Magnus Uggla är en av Sveriges största artister. Det här är en memoarbok som tar sin utgångspunkt i hans beslut att göra en ADHD-utredning. Samtalen med psykologen tvingar honom att berätta och gå tillbaka till uppväxtåren, familjerelationerna och den tidiga önskan om att bli berömd, slå igenom som musikartist.
Det är en öppenhjärtig, drastisk och rapp berättelse om en ung man vars rastlöshet både sätter krokben för honom och ständigt driver honom framåt trots nya motgångar. Redan som barn har han ett stort behov av bekräftelse vilket han skildrar med stor insikt och humor.
Vi får följa honom från tidig barndom med ständiga flyttar och uppbrott, via de vilda glamåren och fram till skivdebuten, som inte blev den hyllade framgång han hade hoppats på. Men van vid motgångar ger Magnus Uggla aldrig upp och snart står han inför sitt stora genombrott.
Per Allan Magnus Claësson Uggla (born 18 June 1954) is a Swedish artist, composer, actor, and occasional radio host. He is known for his satirical lyrics.
Rörande ärlig och underhållande. Rekommenderas till alla som älskar hans musik och växte upp med det Sverige som formades under den senare hälften av 1900-talet.
Intressant att läsa om Magnus och hans musikaliska väg till att bli den han är idag. Boken hoppar rätt generöst i tid, fram och tillbaka och även om alla delar är bra i sig så vet inte jag, som inte följt hans karriär sedan 70-talet, var i tiden han faktiskt är. Flera gånger tänker jag att nu har han fått sitt genombrott men i nästa stycke blir han portad från nattklubben för att han är för kort när han är arton år. Emellanåt kommer han till den utredning ang adhd som han gör och genom att få följa med honom just på detta sätt genom boken får man större förståelse för honom som människa och inte endast artist. Väl värd att läsa för alla Ugglafans out there!
Jag har aldrig varit fan av Ugglas musik, men för honom har jag all respekt speciellt efter jag förstått att han haft en ganska kärlekslös barndom med en narcissistisk mamma. Undrar hur denna bok kan fungera som annat än som ljudbok? Ugglas berättarröst är full av inlevelse, humor och attityd. Det gör hela berättelsen. Ser att andra stört sig på det ryckiga okronologiska, men när han berättar blir det bara olika händelser. Helt underbart att lyssna på.
Intressant att lära sig mer om en av våra mest aktiva artister, och han bjuder ärligt och öppet på mycket om sig själv och sitt liv. Tyvärr blir det också som i många kändis-biografier väldigt mycket namedropping som är ganska ointressant för någon som inte är i eller insatt i branschen. Det drar ner betyget för mig.
Jag lyssnade jättemycket på Magnus Ugglas musik i min ungdom. Därför var jag bara tvungen att lyssna på ”Enda sättet att genomlida en konsert är att själv stå på scenen” som Magnus Uggla skrivit och läst in som ljudbok. Det var intressant att få läsa om Ugglas inte helt lätta uppväxt och hur det kom sig att han blev artist. Kul att få reda på hur några av låtarna blev till och mycket annat i hans karriär och privatliv. Han bjuder verkligen på sig själv i boken och den känns väldigt ärlig och öppen. Jag gillar egentligen inte att läsa memoarer men den här var helt ok, främst för att Uggla själv läst in den.
Har alltid gillat Magnus Uggla och tycker han skriver underfundiga texter. Han är lite hemlighetsfull, men i den hör memoarboken är han öppenhjärtig om sin barndom, uppväxt och karriär. Fylld av anekdoter från händelser i hans liv och särskilt berörd blir jag sv den trasiga relationen till föräldrarna som var fullt upptagna av sina egna karriärer.
Gillar man Uggla och vill lära känna honom bättre så ska man absolut läsa boken. Och även du som gillar biografier. En lättläst och bra bok med fyndig titel och briljant sidnumrering.
mäktig bok! snyggt uppläst! älskar uggla, gamla uggla i mitt hjärta! varför ska man ta livet av sig för när man ändå inte får höra snacket efteråt? aldrig mer får höra uggla?! nej tack!
Upptäckte genast att boken började på sidan 319 och tyckte att det var ju otroligt smart, varför gör man inte alltid så? Varför? I slutet fick jag svaret på varför boken börjar på sidan 319 och då blev jag ledsen.
"Om jag inte kommer i tid till ett möte så har jag antingen glömt bort det eller så har jag helt enkelt lämnat jordelivet."
