What do you think?
Rate this book
Horisonten finns alltid kvar: Om det bortglömda omdömet
Vid varje ny ö väntar en ny horisont.
För varje ny upptäckt, för varje nytt hinder, inser vi hur mycket vi fortfarande inte känner till. Så hur ska vi leva med att vi, trots vetenskapens odiskutabla framsteg, aldrig kommer att besitta all kunskap?
Jonna Bornemarks svar är att utveckla det mänskliga omdömet, det som pressats ned av förpappring, floskelproduktionoch digitaliseringstro, i jakt på kontroll och mätbarhet. I boken får vi lära känna dessa hinder, men också omdömets många möjligheter och värde samt hur vi ska främja det. Efter Det omätbaras renässans blev förpappring ett nyord. Efter att ha läst Horisonten finns alltid kvar kommer vi bland annat att prata om Den manualiserande klassen och igelkottarna.
I Horisonten finns alltid kvar tar Bornemark hjälp av bland andra filosoferna Aristoteles, Cusanus och Hannah Arendt för att finna handfasta råd för hur vi ska hjälpas åt att utveckla vårt omdöme. Gör mikromotstånd. Gör makromotstånd. Våga skriva jag. Våga tro på varandra.
Jonna Bornemark visar vägen till hur vi kan skapa ett mänskligare samhälle – och leva ett mänskligare liv.
Hennes nya bok är en lättläst, rolig och skarp bok som både står på egna ben och knyter an till hennes förra.
Jonna Bornemark, professor i filosofi vid Centrum för praktisk kunskap, Södertörns högskola, är en ofta förekommande gäst i P1, i bland annat Filosofiska rummet och med ett uppskattat Sommar 2017. Efter framgångarna med föreläsningarna om Det omätbaras renässans kallades hon rockstjärnefilosof .
För varje ny upptäckt, för varje nytt hinder, inser vi hur mycket vi fortfarande inte känner till. Så hur ska vi leva med att vi, trots vetenskapens odiskutabla framsteg, aldrig kommer att besitta all kunskap?
Jonna Bornemarks svar är att utveckla det mänskliga omdömet, det som pressats ned av förpappring, floskelproduktionoch digitaliseringstro, i jakt på kontroll och mätbarhet. I boken får vi lära känna dessa hinder, men också omdömets många möjligheter och värde samt hur vi ska främja det. Efter Det omätbaras renässans blev förpappring ett nyord. Efter att ha läst Horisonten finns alltid kvar kommer vi bland annat att prata om Den manualiserande klassen och igelkottarna.
I Horisonten finns alltid kvar tar Bornemark hjälp av bland andra filosoferna Aristoteles, Cusanus och Hannah Arendt för att finna handfasta råd för hur vi ska hjälpas åt att utveckla vårt omdöme. Gör mikromotstånd. Gör makromotstånd. Våga skriva jag. Våga tro på varandra.
Jonna Bornemark visar vägen till hur vi kan skapa ett mänskligare samhälle – och leva ett mänskligare liv.
Hennes nya bok är en lättläst, rolig och skarp bok som både står på egna ben och knyter an till hennes förra.
Jonna Bornemark, professor i filosofi vid Centrum för praktisk kunskap, Södertörns högskola, är en ofta förekommande gäst i P1, i bland annat Filosofiska rummet och med ett uppskattat Sommar 2017. Efter framgångarna med föreläsningarna om Det omätbaras renässans kallades hon rockstjärnefilosof .
220 pages, ebook
First published October 15, 2020
28 people are currently reading
293 people want to read
Ratings & Reviews
Friends & Following
Create a free account to discover what your friends think of this book!
