Nora eller Brinn Oslo brinn

by Johanna Frid

Hur svartsjuk får man bli? Hur ofta kan man titta på en främmande människas Instagram? Hur mycket mensvärk måste man ha? Är Norge paradisets mittpunkt? Johanna är ihop med Emil. Emil har en exflickvän som heter Nora. Nora är allt Johanna inte är: vacker, norsk, offentligt älskad i sociala medier. När Johanna av en slump får reda på att Emil och Nora ska ses inleder hon en grundlig efterforskning om Nora på Instagram - en undersökning som inte tycks kunna få ett slut. Samtidigt förtärs Johannas kropp inifrån; inte bara av svartsjukan, utan också av en genomborrande, ändlös smärta i livmodern. I sin autofiktiva och svart humoristiska roman Nora eller Brinn Oslo brinn under söker Johanna Frid med skarp blick två av vår tids stora kvinno sjukdomar - Instagram och endometrios.

Genres: Fiction, Contemporary, Swedish Literature, Audiobook, Sweden, Romance, Scandinavian Literature

187 pages, Hardcover

First published October 25, 2018

About the author

Johanna Frid (1988) er født i Stockholm og bor i København. Hun debuterte i 2017, sammen med Gordana Spasic, med diktsamlingen Familieepos. Nora eller Brenn Oslo brenn er Frids romandebut. Forfatteren skriver nå på sin andre roman.

Johanna Frid fikk Dagens Nyheters Kulturpris 2019 for romandebuten Nora eller Brinn Oslo brinn: ”Johanna Frid gjør på en helt umiddelbar måte det som alle forfattere strever etter: Hun etablerer en helt egen stemme i teksten sin. Romanen hennes er egenrådig, intelligent og morsom – et helt selvsagt valg som vinner av DN:s kulturpris.” (Utdrag fra juryens begrunnelse.)

Reviews

[Annika Kronberg · Rating 2 out of 5]

Tyvärr så intetsägande bok. Hur många gånger har vi inte läst om 1. en ung tjej med 2. en helt normal pojkvän (som dock framställs som otroligt sympatisk fast han egentligen är noll märkvärdig), och som 3. är helt dränerade av svartsjuka pga pojkvännens ex? För mig gav detta absolut ingenting: kände ej sympati, blev ej överraskad eller imponerad. Delarna om endometrios känns dock välarbetade och viktiga, men hamnar i skymundan pga någon slags idé om att en kärlekshistoria behövs för att bygga en roman.

[Christina · Rating 5 out of 5]

Johanna blir besatt av sin killes exflickvän Nora. Samtidigt blir Johannas endometriossmärtor värre och värre. Hon tränger djupare in i sin smärta och sin besatthet. Till slut går det inte längre att skilja på de två smärtorna - vad är Nora och vad är endometriosen?

NIVÅN på igenkänning i detta verket e. Älskade allt. Vi hade denna bok som bokklubbsbok och den passade perf till det, mycket att diskutera. Hanna sa ”Den här boken har fattats mig” och jag kan inte annat än hålla med. Och nu finns den. Thank fuck för det.

[Shkurenko Sanya · Rating 2 out of 5]

Если в жизни не хватает острых ощущений в виде интеллектуалки выносящей вам мозг своей ревностью, то вы классно проведете эти четыре часа. И чуть подтяните норвежский и датский. Совсем чуть-чуть.

[Norah Una Sumner · Rating 2 out of 5]

2.5 stars

There's a sentence near the end where Johanna simply concludes "Livet är fullkomligt, fullkomligt antiklimax." and that sums up exactly how I feel about Brinn Oslo brinn.

I started this book with high expectations since the book received such great critics but ended up feeling disappointed. The book itself is not that long yet it felt like it dragged on forever simply because nothing was really happening. We all feel jealous at one point in our life but to be so obsessively jealous and to stalk not only one person but their entire family... I couldn't resonate with Johanna at all. It's hard not to compare ourselves with others but we must realize that there will always be someone who is better at something than us, who others think is prettier than us etc. What's important is to feel comfortable in our own skin. We only have one life, so why spend it comparing ourselves to others?

I liked the way Johanna's health issues were addressed and that's mostly why I'm giving this book 2 stars. I think it's an important topic that isn't talked about that much and Frid did a great job portraying Johanna's pain. (obvious, I know, but I still have to mention it.)

[Mikie · Rating 2 out of 5]

Så.... Jag kan inte relatera till någonting med den här boken, inte endometriosen och verkligen inte svartsjukan.

