Nidamörkur

by Peter Fröberg Idling

Simon har förlorat sin släktgård och längtar tillbaka till barndomens somrar på södra Gotland. Som andra generationens storstadsbo vill han återknyta banden med vad han ser som sin egentliga hembygd. När han får möjlighet att köpa en tomt slår han till, utan att fråga sin sambo Jenny. Men hon delar inte alls hans entusiasm inför ett gotländskt sommarhus.

I takt med att husbygget ändå fortskrider och deras förhållande blir allt sämre visar sig själva platsen vara motsträvig. Brunnsvattnet, som ska vara tjänligt enligt rapport, bränner som eld i munnen. Tomtmarkörerna svartnar nedifrån. Det är platsen ”där eldar brann” enligt den muntliga traditionen. När Jenny läser en gammal utgrävningsrapport i Riksantikvarieämbetets arkiv väcks hennes oro.

Arkeologi tänker vi oss som en stillsam verksamhet, där nya bitar långsamt läggs i det jättepussel som är vår gemensamma historia. Men ibland blottlägger utgrävningar förhållanden som är lika svårtydbara som skrämmande. Det är denna mörka arkeologi som är motivet i Peter Fröberg Idlings nya roman.

I Nidamörkur har Peter Fröberg Idling lyckats förena den litterära romanens stilistiska höjd med skräckberättelsens förmåga att gestalta mänskliga och omänskliga nattsidor.

Genres: Horror, Fiction, Audiobook, Paranormal

347 pages, Hardcover

First published October 1, 2020

Reviews

[Mikaela · Rating 3 out of 5]

Äntligen en skräckroman för oss inbitna Creepypodden-lyssnare, tänkte jag när jag först hörde talas om boken. Att jag själv dessutom har läst etnologi och spenderat timmar med att söka i gamla folklivsarkiv och kyrkoböcker, gjorde inte intresset mindre. Fröberg Idling har skrivit en medryckande och på många sätt en ambitiös bok som tar avstamp i en plats på Gotland som heter just Nidamörkur. Simon köper där en tomt som han vill bygga sommarstuga på, hans och sambon Jennys “egna hörn av paradiset”. Men Jennys efterforskningar om tomten samt några oförklarliga händelser - fotografier på platsen beter sig märkligt, vattnet ur den nyborrade brunnen smakar illa trots att vattnet bedöms vara tjänligt och det faktum att det ofta rör sig en skepnad i ögonvrån som ständigt iakttar, får dem att ana att platsen gömmer ett mörker, rent av en ondska. Författaren har själv grottat ner sig i folklivsarkiv och äldre skrifter om Gotland för att kunna ge liv åt berättelsen.

Atmosfären i boken är ofta fängslande, den är stundtals läskig, och jag gillar uppbyggnaden. Språket är lätt och luftigt. Skräckberättelser mår ofta bra av att inte berätta precis allt, men här känner jag faktiskt att jag skulle vilja ha mer. Jag behöver mer för att få en tydligare bild av (samt bli mer rädd för) den ondska platsen gömmer. Slutet känner jag också lite “jaha” inför. Inte för att det var händelselöst, utan snarare för att all anspänning som byggts upp inom mig lite rann ut i just ingenting.

[Anna · Rating 2 out of 5]

Tog aldrig riktigt fart och så tog den plötsligt slut som om författaren inte orkade fortsätta skriva mer eller komma på ett ordentligt slut. Typ som en skräckis där det hintas lite om att det händer mystiska saker och karaktärerna känner obehag, men så försvinner en karaktär och boken är slut innan det hunnit hända något på riktigt. Känner mig otillfredsställd och som att jag lyssnat på en bok med en början och ett slut men att författaren aldrig brytt sig om något klimax.

[Moa · Rating 1 out of 5]

Fick släpa mig igenom denna. Den var plågsam att lyssna på fast att inläsaren var bra.

[Johanna · Rating 2 out of 5]

hmm, men den var liksom inte så bra? rätt mycket så att jag fattar att stämningen i boken ska vara obehaglig och skrämmande, men att jag inte känner det. skräckromaner är ju roliga på det sättet att de kan bli så läskiga att man knappt vågar vända blad eller blundar sig igenom sidorna, och det känns som att den här boken försöker göra det men inte når ända fram.

rörig story också. det är som att det slängs ut en massa trådar och olika spår som skulle kunna vara intressanta, men de knyts inte ihop och alla får inte heller relevans för storyn. otillfredsställande slut dessutom. jag får ju inte closure i någonting?? absolut att det finns en viss vinning i att lämna trådar oknutna så att läsaren får tänka själv, men det här var rätt mkt över gränsen. nä.

köper inte bokens premiss heller?? vem fan köper en tomt (för sina gemensamma sparpengar utan att berätta för sin partner dessutom) som heter nidamörkur, "där eldar brinner" och där det ligger massgravar under jord??