Community Reviews
Displaying 1 - 28 of 28 reviews
February 25, 2021
Det här är en fristående fortsättning på Det omätbaras renässans, en av de bästa samhällskritiska böcker jag läste förra året. I Horisonten finns alltid kvar ligger fokus på det konkreta i samhället, jämfört med det höga filosofiska tonläget som i föregångaren. Här är Bornemark också tydligare politiskt och verksamhetsmässigt knuten. Hon vill ha in förundran, känslor, sinnlighet och situationskänslighet som verkar ha glömts bort till förmån för ekonomism och förpappring i vårt ratiosamhälle (ett samhälle där förnuftet och logiken är allt som räknas).
Horisonten fungerar som metafor för icke-vetande. Vi ser den, vi vet att den finns, men vi kan inte nå den. Omdöme, förundran och icke-vetande är viktiga delar av ett sunt liv och ett fungerande samhälle. Att erkänna det vi inte vet. Vara öppna med att vi hela tiden förhåller oss till att vi inte vet allt, istället för att i NPM-anda låtsas att vi kan mäta, skriva ner på papper och evidensbasera allt. (NPM står för New Public Management.)
Fundamentet i hennes förklaringsmodell kommer framförallt från Aristoteles. Som alltså för över 2000 år sedan fattade att intelligens är långt mycket mer än episteme.
Filosofi handlar delvis om att få syn på det som är självklart. Det är tydligt att Jonna Bornemark har som ambition att göra filosofi mer lättillgängligt, och det gör hon med bravur.
Tesen hon driver i första delen av boken går ut på att kritisera ratiosamhället och NPM-pedanteriet som förstör vård, skola och omsorg. Tanken med NPM är att mäta kvaliteten men eftersom exempelvis empati eller inspiration inte går att mäta är systemet tandlöst och medverkar till att slå blå dunster i våra ögon. Dessutom tar det, med sitt behov av administrativ personal, utrymme från själva kärnverksamheten. Istället borde vi höja statusen på det praktiska arbetet, lita till lärares och vårdpersonals omdömen. Tillit kan inte granskas.
Hjärnan är plastisk, världen förändras och människan likaså. Vi blir bra på det vi gör. Därför måste vi först erkänna vikten av omdömet och sedan öva upp omdömesförmågan. Sista avsnittet i boken ägnas åt konkreta råd om hur vi kan göra det. En bra poäng hon har är konstens nödvändighet.
Boken avslutas med hennes Högtidstal vid Riksmötes öppnande 2019 och då sa vår professor bland annat:
”Tro inte att allt kan mätas, kräv inte siffror för att något ska vara verkligt.”
Horisonten fungerar som metafor för icke-vetande. Vi ser den, vi vet att den finns, men vi kan inte nå den. Omdöme, förundran och icke-vetande är viktiga delar av ett sunt liv och ett fungerande samhälle. Att erkänna det vi inte vet. Vara öppna med att vi hela tiden förhåller oss till att vi inte vet allt, istället för att i NPM-anda låtsas att vi kan mäta, skriva ner på papper och evidensbasera allt. (NPM står för New Public Management.)
Fundamentet i hennes förklaringsmodell kommer framförallt från Aristoteles. Som alltså för över 2000 år sedan fattade att intelligens är långt mycket mer än episteme.
Filosofi handlar delvis om att få syn på det som är självklart. Det är tydligt att Jonna Bornemark har som ambition att göra filosofi mer lättillgängligt, och det gör hon med bravur.
Tesen hon driver i första delen av boken går ut på att kritisera ratiosamhället och NPM-pedanteriet som förstör vård, skola och omsorg. Tanken med NPM är att mäta kvaliteten men eftersom exempelvis empati eller inspiration inte går att mäta är systemet tandlöst och medverkar till att slå blå dunster i våra ögon. Dessutom tar det, med sitt behov av administrativ personal, utrymme från själva kärnverksamheten. Istället borde vi höja statusen på det praktiska arbetet, lita till lärares och vårdpersonals omdömen. Tillit kan inte granskas.
Hjärnan är plastisk, världen förändras och människan likaså. Vi blir bra på det vi gör. Därför måste vi först erkänna vikten av omdömet och sedan öva upp omdömesförmågan. Sista avsnittet i boken ägnas åt konkreta råd om hur vi kan göra det. En bra poäng hon har är konstens nödvändighet.