Varför är Johanna och Emil tillsammans? Dom gillar ju inte varandra. Jag kan inte komma ihåg någonting som hon sagt att hon tycker om med honom? Kanske beror det på att vi inte får se något positivt från deras relation, bara scener när de bråkar. När hon hela tiden irriterar honom (och mig) med sin besatthet av Nora. Släpp det.
De pratar heller aldrig om Nora ordentligt, försöker inte förklara för, lyssna på, eller förstå varandra; helt plötsligt bara skriker hon åt honom. Och gör en grej av ingenting. Släpp. Det.

Så nej, kände inget medlidande, ingen sympati, och ingen förståelse för Johanna eller boken.

(det enda jag gillar är omslaget på boken, så snyggt!)

[Sofia · Rating 1 out of 5]

Tyckte att den var irriterande och repetitiv med många hänvisningar till olika teorier som snarare kändes som ett sätt att höja sig själv som person och författare än att fylla en egentlig funktion. Den var inte för mig.

[Pernilla (ett_eget_rum) · Rating 3 out of 5]

Nora eller Brinn Oslo Brinn handlar om Johanna som är ihop med Emil. Emils ex heter Nora, men J bryr sig inte så mycket tills hon en dag råkar se att de fortfarande har kontakt. Detta sätter igång en svår svartsjuka hos J. J letar upp Nora på Instagram och alldeles snart är hon besatt av att leta upp allt som har med N att göra. Samtigit lider J av endometrios. Snart vet läsaren inte riktigt vad som är svartsjuka och endometrios, då smärtan avlöser varandra. Eller visst vet vi det, men det fysiska lidandet är så likt det psykiska. Tycker jag.
Och boken handlar om detta. Sjukdomen och svartsjukan. Och det blir inte tråkigt!
Samtidigt hander det om hur vi betraktar och vad vi visar upp i sociala medier. Författaren refererar till människor i kulturen som upplevt liknande saker (mensvärk och svartsjuka) och det känns lite som en ny genre: skriva om upplevda händelser och hänvisa till liknande upplevelser i vetenskap och kultur.
Tänker främst på böcker som den här, Malström och Om döden tagit någonting ifrån dig ge det tillbaka.

Vad kallar vi denna genre? Essäroman? Källgranskad autofiktion? Finns det ett namn på detta?

Nora eller Brinn Oslo brinn rekommenderas. Det är ingen rafflande historia men så SJUKT välskriven att jag dör lite. Och den är rolig! Har läst att vissa tycker att det stör läsningen att svenskan är blandad med danska och norska men det störde inte mig nämnvärt.

[Valentina Vekovishcheva · Rating 5 out of 5]

Наконец-то нормальный автофикшн, в котором есть четкие магистральные темы, и обе мне интересны: навязчивая ревность и навязчивый эндометриоз. Спойлер: и то, и другое разрушает изнутри. А книжка классная

[Jennopenny · Rating 4 out of 5]

Oh. Måste fundera på denna men får nog en fyra. Kapitel 31 var fantastiskt.
Den är kort och på något sätt slutar den abrupt.
Tyckte om i alla fall. Värt att lyssna på den författarupplästa ljudboken.

[Alekz · Rating 4 out of 5]

Det finns så mycket att säga som jag inte orkar skriva.

Edit:
Nora eller brinn Oslo brinn handlar om Johanna, kanske i 20årsåldern, som bor i Stockholm och dejtar dansken Emil som säger att han ska flytta till Sverige för henne. En dag ser Johanna hur ett ansikte poppar upp på Emils mobil. Det är en tjej, en vacker tjej vars ansikte präntar sig fast i Johannas hjärna. Tjejen är Nora, danskens ex. Nora bor i Oslo. Är lite yngre. Verkar leva loppan och ha det fantastiskt. Johanna och dansken åker tåget ner till hans föräldrar i Danmark på sommaren och istället för att njuta av deras vackra villa och sommarvädret kan Johanna inte tänka på något annat än att Nora var här sommaren innan. Att Nora träffat hans föräldrar. Att Nora legat i den här sängen. Johanna börjar fråga ut Emil om Nora. Hon blir faktiskt aggressiv i sin ton. Hur dansken står ut med Johanna är mig ofattbart. Ingen av karaktärerna är ens i närheten av likeable. Exakt allt och alla går mig på nerverna, men ändå kunde jag inte sluta läsa denna bok. Jag läste den i ett sjå och vart fullkomligt uppslukad. Språket är bra och intressant. Johanna Frid blandar in danska och norska på ett unikt sätt. Jag gillar att det är korta kapitel med rubriker. Jag hoppas Johanna Frid skriver mer. Med det sagt är jag ändock kluven. För jag förstår också den kritik jag läst och som vi diskuterade i min bokcirkel. Att endometriosen får lite väl lite plats. Att saker inte problematiseras, speciellt Johannas psykiska hälsa. Att det gick så snabbt för henne att komma över sin besatthet av Nora. För berättelsen handlar ju egentligen om Nora. Det är inte en kärleksberättelse mellan Johanna och dansken. Det är inte en berättelse om kvinnosjukdomar. Utan om Johannas förälskelse i Nora. Det är i alla fall min tolkning.
http://bookupied.blogg.se/

