Kva tåler så lite at det knuser om du seier namnet på det?

by Bjørn Sortland

Kärleken ska vara en början. På livet. Den ska vara längtan och hopp och självlysande bilder av framtiden. Speciellt som man är 19 år och kär för första gången.

När Markus förälskar sig i Ingrid blir kärleken vägen mot slutet. För Ingrid är sjuk, och hon blir allt sämre i takt med att förhållandet djupnar. Deras framtidsbild blir en enda och det är döden.

Genres: Young Adult, Fiction, Illness, Swedish Literature, Love

120 pages, Hardcover

First published January 1, 2007

Reviews

[Social_Sloth]

En kort men effektfull berättelse om Markus som blir kär, och förlorar henne alldeles för tidigt. Sättet som boken har skrivits på, med korta kapitel och ett relativt abstrakt sätt att byta mellan hon/han och jag, gör att hela berättelsen blir mer verklig. Allt går snabbt, och perspektiv är förvirrande (på ett bra sätt), och detta blir verkligt på ett annat sätt än det traditionella sättet att skriva (båda är bra, tyckte bara att det var en intressant del av denna boken).
Sortland skapar en känslosam koppling mellan Markus och Ingrids och läsaren. Vi vill att det ska gå bra för dem, men vet att de inte kan få ett lyckligt slut.
Detta var en riktigt bra bok, och den tar inte mycket tid att läsa, så jag hade verklig rekommenderat den.

[Lena Westman - Lenas böcker och annant]

En liten kort bok om ett ungt par där ena parten är svårt sjuk. Boken var lättläst med sina korta textavsnitt. Språket var helt okej och det var en intressant och rörande story. Men fick inte riktigt den där wow-känslan.

[Camilla]

Jag kommer aldrig in i boken, det saknas ett djup i den. Den handlar om en himlastormande kärlek som inte riktigt märks i berättelsen.

[Rebecka Nyman]

Det är en fin historia. Den är vacker på något sätt med blygsamhet och nyförälskelse, där man vet att det finns ett slut men inte väljer att se det.

[Tilde]

Fyfan va hemsk och fin

[Neda Alaei]

En fin og trist liten kjærlighetsfortelling om en ung gutt som forelsker seg i en et par år eldre jente som har kreft. Fra første til siste side tenkte jeg at fortellingen hadde vært mye bedre om den hadde blitt skrevet i førsteperson og ikke tredje.

[Frida]

Not really sure what I think about this one.

[Lina]

Review in Swedish: https://resaibockernasvarld.wordpress...

[Elin]

Fin, bra format, lite lätt ytlig huvudkaraktär. Gillade tyska konstnären mycket.