Boken avslutas med hennes Högtidstal vid Riksmötes öppnande 2019 och då sa vår professor bland annat:
”Tro inte att allt kan mätas, kräv inte siffror för att något ska vara verkligt.”
November 18, 2022
Alla människor som försöker navigera vårt förpapprade, stelopererade arbetsliv borde läsa den här boken, andas djupt, sucka litet och börja tänka på att prioritera om!
När människorna är till för att mata systemen istället för att systemen är till för att stötta människorna, då har vi lämnat den liberala, fria tankevärlden och begett oss in i den dystopiska världen som litteraturen känner till bäst: ratio utan fronesis beskrivs bäst av Orwell, Huxley, Bradbury, Asimov, Atwood - och Bornemark, på den facklitterära arenan.
Titta upp från era dokument och betrakta horisonten!
När människorna är till för att mata systemen istället för att systemen är till för att stötta människorna, då har vi lämnat den liberala, fria tankevärlden och begett oss in i den dystopiska världen som litteraturen känner till bäst: ratio utan fronesis beskrivs bäst av Orwell, Huxley, Bradbury, Asimov, Atwood - och Bornemark, på den facklitterära arenan.
Titta upp från era dokument och betrakta horisonten!
November 18, 2020
Mycket från förra boken känns igen men inramningen kring Ömdömet ger boken ett fokus som jag saknade i förra boken. Den är också något kortare och känns mer genomarbetad.
Måste-läsning för alla som har ett arbete.
Måste-läsning för alla som har ett arbete.
December 26, 2022
Boken applicerar Aristoteles och Cusanus kunskapsbegrepp på organisationsteori, vilket är ett mycket lyckat grepp.
Själva stoffet är i till största delen på samma nivå som jag går igenom med mina gymnasieelever - begrepp och konsekvensen av dem. Det gjorde att jag skrattade lite inombords. Kritiken mot NPM är osaklig i teorin, men beklagligt korrekt i verkligheten. Lean bygger på två ben - stödsystem och standardisering; samt anpassning efter verksamhet och kvalitetsuppföljning med respekt för tyst kunskap. Alldeles för ofta struntar man i ben två, och då blir resultatet därefter. Det är som att ge någon styltor för att kunna gå torrskodd genom ett träsk, och därefter ta ifrån dem den ena stylftan.
Det som gör denna bok så bra, är dels dess pedagogiska värde, dels dess förmåga till konkreta råd. Bornemark skriver nästan alltid bra, och det gör hon här också. Allt är både genomlysligt och logiskt. Del 3, där hon sammanför sina observationer och sin teori, är utmärkt i tips på hur man hanterar skenhelig ideologiproduktion (det författaren beskriver som pappersord). Effekten av denna kombination, där teorin är ordentligt förklarad, och Caset solklart utifrån teorin, är att en person som kanske inte är djupkunnig i ämnet fortfarande kommer att gå därifrån med en god bild av de verktyg och signaleldar som författaren vill att man skall uppfatta.
Själva stoffet är i till största delen på samma nivå som jag går igenom med mina gymnasieelever - begrepp och konsekvensen av dem. Det gjorde att jag skrattade lite inombords. Kritiken mot NPM är osaklig i teorin, men beklagligt korrekt i verkligheten. Lean bygger på två ben - stödsystem och standardisering; samt anpassning efter verksamhet och kvalitetsuppföljning med respekt för tyst kunskap. Alldeles för ofta struntar man i ben två, och då blir resultatet därefter. Det är som att ge någon styltor för att kunna gå torrskodd genom ett träsk, och därefter ta ifrån dem den ena stylftan.
