What do you think?
Rate this book
Else-Marie and Her Seven Little Daddies
Else-Marie has seven little daddies instead of one big one, and she worries how the other children will react when her daddies come to pick her up at afternoon playgroup
32 pages, Hardcover
First published January 1, 1990
3 people are currently reading
117 people want to read
About the author
Pija Lindenbaum
62 books27 followersPija Lindenbaum är född och uppvuxen i Sundsvall och gick ut Konstfack 1979. Efter det har hon arbetat som tecknare, formgivare och författare och skapat en lång rad bilderbokssuccéer.
Ratings & Reviews
Friends & Following
Create a free account to discover what your friends think of this book!
Community Reviews
Displaying 1 - 22 of 22 reviews
August 4, 2023
Truly bizarre.
https://www.youtube.com/watch?v=sylV9... (for the story in English; the quality ain't good)
https://www.youtube.com/watch?v=Y3rSz... (the original in Swedish, but here you can see the illustrations perfectly)
https://www.youtube.com/watch?v=sylV9... (for the story in English; the quality ain't good)
https://www.youtube.com/watch?v=Y3rSz... (the original in Swedish, but here you can see the illustrations perfectly)
June 28, 2018
The idea of the seven daddies is indeed something new. So the girl suffers from having a daddy that is not 'like other daddies' and I guess this happens a lot fro children (or even us adults) that when we have something strange or unusual, we are ashamed of appearing in public with it. But at the end Else-Marie is happy as people or her classmates do not seem to pay attention of his daddies and this is enough for her to form a good relationship with her daddies. Well, this might not happen all the time in real life, but still it is a good ending.
April 18, 2018
Else-Marie och småpapporna är författad och illustrerad av Pija Lindenbaum. Den utkom första gången 1990 av Bonnier Carlsen förlag. För den fick Lindenbaum Expressens barnbokspris för årets roligaste bok.
Vi får ta del av berättelsen genom fokalisatorn och protagonisten Else-Marie (Culler 1997, 86, 88). Jag tolkar Else-Marie som en flicka på grund av hennes namn, ingenting annat i berättelsen påvisar hennes könsidentitet. Den börjar en torsdagskväll med att hon sitter i ett fönster och väntar på att hennes pappor ska komma hem. Hon har sju små pappor som är så lika varandra att hon knappt kan skilja dem åt. De arbetar med att sälja mobiltelefoner och är bortresta måndag till torsdag varje vecka. De sex första sidorna handlar om berättarjaget Else-Maries längtan efter sina pappor. ”På torsdagskvällarna vill jag att papporna ska leka med mej. Men dom är trötta efter allt resande och säljande” (Lindenbaum 1990, 4). På sidan sju talar förstapersonsnarrativet (Culler 1997, 86) om för oss läsare att hon ska berätta om en specifik dag en tid tillbaka, detta kallar Culler självmedvetet berättande (Culler 1997, 88). En typ av intern fokalisering föreligger då berättelsen fortgår i presens, jagform med ett retrospektivt perspektiv och ett barns språk (Culler 1997, 87–88). ”Jag försöker knipa ihop öronen” (Lindenbaum 1990, 7). ”Papporna är nog ännu tröttare än jag på morgnarna. Vid frukostbordet är dom sura och har inga ögon” (Lindenbaum 1990, 9). Mamman, papporna och personal i skolan kommer till tals genom dialoger.
Som läsare funderar jag över berättarjagets tillförlitlighet (Culler 1997, 88) dels för att hon är ett barn, dels för att hon har makten över vad och hur hon väljer att berätta. Hon läser ”bara fyra sidor i 91:an och tre i Fantomen” (Lindenbaum 1990, 10) medan hon morgonkissar. Senare berättar hon att hon inte kan läsa än. Ännu en anledning att ifrågasätta sanningshalten är det att berättelsen i berättelsen baseras på Else-Maries minnen och presenteras inte i realtid.