[Mary Lennox · Rating 3 out of 5]

3.0/5

Jag är inte ett stort fan av autofiktion, har jag märkt. Eller över huvud taget böcker som handlar om författaren själv. Att hämta inspiration från ens eget liv är en sak, men att använda sitt eget namn gör direkt att jag tänker att ALLT som står är sant, även om autofiktion-ordet i sig antyder att en del är påhittat, förvrängt eller förskönat.

Nora eller Brinn Oslo brinn har blivit hyllad så gott som överallt, inte minst på Instagram där den flitigt dykt upp i mitt flöde. Och jag kan inte minnas någon som inte älskat den och höjt den till skyarna, vilket gjorde att mina förväntningar kanske var rätt höga. Men, eftersom jag visste att det handlade om autofiktion, så var jag beredd på att inte älska den så innerligt som andra.

Jag tycker om Frids språk, fast jag måste medge att det kanske inte var fullt så roligt som folk beskrivit, att man skrattar högt osv. Men lustigt och tragikomiskt, absolut. Det var också ögonöppnande att läsa mer om endometrios som jag tack och lov inte lever med, samt huvudpersonens/författarens tankar kring svartsjukans mekanismer. Ibland blev vissa kapitel lite för faktatunga och själva handlingen stagnerade lite.

Jag kan inte låta bli att undra hur berättelsen blivit om den gjorts till total fiktion med verkliga inslag, hade det blivit värre, nått något absurt klimax? Hade Johanna och Noras vägar korsats? Hade svartsjukan utvecklats till något ännu mörkare? Kanske onödigt att spekulera i sådant som INTE står i boken, men ja. Kan inte låta bli att undra.

[Erika · Rating 3 out of 5]

Nordisten och språknörden i mig föll för de danska och norska inslagen och jag kunde själv starkt relatera till det här med språkförbistring i ett förhållande (även om jag stundvis tänkte att romanens Johanna kommer lätt undan där hon rör sig mellan skandinaviska språk och inte som jag mellan ett skandinaviskt och ett finsk-ugriskt). Johanna Frid skriver roligt och välformulerat om både endometrios och om att vara svartsjuk och osäker i ett förhållande. Visst blir huvudpersonens besatthet och svartsjuka stundvis lite väl mycket, men jag tror att den stör mig för att jag kan känna igen vissa drag av mig själv och tidigare relationer i den. Onekligen undrar jag hur det gick för paret efteråt. Min personliga och köksbordspsykologiska bedömning var nämligen att det här förhållandet inte framstod som speciellt stabilt, att huvudpersonen antingen skulle behöva få hjälp med att hantera det som ligger bakom svartsjukan eller att pojkvännen har något drag eller beter sig på ett sätt som triggar det här beteendet hos henne. Kontentan: jag hade egentligen velat veta mer.

[Johan Thilander]

Den mest hejdlösa jämförelse jag gör är den mellan Nora eller Brinn Oslo Brinn och Daphné du Mauriers Rebecca. Jag motiverar denna - förmodligen helt ur luften tagna - jämförelse med att båda böcker i första hand inte är svartsjukedramer (vilket jag har noterat att många läser Nora som). De handlar snarare om huvudkaraktärer som blir så pass besatta av sina kærestes ex att de i viss mån definierar sig själva i dennes skugga.

Men efter det så haltar jämförelsen - detta är inte en modern Rebecca. Detta är självständig, modern, rolig, intelligent och välskriven roman. Frid ställer sig stadigt i den litterära strömning som innefattar Sally Rooney, Wera von Essen, Isabelle Ståhl (för att nämna några). En strömning som, något tröttsamt, ofta viftas bort med ett "åh nej, inte ännu en bok om en ung cool kvinna, det finns redan så många!".

Sidenote: Ska hålla ett författarsamtal med Johanna Frid imorgon på Nynäshamns bibliotek - komsi!