Det som gör denna bok så bra, är dels dess pedagogiska värde, dels dess förmåga till konkreta råd. Bornemark skriver nästan alltid bra, och det gör hon här också. Allt är både genomlysligt och logiskt. Del 3, där hon sammanför sina observationer och sin teori, är utmärkt i tips på hur man hanterar skenhelig ideologiproduktion (det författaren beskriver som pappersord). Effekten av denna kombination, där teorin är ordentligt förklarad, och Caset solklart utifrån teorin, är att en person som kanske inte är djupkunnig i ämnet fortfarande kommer att gå därifrån med en god bild av de verktyg och signaleldar som författaren vill att man skall uppfatta.
November 14, 2021
Jag tyckte mycket om Jonna Bornemarks förra bok på ämnet. (Det omätbaras renässans. Den var dock lite svårtuggad emellanåt. Jag upplever denna som mer lättsmält, men det kan förstås bero på de förkunskaper jag trots allt fått av att läsa den föregående.
Det okändas horisont och förhållandet till icke-vetandet är nycklar till utvecklandet av det Bornemark hänvisar till som ett "professionellt omdöme". Jag gillar det; både resonemangen om icke-vetande som ett nödvändigt något, men också att hon använder begrepp som även den mest förpapprade person bör kunna förstå.
Jag läser en fortsättningskurs för VFU-handledare och mycket har kretsat kring begreppet "beprövad kunskap". Vad det är och hur det fungerar och så vidare. I de diskussionerna konkretiseras konflikten mellan vetenskap och o-vetenskap på ett för mig gynnsamt sätt. Jag ser en strävan hos kursens lärare att förvandla den beprövade erfarenheten till just något mätbart. Ett systematiskt och empiriskt prövande av just det professionella omdöme som Bornemark menar inte går att mäta - åtminstone inte helt och hållet. En strävan efter att förpappra och manualisera även den där fingertoppskänsla som vi alla är överens om krävs i arbete med människor för att det ska nå det där lilla extra. Den där kvalitativa kärnan. Den där hårfina skillnaden mellan att begå ett övergrep eller duscha en dement person som inte kan beskrivas tillfullo i en handlingsplan, oavsett detaljnivå.
Jag har tidigare rekommenderat "Det omätbaras renässans" till alla möjliga, men alltid fått lägga till disclaimern "men den kan kännas bitvis svårläst". Så är icke fallet med denna. Jag kan rekommendera den förbehållslöst till alla. Tack för det.
Det okändas horisont och förhållandet till icke-vetandet är nycklar till utvecklandet av det Bornemark hänvisar till som ett "professionellt omdöme". Jag gillar det; både resonemangen om icke-vetande som ett nödvändigt något, men också att hon använder begrepp som även den mest förpapprade person bör kunna förstå.
Jag läser en fortsättningskurs för VFU-handledare och mycket har kretsat kring begreppet "beprövad kunskap". Vad det är och hur det fungerar och så vidare. I de diskussionerna konkretiseras konflikten mellan vetenskap och o-vetenskap på ett för mig gynnsamt sätt. Jag ser en strävan hos kursens lärare att förvandla den beprövade erfarenheten till just något mätbart. Ett systematiskt och empiriskt prövande av just det professionella omdöme som Bornemark menar inte går att mäta - åtminstone inte helt och hållet. En strävan efter att förpappra och manualisera även den där fingertoppskänsla som vi alla är överens om krävs i arbete med människor för att det ska nå det där lilla extra. Den där kvalitativa kärnan. Den där hårfina skillnaden mellan att begå ett övergrep eller duscha en dement person som inte kan beskrivas tillfullo i en handlingsplan, oavsett detaljnivå.
Jag har tidigare rekommenderat "Det omätbaras renässans" till alla möjliga, men alltid fått lägga till disclaimern "men den kan kännas bitvis svårläst". Så är icke fallet med denna. Jag kan rekommendera den förbehållslöst till alla. Tack för det.