[Liv · Rating 3 out of 5]

den får kanske 2,5? alltså helt ok egentligen, den var inte dålig men jag vet inte, var otaggad på att läsa den så lite mitt fel att den kändes tråkig kanske? tyckte det fanns en spänning men kände aldrig egentligen att det blev helt läskigt på riktigt, och tyckte det var lite antiklimax mot slutet tror jag? ibland tyckte jag att miljöbeskrivningarna osv var fina och smarta, men för det mesta tyckte jag nog att det fanns mer av det än vad som hade behövts. för mkt fluff helt enkelt. och också (spoilers nu dock): störigt att det var hon som dog istället för han >:( tyckte det var ett onödigt o lite billigt sätt att försöka göra den mer ???? sorglig eller något ???? blev dock inte berörd bara irriterad på att han fick leva istället

[Nicholas Nilsson · Rating 2 out of 5]

What’s with Swedish horror having the lamest goddamn endings ever?

[Maria (miamaria_348) · Rating 3 out of 5]

Simon har förlorat sin släktgård på Gotland. Han tar av sin och flickvännens pengar utan att berätta för flickvännen. Han planerar bygget av huset på tomten där det också finns gamla gravar och historier om eldar som brinner.

Jag gillar stämningen och det obehagliga, krypande, okända i boken. Kände att berättelsen flöt på på och jag ville hela tiden veta mer. Flickvännens efterforskningar om platsen var också spännande.

Den hade kunnat vara riktigt bra, men jag saknar något, det där lilla extra, så det blir godkänt med 3 av 5.

[Erika · Rating 2 out of 5]

Nja, den här lovar mer än den ger. Jag gillar verkligen upplägget med urgamla saker som ligger begravda i landskapet men har svårt att känna djupare sympatier för huvudpersonerna och hade önskat mig mer fördjupning.

[Josefine · Rating 3 out of 5]

Känner mig kluven. Å ena sidan språkligt bra och ger faktiskt en mersmak till författarens tidigare verk. Å andra sidan bitvis lite klumpig (tex introduktionen av Bella), som om han velat ta genvägar. Saken är väl den att när skräck ska bli "finlitterärt" så blir det också väl distanserat. Ett gediget arbete men för lite känsla .

[Julia · Rating 2 out of 5]

I listened to this one as an audio book, but I had a very hard time staying focused and not spacing out. I think I prefer reading to listening when it comes to books. But also I think my difficulty paying attention was because the book never became truly suspenseful or scary. I guess it also wanted to say something about the characters need for respect and a certain social context, but it also made me not really care that much about them. All their problems just felt so petty and trivial and middle class.

[Christina (Bibliografin) · Rating 3 out of 5]

Detta vara en "slow burn". Sakta sattes stämningen och man kände hur obehaget började krypa på ju mer man läste.
Det var en behagligt rysligt historia att läsa men tyvärr tog den aldrig riktigt fart i min mening. Nästan som att titta på en skräckfilm som sakta bygger upp stämningen men när det väl käns som att det ska braka loss så börjar eftertexterna rulla. Trotts detta då skulle jag ändå vilja säga, framförallt för språket och hur Peter bygger upp stämningen, att boken ändå är klart läsvärd.

[Annasara · Rating 2 out of 5]

I en bok får det gärna hända mer. Den hade kunnat vara hälften så kort (t.ex tagit bort Jenny helt och hållet). Om en ska ha ett slut där läsaren får anta vad som hänt så behöver den övergripande texten vara spännande. I det här fallet så finns det ett underliggande obehag, men jag bryr mig aldrig om någon av karaktärerna.

[Louise · Rating 3 out of 5]

Jag hade väldigt svårt att sätta ett betyg för den här boken. Efter bara något kapitel råkade jag se att boken fått rätt lågt betyg här och visste inte alls vad jag skulle tro eftersom jag dittills tyckte om språket och boken hade fångat mitt intresse. Men allt eftersom jag arbetade mig genom boken började jag se varifrån de låga betygen kan ha kommit.