Den största delen av boken handlar om Else-Maries berättelse om den specifika dagen som börjar på morgonen när hon blir väckt och slutar efter middagen när hela familjen kryper ner i badkaret. Komplotten är att hennes mamma inte kan hämta henne på fritids, som brukligt, utan att papporna ska göra det för första gången. Eftersom alla andra barn har en stor pappa men Else-Marie har sju små, oroar hon sig för hur detta ska gå och föreställer sig olika skräckscenarier, exempelvis att barnen i skolan ska behandla papporna som dockor och inte respektera deras stränga röster. Berättarjaget förmedlar utifrån hennes förförståelse och hennes tolkningar vad som händer, vad människor omkring henne säger, hur hon tänker och vad hon känner. Det visar sig att inget hemskt händer när de små papporna kommer till fritids vilket förstås gör Else-Marie lättad och glad. De köper fikabröd med sig hem denna speciella dag och papporna steker strömming vilket hon egentligen inte tycker om, men just idag är det jättegott. Detta är med andra ord ingen vanlig dag. Kanske var papporna också nervösa innan?
När jag analyserar texten tar jag hänsyn till den hermeneutiska traditionen som innefattar medvetenhet om historisk och rumslig kontext, förförståelse och vem avsändaren och mottagaren är (Ganetz 1197, 15–16). Jag vet att en text kan tolkas på många olika sätt. Mina förväntningar avgör hur jag tolkar det jag läser (Culler 1997, 63). I min analys drar jag paralleller mellan sagan och min världsbild (Ganetz 1197, 11). Beroende på vilken teori jag väljer landar min analys olika. Med queerteori som ett raster läser jag Else-Maries familj som en normbrytande regnbågsfamilj, papporna är möjligen inte biologiska förälder till Else-Marie. Utifrån Hirdmans teori om genussystemet tolkar jag att berättelsen handlar om en heteronormativ familj med en modersfigur som är Else-Maries anknytningsperson, som är ansvarsfull och projektledare i familjen, hon påminner papporna om att de ska hämta Else-Marie och hon är den som dagligen åker med sin dotter till skolan. Där finns också en distanserad fadersfigur som främst förvärvsarbetar även när han är hemma, är barnslig och inte ansvarstagande i hemmet, som försvinner bakom en tidning när han äntligen kommit hem. Som engagerar sig halvhjärtat i läsningen och prioriterar pappersarbete före samtal med sitt barn. Eftersom de sju papporna i boken hänger ihop som en enhet känns denna heteronormativa tolkning rimlig. Papporna är små men många. Precis som en verklig pappa kan uppta lite av ens faktiska tid på grund av frånvaro, men ändå ta mycket plats. Jag läser de sju små papporna som en omskrivning för en splittrad person som dels uppfattas som barnslig och underordnad mamman, men också bestämd som kan ryta ifrån. Sagan förmedlar känslan av att bilden av andra ”normala” pappor stämmer dåligt överens med bilden av sin egen pappa. Men vad är en idealpappa om ett barn får önska? Närvarande, vuxen, auktoritär när det behövs, stor och intresserad är min tolkning utifrån Else-Marie. Med maskulinitetsteori kan jag analysera detta ytterligare, obehaget i att en pappa är liten och/eller inte tas på allvar av ens kompisar.
Jag kan se många skäl till varför den här boken är viktig. Den är verkligen underhållande vilket är ett skäl gott nog. Vi får ta del av barnets perspektiv av att inte bli tagen på allvar av vuxna. Den närmar sig ämnen som kan vara svåra att prata om, föräldrars roller och/eller oro över vad andra ska tycka om ens föräldrar eller familj. Jag personligen och troligen många med mig, kan identifiera mig med Else-Marie i att ha en bristfällig relation till en frånvarande pappa (Culler 1997, 91–92).