"Som tonåring var jag lite av den ivrige typen. Rastlösheten ingen kanske men jag var ju samtidigt rätt väluppfostrad och hade tidigt fått lära mig av mina föräldrar att man till exempel alltid kommer i tid, och att man ringer exakt vid den avtalade tidpunkten. En regel som hängt kvar och idag är jag som sagt känd för att hålla tider. Fler borde ta efter den regeln."
"... en fest långt fram i tiden alltid lockar. Inbjudningskorten är fina och tanken på party gör mig uppspelt. Jag konstaterar att man ju vill bli bjuden med inte gå."
"En samling måste alltså bli komplett, men i samma stund som den blir det blir den också ointressant och då får man hitta på något nytt att fördriva tiden med."
"... det kanske är just min ADHD-superkraft som drivit mig och legat till grund för allt jag gjort och lyckats med. Kanske har hon rätt. Men att jag skulle besitta en superkraft har aldrig slagit mig, och med all säkerhet har det heller aldrig slagit mina lärare eller föräldrar."
Jag har ända sedan barnsben varit ett stort fan av Magnus Uggla. "Kung i Baren" var ett tag min favoritlåt (hur lämpligt det är att som sjuåring älska den låten, överlåter jag åt någon annan att bedöma). En biografi om Magnus Uggla föll mig således perfekt i smaken.
Boken är en blandning mellan en klassisk biografi/redogörelse av Magnus Ugglas karriär, blandat med mer nutida händelser och Magnus Ugglas reflektioner om sig själv och hans personlighet. Magnus Ugglas son diagnosticeras med ADHD, varefter han själv tänker att det kan vara bra med en utredning (för den som har följt Uggla kan det knappast vara en överraskning vad utredningens resultat blev).
På det stora hela intressant. Magnus Uggla läser själv in boken, vilket ger det en extra krydda.
Kända personer är för det mesta intressanta att få veta mer om. Hur kom hen dit? Vilken drivkraft drev hen? Hur kommer det sig att hen är som hen är? Magnus Uggla är intressant. En rebell som vägrar bli gammal. En snäll kille som ändå bråkar med det mesta, inte minst med sina rika föräldrar och sin välbärgade uppväxtmiljö. Historien hoppar lite fram och tillbaka, språket är lite ovårdat och ”hur som” precis som Uggla själv. För ett Uggla-fan är boken ett måste.
En självbiografi av en artist, som man inte är fan till, utgör en viss utmaning för läsaren. Den senaste självbiografin jag hade läst före Ugglas, var Bruce Springsteens. Ugglas kunde inte mäta sig med sistnämnda på något plan. Texten var inte medryckande för en icke-fan. Boken hade nog enstaka bra avsnitt (t.ex. berättelsen om sångövningarna med mamman inklusive upptäckten av Wagner), men texten var ojämn och för mycket liknade Ugglas rastlösa stora ego.
Såååå bra skildring av rätt märklig uppväxt. Föräldrar kan verkligen trassla till det för sina barn under lång tid. Stilistiskt är boken lysande, med ramverk, instick och kronologi i god ordning. Och den är lagom tung, kortare hade känts som ett hastverk, lite oavslutat, och längre, ja hade kanske blivit lite bladigt. Dock är jag lite nyfiken på "fortsättningen". Snälla hr. Uggla, skriv gärna några kapitel till om ett tiotal år!
Vafan, boken slutar ju precis när den äntligen nått fram till det intressanta - karriären. Uggla har kanske en något mer spännande barndom än den gemene artisten och det är alltid trevligt att läsa om gamla Sverige men det räcker absolut inte. Hoppas det kommer en uppföljare så småningom som avhandlar resten.
Så annorlunda. Sorgligt och roligt. Utlämnande men ändå inte. Sakligt konstaterande. Tydliga åsikter. Högt och lågt. Men jag blir mest fascinerad över öppenheten kring allt mindre bra. Skamlöst på ett fräscht sätt.
Boken är bättre än vad jag förväntar mig. Uggla skriver utlämnande om sin karriär och om sin uppväxt och hans personskildringar är riktigt roliga att läsa. Boken växlar mellan dåtid och nutid och en pågående ADHD-utredning.
En lättläst inblick i Ugglas liv, spontant skriven utan att bli allt för "hoppig". Sidospåren som tas har lagom längd och känns relevanta. Rekommenderar denna till alla som är fans av hans musik!