Jag tycker är konceptet med mysteriet kring Nidamörkur och intensifieringen av de kusliga, oförklarliga händelserna är riktigt bra. Tyvärr består boken till minst lika stor del av att vi tvingas följa huvudpersonens frus intetsägande och för storyn irrelevanta liv i Stockholm. Ta bort! Även om de är korta klipps även ett par lösryckta ”ordoförståelser” in som förklarar hur de båda karaktärerna associerar vissa ord… jag antar att detta är ett konstnärligt val, men för mig blev bara något som distraherade från storyn utan att tillför intressant information. Ta bort!

Den story som vi då har över, de kusliga händelserna vid Nidamörkur, har som sagt potential och jag tycker om författarens sätt att få scenerna att komma till liv, speciellt skildringen av naturen och det ökade obehaget, men boken i sin helhet blir väldigt osammanhängande. Jag tror att samma koncept hade gjort sig mycket bättre som en short story där delarna från Stockholm i mångt och mycket kan tas bort.

Avslutningsvis: Boken bygger på obehaget i att ingen vet vad det är som händer och mot slutet skrivs frågan till och med ut rakt upp och ner: ”Vad är Nidamörkur egentligen?” Ja… med tanke på den mystiska framtoningen förväntar jag mig absolut inte svar på alla frågor, men med det sagt hade det varit trevligt att få svar på NÅGON fråga. Vissa saker nämns men fångas aldrig upp igen, andra saker händer av till synes ingen anledning och får heller ingen förklaring vilket gör att det känns som att vissa detaljer tryckts in endast för att öka spänningen, snarare än för att det har relevans. Slutet kom också väldigt fort, som att skrivlusten tog slut någonstans efter 3/4, vilket gjorde att slutet kändes platt och otillfredsställande.

[Sara · Rating 2 out of 5]

Ska jag vara helt ärligt så blev jag lite besviken på den här boken. Den är absolut inte dåligt skriven, vilket är varför den fick två stjärnor. Språket är riktigt stabilt och ganska nära den typen som jag gillar mest. Men det gjorde det nästan ännu värre att jag inte tyckte så mycket om den som jag hoppades.

Jag älskar skräckböcker, speciellt övernaturlig skräck. Läser skräck för alla åldrar och från flera genrer, så när jag läste om Nidamörkur blev jag riktigt pepp! Och visst, den börjar bra där hoppen i tid skapar lite spänd förväntan på det skräckiga som ska komma. Och såklart vikingagravar och märkliga träd och mystiska siluetter som dyker upp här och där bäddar för lite ordentlig gåshud. Men sen tar det liksom aldrig fart. När brevlådan ryckts lös så tänkte jag att 'Oh shit, nu händer det!', men det hände aldrig.

I slutändan så kändes det som en halv bok, där allt det som kunde gjort den till en riktigt bra berättelse om vikingatida offerplatser som hemsöker nutiden har klippts bort. Jag var mer investerad i Simon och Jennys relation än i resten, och inte ens den storyn kändes som den fick bli klar.

Så ja, inte alls dålig rent språkligt, har mycket som kunde blivit fantastiskt, men föll efter halva loppet. Kommer eventuellt kolla upp andra titlar av författaren, dock.

[Jenny, havens skräck · Rating 2 out of 5]

Jag sträcker mig till två stjärnor här. Möjligen kan min tendens till att zoona ut när jag lyssnar på ljudböcker (som inte är tillräckligt gripande...) spela in här, men jag upplevde ingen form av klimax eller avrundning här. Stämningen i boken är det positiva, men den blir mest rök utan eld. Nä, jag är inte nöjd.

[Chen · Rating 5 out of 5]

En roman som perfekt lever upp till sin genres alla konventioner och krav utan att för den skull kännas tråkig. Man har på något sätt läst det förr: det rationella karriärparet från staden som beger sig ut på landsbygden och konfronteras med en irrationell och onämnbar fasa med rötter tusentals år bakåt i tiden. Ändå är det spännande hela tiden. Snygg blinkning till MR James klassiska ”Oh, Whistle and I’ll Come to You My Lad”, där ju också en gammal flöjt/vissla spelar en viktig roll. Berättelsen påminde mig också om Mattias Hagbergs Skallarna, som jag läste för inte så länge sedan. Har mellankrigstiden blivit den nya ”mellanlandningsplatsen” för skräckhistorier där huvudpersonerna söker sig bakåt i tiden via äldre dokument och arkeologiska utgrävningar? Jag tycker mig ha stött på ett antal såna historier de senaste åren.