Vi får ta del av berättelsen genom fokalisatorn och protagonisten Else-Marie (Culler 1997, 86, 88). Jag tolkar Else-Marie som en flicka på grund av hennes namn, ingenting annat i berättelsen påvisar hennes könsidentitet. Den börjar en torsdagskväll med att hon sitter i ett fönster och väntar på att hennes pappor ska komma hem. Hon har sju små pappor som är så lika varandra att hon knappt kan skilja dem åt. De arbetar med att sälja mobiltelefoner och är bortresta måndag till torsdag varje vecka. De sex första sidorna handlar om berättarjaget Else-Maries längtan efter sina pappor. ”På torsdagskvällarna vill jag att papporna ska leka med mej. Men dom är trötta efter allt resande och säljande” (Lindenbaum 1990, 4). På sidan sju talar förstapersonsnarrativet (Culler 1997, 86) om för oss läsare att hon ska berätta om en specifik dag en tid tillbaka, detta kallar Culler självmedvetet berättande (Culler 1997, 88). En typ av intern fokalisering föreligger då berättelsen fortgår i presens, jagform med ett retrospektivt perspektiv och ett barns språk (Culler 1997, 87–88). ”Jag försöker knipa ihop öronen” (Lindenbaum 1990, 7). ”Papporna är nog ännu tröttare än jag på morgnarna. Vid frukostbordet är dom sura och har inga ögon” (Lindenbaum 1990, 9). Mamman, papporna och personal i skolan kommer till tals genom dialoger.
Som läsare funderar jag över berättarjagets tillförlitlighet (Culler 1997, 88) dels för att hon är ett barn, dels för att hon har makten över vad och hur hon väljer att berätta. Hon läser ”bara fyra sidor i 91:an och tre i Fantomen” (Lindenbaum 1990, 10) medan hon morgonkissar. Senare berättar hon att hon inte kan läsa än. Ännu en anledning att ifrågasätta sanningshalten är det att berättelsen i berättelsen baseras på Else-Maries minnen och presenteras inte i realtid.
Den största delen av boken handlar om Else-Maries berättelse om den specifika dagen som börjar på morgonen när hon blir väckt och slutar efter middagen när hela familjen kryper ner i badkaret. Komplotten är att hennes mamma inte kan hämta henne på fritids, som brukligt, utan att papporna ska göra det för första gången. Eftersom alla andra barn har en stor pappa men Else-Marie har sju små, oroar hon sig för hur detta ska gå och föreställer sig olika skräckscenarier, exempelvis att barnen i skolan ska behandla papporna som dockor och inte respektera deras stränga röster. Berättarjaget förmedlar utifrån hennes förförståelse och hennes tolkningar vad som händer, vad människor omkring henne säger, hur hon tänker och vad hon känner. Det visar sig att inget hemskt händer när de små papporna kommer till fritids vilket förstås gör Else-Marie lättad och glad. De köper fikabröd med sig hem denna speciella dag och papporna steker strömming vilket hon egentligen inte tycker om, men just idag är det jättegott. Detta är med andra ord ingen vanlig dag. Kanske var papporna också nervösa innan?
