt mellan himmel och jord.

Eberhard har mycket kloka saker att säga, och jag fick några tankeställare, vilket räddar från ett bottenbetyg. Men i övrigt håller den sämre kvalitet än ett bittert Facebook-inlägg.

[Jessica · Rating 3 out of 5]

Den som hoppas att den här boken ska lämna läsaren med handgripliga tips på exakt hur de bör uppfostra sina barn kommer att bli besviken. Det var nämligen vad jag trodde att det skulle vara. Men trots den besvikelsen känner jag mig långt tryggare i min roll som förälder efter att ha läst boken och tycker att den är högst läsvärd för de som brottas med sitt föräldraskap.

I boken radas teori efter teori kring barnuppfostran upp och granskas i sömmarna - man jämför med vad som gjorts förr och hur det fallit ut och vilka konsekvenser man redan kan se av en del av de nyare uppfostringsmetoderna.
Insikterna som slog mig var många och efter att författaren vänt ut-och-in på ett par av teorierna slås jag av hur mycket min omgivning ändå påverkat min syn på barn och deras uppfostran. Flera av "experternas" råd har nått mig även om jag känt att jag inte fått några som helst riktlinjer kring hur jag borde göra sen den dag då mitt barn fyllde ett år. Nu känner jag ett behov av att återigen fundera kring hur jag vill att just mitt barn ska utvecklas och hur jag bäst för agera för att han ska nå dit.

[Jonatan Almfjord · Rating 3 out of 5]

Hur kunde vi hamna i en situation där ordet uppfostran nästan blivit ett skällsord?

Den icke alltid så lågmälda psykiatrikern och debattören David Eberhard argumenterar i den här boken för en barnuppfostran som jag lämpligast tror får beskrivas med det rekordkorta citatet:

Inget tjafs.

Han tycker att vi idag låter barnen bestämma alltför mycket, och att föräldrarnas roll närmast passiviserats till att tjäna barnen över allt.

Jag tycker det ligger mycket i det som skrivs, men jag aktar mig också för att ta allting som sant. Boken är skriven på ett humoristiskt sätt, och många gånger tror jag fyndiga formuleringar har valts för retoriska poänger snarare än faktamässig tvärsäkerhet. Det sänker inte bokens argumentation - faktum är att det förmodligen var smart att skriva boken så för att göra den lättillgänglig för den icke-akademiska andelen av befolkningen - men det kan vara bra att ha med sig det som läsare och ta allt med en nypa salt. Jag har anat liknande tendenser i andra böcker av samma författare.

Hur barnen tog makten är sammantaget underhållande läsning och ger några intressanta uppslag som man kanske inte funderat kring tidigare. Men de retoriska och ofta humoristiska poängerna alltså tas på bekostnad av resonemangens saklighet och styrka, vilket gör boken haltande. Rolig att läsa? Javisst. Men en objektiv och nyanserad skildring av vetenskap? Tveksamt.

[Johan · Rating 3 out of 5]

Boken är som en enda lång replik till alla uppfostringsböcker med självutnämnda experter till författare.

Upplyftande med uppläxning av viss ovetenskaplig dårskap men kunde ha gjorts mer givande om det hade funnits en röd tråd eller iaf en struktur.

[Lindzi · Rating 2 out of 5]

Raljerande var ordet. Snuttifierat med korta kapitel och lite djup. Generaliserande missnöje över svenska skolan, där det stämmer i vissa fall men också visar hur lite inblick författaren har i det pedagogiska.

[Kate Sergejeva · Rating 4 out of 5]

Вполне трезвый взгляд на воспитание детей.

[Ivan · Rating 4 out of 5]

It's better to be "good enough parent". better for everyone: for kids and for adults relationships. It's gonna be alright anyway. or not (but it is not your fault)

[Emilia · Rating 1 out of 5]

Kändes som hela boken bara bestod av massa kritik vilket blev trist ganska snabbt.

[Anna Wallman · Rating 2 out of 5]

För mycket om hur dåligt allt är och inte så mycket om lösningar.
Men jag håller med om mycket.
Kan vi få lösningar och mer positivism tack?

[Nicole · Rating 3 out of 5]

Als ehemalige Lehramtsstudentin, Pädagogin und Mutter war ich höchst interessiert, als ich von diesem heiß diskutiertem Buch las. David Eberhard, Psychiater, Buchautor und selbst Vater von sechs Kindern schreibt hier über erzieherische Missstände, die vor allem in seinem Heimatland Schweden vorherrschen. Aber auch andere Teile der Welt dürften sich hier in Auszügen wiederfinden, zeigt es sich doch schon daran, dass selbst die internationale Presse die Thematik der liberalen Erziehung immer wieder aufgreift.

Vorweg: Dieses Buch ist keine wissenschaftliche Analyse, sondern eine wilde Mischung aus zahlreichen Theorien, Untersuchungen und Interpretationen selbiger. Der Autor wollte mit diesem Buch wohl vor allem Missstände aufzeigen und die Ursachen, die sich seiner Meinung nach dafür verantwortlich zeichnen. Lösungsvorschläge sucht man hier allerdings vergebens, mehr als ein Hinweis, dass dies oder jenes so nicht funktionieren kann, ist nicht drin.

Zunächst erklärt Eberhard sehr überzeugt, dass das Wesen des Menschen zu 50 % genetisch bedingt sei und der Rest aus einer wilde Mischung aus Zufällen und der generellen Umgebung eines Kindes entstünde. Schön und gut dachte ich mir, aber wozu dann liberale Erziehung oder Erziehung generell anprangern, wenn man davon überzeugt ist, dass Erziehung eigentlich gar nichts bringt? Viel zu knapp wird erwähnt, dass Erziehung ja doch etwas ausmacht und was das ist.