September 12, 2021
Bornemark uppmuntrar med filosofins språk organisationer att dra ner på administrativa uppgifter, lägga mer fokus på kärnverksamheter, och motverka "förpappringen". Särskilt starkt är hennes argument för att detta är viktigt inom socialtjänsten och vården. Är det humant att hemtjänsten har exakt X minuter på sig - inte en sekund mer - att utföra sina arbetsuppgifter hemma hos en åldring? Vore det inte bättre att personalen själv avgör hur mycket tid som behövs? Äldre är trots allt inte en helt homogen grupp inom vilken alla har identiska behov.
Och akademiker får inte vara instängda i sina akademiska rum och se ner på övriga samhället. De får inte bli "igelkottar" som vägrar dela med sig, skriver Bornemark och anknyter till universitetens omtalade tredje uppgift.
Bornemarks sätt att kritisera den överdrivna systematiseringen och byråkratiseringen av sociala instanser och myndigheter påminner mig en hel del om Mats Alvessons sätt att argumentera. De två skulle säkert kunna skriva en bok tillsammans (och fullständigt slakta New Public Management, är min gissning)!
Horisonten finns alltid kvar är egentligen en tankeväckande bok. Men det är inte så mycket som fastnar hos mig efter läsningen. Jag tror att den helt enkelt riskerar bli en gnutta tråkig för läsaren. Det är synd. Annars hade den varit värd ett högre betyg.
Och akademiker får inte vara instängda i sina akademiska rum och se ner på övriga samhället. De får inte bli "igelkottar" som vägrar dela med sig, skriver Bornemark och anknyter till universitetens omtalade tredje uppgift.
Bornemarks sätt att kritisera den överdrivna systematiseringen och byråkratiseringen av sociala instanser och myndigheter påminner mig en hel del om Mats Alvessons sätt att argumentera. De två skulle säkert kunna skriva en bok tillsammans (och fullständigt slakta New Public Management, är min gissning)!
Horisonten finns alltid kvar är egentligen en tankeväckande bok. Men det är inte så mycket som fastnar hos mig efter läsningen. Jag tror att den helt enkelt riskerar bli en gnutta tråkig för läsaren. Det är synd. Annars hade den varit värd ett högre betyg.
January 25, 2021
Hur använder du ditt omdöme i jobbet? Och hur förhåller du dig till situationer där erfarenhet och kunskap motsäger processer och manualer? Hur ser vi på gränsen för vad vi vet och hur utforskar vi det bortom gränsen, det vi inte vet?
När jag läste Jonna Bornemarks förra bok om arbetslivets hets efter mätbarhet och kvantifiering hade jag hittat en filosof som kunde förklara varför jag länge känt mig skeptisk till övertron på mätetal.
Jag ser mätetal som ett redskap att lära sig mer om ett system till skillnad från hur det oftast används, att beskriva hur systemet är.
I Horisonten finns alltid kvar beskriver Bornemark hur vår kunskapssyn måste göra sig från från de murar vi skapat kring det vi vet och det vi inte vet.
Men inte minst, hur omdöme devalverats till förmån för en manulisering, främjad från verksamheten.
Det är dags att vi börjar mäta för att förstå samt börjar utveckla och värdera omdömet som människans främsta tillgång i relation till automatisering och AI!
Även om Bornemark begränsar sig till mellanmänskliga yrken inom offentlig sektor så ser jag stor tillämpbarhet inom den privata tekniksektorn.
Läs och vidga ditt perspektiv på kunskap och omdöme! För mig var den här läsupplevelsen ovärderlig!
När jag läste Jonna Bornemarks förra bok om arbetslivets hets efter mätbarhet och kvantifiering hade jag hittat en filosof som kunde förklara varför jag länge känt mig skeptisk till övertron på mätetal.
Jag ser mätetal som ett redskap att lära sig mer om ett system till skillnad från hur det oftast används, att beskriva hur systemet är.
I Horisonten finns alltid kvar beskriver Bornemark hur vår kunskapssyn måste göra sig från från de murar vi skapat kring det vi vet och det vi inte vet.