[Boktoken · Rating 4 out of 5]

Tycker mycket om den här historien. Den är suggestiv och mörk och jag vill veta mer. Slutet väcker många tankar hos mig. Som skräckälskare tycker jag om stämningen och det mörka hotfulla som lurar. Fint språk.

[Andreas · Rating 4 out of 5]

Tänkte stanna vid ett medelbetyg (transportsträckor, onödiga cliffhangers), men den avslutande klangen överraskar och lyfter sammantaget romanen till ett välkomponerat, lågintensivt drama om platsens lockelse och människans drift att bygga bo till varje pris. Darkness on the edge of Gotland.

[HeWhoWalksBehindTheRows · Rating 4 out of 5]

Jag gillar verkligen Peter Fröberg Idlings språk. Det gotländska landskapet målas imponerande upp, samtidigt som det långsamt och suggestivt bygger upp en obehagskänsla utan att bli direkt otäckt. Hursomhelst. Riktigt bra och till skillnad från de flesta så tycker jag att avrundningen är precis så som jag vill ha det!

[Maja Peterson · Rating 2 out of 5]

Läskig

[Viggy · Rating 3 out of 5]

Medelklassen har det inte lätt.

[Sibylle Häggqvist · Rating 5 out of 5]

Intelligent, lågmäld skräck. Älskar att det finns lösa trådar kvar, känns som att berättelsen kommer att finnas med ett tag till innan den släpper mig.
Den där känslan att längta till att börja en ny bok, att kasta sig in i en ny berättelse, upptäcka något annat? Den finns inte just nu.

[Liselotte Howard · Rating 3 out of 5]

En bok på svenska! Av en manlig författare!
Språk- och genusstatistiken förbättrades precis en aning.
Tyvärr kan jag inte riktigt sträcka mig till att höja medelbetyget också, men han får en stark trea i alla fall, Förberg Idling.
Språkligt känns det först ganska ordinärt, men känslan av "funkar" tyder åtminstone på att allt är korrekt och välredigerat - och efter ett tag börjar författarens egna ton höras starkare. (Jag ler fortfarande åt stycket där han vågade köra en total o-synonymig "Han frågade Jenny om Jenny var Jenny", följt av "Hon sa att hon var hon"!). De tre mellanspelen av "Ordkunskap" är ett riktigt smart grepp (och då är jag ju inte särskilt lättimponerad av nya tilltag i böcker)! Tonen i relationsromanen - som faktiskt är minst ena halvan av denna skräckroman - är också självsäker och trovärdig. Jag har en tendens att leta fel i hur medelålders män beskriver kvinnor, men Jenny känns mänsklig och vältecknad. Huvudpersonen Simon är mindre balanserad, men det är ju meningen - och sätter stämningen i skräck-biten av boken. Att använda Gotland och gamla mysterier känns väl inte superinnovativt, och skräckgenren tillåter onekligen en viss lathet hos författare (man behöver varken förklara eller avsluta allt man påbörjat), men jag hinner aldrig riktigt tröttna eller bli särskilt irriterad. Gott så!

[Marie · Rating 1 out of 5]

Det bästa sätt jag kan beskriva denna bok på är bedövande tråkig. Någonstans djupt där inne finns en bra idé, det hade kunnat bli en effektiv berättelse om en ond plats, om onda ting som skett och hur denna ondska kan leva vidare i de som beträder platsen. Men det är tyvärr inte den berättelse vi får. Istället får vi en roman som tappar bort sig i ändlösa beskrivningar, små detaljer som jag antar är menade att ge berättelsen djup och en känsla av att befinna sig i karaktärernas miljöer, och i deras huvuden, men det gör bara att man tappar allt flyt och känslan av att berättelsen rör sig framåt.
Jag struntar i att en av karaktärerna sjöng i ett band som ung, vad de äter till middag och hur ett kontorslandskap är uppbyggt då det inte tillför minsta lilla till berättelsen. Historien står och stampar på samma plats hela tiden. Jag känner absolut ingenting för karaktärerna, när boken äntligen tog slut vet jag egentligen ingenting om dem. Att följa en karaktär jag inte känner någonting för som bedriver efterforskningar är - igen - bedövande tråkigt.
Att beskriva detta som en skräckroman är inte ens i närheten av sanningen, jag tror aldrig jag läst något som fick mig känna så lite. Inte minsta fladder av obehag, ingenting.
Jag önskar att jag hade givit upp redan tidigt, men jag läste vidare i förhoppning om att slutet skulle ge mig någonting, men nej. Ingenting.