När jag analyserar texten tar jag hänsyn till den hermeneutiska traditionen som innefattar medvetenhet om historisk och rumslig kontext, förförståelse och vem avsändaren och mottagaren är (Ganetz 1197, 15–16). Jag vet att en text kan tolkas på många olika sätt. Mina förväntningar avgör hur jag tolkar det jag läser (Culler 1997, 63). I min analys drar jag paralleller mellan sagan och min världsbild (Ganetz 1197, 11). Beroende på vilken teori jag väljer landar min analys olika. Med queerteori som ett raster läser jag Else-Maries familj som en normbrytande regnbågsfamilj, papporna är möjligen inte biologiska förälder till Else-Marie. Utifrån Hirdmans teori om genussystemet tolkar jag att berättelsen handlar om en heteronormativ familj med en modersfigur som är Else-Maries anknytningsperson, som är ansvarsfull och projektledare i familjen, hon påminner papporna om att de ska hämta Else-Marie och hon är den som dagligen åker med sin dotter till skolan. Där finns också en distanserad fadersfigur som främst förvärvsarbetar även när han är hemma, är barnslig och inte ansvarstagande i hemmet, som försvinner bakom en tidning när han äntligen kommit hem. Som engagerar sig halvhjärtat i läsningen och prioriterar pappersarbete före samtal med sitt barn. Eftersom de sju papporna i boken hänger ihop som en enhet känns denna heteronormativa tolkning rimlig. Papporna är små men många. Precis som en verklig pappa kan uppta lite av ens faktiska tid på grund av frånvaro, men ändå ta mycket plats. Jag läser de sju små papporna som en omskrivning för en splittrad person som dels uppfattas som barnslig och underordnad mamman, men också bestämd som kan ryta ifrån. Sagan förmedlar känslan av att bilden av andra ”normala” pappor stämmer dåligt överens med bilden av sin egen pappa. Men vad är en idealpappa om ett barn får önska? Närvarande, vuxen, auktoritär när det behövs, stor och intresserad är min tolkning utifrån Else-Marie. Med maskulinitetsteori kan jag analysera detta ytterligare, obehaget i att en pappa är liten och/eller inte tas på allvar av ens kompisar.
Jag kan se många skäl till varför den här boken är viktig. Den är verkligen underhållande vilket är ett skäl gott nog. Vi får ta del av barnets perspektiv av att inte bli tagen på allvar av vuxna. Den närmar sig ämnen som kan vara svåra att prata om, föräldrars roller och/eller oro över vad andra ska tycka om ens föräldrar eller familj. Jag personligen och troligen många med mig, kan identifiera mig med Else-Marie i att ha en bristfällig relation till en frånvarande pappa (Culler 1997, 91–92).
April 10, 2024
Told from the only-child, Else-Marie who lives a happy and comfortable dual life with her mom and seven little daddies until one day mom has to work late and informs Else-Marie that her seven daddies will come pick her up from school. This is particularly worrisome for Else-Marie who fears her teacher and classmates will think her family odd. Never mind the fear that local dogs might scare her daddies up a tree! She spends the day in wild imaginings, worrying over her daddies' safety and her own embarrassment. The beauty of the story, however, is the conflict is only in Else-Marie's mind; teacher and classmates normalize her daddies and focusing appreciation on their knowledge of birds.
What a fun unique Swedish import, ahead of its time by U.S. standards. Else-Marie lives with her mom and seven little daddies. Very clever, Lindenbaum, making this multi-parented family with 7 dads dually unique because the daddies are little people (and the mom and daughter are not). Seven dads is interesting, but the fact that they are little people draws attention away from that unusual family make-up.
What a fun unique Swedish import, ahead of its time by U.S. standards. Else-Marie lives with her mom and seven little daddies. Very clever, Lindenbaum, making this multi-parented family with 7 dads dually unique because the daddies are little people (and the mom and daughter are not). Seven dads is interesting, but the fact that they are little people draws attention away from that unusual family make-up.
October 11, 2019
Inte min favorit av henne, men fortfarande riktigt bra. Det känns viktigt att komma ihåg i vilken tid den gavs ut för att verkligen kunna uppskatta den och ge den den credden den förtjänar! Att tänka sig att en bilderbok som berör flersamhet blev utgiven 1990 är riktigt coolt! Lindenbaum använde sig som alltid av färger och omgivningens illustrationer på väldigt givande sätt.
November 27, 2020
Plötsligt blir det så. Man väljer och vrakar i biblioteket, tycker att man har prickat in något riktigt kul. Hemåt, middag, borsta tänder, snälla på med pyjamas och istället för gos-läsning så blir det tvärstopp. Jag tyckte att det här skulle blir jättekul och barnet tyckte att pappor har man bara en av och där med basta!