Men inte minst, hur omdöme devalverats till förmån för en manulisering, främjad från verksamheten.
Det är dags att vi börjar mäta för att förstå samt börjar utveckla och värdera omdömet som människans främsta tillgång i relation till automatisering och AI!
Även om Bornemark begränsar sig till mellanmänskliga yrken inom offentlig sektor så ser jag stor tillämpbarhet inom den privata tekniksektorn.
Läs och vidga ditt perspektiv på kunskap och omdöme! För mig var den här läsupplevelsen ovärderlig!
December 20, 2024
I did not enjoy this at all. She swings around metaphors and is just not properly explaining them. The entire book is built about knowledge as islands and walls and bridges and horizons, and then she doesn't properly explain that so everything after the initial introduction to that concept becomes vague and hard to follow. She introduces greek concepts of knowledge that I have at least heard of, but I had to keep going back and re-reading it to understand what she was writing next. She then keeps on introducing new words, like Pactive, and after two very specific examples then just keeps using it without further explanation. And then halfway through suddenly the metaphors are hedgehogs and sponges? I was very confused and was not enjoying it at all. A shame because there are some interesting themes in here.
March 4, 2023
En bok om det bortglömda värdet av omdöme i en tid då mätbarhet är centralt för vad som värderas, t ex på en arbetsplats. Med filosofins hjälp argumenterar hon för att återupprätta en kunskapssyn som ser värdet av empati, känsla och omdöme. Att mäta och följa riktlinjer utan dialog och eftertanke är fördummande. Boken hade kunnat vara betydligt kortare, författaren är lite för förtjust i sina ibland rätt omständiga argument. Konkreta exempel finns, men för få.
February 6, 2022
Älskar Jonna Bornemarks pedagogiska grepp och hur hon skriver om stora och komplicerade ämnen. Den här var inget undantag. En bok som vi alla måste läsa för att möta de ökade kraven på mätbarhet där vissa kunskaper premieras över andra och där annan kunskap kanske inte ens ses som kunskap. Där det utforskande arbetet och den utforskande forskningen inte får en plats eftersom allt ska mätas.
"Kräv inte siffror för att något ska vara verkligt"
"Kräv inte siffror för att något ska vara verkligt"
April 16, 2021
Mycket tankeväckande. Alla i arbetslivet borde läsa den.
March 4, 2025
Horisonten finns alltid kvar av Jonna Bornemark.
Det jag fick ut mest av i denna bok var den första delen där Bornemark, professor i filosofi, förklarar några begrepp på olika sorts kunskap, och visar hur logisk vetenskapsbaserad kunskap, ”episteme”, har tagit över i dagens Sverige. Detta på bekostnad av andra kunskapsformer, ”fronesis” och ”techne”, vilka erkänner att man inte vet allt (detta icke-vetande är vad Bornemark benämner horisonten (i bokens titel)), vilka också har ett stort värde men alltså får för lite utrymme. Dock är hon inte tillräckligt stringent i beskrivningen, jag bläddrar fram och tillbaka och till hennes lilla ordlista i slutet, men lyckas inte riktigt förstå dessa begrepp.
Hon går vidare med vad omdöme är, hur det hänger ihop med de icke-vetande kunskapsformerna och hur det finns väldigt lite plats för professionellt omdöme i delar av samhället, varav hon fokuserar på vård, skola och omsorg.
Sedan ägnar hon sig åt att kritisera NPM, new public managementet, ett begrepp jag inte kände till, men som verkar vara de styrsystem som används i stora delar av den offentliga sektorn. NPM är mål- och resultatstyrt och innebär en stor administration som har ganska lite med kärnverksamheten att göra och som påverkar kärnverksamheten till det sämre. Exempelvis genom att personalen tvingas fokusera på de aspekter som mäts för att kontrollera verksamheten, vilket går ut över deras möjlig att fokusera på kvalitet, exempelvis situationsspecifika bedömningar. Jag förfäras av hennes beskrivning av hur viktiga delar av vårt samhälle fungerar.