[John Carlsson · Rating 2 out of 5]

Ett svenskt medelklasspar, Simon och Jenny, från Stockholm har det lite kämpigt. För att kompensera en förlust i en arvstvist köper Simon en tomt på Gotland. Detta utan att att förankra med Jenny. I samma veva förlorar han jobbet och presenterar båda dessa händelser samtidigt för Jenny, vilket inte förbättrar deras relation. Simon beslutar sig för att bygga det tänkta sommarhuset på Gotland för egen hand. Det börjar hända konstiga saker på marken han köpt...

Det här upplägget är ju inte direkt originellt – en person som försöker omskapa sitt liv och dras ner i vansinne (tänk Shining). Tyvärr blev jag varken insugen i historien eller särskilt nöjd efter avslutad läsning. Språk och gestaltning känns inte engagerande. Olyckligtvis hade jag precis avslutat ”Vänligheten” av John Ajvide Lindqvist vilket säkert bidrog till lite högre förväntningar. Men tyvärr, författaren som skrev ”Pol Pots leende” känns väldigt frånvarande här.

[Jonas · Rating 5 out of 5]

Den här boken fångar atmosfären på en verklig plats oerhört pricksäkert. Sedan lägger författaren ett lager ovanpå den platsen, ett lager spunnet av falnade skrifter, antydda obehagligheter, dunkla aningar, historiska glimtar och osäkerhet i en relation. Huvudpersoner i boken är inte människorna, inte ens platsen på södra Gotland, utan en stämning.

Som vanligt med den här författaren kan boken läsas på flera plan. En läsare med god fantasi som spinner sitt eget stämningslager ovanpå bokens, och som dessutom känner till trakterna som beskrivs, kan bara älska den. En läsare utan sådan fantasi, och utan platskännedom, kan ändå ha mycket god behållning av den men missar en dimension eller två.

[Chris · Rating 3 out of 5]

Ett intressant sätt att berätta en sorts spökhistoria, men slutet föll tyvärr lite platt för mig. Där i början, när Simon ser skepnader på tomten, kröp obehaget i mig riktigt ordentligt. Men det var som att den blev mindre och mindre skrämmande ju längre in vi kom i berättelsen. Kul att den utspelar sig på Gotland eftersom det är där jag befinner mig just nu, och här kan en verkligen råka snubbla över det förflutna på sin egen tomt. Slutet kändes dock - förhastat? Som om han antingen inte visste hur han skulle avsluta den, eller rentav ville skriva längre, men hade en deadline att förhålla sig till. Lite för många delar som inte bildade ett mönster, det blev snarare vagt förvirrande. Synd, för mycket av uppbyggnaden var väldigt lovande.

[Mikael · Rating 2 out of 5]

Nidamörkur börjar långsamt och känns länge väldigt seg. Sedan går det plötsligt väldigt snabbt och känns nästan hafsigt och slutet kommer plötsligt och abrupt, och lämnar fler frågor än det besvarar. Epilogen hjälper inte heller särskilt till att besvara dem.
Berättelsens stämning försöker vara otäck men det ger mig inget bestående minne utan det som håller sig kvar blir mer som en slags otrevlig smak i munnen.
Handlingen i sig motiverar inte mer än en stjärna i betyg men jag ger den en extra för den Gotländska miljön.

[Marita Helander · Rating 2 out of 5]

Efter an arvtvist om en sommarstuga på Gotland, så kan Simon inte släppa tanken på att skaffa ett hus där. När han är på besök där så lyckas han få köpa en bit tomt av en avlägsen bekant utan att ta om detta för sin flickvän Jenny. Detta upprör Jenny då han använt deras gemensamma pengar utan att fråga henne. När huset ska börja byggas sammanträffar det med att Simon förlorar jobbet och han bestämmer att han ska hålla i bygget på Gotland. Snart visar det sig att tomten bär på onda krafter och Simon blir mer och mer förändrad.
Tycker att språket i boken är bra och den är spännande. Men den känns inte så trovärdig när det gäller vissa saker som händer i boken.

[Encyclopedia · Rating 3 out of 5]

Styrkan ligger definitivt i de stämningsfulla miljöbeskrivningarna, som bitvis lyckas bli riktigt obehagliga. Berättelsen i sig hastar litet väl snabbt fram i slutet, vilket drar ned betyget en del. Ovanligt - men trevligt! - med en manlig författare som lyckas med konststycket att skriva en nyanserad och trovärdig kvinnlig karaktär.