Vad är likheten mellan ett subjekt och en sockerkaka? Varför ska man inte jämföra bisatser med tjocka fjärilar, hur kan ett enkelt ”så” vara både mystiskt och hjälpsamt, och hur mycket kan ett bråkigt satsadverbial egentligen ställa till med?
Ordföljd är sammanhang, intrikata mönster och den livsavgörande skillnaden mellan ”är inte det där ett stup?” och ”det där är inte ett stup”. I denna uppföljare till de hyllade Grejen med verb och Grejen med substantiv får du äntligen djupdyka i mänsklighetens favorithobby: att foga ihop satsdelar!
Sara Lövestam har gjort det igen. Hon skriver de enda böckerna om grammatik som jag skrattar mig igenom samtidigt som jag ibland fördjupar mina kunskaper, ibland fräschar upp dem och ibland ger mig aha-upplevelser.
Jag tror kanske inte att Lövestams skrivsätt passar alla men för min humor är den väldigt bra. Min sambo har fått höra sin beskärda del av högläsning under de här sidorna. Och han har också skrattat, även om han inte är superintresserad av grammatik. De olika exemplen som finns förklarar och även om det lätt kan bli väldigt förvirrande med alla undantag som finns i svenska skrivregler är det bra att det tas upp. Det märks att Lövestam arbetar med SFI, för det är pedagogiskt och lättförklarande. Dessutom är det ju så att vi ofta lär oss lättare med hjälp av humor, och den som delar Lövestams humor kommer att lära sig en hel del.
Det är en hel del skämt, en hel del tänkta dialoger Lövestam och läsaren emellan – och ett par dialoger som faktiskt verkar vara sanna med och allt får grammatiken att både verka superviktig men ändå lätt och inte så skrämmande. Lövestams språk finns det såklart inget att klaga på.
Älskar liknelsen med de ryska gummorna och generellt får Lövestams bilder allt att klarna lite mer. Och vem kan inte annat än älska en bok med en ritad palt i? Det enda som kunde gjort just den upplevelsen bättre skulle ha varit om det hade varit en ritad kams. Fotnoterna är också väldigt skoj, och stundtals också lärorika.
Humoristiskt om grammatik. Jag tycker ändå att innehållet känns svårt trots humoristisk text och roliga illustrationer och blir påmind om att det finns en anledning till att jag läste litteraturvetenskap och inte svenska. Det är alltid fascinerande att se på när kunniga och engagerade människor jobbar, men jag hoppas ändå att jag kommer att tycka att de tidigare böckerna i serien känns mer lättillgängliga.
Har alltid haft en viss fetisch för grammatik. Trodde dock inte att man kunde skratta besinningslöst åt det, men det kunde man. Trodde inte heller att ”så” hade en egen catch phrase.
Jag begriper inte hur Sara Lövestam gör det! Satsdelar är det svåraste med hela grammatiken och ändå sitter jag och asgarvar när jag läser om det. Lövestam är också en fotnotskonstnär. Ta till exempel fotnot no. 55 på sidan 108:
Någon kanske undrar om det är här ordet korrelat kommer in i bilden. Det stämmer. Mannen är korrelat till bisatsen. (Inte alla män är korrelat.)
Det står också väldigt klart hur krångligt det svenska språket är när det gäller ordföljd. Det är ett under att vi alls kan prata, och jag tycker verkligen synd om alla som ska försöka lära sig det här i vuxen ålder. Förhoppningsvis har jag lärt mig något också. Om inte annat så BIFF-regeln.
Dom här böckerna (har läst Grejen med verb också, vill läsa Grejen med substantiv) är som gjorda för mig och jag älskar dom villkorslöst. Eftersom jag redan suger upp all kunskap om grammatik i alla språk jag kan är Lövestams liknelser och förklaringar snarare underhållning och inte så mycket information för mig, så jag kan inte uttala mig kring hur dom fungerar ur ett utbildande perspektiv, men jag tycker att man märker att hon är en sfi-lärare och en begåvad sådan. Bara hennes exempelmeningar är underhållning i sig. Jag är bara så glad att dessa böcker existerar ok <3
Grammatik och humor är en kanonkombo. Genialiskt minst sagt!
Sara Lövenstam fortsätter leverera livade liknelser, metaforiska sagor och absurda fotnoter. Denna gång om något så viktigt som satslära. Illustrationerna är befriande fula och festligt onödiga och väldigt skojiga att stöta på. Det är faktiskt riktigt trevligt att lära sig om grammatik så här. Huruvida jag faktiskt kommer komma ihåg nåt är en annan fråga.
Jag är glad att jag köpte alla tre böckerna på en gång. Rekommenderas starkt till alla ordpoliser. Och alla som gillar att fördriva tiden med att kolla på grammar memes.
Till skillnad från de två tidigare böckerna om grammatik tyckte jag att den här var svår. Möjligen för att jag inte har tillräckligt kunskap från början. Möjligen för att ordföljd är något som jag sällan funderar över.
Lika rolig som vanligt! Fast nu sitter jag här och tänker på positionsschemat och vilka, eventuella frifräsare eller kanske-radikaler, som kanske (hehe) smugit sig in och hur denna mening är som ett tåg.
Ska gå och äta lite bisats-karameller nu, tror jag.
Jag undrar hur boken uppfattas av någon som inte kan så mycket om grammatik. Jag tyckte att ”det tramsiga” ofta blev viktigare än själva ämnet. Det blir lite självändamål att det ska vara skojigt men ämnet blir inte lättare för det.