I slutet ger Bornemark en del idéer på man kan arbeta för att förbättra situationen.
Det jag fick ut mest av i denna bok var den första delen där Bornemark, professor i filosofi, förklarar några begrepp på olika sorts kunskap, och visar hur logisk vetenskapsbaserad kunskap, ”episteme”, har tagit över i dagens Sverige. Detta på bekostnad av andra kunskapsformer, ”fronesis” och ”techne”, vilka erkänner att man inte vet allt (detta icke-vetande är vad Bornemark benämner horisonten (i bokens titel)), vilka också har ett stort värde men alltså får för lite utrymme. Dock är hon inte tillräckligt stringent i beskrivningen, jag bläddrar fram och tillbaka och till hennes lilla ordlista i slutet, men lyckas inte riktigt förstå dessa begrepp.
Hon går vidare med vad omdöme är, hur det hänger ihop med de icke-vetande kunskapsformerna och hur det finns väldigt lite plats för professionellt omdöme i delar av samhället, varav hon fokuserar på vård, skola och omsorg.
Sedan ägnar hon sig åt att kritisera NPM, new public managementet, ett begrepp jag inte kände till, men som verkar vara de styrsystem som används i stora delar av den offentliga sektorn. NPM är mål- och resultatstyrt och innebär en stor administration som har ganska lite med kärnverksamheten att göra och som påverkar kärnverksamheten till det sämre. Exempelvis genom att personalen tvingas fokusera på de aspekter som mäts för att kontrollera verksamheten, vilket går ut över deras möjlig att fokusera på kvalitet, exempelvis situationsspecifika bedömningar. Jag förfäras av hennes beskrivning av hur viktiga delar av vårt samhälle fungerar.
I slutet ger Bornemark en del idéer på man kan arbeta för att förbättra situationen.
April 10, 2021
Intressant bok och insiktsfull. Bornemark tar främst Aristoteles som utgångspunkt för att diskutera omdöme i en värld av mätbarhet och New Public management. Den fördjupar vissa aspekter av Bornemarks tidigare bok, Omätbarhetens renässans, men ger inte läsaren väldigt mycket nytt. Däremot förstärker boken den väsentliga kritik Bornemark riktar mot det samhälle som inte litar på människors professionslitet och omdöme.
January 31, 2023
Första halvan var tung för visste inte vart boken skulle ta mig, börja läsa mer som en utmaning än intresse.
Andra halvan dock, knappt gått en dag utan att jag rekommenderat boken eller tänker på det Jonna skriver.
Skulle kanske behöva läsa om den dock då jag behöver läsa om stycken lite då och då för att hänga med i det jag läser.
Andra halvan dock, knappt gått en dag utan att jag rekommenderat boken eller tänker på det Jonna skriver.
Skulle kanske behöva läsa om den dock då jag behöver läsa om stycken lite då och då för att hänga med i det jag läser.
February 18, 2025
Fantastiskt bra! Man knyter handen i fickan och vill bara ändra, ändra och förändra. Det är vad filosofi ska putta på oss att vilja göra. En härligt klargörande bok om samtida trender i New Public Management och även i privata organisationers interna liv.
July 16, 2025
Bra problematisering av aspekter på bl a mycket av vår offentliga verksamhet och pekande på vägar framåt. Skulle dock behöva kompletteras med de praktiskt tillämpbara arbetssätt som faktiskt finns inom området tillämpad komplexitetsvetenskap i mänskliga system (anthro-complexity).
January 21, 2022
Genuinely thought provoking about "common sense" and its importance
April 28, 2022
Otrolig inspirerande att försöka tänka utanför boxer. Borde vara bland utbildningsböcker för att skapa en en an framtid!
June 3, 2022
Riktigt bra! Denna borde alla läsa! 😀
December 27, 2022
Om illusionen av att tro att vi kommer kunna veta allt. Nya horisonter av ovetande uppkommer alltid. Vi behöver odla omdöme snarare än att blint tro att all kunskap kommer kunna vara evidensbaserad.