Trotz der Ansicht, dass es egal ist, wie Eltern ihr Kind erziehen, weil es eh von anderen Einflüssen geprägt werden wird, wird Eberhard nicht müde zu erklären, dass Kinder heutzutage viel zu sehr in Watte gepackt würden, dass sie nicht aus Zucker seien. Zu einem großen Teil kann ich seinen Ausführungen dazu sogar zustimmen, trotzdem fand ich viele seiner Aussagen viel zu widersprüchlich um mir wirklich klar darüber zu werden, was er jetzt eigentlich genau ausdrücken will. Ich hatte teils auch wirklich den erhobenen Zeigefinger vor Augen und die Worte meiner resoluten Oma “Früher war alles besser”. Denn so liest sich sein Buch. Als ob früher wirklich alles besser gewesen wäre als heute.

Zugegeben, wenn man sich die heutige Erziehung so anschaut und sich klar macht, dass man von Jugendlichen auf der einen Seite viel zu viel erwartet und ihnen auf der anderen aber auch gar nichts mehr zutraut, dann war früher wirklich einiges besser. Früher durfte ich als Kind noch alleine draußen spielen, auf Bäume klettern und unbeaufsichtigt auf den Spielplatz. Mit mir wurde geschimpft wenn ich Unsinn gemacht habe und ich habe es meist auch verstanden. Heute traut man sich oftmals nicht zu mit Kindern zu schimpfen, denn das könnte ja Spätfolgen haben. Bilden wir uns ein. Oder nicht wir, aber zumindest viele heutige Eltern. Auch das draußen spielen, unbeaufsichtigt, kommt heute doch schon einer Aufsichtspflichtsverletzung gleich. Heute neigt man mehr zum überbehüten und lässt den Kindern zu wenig freien Raum um sich selbst zu entwickeln. Oftmals zumindest.
So schlimm wie im Buch beschrieben finde ich es hier in Deutschland allerdings noch nicht. Entweder ist es in Schweden um einiges schlimmer oder der Autor überspitzt sehr, das kann ich nicht wirklich beurteilen. In Zügen hat er allerdings nicht ganz unrecht.

Eberhard wiederholt sich in seinem Buch ständig. Er selbst schreibt dazu sogar »Wiederholung ist die Mutter des Wissens. Deshalb habe ich dieses Prinzip mein ganzes Buch hindurch praktiziert.« (S. 274)
Und so ist es auch nicht verwunderlich, dass trotz 300 Seiten Text wenig ausgesagt wird. Eberhard übt teils überspitzt und provozierend, teils humorvoll Kritik an einer Erziehung die nichts bringt, an Kindergarten und Schule und den Eltern, ohne sich jedoch selbst wirklich festzulegen oder irgendwelche konkreten Lösungsvorschläge zu präsentieren.

Fazit
Insgesamt fand ich Kinder an die Macht über kurze Strecken ganz unterhaltsam, nach den ersten Kapiteln hat man allerdings quasi schon alles gehört und liest nur noch um der Wiederholung Willen und in der Hoffnung vielleicht doch noch etwas neues zu entdecken oder einen Vorschlag für einen Lösungsansatz zu erhalten. Ich hatte das Gefühl, dass Eberhard einfach sehr von sich und seinen Ansichten überzeugt ist und daher gar nicht so sehr auf Wissenschaftlichkeit und Struktur fixiert war. Von mir gibt es dafür eine Wertung im mittleren Bereich.

[Philip · Rating 2 out of 5]

So I wrote this at the very beginning of the book:
"Awesome! I’m 23 pages in and I’ve already “learned” that having wine while pregnant is totally fine, and go ahead an enjoy it with some heavy metal fish. Why? The risks of damaging the child are small and it would be so stressful for you as a parent to abstain from these items during a pregnancy. However, after the child is born, it’s dangerous to not feed your child meat, don’t be a negligent parent!"

It did get better, and the overall message is a good one - a bit paraphrased here: "Stop worrying so much, don't listen to all the experts, do a decent job, and your child will likely be fine. And, you're not your children's best buddy, you're their parent; they are not your equals to be reasoned with, you are their benevolent autocrat."

The writing isn't particularly good - or at least not to my tastes. It's jerky and borderline belligerent. Good points - and a lot of them really are just that - are ruined by not engaging topics properly (taking a statement and saying that it's false isn't much of an argument, that's more of a Twitter feud).

The very best parts of the book are the references to various source materials (some of it of the primary kind). The references that illustrate how the Swedish government completely ignores its own findings (SOU 2010:52 - dealing with sex differences and other biological and socioeconomic factors on results - with regard to the public schooling system is particularly illuminating.

It is, however, pretty clear that Eberhard himself is very much emotionally and professionally entrenched in his positions, many of which he does a poor job of supporting with anything other than authoritative words and decisive pointing. It's worth to mention that a lot of the positions he argues against with these tactics often are on equally "sound" footing. But still.

So yeah, it's worth a read, but I wouldn't expect to jump from joy (unless you enjoy belittling others simply because they think differently does this for you). Take the general recommendation of not worrying so much to heart, and use some other points as a jump off into other more useful materials on the topic. I think that's the approach to take with this book.

[Annelie Brux · Rating 1 out of 5]

Komplett unwissenschaftlich, nur ein Meinungsbuch.
Schreibt und glaublich redundant mit vielen Meinungen, die ich überhaupt nicht teile.
Hat viele Personen, auf die er sich beruft oder kritisiert, komplett missverstanden (z.B. Jesper Juul).

Aber wer glaubt, dass Kinder Monster sind und denkt, für den ist das Buch richtig.

[Patricia Sahlberg · Rating 3 out of 5]

Mycket svammel men en hel del poänger och bra exempel.