Den var mysig, tycker i varje fall jag som vuxen.
Den var mysig, tycker i varje fall jag som vuxen.
May 2, 2021
This story was a little strange at first and I wondered if this was inspired by Snow White and the seven dwarfs? In the end though, it has a nice message of accepting the differences and eccentricities of one’s family since those differences can bring positivity to others.
April 3, 2019
Huh??
November 20, 2020
En lätt surrealistisk pärla fyller 30 år. Hurra!
March 18, 2022
So wonderful and so Swedish!
June 14, 2022
Så underbart bra!
July 27, 2022
Is this a reverse harem picture book?
April 24, 2023
Un libro stupendo, peccato per la traduzione...
May 30, 2024
Else-Marie has seven little daddies. She is worried how her classmates will respond when her daddies come to pick her up; but everything turns out fine.
March 17, 2023
Fantasifull och härliga bilder. Förhållandevis mycket text i förhållande till bild så passar barn som klarar av att sitta still en längre stund.
April 19, 2022
We're shown a typical family routine. It's all recognizable stuff: getting ready in the morning, going to school and work, chores, eating together, bedtime routine. All that's different is that there are seven Smurf sized daddies who look and dress identically. No explanation is ever given to why they are this way or how they and Else-Marie's mother met. That info isn't relevant as no kid really knows their parents' backstory.
http://pussreboots.com/blog/2022/comm...
http://pussreboots.com/blog/2022/comm...
This entire review has been hidden because of spoilers.
November 7, 2012
I came across this title in a list of books that parents could use to talk about different kinds of family structures. I think it's hilarious and kind of adorable, and even though I've read some critical comments about the illustrations I would say they have a kind of idiosyncratic style that will totally attract some kids (and be boring to other kids - but that's true of all illustration).
In some ways it's more about helping kids talk about and think through their feelings about having a non-traditional family. Here what is non-traditional about Else-Marie's family is not only that she has seven dads, but they are all miniature.
It's also a little absurd which I think serves two purposes. First, it's funny and creative and definitely not boring. Second, it doesn't try to explain or even describe everything that is happening in the story. This leaves a lot of space both for imagination and for conversation.
It's a little tougher to think about this as a book that supports diversity around gender, orientation, or sexual identity, although it could be used this way and I certainly will use it that way with kids in my life. Politics and representation aside, it's a great kid's book worth owning. Else-Marie is awesome (just check her out reading comics on the toilet) and never have I seen an illustration of a "nut bar" that made me think, "hmm, nut bars might taste good".
In some ways it's more about helping kids talk about and think through their feelings about having a non-traditional family. Here what is non-traditional about Else-Marie's family is not only that she has seven dads, but they are all miniature.
It's also a little absurd which I think serves two purposes. First, it's funny and creative and definitely not boring. Second, it doesn't try to explain or even describe everything that is happening in the story. This leaves a lot of space both for imagination and for conversation.
It's a little tougher to think about this as a book that supports diversity around gender, orientation, or sexual identity, although it could be used this way and I certainly will use it that way with kids in my life. Politics and representation aside, it's a great kid's book worth owning. Else-Marie is awesome (just check her out reading comics on the toilet) and never have I seen an illustration of a "nut bar" that made me think, "hmm, nut bars might taste good".
September 6, 2020
Families come in all varieties - and parents (apparently) are embarrassing to their children. Pija Lindenbaum just takes this generally accepted truth to a new, ludicrous extreme.
https://openlibrary.org/works/OL14959...
https://openlibrary.org/works/OL14959...
November 8, 2013
Else-Marie is not imagining things; she really has seven little daddies. I couldn't help but smile at the fun illustrations.
September 21, 2020
Just... Weird. And not in a good way.
August 6, 2021
En fin bilderbok om att vara rädd för vad andra ska tycka att du är konstig eller annorlunda.
August 23, 2008
one of the children's favorites.
Displaying 1 - 22 of 22 reviews