May 22, 2023
Sådär.
June 2, 2023
Onödigt lång för världens vagaste tes
August 6, 2024
Bra budskap som förmedlas på ett gripande sätt.
December 17, 2025
Helt ok. Kunde skrivits på typ 20 sidor. Lite väl krystat
December 23, 2025
Filosofisk bok som väcker tankar. Hade dock kunnat kortas ner och få sagt samma sak på färre sidor.
June 29, 2021
Toppen! Viktig och tankeväckande bok.
April 9, 2023
Så bra att någon skriver sakligt om detta stora samhällsproblem. Tyvärr blev boken lite för teoretisk och därför svårläst och många gånger tråkig.
Boken har 3 delar och den första delen, som tar upp cirka 45% av boken, är bara teoretisk, vilket gjorde att jag cirka 30% in i boken valde att börja hoppa över vissa paragrafer eftersom alternativet hade varit att helt ge upp med läsningen. De två senare delar applicerar teorin till den praktiska verkligheten som så många av oss arbetar i, vilket gjorde läsningen mer intressant. Men även där saknade jag mer av ett berättarperspektiv.
Ta till exempel boken The Tyranny of Metrics som handlar nästan om samma tema. I den boken får vi väldigt lite av den teoretiska perspektivet och istället får vi tydliga exempel på hur mätningen av det som borde vara omdömeshandlingar förstör vårt samhälle. Jag menar inte att den boken är bättre men den var iallafall mycket mer underhållande.
Det är synd att en så viktig bok som den här ska vara så svårläst. Jonna Bornemark har med sig många exempel som hade kunnat utvecklats till berättelser och hon valde att inte göra det; det blev bara korta exempel som illustrerar ett fenomen och sen tillbaka till teorin. Hennes teoretiska förklaringar är viktiga men de behöver också fånga människors intresse.
Jag känner mig alltså kluven: hade man kunnat skriva om allt som är viktigt och samtidigt göra boken mer underhållande? Svårt att säga. Till slut valde jag att ge den 4 stjärnor för att innehållet är något som vi alla borde reflektera över, även om själva läsningen är tråkig.
Boken har 3 delar och den första delen, som tar upp cirka 45% av boken, är bara teoretisk, vilket gjorde att jag cirka 30% in i boken valde att börja hoppa över vissa paragrafer eftersom alternativet hade varit att helt ge upp med läsningen. De två senare delar applicerar teorin till den praktiska verkligheten som så många av oss arbetar i, vilket gjorde läsningen mer intressant. Men även där saknade jag mer av ett berättarperspektiv.
Ta till exempel boken The Tyranny of Metrics som handlar nästan om samma tema. I den boken får vi väldigt lite av den teoretiska perspektivet och istället får vi tydliga exempel på hur mätningen av det som borde vara omdömeshandlingar förstör vårt samhälle. Jag menar inte att den boken är bättre men den var iallafall mycket mer underhållande.
Det är synd att en så viktig bok som den här ska vara så svårläst. Jonna Bornemark har med sig många exempel som hade kunnat utvecklats till berättelser och hon valde att inte göra det; det blev bara korta exempel som illustrerar ett fenomen och sen tillbaka till teorin. Hennes teoretiska förklaringar är viktiga men de behöver också fånga människors intresse.
Jag känner mig alltså kluven: hade man kunnat skriva om allt som är viktigt och samtidigt göra boken mer underhållande? Svårt att säga. Till slut valde jag att ge den 4 stjärnor för att innehållet är något som vi alla borde reflektera över, även om själva läsningen är tråkig.
March 30, 2022
Tankeväckande om kvalitet, kunskap, administration, förpappring och kärnverksamhet. Vad kan göra kärnverksamheten bättre? Vad är verkligt kvalitetsarbete?
Displaying 1 - 28 of 28 reviews