[Peter · Rating 1 out of 5]

Ibland blir man faktiskt besviken, väldigt besviken. Johanna Frids kortroman Nora eller Brinn Oslo Brinn lyfter aldrig riktigt och när jag har hunnit till hälften av boken så har den ohjälpligt fått slagsida.

I normala fall borde jag gilla den här typen av bok och den humor som lär dölja sig i den. Men den här gången slår det inte alls an och jag fylls av något slags dåligt samvete av den ohjälpliga olusten som har etablerat sig när läsningen går in i andra halvan. Då lyfts nämligen plötsligt en nytt ämne in i form av huvudpersonens endometrios som får stort utrymme i resten av texten. Jag säger dåligt samvete eftersom jag har stor respekt för sjukdomen och den extremt dålig statistik som föreligger vad gäller att diagnosticera detta tillstånd. Min läsning lider dock redan av ointresse dessvärre..

Svagheterna anser jag vara att man som läsare vinner mycket liten förståelse för vad huvudpersonerna överhuvudtaget ser i varandra och vad som får detta att vara en kärlekshistoria? Visst kan det vara ett grepp i sig, men frånvaron av information om Johannas bakgrund och person gör det bara inkomplett och ointressant tyvärr. Det känns inte genomarbetat. Sen var det detta med att humorn inte slog an alls. Jag är fullt medveten om att denna bok ska ha styrkor och är prisad, men mig gick det helt förbi..

[Trzcionka · Rating 1 out of 5]

Dałabym -1/5 jakby się dało.
Bohaterka jest chorobliwie zazdrosna bez powodu, a do tego cierpi na endometriozę. Najpierw jest o jednym, a potem o drugim, a od początku do końca jest nudno. Książka bez żadnego głębszego sensu, przesłania czy czegokolwiek interesującego. Nie wiem po co ktoś to wydał i po co ja to czytałam. Jak to jest jakieś odkrycie w Szwecji (nawet doszło do jakiejś nagrody, o losie) to są dwie opcje: albo ja się nie znam, albo w Szwecji jest jakaś tragedia z dobrą literaturą.

[Павел Смолоногин · Rating 1 out of 5]

Одна очень тревожная и не самая приятная в мире девица написала книгу, потому что друзья ей частенько повторяли "о, да, ты так классно пишешь, тебе надо написать книгу". Я такое говорил другим девицам, другие девицы говорили такие слова мне. И каждый раз это было помесью сарказма и желания отделаться от человека. Типа, ха-ха, иди лучше в дневничке напиши, а от меня отстань. Девица взяла и опубликовала свой дневничок, согласно которому она выглядит жалкой дурой. И не той уютной дурехой, которую хочется пожалеть и потетёшкать, а той дурой, которые заставляют персонажей передач с Андреем Малаховым отвешивать им звонкого леща.

Если кратко, то главная героиня слетела с катушек, когда увидела, что ее парень общается со своей бывшей. В итоге, она стала одержима этой бывшей, что начала ее преследовать. Девушки влюбились друг в друга, зажили вместе и убили бывшего. Ха, поверили? Ах, если бы в этой книге был хотя бы такой сюжет.

Я поставил этой книге 1 звезду, которую натянул за главы про статью Меган Нолан и про Люси Грили, близкую подругу Энн Пэтчетт. В остальном же это не смешно, не интересно и не развлекает, а главную суть — есть девушки и есть тупые бабы — мы и без Юханны выяснили опытным путём.

Я слушал эту аудиокнигу с целью прокачать навык. Проверял, могу ли я понимать сюжет на скорости 2x и занимаясь своими делами. Оказывается, могу. Ура мне.

[Isa Lappalainen · Rating 3 out of 5]

Om jag inte hade haft en susning om vad boken handlade om innan jag läste den så slår jag vad om att jag hade blivit störtförtjust, men nu hade jag höga förväntningar och då föll den lite platt. Kanske för att den bara var precis det som redan hade utlovats.

[Karenina (Nina Ruthström) · Rating 5 out of 5]

Lyssnade på den här författaruppläst. Frids tunna röst, inte minst när den går på dansk, tog mig med storm. Prosan, handlingen, humorn, litteraturreferenserna och slutet likaså. En favorit!

[Marie the Librarian · Rating 2 out of 5]

En veldig rar og sær bok. Helt annerledes enn jeg hadde forstilt meg. Fikk ikke så mye ut av den.

[Izabelle · Rating 3 out of 5]

3,5 stjärnor.

