Den ständigt luspanka frilansskribenten My, krönikör i tidningen Queer Express, har slutat tro på den Stora Kärleken. Hon lever singelliv i en tillvaro där hon plockar upp smulorna från andras raserade förhållanden. Ständigt sexhungrande föredrar hon gifta kvinnor framför att binda sig i en fast relation. My har en osviklig förmåga att hamna i omöjliga situationer och när en gudabenådat vacker storbystad blondin kommer i hennes väg går hon inte att stoppa. Väninnorna Mackan och Hedda finns alltid till hands som räddande änglar. De drar med My på nya äventyr; demonstrationer och vilda fester. Från Pridefestivalen till kalas bland överklassens högdjur.
Läste ut på två dagar och flinade större delen av boken
Okej känner att jag måste ändra min review nu när jag läst alla andras som sågat den:
Smulklubbens skamlösa systrar kanske inte är revolutionerande läsning som efteråt ingjuter samma känsla man får när man läst ut en Knausgård eller Boye men den är ROLIG och deppigt relaterbar på sina ställen. Huvudkaraktärens My röriga och alkoholiserade liv i lesbiska stockholm är kaotiskt och intressant, och jag ser hennes och vänskapskretsens "omogenhet" (som jag såg att många klagade på här på goodreads) som en konsekvens av att växa upp som lesbisk i en värld som inte-vill-att-man-ska-va-det. Dåliga familjerelationer, hot om våld och eeeviga homofobiska kommentarer från nästan alla utanför den innersta kretsen anser jag i Mys fall har lett till ett kasst självförtroende och behov att gömma sig för världen och inte ta tag i sina problem. Självklart gäller det inte alla lesbiska karaktärer i den här boken, My jämför sig ständigt med de som "lyckats", de som har stabila relationer och prydliga hem, men ser detta som en ouppnåbar verklighet.
Jag älskar hur fräck den här boken är, hur My klantigt och passionerat kastar sig på bi-curiösa kvinnor från alla samhällsklasser och vännen Heddas (som ändå ska framstå som lite rimligare) oursäktade objektifiering av kvinnor på gatan. Såklart inte okej beteende men jag skrattade när jag läste det.
Tycker också det är väldigt kul när My sågar flera lesbiska stereotyper och deras perspektiv och politiska åsikt, särskilt i scenen efter de alla varit på visning av en lesbisk porrfilm (vilket i sig också är 👍👍)
Mina Lodalen har lyckats med att skriva en rolig och lättläst bok om att navigera vuxenlivet och lesbiskhet i Stockholm och jag tycker den är värd och läsa för den som tycker det låter intressant!
Denna var ändå kul! Men verkligen en kontrast för mig som bara läst Mians nyare, historiska romaner. Helt annan stil och ton i denna ju! Det kändes stundtals som att läsa en lesbisk Bridget Jones?! Och jag uppskattar det! En långt ifrån perfekt protagonist som snubblar fram genom vuxenlivet och dejtinglivet. Vissa bitar är VERKLIGEN 20 år gamla så det sjunger om det men andra känns verkligen som att de är lika aktuella och real idag! Allt som allt: trevlig läsning men inget jag kommer tänka mycket mer på nu när den är utläst.
”Smulklubbens skamlösa systrar” är lesbisk, snuskig, relativt rolig på sina ställen och en ärlig bok om en frilansande journalists kärleksliv.
Tycker inte om sättet som Lodalen skriver på. Jag har svårt för när man blandar talspråk, engelska och mer akademisk svenska i böcker och det fallerar även i denna bok. Utöver hennes skrivande tycker jag att det blir lite väl mycket humor som har med pinsam igenkänning att göra. Det är som att Lodalen skriver all knasiga saker som händer huvudkaraktären för att hon ska bli mer mänsklig och sympatisk, vilket tar ifrån humorn.
Det finns väldigt många bra och tankeväckande grejer som kommer upp i boken, så som hur lesbiska behandlas och hur hbtq personer inte kunde skaffa barn tillsammans under tidigt 2000- tal.
Helt klart värd att läsa om man gillar lite mer grisiga och osympatiska karaktärer som dessutom också är lesbiska!! Att boken har med lesbiskt sex är inte heller negativt, (låter man pervers om man skriver så… oh well, kanske är det).
hmm men kanske 3,5. Var en 4 till en början men tröttnade lite mot slutet. Tycker absolut inte att huvudkaraktärerna var så barnsliga och omogna som alla andra verkar tycka, eller så är jag precis lika barnslig och omogen själv. I så fall vill jag aldrig växa upp, just so you know. Nej, men en lättsam bok som gick snabbt att ta sig igenom men hade kanske inte något speciellt egentligen. Gick att läsa och kändes inte alltför daterad trots sina 20+ år, i en dessutom väldigt snabbt utvecklande fråga/ämne
Denna boken var det svårt att få ett grepp om. Tjejgänget var som ett gäng fjortisar men sedan fick man reda på att de var en bit över 20. Kanske runt 30? Kanske mer? Men de uppförde sig som irriterande tonåringar. Språket tilltalade mig inte heller. Det var både gammaldags och väldigt modernt med inslag av en del svengelska.
Vuxna personer som beter sig som tonåringar, det kanske stod någonstans i boken hur gamla de var men jag minns inte och det spelar mindre roll. Roliga passager emellanåt, igenkänning ibland, men också mycket som jag inte alls kan relatera till. Huvudpersonens liv där hon inte tar tag i någonting gör mig irriterad.
Alla känslorna på en och samma gång! Väldigt rolig trots dom stundvis daterade referenserna. Verklighetstroget och äkta som på snyggt vis tar upp flera viktiga ämnen som både gör mig ledsen och driver mig till vansinne, LÄS DEN!
Älskar My av hela mitt hjärta personligheten och humorn gör henne till den ULTIMATA huvudkaraktären men tyvärr är det något som gör att jag inte hänger med i berättelsen.
Fastnar aldrig riktigt även om narrativet är jävligt fyndigt. Pride parad, strap ons och detaljerade sexscener de borde inte kunna bli bättre. Men det är något i berättandet som får mig att inte fastna för det. Sugs inte med i berättelsen.
Absolut daterad men oj så rolig! Här får vi komplexa karaktärer som är omogna, osympatiska och ibland lite sunkiga, och det är bara att följa med i det de gör. Jag älskar det. (Som littvetare måste jag dock va lite dryg och påpeka: rätt dåliga paratexter?? Titeln får det att låta som en ensemble-historia men det är det absolut inte, och baksidestexten får det att låta som att C-kupan ska ha en mycket större roll men hon dyker inte ens upp förrän halvvägs in och har väl typ en lika stor del i boken som Läppen, men hon nämns inte alls? Mycket märkligt)