Bara delvis en biografi, Ulrike/Theres är utgångpunkt och medel för Sandbergs, ibland ganska lösryckta, meditationer, tankeexperiment, teoretiseringar över Europa, Tyskland, tiden, levande, varande, arv och miljö, utveckling och död, ideologi, idealism, godhet och ondska. För att använda en Sandbergsk metafor är hon den prism genom vilken han ser/visar skärvor av världen och den aktuella tiden.
En mer melankolisk beskrivning av Baader Meinhof-historien än som är vanligt, delvis välskriven, uppbruten, som en lite sämre Enquist med mindre förståelse för människor, mer fokus på existentiell filosofi, diskussioner om varande, Kierkegaard, Hegel, Gramsci.
Kan också noteras att Sandbergs förklaring av Ulrikes val och liv, något som syns i både text och struktur, är hennes drabbande vilsenhet och passivitet, en oförmåga att själv bestämma över sitt liv, själv välja väg, agera, något som man föreställer sig att Ulrike själv skulle bli rent förbannad av att höra med tanke på att det just är till handling hon skred. Att hon inte bara i teorin så starkt förespråkade att lämna teorin för praktiken utan faktiskt gjorde just det.