Påminner i stilen lite om Inlandet av Elin Willows men Johanna Frid har ett mycket mer sammanhängande sätt att bygga upp berättelsen både handlingsmässigt och språkmässigt.
Jag kan verkligen rekommendera att lyssna på ljudboken då Frid ibland använder sig av danska fraser/dialoger i boken. Uppläsaren gör att den delen kommer till liv riktigt bra.

Nora eller Brinn Oslo brinn utforskar hur osäkerhet och svartsjuka påverkar en kärleksrelation. Jag tror att många kan känna igen sig i Johannas känslor. Jag läste en recension (kommer tyvärr inte ihåg vilken) som sa att Brinn Oslo Brinn påminde om låten Lät du henne komma nämre av Melissa Horn. Och jag kan bara hålla med där.

[Lena · Rating 3 out of 5]

Härligt språk och dito humor men kunde
inte riktigt engagera mig.

[Rebecca · Rating 3 out of 5]

Vill ge boken 3,5 i betyg. Boken beskriver, för mig, en ny dimension utav svartsjuka, en svartsjuka som blir till en besatthet samt hur det är att leva med endometrios (vilket jag tycker är ett ämne som inte får så mycket publicitet som det kanske borde). Jag ville hela tiden läsa mer för att få veta vart Johannas svartsjuka och besatthet över Nora skulle ta vägen och hur länge Emil skulle stå ut med detta. Tycker dock boken slutar lite tvärt och den hade gärna fått vara lite längre för min del. Men tycker ändå att den är helt klart läsvärd!

[Alma Hedmark · Rating 3 out of 5]

Läste den här med brännande kinder. Johannas avundsjuka och smärta har varit och är fortfarande också min egen. Att stirra något fult och skamfullt i ögonen är svårt, att möta sig själv i allt det där. Men jag är glad att jag läste den, att man inte är ensam i den här jävla världen. Endo- och vesti-sisters for life, eller vad säger ni?

[Lina · Rating 4 out of 5]

Har alltid haft en känsla av att Norge är ett ruttet land fyllt av käcka välartade oljestinna människor som är liksom ihåliga inuti. Glad att nån sätter ord på det.

[Ida Hellen · Rating 2 out of 5]

Denna bok tilltalade mig inte alls. Delarna om Johannas endometrios var intressanta, men hennes svartsjuka gjorde mig bara irriterad och hade ingen lust/ork att försöka sympatisera med henne.

[Bokbabbel · Rating 3 out of 5]

MIN FÖRSTA LJUDBOK, OMG!

Hmm. Jag kan förstå att den har väckt uppmärksamhet, och trots att jag är en total ljudboksnovis så tror jag att boken vann en del på att bli just uppläst (dessutom av författaren själv), det var fint med de danska och norska inslagen. Tack och lov har jag inte själv endometrios, men jag har nära vänner som har det, så beskrivningarna av den blir ledsamma även på det sättet. Samtidigt som jag inte kan låta bli att tänka att litteraturen behöver dessa skildringar av kvinnosjukdomar (eller som Frid skriver, "sjukdomar som drabbar livmoderbärare").

Jag drar på munnen ibland, och det är mörkt och en smula obehagligt. Något blir ändå och skava gällande Johannas och Emils förhållande - nej, hennes besatthet av Nora är inte friskt, men finns det något i honom som möjliggör/späder på den här besattheten..?
Fint beskrivet också om Johannas utanförskap, att inte ha en familj med nötta gamla varma jultraditioner etc.

[L. · Rating 1 out of 5]

gdybyście chcieli zrozumieć, jaki to rodzaj książki, cytat poniżej —
„Przedstawiła się jako Görel, prawdopodobnie dlatego, że tak właśnie miała na imię.”
wow

[Indie · Rating 2 out of 5]

Vet inte vad jag ska tycka om den. Kändes ofta som att jag hatläste boken. Tyckte om det korta kapitlet om smärta som parallell verklighet. Om jag var Johanna Frid hade jag inte erkänt allt det där under tortyr. Etc.

[wilma · Rating 4 out of 5]

Välskriven och bra, gillade blandningen av språk! För kort :(

[Tove Palén · Rating 5 out of 5]

Jag njöt av varenda sida. Johanna Frids drastiska och råa språk är jutet och underbart drabbande. Det fula och skämsiga får verkligen ta tid och plats i Frids oförlåtande rampljus. Vartenda litet skrymsle av svartsjukefulheterna ligger och osar. Men det finns också genomgående en humor, särskilt i huvudpersonens blick på det danska, som är ett långt puttrande mys. Det enda trista var att njutet att läsa den tog slut så snabbt. Hade gärna fortsatt minst lika många sidor till. Läs och njut!